Browsing by department "Svenska social- och kommunalhögskolan"

Diskussionen om ytterligare en sänkning av rösträttsåldern från 18 år till 16 år beskriver klart en skillnad mellan de som är för respektive emot en sänkning av rösträttsåldern. Mitt syfte med denna avhandling är tudelat. Först diskuterar jag vilka argument som är för och vilka som är emot en sänkning av rösträttsåldern till 16 år och för det andra analyserar jag hur en sänkning av rösträttsåldern till 16 år i Finlands riksdagsval val skulle ha för konsekvenser för partiernas understöd och ställning, samt påverka valens resultat. Tidigare forskning om sänkning av rösträttsåldern visar att forskning som är emot en sänkning argumenterar för att ungdomar under 18 år inte är tillräckligt politiskt mogna att rösta. Jag har använt en kvantitativ empirisk undersökningsmetod i avhandlingen. Analysen genomfördes med hjälp av statistik och material från statistikcentralen och undersökningen av Finlands nationella riksdagsval 2019 och resultatet i Finlands riksdagsval 2019. Detta resulterade i ett hypotetiskt valresultat av Finlands riksdagsval 2019 med 16–17-åringars röster medräknade. Resultaten visade att introducerandet av en ny ung väljargrupp i politiken påverkar partiernas understöd och ställning. Ungdomar har olika partipreferenser jämfört med äldre väljargrupper. Det kunde ge politiken en bredare åsiktsrepresentativitet och en mångfald av flera nya synpunkter. Vidare forskning och utvärdering av 16–17-åringars rösträtt kunde utföras genom pilotförsök i val, tyngre betoning på skuggval och djupare forskning i ungas politiska mognad och ungas intresse för politik.

Facebook är ett social nätverk som har sedan dess lansering år 2004 blivit mycket populärt. Facebooks popularitet har väckt intresse hos forskare som sedan undersökt samband mellan användningen av Facebook och t.ex. personlighetsdrag, psykiskt välmående, anknytningsmönster o.s.v. Flera forskare har påpekat möjliga problem som kan uppkomma då internet används och att flera av dessa problem är kopplade till de sociala delarna internet erbjuder, t.ex. sociala nätverk. Människan har ett behov av att kommunicera och vara i närheten av andra människor. Det har även undersökts i fall behovet av kommunikation och närhet är en medfödd egenskap hos människan. Avhandlingen granskar olika forskningsprojekt som gjorts om Facebookanvändning och dess möjliga påverkan på människans välmående. Resultaten tyder på att Facebook anses vara ett effektivt och informationsrikt kommunikationsverktyg, men samtidigt kan användningen av Facebook orsaka psykiska störningar, internetberoende och en mängd andra problem för människans välmående. Dessa problem verkar beröra mest tonåringar men enbart få utvecklar problematisk användning av sociala nätverk.

Att växa upp i riskfyllda familjeförhållanden är ett hot mot barnets utveckling och välmående. Syftet med avhandlingen har varit att på basis av tidigare forskning utreda några av de vanligaste direkta familjerelaterade riskfaktorerna för barnets utveckling och belysa skyddsfaktorer som kan främja barnets resiliensutveckling i dessa riskfyllda familjeförhållanden samt öka förståelsen för olika åtgärder som kan förstärka resiliensutveckling hos de riskutsatta barnen. Problemområdet har studerats med hjälp av följande forskningsfrågor: Hurdana familjerelaterade riskfaktorer finns det för barnets utveckling? Vilket slags skyddsfaktorer har en positiv inverkan på barnets resiliensutveckling i riskfyllda familjeförhållanden? På vilket sätt kan barnets resiliensutveckling förstärkas? Den teoretiska referensramen som har använts i denna litteraturgenomgång är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och Bowlbys anknytningsteori, som erbjuder perspektiv på barnets utveckling i samspel med sin omgivning och således också på barnets resiliensutveckling i riskfyllda familjeförhållanden. Resiliens är ett omfattande och svårdefinierat begrepp som handlar om barnets motståndskraft mot att utveckla psykiska problem trots svåra livssituationer och har sitt ursprung i komplexa samspelet mellan individuella egenskaper i förhållande till omgivningen. Resultaten har visat att de familjerelaterade riskfaktorerna som har fokuserats på i denna avhandling, dvs. familjedisharmoni, förälders alkoholmissbruk, förälders psykiska sjukdom samt barnmisshandel och omsorgsbrist, uppträder vanligen samtidigt och samspelar med varandra. Multipla familjerelaterade riskfaktorer kan ses som ett seriöst hot mot barnets sunda psykosociala utveckling och ju flera familjerelaterade riskfaktorer det finns i ett barns liv desto större är risken för att barnet drabbas av olika psykosociala problem. Vid sidan av reducering av de redan existerande riskfaktorer bör det också fokuseras på resiliensfrämjande skyddande faktorer. Skyddsfaktorer på individuella, familje- och omgivningsnivån kan hindra riskfaktorernas inverkan och hjälpa barnet att klara av de motgångar de har utsatts för. Barnets resiliens kan således förstärkas genom olika åtgärder på flera olika nivåer. I det förebyggande arbetet med de utsatta barnen och deras familjer är det viktigt att koncentrera sig på det positiva som finns och planera stödåtgärder enligt de enskilda barnens och familjernas behov. Övergången av familjerelaterade riskfaktorer från en generation till en annan kan förebyggas med hjälp av tidiga interventioner och ett aktivt arbete med de riskutsatta barnfamiljerna.

Den svenspråkiga journalistiken i Finland är liten, den opinionsbildande journalistiken är ännu mindre. När den avgränsas uttryckligen till den opinionsbildande journalistik som publiceras på de svenskspråkiga tidningarnas ledarsidor samt de journalister som arbetar som ledarskribenter är den ännu mindre. Det finns tolv ledarskribenter verksamma på svenska. Att vara professionell opinionsbildare och ledarskribent på svenska i Finland innefattar dessutom det att man arbetar i en minoritetskontext med allt vad det innebär gällande specifika sakfrågor men också i fråga om hur man förhåller sig till majoriteten. Den opinionsbildande journalistiken är i förändring världen över. I och med att webbforum och sociala medier breder ut sig är opinionsjournalistiken i förändring. I dag kan alla inte bara ha en egen åsikt, utan också med lätthet publicera den. Hur inverkar det här massiva flödet av åsikter på de professionella opinionsjournalisterna, det vill säga ledarskribenterna? Syftet med den här kandidatavhandlingen är att utreda ledarskribenternas attityder om sitt arbete och om hur livskraftig de anser att den opinionsbildande journalistiken på svenska i Finland är just nu. Det här är relevant att undersöka, eftersom den opinionsbildande journalistiken och debattklimatet över hela världen förändrats märkbart under 2000-talet. Traditionellt har den opinionsbildande journalistiken gått hand i hand med printmedia och papperstidningen. Digitaliseringen påverkar givetvis det här och inte minst verksamhetsförutsättningarna för den opinionsbildande journalistiken. Forskningsmetoden som används är kvalitativ forskningsintervju. Valet av metod motiveras med att informanternas subjektiva uppfattning om ämnet ligger i fokus i och med forskningsfrågan ”Vilka är ledarskribenternas attityder till den svenskspråkiga opinionsbildande journalistikens livskraftighet 2016?” Enligt den norske forskaren Steinar Kvale är den kvalitativa forskningsintervjun lämplig bland annat när avsikten med studien är att beskriva informanternas upplevelser och självuppfattning eller klargöra och utveckla informanternas perspektiv på något, vilket är fallet i den här studien. Enligt den brittiska forskaren Judith Bell ligger den kvalitativa forskningsintervjuns styrka i dess flexibilitet. Jag bildade mig en helhetsuppfattning om materialet med hjälp av meningskoncentrering. En slutats man kan dra av informanternas svar är att de flesta tidningar har, om inte en direkt linje, så i varje fall definierade värderingar, någonting som inte var självklart tidigare. En annan slutsats man kan dra är att arbeta som opinionsbildare med den finlandssvenska minoriteten som publik finns särskilt känsliga frågor och de allra känsligaste är de som gäller minoritetens existens, till exempel den obligatoriska skolsvenskan. En ytterligare slutsats man kan dra är att debattklimatet förändrats under de senaste femton åren. Enligt informanterna har människors åsikter polariserats och blivit mer extrema. Och i den mån moderata åsikter existerar i den offentliga debatten får de inget utrymme, de försvinner bland de mer extrema ståndpunkterna. Forumen för debatt och sätten att debattera har också förändrats under de senaste femton åren vilket påskyndat denna polarisering. I undersökningen framkom att samtliga informanter har en stor medvetenhet om den pressade ekonomin i branschen. De anser att de främsta orsakerna till det här är digitaliseringen och printmedias tillbakagång. De största återverkningarna som det här fått på ledarskribenternas arbete är att det inte längre finns tillräckligt mycket tid att läsa på som tidigare och på en av ledarredaktionerna ska också samma mängd jobb göras av färre människor. Vilken är den svenskspråkiga opinionsbildande journalistikens livskraftighet i Finland 2016? Svaret på forskningsfrågan är tudelat. Å ena sidan är den livskraftig eftersom ledarskribenterna är kunniga, kompetenta och i huvudsak pålästa. Å andra sidan är det förstås en resursfråga. Ledarredaktioner sammanslås och producerar nu för tiden ofta ledare och övriga opinionstexter för flera tidningar. Trots att det här tenderar att öka professionalismen, när flera ledarskribenter samverkar i en och samma produktionsmiljö, leder det otvivelaktigt till att de oberoende debattrösterna blir färre. De professionella debattrösterna på svenska i Finland är redan få sedan tidigare. Allt färre debattröster hämmar den professionella opinionsbildningen och i förlängningen samhällsdebatten på svenska i landet.

I kandidatavhandlingen granskas Finlands biståndspolitik från år 2004 till 2018. Avhandlingen ämnar svara på frågan om vilka Finlands biståndspolitiska mål varit och hur dessa implementerats, samt vilka slags givarmotiv som kan identifieras i de biståndspolitiska programmen och hur de förändrats över tid. Kandidatavhandlingen har upplägget av en empirisk analys, där innehållet i Finlands biståndspolitik granskas både med hjälp av interna och externa dokument. Som interna dokument fungerar de biståndspolitiska programmen från år 2004, 2007, 2012 samt 2016. Externa dokument är bl.a. OECD:s rapporter om medlemsstaternas biståndsarbete. Den teoretiska referensramen bygger på forskning om varför länder ger bistånd, och utifrån denna forskning har fyra kategorier av givarmotiv operationaliserats. Resultaten av den empiriska analysen är att Finlands biståndspolitiska mål hållits relativt lika genom åren, men förverkligandet av målsättningarna har varierat från en regering till en annan. Finland har inte nått alla sina biståndspolitiska mål och det kan sägas att biståndspolitiken utgör en marginal roll i Finland utrikespolitik. Även givarmotiven har varierat mellan regeringar. Allmänna trenden har gått från mera altruistiska givarmotiv till att lyfta fram det instrumentella värdet av att ge bistånd.

Eftersom invandringen till Finland har ökat i olika skeden sedan början på 90-talet har finländska medier framställt immigranterna på olika sätt. Syftet med den här avhandlingen är att ta reda på hur de finländska attityderna och allmänna diskurserna om invandring och etniska minoriteter i finländsk media beskrivits under de senaste tre decennierna (1990 – 2017). Analysen över dessa attityder i den här avhandlingen är baserad på en litteraturöversikt av relevanta verk och forskning inom området etniska relationer. I analysen identifierades fyra olika fenomen som förekom i forskningen. För det första framställer media invandring sedan början på 90-talet som en klar dikotomi mellan ”vi” och ”dem”, undantaget gäller dem som är välbärgade eller ”som hör till västvärlden” som t.ex. Amerikaner. För det andra ser det ut som om det finns en attitydtrend och diskurs i svåra ekonomiska tider och under recessioner. Det innebär att invandrare porträtteras och ifrågasätts som antingen ”bra” eller ”dåliga” för nationalekonomin. För det tredje har attitydklimatet hårdnat efter 2007 så att utilitaristiska diskurser tagit form och för det fjärde återkommer ett underliggande tema, där invandringen framställs som ett hot mot nationalismen och välfärdssamhället.

I denna avhandling undersöker jag om det finns något samband mellan utlandsfinlandssvenskarnas mediekonsumtion av finsk politik och deras valbeteende. Jag använder mig av svar som samlats in från utlandsfinlandssvenskar runt om i världen till forskningen ”Den finlandssvenska diasporan”. Jag har dock valt att endast fokusera på de finlandssvenskar som bor i Sverige. Jag valde att fokusera på Sverige eftersom 30 000 finlandssvenskar har flyttat till Sverige, vilket är 13 % av alla finlandssvenskar. Många unga finlandssvenskar väljer att flytta till Sverige för att studera eller jobba. En flyttning till Sverige kan kännas tryggt för en finlandssvensk samtidigt som det ändå är ett äventyr. Språket är ens modersmål, kulturen är ganska bekant och det öppnar upp den nordiska arbetsmarknaden. Endast cirka hälften av de finlandssvenskar som flyttar till Sverige väljer sedan att flytta tillbaka till Finland. Utlandsfinlandssvenskarna röstar inte så aktivt i finländska val. 35,7 % sade i undersökningen ”Den finlandssvenska diasporan”, att de röstat i det finländska riksdagsvalet år 2019. Varför så få röstar finns det många möjliga svar för. De första fem åren man bor utomlands är det vanligt att största delen av ens tid går åt till integrering i det nya landet. Efter det sjätte året utomlands ändrar det dock och då blir utlandsfinlandssvenskarna mer aktiva väljare. Det finns även mer allmänna orsaker till att människor inte röstar. Om man sedan barnsben lärt sig av sina föräldrar att det är ens medborgerliga plikt att rösta är det mer sannolikt att man röstar. Det är även mer sannolikt att man röstar om man har hög utbildning och har ett intresse för politik. Den socioekonomiska ställningen kan vara en orsak till att en person inte röstar. För utlandsfinlandssvenskarna kan en orsak vara att de inte är intresserade av att flytta tillbaka till Finland och då inte längre ser någon anledning till att rösta i finska val. Massmedier har bevisligen en påverkan på människors valbeteende. Om ett parti framställs i ett mer positivt ljus än andra partier i medier drar det även till sig fler röster. Att kampanja på sociala medier kan gynna en politiker om hen gör det på ett bra sätt, ofta krävs det expertis på teknik. Med rätt utnyttjade sociala medier kan politiker få ett ökat stöd och även ökad politisk medvetenhet. Via medier är det även lättare att komma i kontakt med unga, som vanligtvis inte är aktiva väljare. I min analys kom jag till slutsatsen att de utlandsfinlandssvenskar som följer med finländsk politik även är mer benägna att rösta i finska val. Analysen gjorde jag med hjälp av korstabeller. En relativt låg procent av utlandsfinlandssvenskarna följer med finländsk politik i olika medier. De populäraste medierna bland utlandsfinlandssvenskarna är dagstidningar och sociala medier. Dessa två kan dock flyta ihop något eftersom man kan följa tidningar på sociala medier. De är enkla sätt att följa med nyheter på, då människor i princip hela tiden är uppkopplade och kan läsa tidningar var och när som helst på sin smarttelefon. Jag kan konstatera att finlandssvenskarna i Sverige som följer med finländsk politik i medier, vare sig det är traditionella medier eller sociala medier, även röstar i finländska val, mediekonsumtion har alltså en positiv inverkan på utlandsfinlandssvenskarnas valbeteende.

Efter kalla kriget har Finland ändrat sin breda neutralitetsprincip till snävare form av alliansfrihet. Försvarspolitiska omgivningen har ändrats på 2010-talet. Den strategiska omgivningen ser olika ut i år 2018 än vad det gjorde i början av 2000-talet. Internationellt försvarssamarbete har utvecklat att bättre svara på moderna hot. Finland har också intensifierat sitt internationella samarbete på olika fronter. Landets försvarspolitik är fortfarande baserat på alliansfrihetsprincipen. Avhandlingen analyserar Finlands syn på sin alliansfrihet samt utveckling av den under perioden 2006-2018. Finlands eget perspektiv jämförs med etablerad forskning på fältet. Det finns en tydlig skillnad mellan Finlands egen definition av sin alliansfrihet jämfört med den objektiva. Finland ser Europeiska unionen som en politisk allians och att försvarssamarbetet inom unionen främst är riktat åt krishantering, fast enligt den objektiva definitionen av en allians kan Europeiska unionen klassificeras som en allians. Oavsett solidaritetsklausulen och klausulen om ömsesidigt bistånd i EU:s Lissabonfördrag, samt landets färdigheter att ge och motta bistånd anser Finland att landet inte har säkerhetsgarantier och kan därför fortfarande beskrivas som ett alliansfritt land. Praktiskt taget betyder alliansfrihet ur den finska synvinkeln enbart att landet inte är medlem av NATO. Sedan 2006 har Finlands definition i sig inte ändrats men i verkligheten har betydelsen av det blivit snävare för att Finland har fördjupat sitt internationella samarbete på olika fronter.

Syftet med denna avhandling är att utreda hur skillnader i föräldrarnas föräldraskapsstilar, förälderns kön och olika kombinationer av föräldraskapsstilar formar barnets utveckling. Föräldraskapsstilar granskas med utgångspunkt i Baumrinds klassiska indelning av föräldraskapsstilar i auktoritativ, auktoritär, tillåtande och försummande. Föräldraskapsstilar anses vara en av de viktigaste faktorerna som formar barnets sociala och psykologiska utveckling. En stor brist i forskningen om hur föräldrarnas föräldraskapsstilar formar barnets utveckling är dock att forskningen så gott som exklusivt fokuserat på endast mammans föräldraskapsstil. I denna avhandling lyfts därför pappans roll för barnets utveckling upp, samt vikten av att se på föräldraskapsstilar som något skilt för vardera föräldern. Dessutom behandlas betydelsen av att beakta samspelet mellan föräldrarna, där föräldraskapsstilarna utvecklas. Avhandlingen är en litteraturöversikt som besvarar följande forskningsfrågor: 1) På vilket sätt formar skillnader i föräldrarnas föräldraskapsstilar barnets utveckling? 2) Har förälderns kön en inverkan på hur de olika föräldraskapsstilarna inverkar på barnets utveckling? 3) Hur inverkar olika kombinationer av föräldraskapsstilar på barnets utveckling? Resultaten tyder på att skillnader i föräldrarnas föräldraskapsstilar har en negativ inverkan på barnets utveckling, och att det inte nödvändigtvis behöver vara fråga om faktiska skillnader, utan även upplevda skillnader spelar en stor roll. Forskningen om könsskillnader i föräldraskapsstilar antyder att det tenderar finnas könsbaserade skillnader och att associationen mellan föräldraskapsstil och barnets utveckling skulle variera beroende på förälderns kön. Då det kommer till hur olika kombinationer av föräldraskapsstilar inverkar på barnets utveckling, antyder resultaten att vissa kombinationer av föräldraskapsstilar kan forma barnets utveckling på positivare respektive negativare sätt jämfört med andra kombinationer. Som slutsats kan man på basis av resultaten konstatera att det är ytterst viktigt att se på föräldraskapsstilar separat för vardera föräldern, eftersom man får en inkomplett och i värsta fall förvrängd bild av hur föräldraskapsstilar formar barnets utveckling om man endast beaktar ena förälderns föräldraskapsstil och synpunkt. Avslutningsvis bör ännu påpekas att forskningen ofta fått motstridiga resultat, vilket gör det svårt att dra entydiga slutsatser om hur skillnader i föräldraskapsstilar, förälderns kön och olika kombinationer av föräldraskapsstilar formar barnets utveckling. Sambandet mellan mammans och pappans föräldraskapsstilar och barnets utveckling är således komplext och beroende av flera faktorer.

Förenta Nationerna (FN) är en av de mest vitala internationella organisationerna som arbetar främst med freds- och säkerhetsfrågor. Trots sin viktiga funktion har Förenta Nationerna lidit av dysfunktionalitet, som kommit till uttryck genom skandaler så som Oil-for-Food Programme och misskötseln av internflyktingar. Eftersom Förenta Nationernas förvaltningsstruktur är baserad på en decentraliserad modell, råder det överlappande arbete och tävling mellan de olika institutionerna inom FN. Dessutom har övergången till en post-westfalisk världsordning förändrat världen, men FN är fortfarande starkt bunden till principen om statssuveränitet, vilket hindrar FN från att agera effektivt. Kritik gentemot FN:s funktionalitet har riktats från flera håll, men behovet av reformer har även yttrats av FN själv. Förre generalsekreterare Kofi Annan har varit en av de främsta förespråkarna av reformer och förnyelse. En centraliserad och hierarkisk förvaltningsstruktur är en nödvändig reform eftersom det effektiviserar förvaltningen. Lösningar som en förnyelse av statssuveränitetsprincipen, inrättandet av en institution som genomför reformerna samt en förnyelse av generalsekreterarens uppgifter är möjliga lösningar på FN:s problem.