Browsing by study line "Sosiaalityö"

Allt fler individer med intellektuella funktionsnedsättningar väljer att bli föräldrar. Syftet med föreliggande avhandling är att undersöka hur forskningslitteraturen beskriver föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar i termer av utmaningar och stöd. Studien granskar forskningslitteraturen ur två synvinklar; hurdana utmaningar i föräldraskapet hos föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar lyfter litteraturen fram och hur beskriver den utvalda litteraturen stöd i föräldraskapet. Som metod valdes litteraturöversikt, 10 primärdokument granskades. Som teoretisk referensram användes den miljörelativa funktionshindersynen, för att studera föräldrars utmaningar i relation till miljön, och Antonovskys teori KASAM, för att presentera faktorer som verkar stärka föräldrarna att bemästra sina utmaningar. Resultaten tyder på att föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar upplever en del utmaningar i föräldraskapet som verkar vara specifika för målgruppen i fråga. Dessa är bland annat negativa och ifrågasättande attityder från omgivningen, rädsla för omhändertagande av barn samt social isolering. Resultaten visar även hur viktigt det är för föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar att ha tillgång till ett fungerande socialt nätverk. Nära stödpersoner kan fungera som en resurs för föräldrarna och erbjuda både praktiskt och emotionellt stöd, samt stöd i kontakten till myndigheter. Vidare visar resultaten att det finns brister i kontakten mellan föräldrar och professionella, och att de bristerna borde åtgärdas för att föräldrarna skulle kunna få adekvata stödinsatser som svarar på deras individuella behov.

Syftet med avhandlingen är att utforska förhållningsätt till barnens delaktighet i beslutsfattande efter separation. Delaktighet i den här kontexten kan betyda till exempel utdelning av information, utredning av barns åsikt, hörande av barn, diskussion med barn, barncentrisk medling eller beslutsfattning tillsammans med barn. Delaktighet är en grundläggande rättighet som fastställs i Förenta Nationens barnkonventionens artikel 12 och annanstans i lagstiftning. Delaktighet begränsas av andra relevanta rättigheter, såsom rätten till skydd och trygg omgivning. Verkställande av olika delaktighetsrätter kräver i praktiken kontextuell och individuell bedömning. Sammanställning av forskning kring delaktighetsfrågor kan bidra till mer systematisk tolkning om 12. artikel och relevanta lagar samt hjälpa sakkunniga att utvärdera sitt förhållningssätt till delaktighet. Den kan också synliggöra olika vetenskapsområdenas grundinställningar, kulturella faktorer och värden som påverkar olika inställningar om barn som familjemedlem, medborgare och rättsinnehavare. Den kan även bidra till att upptäcka god eller dålig praxis eller omständigheter som påverkar verkställande och nekande av delaktighet. Beslut gällande delaktighet kan vara mycket betydelsefulla för barn vid en skilsmässa eller separation. Beslutet kan ha konsekvenser både nu och långt in i framtiden. Avhandlingens strategi är att kartlägga förhållningssätt som finns i inhemsk och internationell forskning samt granska hur dessa förhållningssätt motiverats. Till analysen valdes 40 texter. Materialet består av vetenskapliga artiklar och akademiska texter från olika discipliner. Kontexten för barndelaktighet i texter varierar från officiella familjerättsliga beslutsfattningssituationer till mer informella arenor. Avhandlingens resultat presenterar synen och motiveringar från forskarna, barn, föräldrar och sakkunniga i familjerättsliga sammanhang. Roger Harts och Harry Shiers modeller om barndelaktighet används som teoretiska referensramar. Olika förhållningssätt och grunder till dem utforskas genom kvalitativ innehållsanalys. Olika förhållningssätt och motiveringar upptäcktes i materialet. Beroende på situationen kunde barnens delaktighet bemöta kritiska, neutrala, positiva eller idealistiska inställningar, men även ambivalens, likgiltighet och avvisande. Olika inställningar kan vara ett resultat av ett spänningsfyllt förhållande mellan olika rättigheter och varierade tolkningar av barnens kompetens. Skilsmässa- och separationssituationer ses som komplexa arenor, där barns ställning är att vara objekt till ett beslut, medverkare, informant och aktör. Även om artikel 12 inte direkt begränsar delaktighet av en del barn, kan vuxna i praktik begränsa det. Begränsning grundas till exempel med hänvisning till olika attributen hos barn. Ålder, psykisk status eller antagen kompetens förekommer som orsak till nekat delaktighet men delaktighet regleras även på grund av kontextuella orsaker, till exempel på grund av våldssituation eller graden av vårdnadstvist för att skydda barn och trygga barns familjerelationer. Inom beslutsfattning bör en beakta flera och ibland motsatta intressen samt barns bästa. En utomstående beslutsfattare kan hamna agera enligt osäker information eller utan tillräcklig kunskap om barnens situation, vilket kan synas som ambivalens emot delaktighet.

Syftet med denna kvalitativa undersökning är att ta reda på hur personer i olika myndigheter upplever situationen gällande gängkriminalitet bland ungdomar i Finland. Avsikten är att få reda på om det bland myndigheterna upplevs att gängkriminaliteten håller på att öka eller minska och vad de tror att ligger i bakgrunden till att gatugäng har bildats. Forskningsfrågorna för undersökningen är 1. Hur upplever poliser och socialarbetare den nuvarande situationen gällande gängkriminalitet i Finland och hur förklarar de denna situation? och 2. Vilka typer av åtgärder förespråkas av poliser och socialarbetare för att förhindra gängkriminalitet? Materialet samlades in genom fyra halvstrukturerade intervjuer och analyserades genom materialbaserad innehållsanalys. Som den teoretiska referensramen i undersökningen användes inlärningsteorin och anomiteorin. Respondenterna bestod av två poliser och två socialarbetare som har erfarenhet av gängkriminalitet från sina nuvarande eller tidigare arbetsuppgifter. De intervjuade personerna förbehålls anonyma. Undersökningens resultat var att poliserna hade en starkare uppfattning om att gängkriminaliteten bland ungdomar i Finland har ökat, medan socialarbetare hade svårare att fastställa det nuvarande läget. Respondenterna delade liknande synpunkter angående orsakerna till gängkriminalitet, varav de mest framträdande faktorerna var svag socioekonomisk bakgrund, känslan av utanförskap och inlärningssvårigheter i skolan. Dessutom identifierades påverkan av sociala medier, tv-serier och kamratgrupper som bidragande faktorer, vilket kan förklaras med stöd av inlärningsteorin och anomiteorin. De mest förespråkade åtgärderna både bland poliserna och socialarbetare var tidigt stöd för barn och ungdomar i skolan, stödjande familjearbete samt förstärkning av samhällets resurser.

I den här avhandlingen har jag studerat hur genusaspekter tar sig i uttryck i parker, lekparker och allmänna områden för barn. Avhandlingen är en kunskapsöversikt och genusaspekterna har analyserats i forskningsartiklar som rör ämnet från 2009 och framåt. Jag har analyserat artiklarna utgående ifrån feministisk teori för socialt arbete. Feministisk teori ser, som andra kritiska teorier, på strukturer i samhället, på detta sätt knyts strukturellt socialt arbete in som en bas för det praktiska sociala arbetet. I resultatet av analysen framkom fem teman: lekparksutrustningens betydelse, fysisk aktivitet och sport, närmiljöns betydelse, vuxnas påverkan, barns säkerhet och självständighet samt social interaktion. Många genustendenser i parker har fortfarande samma struktur som i början av årtusendet, flickor leker mer med lekparksutrustningen och pojkar mera på sportplaner. Samtidigt som det också börjar finnas aspekter som pekar på att nya saker börjar intressera barn, som interaktiva lekparksutrustningar eller att naturområden har blivit mindre viktiga som lekplatser. Båda dessa aspekter var dock något som var lite viktigare hos flickor än pojkar. Resultaten visar på hur viktig roll socialpolitiken har och det är genom den som tillgängligheten till allmänna platser kan ändras och göra det möjlig att alla barn oavsett kön eller andra olikheter att hittar något som intresserar dem i parker och allmänna utrymmen.

Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att forska hur Covid-19 har påverkat papperslösa. Forskningen är en empirisk intervjustudie där tre socialarbetare har blivit intervjuade. Papperslösa är en väldigt marginaliserad grupp och har svårt att integrera sig i samhället. I denna kandidatavhandling kommer det fram flera olika faktorer som visar hur pandemin har påverkat papperslösa. Jag har delat upp resultatdelen i fyra olika underrubriker där det kommer fram olika faktorer som tyder på vilket sätt Covid-19 har påverkat papperslösas vardag.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Syftet med min avhandling är att analysera vad det kan bero på att unga kvinnor blir återfallsförbrytare trots att man inom fångvården satsar på återfallsprevention och trots det sociala arbetet inom fångvården. Mina forskningsfrågor är 1) Hur kan man via socialt arbete stöda kvinnor som vill frigöra sig från ett kriminellt liv? 2) Vilken är socialarbetets roll och hurdant stöd och hurdan hjälp kan socialarbetaren ge för att förebygga återfallsbrottslighet? Det är avsevärt färre kvinnor är män som sitter i fängelse. Andelen kvinnor i fängelser är cirka åtta procent av alla fångar. Av dessa kvinnor är fyra av tio dömda för våldsbrott. De kvinnor som sitter i fängelse har ofta missbruksproblem och de har levt i utsatthet sedan barndomen. Cirka 80 % av alla fångar har missbruksproblem och därför finns det behandling mot missbruket i fängelset. Orsaken till att jag valt att fokusera på kvinnliga fångar är att kvinnorna är färre och de återfaller mera sällan till kriminalitet. I avhandlingen granskar jag hurdan hjälp och hurdant stöd kvinnorna får under tiden i fängelset samt efter fängelset för att ta sig ur den kriminella livsstilen. Studien görs som en kvalitativ strukturerad litteraturöversikt med systematisk ansats. Analysmetoden är en innehållsanalys. Med hjälp av empowerment-teorin kan socialarbetare stöda kvinnliga fångar till bättre självförtroende och att förbättra deras egen förmåga att ta kontroll över sitt liv. Resultatet visar att det finns behandlingsprogram mot missbruks- och våldsproblematiken men för den som inte har dessa problem så finns det ingen rehabilitering alls i fängelset. De kvinnor som sitter i fängelse har ofta utsatts för våld eller upplevt andra traumatiska händelser och därför behövs traumabehandlande rehabilitering också. Då behandling mot missbruket påbörjas i fängelset är det viktigt att den fortsätter i friheten. Via socialt arbete kan man redan under tiden i fängelse ordna med fortsättningen tillsammans med fångens hemkommuns socialbyrå så att kvinnans rehabilitering fortsätter direkt efter fängelset. Även att ordna med bostad samt andra praktiska saker som kvinnan behöver hjälp med ska påbörjas i fängelset i god tid. Fången har oftast ingen kunskap om hur samhället fungerar. Detta behöver hon hjälp med. Boendet är ytterst viktigt för att man ska kunna förhindra återfall. Förutom vården och rehabiliteringen är det viktigt att kvinnan har ett stödnätverk och får kamratstöd i det civila. Om hon inte själv har stödnätverk, som till exempel familj eller andra viktiga människor i livet, kan socialarbetaren hänvisa henne till tredje sektorn.

Det började anlända mycket flyktingar från Ukraina till Finland våren 2022. I min kandidatavhandling tar jag reda på hurdana erfarenheter ukrainska flyktingar har efter att ha anlänt till Finland. Jag tar också reda på ifall flyktingarna kan påverka sitt liv aktivt och ifall de känner de att de kan göra egna val. Jag intervjuade fyra ukrainska flyktingar. Som metod använde jag kvalitativ intervjustudie, och mina intervjufrågor var halvstrukturerade. Jag använde tematisk analys för att analysera intervjuerna. Som teoretisk referensram i min studie är KASAM-teorin och teorin om aktörskap. I mina intervjuer kom det fram fem olika teman. De är uppskattning av Finland, relation med myndigheterna, betydelse av studier i finska språket, stöd från församlingen och möjlighet att påverka. Flyktingarna berättar att de uppskattar Finland och stödet de har fått från finländare. Andliga saker och stöd från församlingen är också viktiga. Flyktingarna vill vara en del av olika gemenskap och känna sig uppskattade. Det finns både friskfaktorer, som främjar hälsan och riskfaktorer i flyktingarnas liv. Saker som främjar hälsan balanserar livssituationen och hjälper flyktingarna att klara sig och gå framåt i livet. Många flyktingar känner att de kan påverka sina egna liv.

Kvinnor är en utsatt grupp när det kommer till risken att utsättas för våld. Vid 15-års åldern har en av tre kvinnor utsatts för någon form av våld. Den här kandidatuppsatsen undersöker ifall kvinnor med funktionsnedsättningar löper större risk att utsättas för någon form av våld än kvinnor utan funktionsnedsättningar. Medan våld mot kvinnor som ämne i allmänhet har börjat lyftas fram alltmer, är våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar fortfarande ett område där det lider brist på forskning och där statistiken varierar. Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att skapa en överblick utifrån den kunskap vi har om våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar idag, utifrån ett intersektionellt perspektiv. Denna avhandling tar granskar den dubbla utsattheten, och försöker ta reda på ifall den verkligen är ett faktum. I denna avhandling har jag använt litteraturöversikt som metod för att besvara forskningsfrågan. Genom sökning i olika databaser har material samlats in med hjälp av sökord. Materialet som används i denna avhandling är publicerat mellan åren 2000 och 2019. Efter detta har materialet analyserats med hjälp av ett intersektionellt perspektiv. Denna kandidatavhandling indikerar utifrån resultaten att kvinnor med funktionsnedsättningar löper större risk att utsättas för våld än kvinnor utan funktionsnedsättningar. Sexuellt, fysiskt och emotionellt våld är de våldsformer det rapporteras mest om. Teorin om intersektionalitet stärks i och med att flera forskningsrapporter visar att en del av det våld som offren upplever kan kopplas till deras funktionsnedsättning. Man kan även konstatera att mer forskning behövs, då det lider brist på information om våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar.

Tämä kandidaatintutkielma käsittelee diskursseja eroperheistä Helsingin Sanomissa vuosilta 1990–1993 ja 2020–2023. Eroperheet ovat sosiaalityön näkökulmasta kiinnostava ja ajankohtainen tutkimusaihe, koska hyvin monessa työtehtävässä ja roolissa sosiaalityöntekijä väistämättä tapaa perheitä, jossa vanhemmat ovat eronneet. Tutkielmassa keskitytään sosiaalisiin ja kulttuurisiin mielikuviin eroperheistä. Se, kuinka eroperheistä puhutaan tai kirjoitetaan, luo tiettyjä käsityksiä niistä. Nämä käsitykset puolestaan vaikuttavat siihen, kuinka eroperheet kohdataan, miten heidän ongelmiaan käsitellään yhteiskunnassa ja minkälaista tukea he voivat saada. Tutkielmassa tarkastellaan kahta ajanjaksoa: 1990-luvun alkua ja 2020-lukua. Rajaus on tehty sillä perusteella, että avioerojen määrä kasvoi 1990-luvun alussa voimakkaasti vuoden 1987 avioliittolain muutoksen seurauksena. Toinen motiivi rajaukselle on se, että saadaan ajankohtaista tietoa mediassa esiintyvistä diskursseista. Tutkielma vastaa seuraaviin kysymyksiin: Mitä eroperheitä koskevia diskursseja aineistossa esiintyy? Mitä eroperheisiin liittyviä mielikuvia, arvoja ja normeja tulee näkyviin? Miten diskurssit ovat muuttuneet vuosien kuluessa? Tutkimusmenetelmänä käytetään diskurssianalyysia. Tutkimusmateriaali on kerätty Helsingin Sanomien verkkosivujen arkistosta hakusanoilla ”avioero”, ”erolapsi”, ”erovanhempi”, ”etävanhempi” ja ”lapsiperhe”. Aineistosta havaitaan kuusi päädiskurssia. Vuosina 1990–1993 esiintyvät diskurssit ovat konfliktidiskurssi, perhemuodot ja sukupuolinormit-diskurssi sekä taloudellinen haavoittuvuusdiskurssi. Vuosien 2020–2023 aineistosta puolestaan erottuu perhe- ja vanhemmuusihanne-diskurssi, kaksi kotia-diskurssi ja seuraukset-diskurssi. Tutkimustuloksista on nähtävissä, että diskurssien luoma mielikuva eroperheistä on pääosin negatiivinen. Vaikka asenteet vanhempien eroja kohtaan ovat lieventyneet vuosien varrella, on ydinperheen ihanne edelleen vahvasti läsnä sekä asenteissa että yhteiskunnan rakenteissa. Myös vanhempien eroa sekä arjen uudelleenjärjestämistä ohjaavat normit ja ihanteet; vanhempien on erottava sopuisasti ja järjestettävä elämänsä siten, että lapsi voi viettää tasapuolisesti aikaa molempien vanhempien kanssa.

Mitt syfte med denna avhandling är att ta reda på sambandet mellan psykiskt barndomstrauma och risken att utveckla ett substansberoende som vuxen, utifrån tidigare forskning. Avhandlingen är en litteraturöversikt i vilken jag främst använt mig av kunskapsöversikt. Analysmetoden är en induktiv innehållsanalys. Barndomstrauman påverkar människan livet ut och kan leda till substansmissbruk senare i livet. Missbruksproblematiken är ett växande problem i Finland och dödsfallen på grund av alkohol och droger ökar årligen. Individer som missbrukar och har bakomliggande barndomstrauman kan lätt “falla mellan stolarna”. Den teoretiska referensramen som används i denna avhandling är John Bowlbys (1969) anknytningsteori. Barn som upplevt trauma i tidig ålder kan utveckla otrygg anknytning, vilket kan leda till ökad risk för missbruk samt svårigheter i återhämtnings behandling. Avhandlingens resultat visar en stark korrelation mellan barndomstrauma och ökad risk för missbruk efter att man fyllt 18 år. Forskningens resultat lyfter fram användning av alkohol och droger som hanteringsmetoder för bakomliggande trauma. Studierna som analyserats i denna avhandling indikerar en korrelation mellan barndomstrauma och missbruk som vuxen.