Browsing by Title

Tavoitteet. Tutkimuksessa tarkoituksena on selvittää, miten käsityönopetuksella voidaan lisätä ja tukea oppilaan hyvinvointia. Hyvinvointia tarkastellaan Seligmanin (2011) PERMA-hyvinvointiteoriasta käsin. PERMA-teoriassa ihmisen hyvinvointiin vaikuttavat tekijät on jaoteltu viiteen osa-alueeseen: positiiviset tunteet, sitoutuneisuus, myönteiset ihmissuhteet, merkityksellisyys ja saavutettavuus. Tämä auttaa tarkastelemaan hyvinvointia monipuolisesti. Olettamuksena on, että käsityön opetuksella on myönteinen vaikutus oppilaan hyvinvoinnin kokemukseen. Aikaisemmat tutkimukset ovat osoittaneet, joissa on selvitetty käsityöharrastuksen vaikutuksia ihmisen hyvinvointiin, että käsillä tekemiselle on merkittävä rooli myönteiseen hyvinvoinnin kokemukseen. Toisena olettamuksena on, että positiivisen pedagogiikan avulla hyvinvointia lisääviä tekijöitä voidaan lisätä myös koulun käsityönoppitunnilla. Menetelmät. Tutkimus toteutettiin kuvailevana kirjallisuuskatsauksena. Tutkimuksen tarkoituksena on hahmottaa kokonaiskuvaa siitä, miten käsityönopetuksella voidaan tukea hyvinvointiin vaikuttavia eri osa-alueita aikaisempien tutkimusten perusteella. Tietoa etsittiin suomen- ja englanninkielisillä hakusanoilla hyödyntäen eri tiedonhankinnan kanavia, kuten Heldaa, Helkaa, Finnaa ja Google Scholaria. Valitut tutkimusaineistot ovat sidoksissa PERMA-teoriaan sekä koulun käsityönopetukseen. Aineistossa korostui oppilaan kokemusmaailma. Tulokset ja johtopäätökset. Tulosten perusteella käsityönopetuksella voidaan lisätä ja tukea oppilaan kokonaisvaltaista hyvinvointia. Oppilaan sitoutuneisuuden kokemuksia lisää mindfulness-harjoitteet, taitotason ja tehtävän haasteellisuuden suhteuttaminen toisiin sekä oppilaan ajatus- ja kokemusmaailman huomioiminen opetuksessa. Myönteisiä ihmissuhteita voidaan harjoittaa yhteisöllisen työskentely kautta, jossa materia toimii vuorovaikutustaitojen kehittämisen apuna. Saavuttamisen tunnetta voidaan lisätä yhdessä asetettujen tavoitteiden ja niiden toteutumista arvioinnin avulla. Prosessin dokumentointi auttaa oppilasta hahmottamaan omia vahvuuksiaan ja taitojen kehittymistä. Oppilaan kokemusta elämän merkityksellisyydestä voidaan lisätä materian, itseilmaisun, käsityöprosessin ja valmistetun konkreettisen tuotteen kautta. Onnistumisen kokemukset saavat aikaan myönteisiä tunteita.

Tutkimuksen tarkoituksena oli luoda kuva suomalaisesta uskonnonopetuksen järjestämisen mallista, uskonnonopetuksen asemasta, sisällöistä ja tavoitteista suomalaisessa opetussuunnitelmassa sekä tulevaisuuden kehityslinjoista. Ajallisesti tutkimus rajoittuu tarkastelemaan suomalaista uskonnonopetusta kansakoulun perustamisesta vuoden 2014 perusopetuksen opetussuunnitelman perusteisiin. Tarkastelu rajautuu koskemaan kansa- ja peruskoulua, eikä tarkastele esimerkiksi lukion uskonnonopetusta koskevaan tutkimusta. Tavoitteena oli kartoittaa ja koota yhteen aiheeseen liittyvää tutkimusta, ja luoda kuva uskonnonopetuksen historiasta, nykyhetkestä ja mahdollisista tulevaisuuden kehityssuunnista. Tavoitteena oli myös kuvailla suomalaista uskonnonopetuksen järjestämisen mallia suhteessa muiden Euroopan Maiden malleihin. Tämän tutkimus on Kuvaileva kirjallisuuskatsaus, joka aineistona toimivat eri tietokannoista haetut tutkimusartikkelit sekä Perusopetuksen opetussuunnitelmat. Lisäksi tutkimuksessa on tarkasteltu Perusopetuslakia. Tutkimuksessa käytettävät käsitteet ovat jossain määrin hyvin monitulkintaisia. Tässä tutkimuksessa käsitteet määriteltiin koulukonteksti huomioiden. Kiinnostuksen kohteena oli erityisesti se, mitkä tekijät ovat vaikuttaneet ja vaikuttavat uskonnon oppiaineen asemaan ja järjestämiseen osanan yhteiskunnan järjestämää kouluopetusta. Tarkoituksena oli selvittää millaisia pedagogisia, juridisia tai teologisia perusteluita uskonnonopetuksen aseman säilyttämisen, vahvistamisen tai poistamisen taustalla vaikuttaa. Kiinnostavaksi tutkimuskohteeksi muodostui myös uskonnonopetuksen tulevaisuuden näkymät. Tutkimusaineiston perusteella voidaan todeta, että uskonnonopetus ja sen asema ovat olleet ja ovat yhä ajankohtaisia, ja tutkimukset sekä hahmotelmat tulevaisuuden skenaarioista muodostuivat kirjallisuuskatsauksessa kiinnostaviksi.

Goal. Literacy is an essential skill in modern society. In Finland, the children’s ability to read has been top class in worldwide comparative studies. However, recently there has been a tight competition of the top places. The amount and effect of the visual culture is increasing in our everyday life, therefore its’ effects are stronger as well. As pictures are looked at and interpreted continuously, multi-literacy should be taught also to small children. In picture books, the visuality is combined through the illustration to the text which makes them a good teaching method in the area of language and literature. The main goal of my research is to clarify how picture books can develop 4–6 years old children’s ability to read. I explore how to use picture books to motivate and to support children’s reading skills. I also research what is the best method when using picture books in teaching children how to read. Method. The method of the research is narrative literature review. The data was put together from different types of research material. The final analyze consisted mainly of international articles. In narrative literature review the researcher does not select the material by strict criteria. The main point of this literature review was to collect different aspects from different studies and to end up with new conclusions by comparing and combining study results. Results and conclusions. The study showed that the picture books can support 4–6-year-old children’s literacy skills in many ways. Illustration of picture books motivates children to read and picture books are an easy way to practice book conventions. Pictures offer children an easy way to approach information. The use of picture books in the teaching situation is the most efficient by working with the method called shared reading. In the method of shared reading the adult leads the discussion: the adult asks questions of different kinds about the pictures and the text, gives feedback and asks child to repeat new vocabulary. By doing so the reading comprehension, the narrative comprehension and the vocabulary are improved. This study provides teachers new way to help children learn to read with the picture books.

This study handles with visual arts education. Studies dealing with visual arts education in early childhood suggest that the objectives of activities are obscure. Because of this the purpose of this study was to describe the objectives and methods of visual arts education in early childhood education and preschool. Data of this qualitative research consists of three early childhood curriculums from kindergartens and of three semi-structured interviews of kindergarten teachers from the same kindergartens. The study also observes the operating environments of these kindergartens trough 13 photos. Content analysis was the data analysis method of this research. This study shows that implemented objectives of visual arts education are mostly general objectives of growth and development that were implemented through visual arts education. Objectives that were set by kindergarten teachers and in the curriculums highlighted operating with different mediums and techniques which also helps the development of motoric skills. For teachers it was important that art activities were joyful for children and that all the required art materials were at hand for children to use during free play. Operating environments of the kindergartens have many duties as also through them teachers are showing their respect for childrens artwork and collaborating with parents. Only one of the kindergarten teachers in this study was setting objectives that also guided children to understand art. The same teacher was also only one who had been studying visual arts education and also working as kindergarten teacher for more than a year. This study suggests that directive documents such as Varhaiskasvatussuunnitelman perusteet (2005), Esiopetussuunnitelman perusteet (2011) and both education plans from the city of Helsinki (Helsingin kaupungin varhaiskasvatussuunnitelma, 2013 and Helsingin kaupungin esiopetuksen opeussuunnitelma, 2011) are not providing objectives for visual arts education that are originating from the visual arts itself.

The purpose of this study was to investigate kindergarten teachers’ conceptions of the importance and objectives of art education. Practices related to the planning, implementation and assessment of art activities were also investigated. Finally, the aim was to reflect on whether the conceptions of the educators were in line with the goals defined in the national core curricula for early childhood education and care and for pre-primary education. This study is based on a survey conducted with early childhood educators in Kuopio during December 2016. An online questionnaire was circulated within 27 day-care centres. The questionnaire was addressed to the kindergarten teachers via day-care centre managers. The data were analysed quantitatively. The kindergarten teachers considered art activities as valuable opportunities for self-expression and perceived the activities as beneficial for the development of creativity and imagination. Furthermore, the objectives related to the development of motor skills and the ability to express one’s ideas, observations and experiences were recognised as of great importance. Objectives related to multicultural and media education were considered of least importance. This finding could be identified as the greatest challenge in the implementation of art education within the framework of the national core curricula. Both multicultural and media education are closely connected to the concept of multiliteracy. This study suggests that visual literacy and the ability to interpret diverse cultural meanings and messages could be effectively and meaningfully promoted by the means of art education and should be given greater emphasis in the practices of early childhood education. Secondly, the results of this study indicate that further emphasis should be put on children's participation in planning and assessing art activities.

Language is both tool for learning and the object of learning. This makes language learning vital for young learners. Kindergarten teacher is obliged to support children’s development of language learning. There are a lot of different ways to support language development, one of them is graphic support. Studies show that long-lasting and systematic graphic support helps the progress of language skills. This objective of this thesis was to study how kindergarten teachers use graphic material on their job with children with normal language development and with children who might have a language impairment. Thesis analyses also kindergarten teachers’ view and opinion on using graphic materials. Material was gathered by using cooperation network and was executed as theme interview. Results showed that graphic material was mostly used to help with daily routines and help to perceive timeline. Graphic material was used in same situations as with the whole group. Children with possible language impairment were specially considered. Long-termed and systematic use of the images was believed to help children’s language skills and to help the children to use images independently. This is in line with previous information. Some of the kindergarten teachers found that their use of graphic material was too petite, and the use of different images was too difficult. Different graphic materials were seen helpful in pre-planned situations, such as going through program for the day, but difficult in spontaneous moments of everyday life.

Sedan internet blivit en etablerad del av människors vardag utspelar sig stora delar av det offentliga samtalet på andra ställen än i de traditionella mediekanaler som tidigare haft en nyckelposition. Syftet med avhandlingen är att erbjuda en ingång till hur en så kallad kvantitativ kulturjournalistik, med hjälp av attitydanalytiska metoder, kunde spela en roll i att bevaka detta nya, utspridda offentliga samtal. Med utgångspunkt i den ständigt växande datajournalistiken kartläggs de rådande förutsättningarna för att i journalistiskt syfte avgöra attityden i texter med hjälp av automatiserad attitydanalys. I avhandlingen testas också Python-baserade programmet Textblobs kapacitet som verktyg för attitydanalys. I testerna används ett material bestående av drygt 3000 musikrecensioner ur boken Rock Albums of the '70s: A Critical Guide. Kartläggningen visar att attitydanalys är ett forskningsområde som har potential att stödja kvantitativ kulturjournalistik. Samtidigt existerar det fortfarande tekniska hinder för attitydanalys, såsom svårigheten att hantera naturligt språk algoritmiskt och risken för diskrepans mellan det textmaterial som används i tester och det som undersöks i praktiken. Det gör att attitydanalys ännu inte kan garantera att journalistikens trovärdighet ökar, vilket innebär att kvantitativ kulturjournalistik inte fyller alla krav som ställs på datajournalistik. Testerna av Textblob visar att programmet inte presterar på en nivå som journalistisk tillämpning skulle kräva. Det som ändå talar för Textblob är dess öppna källkod som gör det möjligt för vem som helst att modifiera och därmed förbättra programmet enligt sina egna behov. Den här avhandlingen ger en fingervisning om hur kulturjournalistiken kan röra sig i riktning mot datajournalistik, i synnerhet hur attitydanalys kan tillämpas inom journalistik. Framtida forskning bör fokusera på att undersöka olika webbskrapningsmetoder för insamling av texter från det utspridda offentliga samtalet, samt på att utföra tester med olika typer av attitydanalysmetoder (till exempel stödvektormaskiner, en textklassificeringsmetod vars prestation förbättras med maskininlärning) och olika typer av textmaterial.

Syftet med denna avhandling var att bilda en uppfattning om vilka utmaningar kontra möjligheter finska fängelsernas rehabiliteringstjänster för kvinnor innefattar, med fokus på fångarnas egna erfarenheter och upplevelser av rehabiliteringstjänsterna. Antalet kvinnliga fångar har fördubblats i Finland under de senaste 30 åren, men det finns relativt lite forskning om fångar och deras rehabilitering under fängelsevistelsen ur ett genusperspektiv. Tidigare forskning visade att de kvinnliga fångarna i Finland har vissa genusspecifika rehabiliteringsbehov och att det finns brist på rehabiliteringstjänster som riktar sig till kvinnor i fängelser. Följaktligen ställdes forskningsfrågorna: Vilka utmaningar finns det gällande rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Vilka möjligheter finns det för rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Vilka genusspecifika behov a) kan identifieras b) bör beaktas vid rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Avhandlingens teoretiska referensram baserade sig på feministisk teori, specifikt Simone de Beauvoirs (2003) teori om kvinnan som ”den Andra” samt teorin om empowerment. de Beauvoirs teori utgår från att kvinnan har tvingats in i rollen som ”den Andra”, ett objekt som alltid definieras i relation till mannen (de Beauvoir 2003). Den epistemologiska utgångspunkten för avhandlingen var socialkonstruktionistisk. Avhandlingens material bestod av en semi-strukturerad intervju med en kvinnlig fånge som placerats i frihet på prov. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra tematiska kategorier: utsatthet och att vara ”den Andra ”, möjligheter, genusspecifika tjänster, och skam och identitet. Avhandlingens tillvägagångssätt är abduktivt och de Beauvoirs teori om kvinnan som ”den Andra” tillfogades efter innehållsanalysen. I resultaten redogjordes för respondentens erfarenheter av hur kvinnliga fångar och deras rehabiliteringsbehov blir ”de Andra” i förhållande till manliga fångar. Respondenten identifierade också att ett behov av genusspecifika rehabiliteringstjänster samt kvinnoseparatistisk rehabilitering existerar. De kvinnliga fångarnas erfarenheter både som utövare av och offer för våld avvek från de manliga fångarnas, vilket innebär att kvinnliga fångar har andra rehabiliteringsbehov kring våld. Respondenten beskrev även hur den egna kvinnligheten bemöttes negativt i den mansdominerade fängelsevärlden samt vikten av att rehabiliteringstjänsterna betonade självkänsla och identitet.

Syftet med min kandidatavhandling är att granska huruvida det finns skillnader i hur manliga och kvinnliga politiker representeras i media, samt vilket uttryck dessa eventuella skillnader tar. Som material i avhandlingen används artiklar från Helsingin Sanomat och Suomen Kuvalehti. Artiklarna granskas som helheter genom djupgående analys av diskursen kring politikerna i artiklarna. Som metod använder jag mig av diskursanalys, d.v.s. analys av ord och uttryck i bildandet av meningar . Jag har tytt mig till Seppänen och Väliverronens (2012) definition av metoden som ett analysverktyg av meningar i samhället. Jag använder också representationsteorin som teoretisk referensram i analysen av vilka uttryck politikernas könsrepresentation tar i artiklarna. Därmed utgör teorin också en metod i avhandlingen. Knuutila och Lehtinen (2010) definierar representationer i detta sammanhang som avbildningar och porträtteringar som upprepar och upprätthåller värderingar i samhället. Eftersom avhandlingen har ett visst fokus på medieforskning, behandlas också medierepresentationer som en mera specifik form av representationer i avhandlingen. Enligt Karkulehto (2011) formar medierepresentationer samhällets värdegrund genom att upprepa och upprätthålla normaliserade mönster för representationer av t.ex. kön. Eftersom kön och genus är centrala begrepp i avhandlingen behandlas också grundläggande teorier inom området. Rossi (2010) lyfter fram och problematiserar den binära könsindelningen (man och kvinna), som också syns i vinklingen av denna avhandling. Enligt Rossi har den strama indelningen i män och kvinnor argumenterats för på biologiska grunder, vilka i sig inte är så entydiga som förespråkarna kanske tänker sig. Också Rossis hänvisning till Rubins (1975) tanke om en indelning i kön (biologiskt) och genus (socialt) är av vikt i försök att förstå hur kön byggs upp i samhället. Rossi (2010) lyfter också fram Butlers (2006) tanke om könets performativitet, alltså som någonting som bildas genom konkreta handlingar och upprepningar av dessa. De viktigaste resultaten i avhandlingen är att det finns vissa skillnader i hur kvinnliga och manliga politiker representeras i media. Mest konkret syns skillnaden i antal intervjuade kvinnliga politiker (5 st.) jämfört med antal intervjuade manliga politiker (10 st.) i Helsingin Sanomat. Ett intressant resultat var också att i motsättning till förväntningar lyfte endast en av kvinnorna som intervjuades i Helsingin Sanomat upp sin familj eller sina hemförhållanden. Ett flertal av de intervjuade männen lyfte däremot upp sina familjeförhållanden. I Suomen Kuvalehti intervjuades i sin tur ett större antal kvinnor än män, samtidigt som det ur artiklarna var möjligt att urskilja starkt könande ord och uttryck i beskrivningarna av politikerna.