Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Bachelor's theses

Recent Submissions

  • Fontell, Wivi (2021)
    Syftet för denna kandidatavhandling har varit att beskriva och förstå aktörers arbete och upplevelser av att arbeta med papperslösa personer i en liten kommun i Finland. Avhandlingen intresserar sig för hurdana erfarenheter, upplevelser och uppfattningar aktörerna har av att arbeta med papperslösa personer. Forskningsintresset i avhandlingen riktas speciellt mot aktörernas upplevda utmaningar, möjligheter och yrkesetiska överväganden. Avhandlingen är en kvalitativ studie,vars material består av tre transkriberade samtalsintervjuer med två kommunalt anställda socialarbetare och en aktör från tredje sektorn. Materialet samlades in i en liten kommun i Finland. Kandidatavhandlingen besvarar följande forskningsfrågor: 1) Hur upplever aktörer som arbetar med papperslösa personer sitt arbete? 2) Hurdana möjligheter och utmaningar identifierar aktörerna i sitt arbete för att hjälpa papperslösa? 3) Hur –och med vilka målsättningar navigerar aktörerna mellan de direktiv som finns? Samtliga informanter beskrev hur yttre omständigheter bidrog med utmaningar i deras arbete. Dessa härleddes till yrkesetiska konflikter, där deras yrkesetiska principer står i kontrast med nationella, kommunala eller organisatoriska direktiv och dagordningar. Aktörerna beskrev hur de skulle vilja arbeta mera för sina klienter. Tidsbrist, resursbrist, brist på samarbetspartners och okunskap skapade utmaningar i arbetet. Aktörerna identifierade även möjligheter i arbetet, speciellt i förhållande till sina möjligheter att utveckla sin egen expertis, ge psykosocialt stöd, påverka den egna organisationen och samarbeta med olika aktörer. Samarbete med olika aktörer beskrevs som ett viktigt och effektivt sätt att arbeta för klienten. Samarbete med tredje sektorn beskrevs även som medel att arbeta och erbjuda stöd utöver de direktiv och resurser som finns. Samtliga informanter önskade sig flera och tydligare samarbetspartners både från den offentliga sektorn och tredje sektorn. Aktörerna upplevde att deras arbete med papperslösa personer kan vara emotionellt tungt. Erfarenhet beskrivs som en viktig del för att arbetarna kunde anpassa sig till ett emotionellt belastande arbete. Aktörerna visade speciell oro för barn, familjer och personer med psykiska sjukdomar eller trauman. Detta resultat korrelerar med tidigare forskning (se bl.a. Jönsson, 2014 och Nordling, 2017) om att socialarbetare tenderar framhäva och engagera sig i papperslösa kvinnors och barns ärenden och livssituationer. Aktörerna upplever att deras arbete påverkas av att papperslöshet blir föremål för olika diskurser och offentliga debatter. Samtliga respondenter tar självständigt ställning till två förhållningssätt gentemot papperslösa personer som Jessica H. Jönsson (2014) identifierat. Alla aktörer i forskningen tog avstånd från diskurser om papperslösa personers ”illegalitet”, genom att uttrycka hur de misstycker benämningen och inte vill använda den själv.
  • Peltoniemi, Martta (2021)
    Bioortogonaaliset reaktiot ovat reaktioita, jotka eivät käytä katalyytteinä myrkyllisiä aineita, mutta tapahtuvat nopeasti ja selektiivisesti pienissä konsentraatioissafysiologisissa ympäristöissä. Tällaisia reaktioita ovat esimerkiksi Staudingerin ligaatio ja IEDDA sykloadditio. Staudingerin ligaatiossa atsidi ja fosfiini reagoivat muodostaen stabiilin amidisidoksen. Staudingerin ligaation hidas reaktionopeus ei mahdollista reaktion toteuttamista in vivo. Toinen bioortogonaalinen reaktio, jolla puolestaan on erittäin nopea kinetiikka, ja joka pystytään toteuttamaan in vivo, on IEDDA sykloadditio. Tämä reaktio tapahtuu dienofiilin ja tetratsiinin välillä muodostaen pyridatsiinin. Tämän työn tarkoituksena oli syntetisoida rodamiinijohdannainen. Rodamiinit ovat orgaanisia fluoroforeja, joiden ominaisuuksiin kuuluu muun muassa vähäinen pH herkkyys, vesiliukoisuus ja säädettävät spektriominaisuudet. Viime vuosina tutkimus on kohdistunut fluoroforeihin, joiden fluoresenssi voidaan himmentää ja kytkeä takaisin päälle. Tämän tutkimuksen tarkoituksena on kehittää multimodaalinen, radioleimattu ja fluoresoiva merkkiaine, jonka fluoresenssi voidaan himmentää tetratsiinin avulla Through Bond Energy Transfer -mekanismilla, ja myöhemmin kytkeä takaisin päälle, sekä tehdä radioaktiiviseksi IEDDA sykloadditiolla radioleimatun transsyklo-okteenin kanssa. Merkkiaine voidaan liittää solukalvolle istutettuun atsidiin in vitro Staudingerin ligaatiolla. Radioaktiivisella ja fluoresoivalla merkkiaineella leimattuja soluja voidaan seurata elävässä eläimessä ensin PET kuvantamisella ja myöhemmin kudosnäytteessä fluoresenssin avulla. Tässä työssä syntetisoitiin rodamiinijohdannaisen kahden rakenneisomeerin seos. Synteesissä 3-dimetyyliaminofenolin ja 4-bromoftalaatin seosta refluksoitiin 25 tuntia propionihapon ja metaanisulfonihapon läsnäollessa. Synteesin jälkeen isomeerit erotettiin toisistaan, sillä vain molekyylin meta-asemassa oleva tetratsiini pystyy himmentämään fluoresenssin tehokkaasti. Isomeerien samankaltaisuuden ja molekyylien ominaisuuksien takia isomeerien erottaminen oli haastavaa. Erottamista ja puhdistamista yritettiin useilla eri kromatografisilla menetelmillä. Lopulta erottaminen onnistui manuaalisella nestekromatografialla, käyttäen kiinteänä faasina neutraalia aluminaa. Isomeerien tunnistamisessa ja analyysissä käytettiin LC-MS menetelmää, sekä NMR-spektrometriaa.
  • Heinonen, Emma (2021)
    Den finländska lagstiftningen betraktar minderåriga ungdomar som jämlika medborgare, men likväl utgör de den befolkningsgrupp vars deltagande inom den representativa demokratin begränsas allra mest. Att exkludera en befolkningsgrupp ur beslutsfattandet tyder på strukturellt demokratiunderskott. Lagstiftningen förpliktar kommunerna att främja och förverkliga ungas möjlighet till delaktighet och deltagande inom det lokala beslutsfattande, och då representativ påverkan inte är ett alternativ, betonas direkta former av påverkan i andan av stark demokrati. Samtida rapporteringar illustrerar svaga nivåer av delaktighet och deltagande bland minderåriga på lokalnivå. Detta väcker frågor om utvecklingstrenden för minderåriga ungdomars delaktighetsupplevelser och faktiska deltagande i de lokala beslutsprocesserna. Horelli (1994) konstruerade en deltagandetrappa för minderåriga, och med hjälp av denna teoretiska ansats identifieras delaktighetstyper som varit rådande vid tre bestämda tidsperioder: 1990-talet, 2000-talet och 2010-talet. Genom att utnyttja data från sex olika ungdomsbarometrar, gjorde man en systematisk jämförelse av tre undersökningsperioder utgående från deskriptiv statistik. Jämförelsen visar att minderåriga ungdomar fattat allt större intresse för kommunala ärenden. Informationen om kommunala påverkansmöjligheter bemöts positivt, men unga önskar att de fanns flera möjligheter att delta. Vidare visar analysen att få minderåriga tagit del av någon form av påverkan, vilket väcker frågor om hur unga bemöts inom beslutsfattandet. Analysen bekräftar att de omyndiga inte upplever att deras röster betraktas jämbördiga med vuxnas Det representativa beslutsfattandet är fortfarande den mest prioriterade formen av demokrati, vilket tyder på att övergången från svag till starkare och involverande demokrati är en pågående process. Detta förblev tydligt då den systematiska jämförelsen illustrerade hur minderårigas roll inom det lokala beslutsfattandet övergått från en position där unga betraktades som objekt, via informationsutbyte till en situation där de inkluderas som representanter men saknar faktisk påverkan. Trots att de minderåriga fått starkare formellt fotfäste, förblir det klart att problemet ligger i realiseringen och implementeringen av omyndiga ungdomars faktiska påverkan.
  • Kiiskinen, Jenni (2021)
    Avhandlingen förklarar begreppet kulturpolitik, ser på olika kulturpolitiska modeller och armlängds avstånd gällande kulturpolitik i de nordiska länderna. Den övergripande frågeställningen i avhandling är: Vilka likheter och skillnader finns det mellan de nordiska länderna beträffande kulturpolitisk styrning?
  • Laivonen, Petra (2021)
    Goals. Traditional research argues that the main mechanism underlying children’s callous-unemotional (CU) traits is impaired affective empathy. However, recent research suggests that the core characteristic among children with CU traits may be, instead, impaired cognitive empathy. As understanding the underlying mechanisms of CU traits is essential in implementing effective interventions, these findings provide a new important viewpoint to the study of CU traits in general and to the development of effective interventions. Drawing on this, this thesis discusses whether cognitive empathy can be learned and when and how to intervene most effectively. Methods. Literature search was conducted via PubMed, Ovid Medline and Google Scholar by using search words such as “callous-unemotional”, “CU traits”, “cognitive empathy”, “emotion recognition”, “parenting intervention”, “emotion recognition intervention” and “preventive interventions”. Results and conclusions. General view in literature regarding the relationship between empathy deficits and CU traits is still inconsistent: there are studies suggesting both cognitive and affective empathy deficits as the core characteristic of CU traits. Interpreting findings of studies assessing intervention effectiveness is challenging, partly because these studies rarely measure intervention effectiveness directly on empathy, and, even more rarely, on cognitive empathy. Thus, as some findings are promising in the context of, for example, prosocial behavior and conduct disorder, making further conclusions about their effectiveness on cognitive empathy needs to be made with caution. Broad range of definitions used of cognitive empathy and various assessment methods used to measure empathy increase the complexity of the issue further. The importance and effectiveness of early identification and intervening is, however, broadly acknowledged. As empathy, CU traits and problematic behavior are extremely complex constructs, it is reasonable to consider whether it is effective, or even possible, to intervene cognitive empathy as such, or whether interventions focusing on underlying endophenotypes, such as environmental factors, would prove to be more effective. What is clear is that more research around this complex, yet critically important, theme is needed.