Browsing by Title

Enligt finsk lag skall äktenskap grunda sig på frivillighet. Arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap är globala fenomen, som också förekommer i Finland. Det är straffbart i Finland att tvinga någon att gifta sig, men till skillnad från de andra nordiska länderna saknas explicit lag i Finland som kriminaliserar tvångsäktenskap. Syftet med denna avhandling är att undersöka de motiveringar riksdagsledamöter använder sig av då de argumenterar för kriminalisering av tvångsäktenskap i Finland. Dessutom var syftet att kritiskt granska dessa motiveringar mot tidigare forskning. Undersökningen genomfördes genom en kvalitativ innehållsanalys av finländska riksdagsdokument från åren 2012 till 2016. Som resultat hittades fyra slags motivationer: pragmatiska, rättsliga, etiska och chauvinistiska synpunkter. Pragmatiska synpunkter är de argument som betonar de praktiska konsekvenser av en lagstiftning. Även om tvångsäktenskap för tillfället är kriminaliserat, argumenterar ledamöter att en explicit lagstiftning skulle stöda implementeringen av lag på fall. Rättsliga synpunkter argumenterar för förverkligandet av internationella fördrag och att det också syns i faktumet att andra europeiska länder explicit kriminaliserat tvångsäktenskap. Etiska synpunkter argumenterar för att en kriminalisering skulle stärka offrets ställning och att lagen bör stöda den svagare parten. Chauvinistiska synpunkter är kopplade till uppfattningar om nationell tillhörighet och kultur. Dessa argument ser att förekomsten är kopplad till en ökad mångkultur i det finska samhället och att det därmed finns ett behov av att uppdatera lagstiftningen.

I den här avhandlingen behandlas mångprofessionellt samarbete och koordinerande ledarskap i ett mångprofessionellt arbetsteam. Syftet med avhandlingen är att reda på vilka möjligheter och utmaningar det finns med ett mångprofessionellt samarbete och ett koordinerande ledarskap i praktiken. Arbetet avgränsas till servicen för barn, unga och deras familjer. I den teoretiska referensramen behandlas begreppen mångprofessionellt samarbete, koordinerande ledarskap och D’Amours et al. (2008) modell för utvärdering av ett mångprofessionellt samarbete. Avhandlingen är en kvalitativ innehållsstudie av deduktiv typ, där analysen har sin utgångspunkt i en modell. D’Amours et al. (2008) modell används som analysram för det empiriska materialet som är ett insamlat material från Esbo stads enhet för familjesocialarbete och den initiala bedömningsgruppen. Materialet består av mötesprotokoll och sammanställt material över verksamheten. Materialet analyseras utgående från tio indikatorer som sedan delats in i fyra olika kategorier. Materialet analyseras sedan utifrån tre olika nivåer som visar hur bra samarbetet fungerar. Analysen visar att ett mångprofessionellt samarbete och ett koordinerande ledarskap i det mångprofessionella arbetsteamet inte fungerar helt problemfritt. Faktorer som utmanar samarbetet är bl.a. svag växelverkan, icke-fungerande utbyte av information samt svagt ledarskap. Ett koordinerande ledarskap fungerar endast om det är väl planerat och förmännen har ett intresse för ett samarbete. De möjligheter som kommer fram är bl.a. att man kan erbjuda en mer jämlik och konsekvent service samt göra en grundlig kartläggning av klientens situation. Det finns också möjlighet till konsultation och till användningen av varandras kunskap. För att ett mångprofessionellt samarbete och ett koordinerande ledarskap ska fungera krävs det gemensamma målsättningar och ett förtroende för varandra.

Avhandlingen handlar om män som socialarbetare i ett kvinnodominerat yrke. Syftet med avhandlingen är att få en utökad förståelse för den manliga socialarbetarens minoritetsroll i förhållande till maskulinitet, normalitet och minoritet. Avhandlingen tar upp teorier om kön och social konstruktivism. Intresse för avhandlingen kom till på grund av personligt intresse kring könsskillnader och minoriteter. Män är underrepresenterade inom socialt arbete både i arbetslivet och i skolan. De forskningsfrågor avhandlingen lägger fokus på är hur männen upplever arbetet som en minoritet, vilka förväntningar som läggs på dem som manliga socialarbetare och hur männen hanterar de förväntningar som läggs på dem. För att analysera upplevelserna manliga socialarbetare har används en kvalitativ forskningsmetod för att kunna kartlägga och tolka materialet. Intervjuer har använts som insamlingsmetod med finländska socialarbetare som talar svenska. Urvalet sker randomiserat med den gemensamma nämnaren, manlig socialarbetare och genom snöbollsurval där socialarbetarna kan rekommendera lämpliga kandidater för forskningen. En lämplig kandidat för forskningen behöver uppfylla kriterierna manligt kön och yrket socialarbetare. Resultatet visar att de intervjuade männen inte upplever att de skulle behandlas märkbart annorlunda. De upplever alla att fler män behövs och tror att lönen är en stor orsak till varför det finns så få män.

Målet med denna forskning är att undersöka hur lärare förhåller sig till användning av dialekt i klassrum och hur lärare ska hitta en balansgång mellan dialektanvändning och standardsvenska så att eleven har maximal möjlighet att utveckla sin språkliga identitet. Problemet grundar sig i att lärare förhållit sig negativt till dialekt och att detta kan ha en skadlig effekt för elevens standardsvenska. Hypotesen är att lärare än i dag i viss mån förhåller sig negativt och jobbar relativt lite med dialekt i klassrum i Österbotten. Tidigare undersökningar har visat att lärare inte alls jobbar kring dialekter (Birkne, 2012) och att lärare i Finland uppfattat att elevernas muntliga svenska kunskaper är berömliga. Metoder som använts i denna forskning har varit kvalitativ forskningsansats med djupintervjuer med sammanlagt fyra anställda lärare i olika ämnen i Sursik skola, Pedersöre kommun. Analysen har gjorts fenomenologiskt. Resultatet har påvisat att lärare förhåller sig positivt men även neutralt till dialektanvändning i klassrummet. Lärare ser också vikten och betydelsen av att eleverna kan både sitt modersmål dialekt men även standardsvenska. Det kan också dras den slutsats att lärare har tillgång till väldigt få redskap om hur man ska få dialekttalande elever att känna sig bekväma i att tala standardsvenska.

The dissertation examines the role of technological tools in the rehabilitation of Parkinson's patients, and patients' attitudes and expectations regarding the future development of rehabilitation techniques.

Journalistiken och nyhetsproduktionen ligger vid en brytningspunkt. Ständigt minskande upplagor, ökande konkurrens och kraftigt sjunkande annonsintäkter innebär för de flesta redaktioner starkt nedskurna resurser men också en ständigt ökande press på nyhetsproduktionen. Digitaliseringen kan erbjuda en hel del nya möjligheter, som ofta glöms bort då man diskuterar förändringarna i journalisters yrkesroller och arbetsmarknaden för yrkesskribenter. En aspekt av dessa potentiellt positiva möjligheter är datorstödd journalistik och nyhetsautomation, som även ibland aningen vilseledande kallas för robotjournalistik. Avhandlingens fokus ligger på att kartlägga läget på den finska nyhetsbyrån Suomen Tietotoimisto (STT) och den svenska motsvarigheten Tidningarnas Telegrambyrå (TT) under våren och sommaren 2016 och jämföra den med vintern 2019–2020. I och med att de finska och svenska språken och de finsk- och svenskspråkiga medierna har en rätt så begränsad publik och begränsade resurser, exempelvis i jämförelse med den engelskspråkiga världen, utforskar den här avhandlingen också hur nyhetsbyråerna lyckats hålla sig à jour med sin nyhetsproduktion. Utöver nyhetsbyråernas arbetsprocesser betraktar den här avhandlingen också de etiska och publicistiska frågorna kring automatiserad textproduktion. Även om artificiell intelligens, maskininlärning, automatiserade arbetsprocesser och textgeneratorer kan låta som väldigt komplicerade och högtravande koncept är hindren för att utnyttja och introducera dem inom journalistiken däremot inte särskilt komplicerade. Avhandlingen drar slutsatsen att på grund av att mediebranschen och yrkesjournalistiken i Norden lider av en kronisk resursbrist är det inte realistiskt att utnyttja och förverkliga den utvecklingspotentialen som automatiseringen kunde medföra. När det vardagliga arbetet består av en konstant kamp om överlevnaden är det svårt att ta sig an omfattande strukturella utvecklingsprojekt som automatiseringen av redaktionella arbetsprocesser skulle kräva.

Den här kandidatavhandlingen granskar hur myndigheterna i Finland framställer våld i nära parrelationer. Genom en diskursanalys granskas myndighetsdokument som behandlar tematiken ur ett genusteoretiskt perspektiv. Antaganden om kön och genus ägnas därmed speciell uppmärksamhet. Kandidatavhandlingen utgår från att verkligheten kring våld i nära parrelationer både tolkas och skapas genom språket och hur man talar om det. Myndigheternas framställningar utgör en viktig del av denna process, eller rentav en diskurs kring vad våld i nära parrelationer är, vad det beror på och hur det bör förstås och motverkas. Kandidatavhandlingen visar att myndighetsdokument som behandlar våld i nära parrelationer i Finland under de tio senaste åren, framför allt riktar fokus mot kvinnans utsatthet och offersituation. Våld i nära parrelationer framställs därmed som ett problem som berör kvinnor mer än män. Dokumenten intresserar sig över lag mest för offrets situation och utövarens ansvar faller i skymundan. I några av dokumenten diskuteras också våldsproblematiken på ett könsneutalt sätt, vilket osynliggör könsaspekten helt och hållet. Ur ett genusperspektiv vore det högst relevant att synliggöra att det är män som står för merparten av våldet, vilket dokumenten inte lyckas med. De få försöken att i myndighetsdokumenten synliggöra mäns ansvar för våldet, överröstas av fokuset på kvinnan och offrets utsatta situation.

Ympäristöteemat ovat yhteiskunnallisesti erittäin ajankohtaisia. Jo varhaiskasvatusikäisten lasten kanssa on tärkeää puhua luonnosta, ympäristöstä sekä kestävästä kehityksestä, ja siten luoda ja vahvistaa lasten luontosuhdetta sekä toivoa tulevaisuuteen. Lapsen henkilökohtainen luontosuhde on pohjana luonnon ja ympäristön hyväksi tehtävissä teoissa. Ympäristökasvatus on tärkeä osa varhaiskasvatusta ja esiopetusta. Varhaiskasvatuksen ympäristökasvatuksessa voidaan hyödyntää taidekasvatuksen ja erityisesti draamakasvatuksen menetelmiä. Vaikka draamamenetelmien vaikuttavuudesta oppimiseen on tutkimusnäyttöä, on näiden menetelmien käyttö varhaiskasvatuksessa vähäistä ja draamapedagogiikan täydennyskoulutukselle on tarvetta. Syksyllä 2019 osassa Helsingin päiväkodeista toteutettiin yhteistyössä Teatteri ILMI Ö:n sekä Helsingin kaupungin varhaiskasvatusviraston kanssa Luontokosketus -ympäristö- ja yhteisötaidehanke. Luontokosketus -hankkeessa ympäristönsuojelua ja kestävää kehitystä käsitellään esiopetusikäisten lasten kanssa teatterin, draaman ja taiteen keinoin. Teatteri ILMI Ö:n suunnittelema ja toteuttama hanke koostui kahdesta lapsille suunnatusta teatteriesityksestä, päiväkodeissa toteutetuista kolmesta teatterityöpajasta sekä ympäristötaidenäyttelystä. Hankkeeseen sisältyi myös varhaiskasvatuksen henkilöstölle suunnattu koulutusosio. Tämän tutkimuksen lähtökohtana on näkemys lapsesta itsenäisenä toimijana ja tiedontuottajina. Opetushallituksen Esiopetuksen opetussuunnitelmassa (2016) draamakasvatuksen lähtökohtana ovat lapset ja heidän kokemuksensa. Lasten kanssa tulee yhdessä suunnitella, toteuttaa ja arvioida ilmaisun kokonaisuuksia. Tutkimuksen tarkoituksena on selvittää lasten kokemuksia päiväkodeissa toteutetusta Luontokosketus -ympäristö- ja yhteisötaidehankkeesta. Tutkimuksessa kartoitettiin lapsia haastattelemalla, mitä hankkeessa käsiteltyjä ympäristöteemoja tai sisältöjä lapset kuvailevat sekä millaisia kokemuksia, elämyksiä tai tunteita lapset tuovat esiin? Tutkimukseen osallistui seitsemän (7) lasta kolmesta eri päiväkodista. Kvalitatiivinen tutkimusaineisto kerättiin teemahaastatteluin ja lasten tuottamaa aineistoa käsiteltiin sisällönanalyysin keinoin. Tulosten mukaan lapset kuvailevat eniten hankkeen niitä teemoja ja sisältöjä, joissa he itse olivat toimijoina. Teatteriesitysten luonto- ja ympäristöteemoista lapset kertovat vähemmän. He mainitsevat esitysten yksityiskohtia ja liittävät omia kokemuksia esityksissä nähtyihin valokuviin. Esityksiin liittyen lapset pohtivat roskaamista sekä sen seurauksia. Draamamenetelmin toteutettujen työpajojen ympäristöteemoista lapset kuvailevat monipuolisimmin roskaamiseen sekä kierrätykseen liittyviä yksityiskohtia. Lapset tuovat esiin omakohtaisia kokemuksia työpajoissa käsitellyistä teemoista ja työpajoissa käytetyistä menetelmistä, kuten näyttelemisestä. Taidenäyttelyyn liittyen lapset kuvailivat näkemiään teoksia, etenkin oman lapsiryhmän toteuttamaa taideteosta. Lapset kuvailivat yksityiskohtaisesti taideteosten tekemistä sekä siihen käytettyjä materiaaleja. Lasten vastaukset haastatteluissa olivat verrattaen lyhyitä, mutta niissä oli tulkittavissa kokemuksia ympäristökasvatuksen eri osa-alueista. Lapset oppivat ympäristössä toimimalla erilaisissa oppimisympäristöissä sekä erilaisia materiaaleja ja draamankeinoja hyödyntäen. Lapset saivat mahdollisuuden empatian kokemuksiin sekä ympäristöstä huolehtimisen kehittymiseen oppimalla ympäristöstä. Kokemuksellinen oppiminen työpajoissa antoi lapsille mahdollisuuden toimia ympäristön puolesta ja draamaharjoitteissa hyödynnettiin lasten omia mielenkiinnonkohteita. Toiminnassa tavoitettiin myös osallisuutta, voimaantumista sekä yhteenkuuluvuutta.