Browsing by Subject "http://www.yso.fi/onto/yso/p2552"

Traditionellt sett har Europeiska unionen (EU) varit en diplomatisk aktör som strävar efter att upprätthålla respekt för gemensamma värden av sina medlemsstater, samtidigt som unionen respekterar medlemsstaternas suveränitet. Under de senaste åren har dock unionen ställts inför inre utmaningar, särskilt i fallet Ungern då staten kontinuerligt brutit mot unionens gemensamma värden, särskilt rättsstatsprincipen. Ungerns situation har varit föremål för forskning under tidsperioden 2010–2024 på grund av dess utveckling gällande demokratiska läget och rättsstatsprincipen. Det saknas dock forskning avseende hur EU utvecklat sitt maktutövande i samband med förändringarna i Ungern. En obesvarad fråga är om EU har börjat använda sig av så kallad hård makt tillsammans med sin mjuka makt? Denna uppsats analyserar hur EU anpassat sig till en roll där användning av hård makt har blivit nödvändigt i förhållande till Ungern. Genom att analysera politiska processer mellan EU och Ungern under tidsperioden 2010–2024 belyser uppsatsen användningen av mjuka och hårda policyinstrument, och beskriver hur dessa föreställer unionens mjuka och hårda makt. Mjuk makt bygger på attraktion och agendaskapande, medan hård makt bygger på tvång eller incitament. Övergången för EU från endast mjuk maktutövning till att även inkludera hård maktutövning har varit en långsam och komplex process som fortfarande pågår. De hårda policyinstrument som unionen använder kan snarare beskrivas som hybrider som innebär en användning av både mjuk och hård makt, snarare än enbart hård makt. Det finns dock tecken av motvilja inom unionen mot att använda den hårdare sidan av makten och användningen påverkas av oenighet inom unionen. Att använda hård maktutövning i fallet Ungern kan dock vara nödvändigt för att säkerställa att unionen inte förlorar sin mjuka makt.