Browsing by bachelor's degree program "Kandidatprogrammet i samhällsvetenskaper"

Kreativitet är en av de mänskliga färdigheter som har fått allt större vikt och synlighet de senaste årtiondena. Arbetsmarknaden värdesätter kreativt tänkande och människor förväntas vara allt kreativare. Kreativitet är en förmåga alla människor har, men som av någon anledning avtar i takt med ålder. Mitt syfte är att söka ett sociologiskt svar på frågan huruvida det moderna samhället främjar eller hämmar människans kreativitet. I min avhandling lyfter jag fram aspekter som placerar kreativitet i ett sociologiskt perspektiv. Traditionellt har kreativitet enbart fått lite uppmärksamhet inom sociologin. I min avhandling granskar jag kreativitet ur ett sociologiskt perspektiv, baserat på modern kreativitetsforskning. Jag undersöker hur kreativitet definieras, vem som är kreativ, vilka är förutsättningarna för kreativitet och hur attityder gentemot kreativitet under åren har förändrats. Utifrån resultaten och insikterna av undersökningen ser jag närmare på Foucaults tankar kring disciplin och övervakning, för att reflektera ifall dessa tankar ger en större förståelse av samhällets inverkan på den kreativa förmågan. Utgående från mitt resonemang drar jag slutsatsen att svaret på min fråga är tudelad och tvetydig. Å ena sidan uppmuntrar samhället till kreativitet och innovation genom politiska och ekonomiska resurser, å andra sidan hämmar det vardagliga disciplinära samhället det avvikande beteende kreativitet förutsätter.

Före detta finansminister Katri Kulmuni tog emot kommunikationskonsulttjänster för över 50 000 €. Det var frågan om en stor summa pengar, vilket ledde till en kris som togs upp av finska medier. I den här avhandlingen analyserar jag Kulmunis kommunikation i samband med fallet, såsom kommunikationen presenterades i det finska public service bolaget Yles artiklar. Analysmetoden är kvalitativ innehållsanalys med tyngdpunkt på tolkande innehållsanalys. Undersökningen har formen av en fallstudie. Som teoretisk ram fungerar Coombs Situational Crisis Communication Theory (SCCT). Mitt syfte med studien är att tillämpa den valda teorin på ett konkret fall och att se hur teorin fungerar som ett analysredskap. Mitt syfte är också att presentera en analys av Kulmunis kommunikation inom de valda ramarna, som den presenterades i Yles artiklar. Resultaten visar att Situational Crisis Communication Theory går att tillämpa på fallet och att Kulmuni kommunicerar enligt de strategier som SCCT erbjuder. Teorin skulle behöva preciseras en aning, för att så exakt som möjligt kunna tillämpas på en persons kommunikation. Resultaten visar också att Kulmunis kommunikation förverkligades som återuppbyggande och nekande. Också förminskande strategier användes rätt mycket. Som slutsats för klustret som krisen tillhör kom jag fram till att krisen passar in både i offer- och misstagsklustret.

Social- och hälsovårdsorganisationer inom tredje sektorn har genom Finlands historia haft en viktig uppgift i att förse social- och hälsovård i Finland. Tredje sektorns roll har förändrats genom tiderna från frivilligorganisationer till att även vara stora arbetsgivare idag. Deras roll i samhället har även förändrats från att vara huvudförsörjare av social- och hälsovård till att fungera som samarbetspartner och komplement till kommunerna som idag har huvudansvaret för social- och hälsovården. Avhandlingens syfte är att belysa hur/var social- och hälsovårdsorganisationer ser sin plats i samhället samt deras förhållande till den offentliga sektorn. Avhandlingen ämnar även undersöka om organisationer upplever liknande press i utvecklingen av sin verksamhet. Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med personer i ledande positioner inom finlandssvenska social- och hälsovårdsorganisationer. Resultaten visar att organisationerna ser sig som självständiga aktörer men som fungerar som komplement till den offentliga sektorn. Organisationerna upplever liknande press gällande finansiering och en osäkerhet kring vad vårdreformen kommer att innebära för dem. Avhandlingens teoretiska referensram baseras på DiMaggio och Powells (1983) syn på institutionell isomorfi och de tre isomorfiska mekanismerna för att belysa den press organisationerna upplever i sin verksamhet.

Ämnet som behandlas i denna kandidatavhandling är europeisk, främst nordisk, högerextremism. Forskningen har utförts genom litteraturstudier. Som stomme för analysen används social rörelseteori och teori om avvikande beteende. De centrala frågorna i den här avhandlingen är hur högerextremistiska grupper mobiliseras, hur gruppdynamiken i en högerextrem grupp kan se ut, och hur högerextremism bryter mot allmänna samhällsnormer. Ämnet är värt att undersöka på grund av faktumet att högerextremism har blivit alltmer förekommande i västerländska samhällen under de senaste åren, och tidigare forskning har visat att högerextremism kan utgöra ett hot för demokratin. Vid ett flertal tillfällen har det även begåtts eller planerats våldsdåd i högerextrem anda. Mina upptäckter inkluderar att högerextremism till stor del passar in på definitionen av en social rörelse med kollektiva identiteter, konfliktförhållanden och en definition av utegrupper. Ledarskapsmodellen i högerextrema grupper har genomgått en förändring under de senaste decennierna, från en karismatisk stark ledare till en diffus hierarki. Mobilisering av högerextrema grupper teoriseras hända av en mängd olika orsaker, men kort sammanfattat sker det oftast som en respons till upplevda hot, speciellt ekonomiska, sociala eller politiska sådana. Högerextrem aktivitet kan potentiellt bryta mot både lagbaserade samhällsnormer, anti-rasismnormer, samt de informella sociala normerna. Dessa fynd sammanställer en bild av högerextremismens motivationer och förhållande till normer, samtidigt som de belyser hur en högerextrem grupp är sammansatt.

Tvåkönsnormen uppfattas lätt som historielös och naturlig, och därmed som ett biologiskt faktum. Synen på kön har dock förändrats över tid, vilket tillskriver könet en social och kulturell aspekt som jag vill lyfta fram. Genom historiska associationer utmanar jag det ”naturliga”, och ifrågasätter det som inte sällan tas för givet: att “kvinna” innebär kvinnligt och feminint – och att “man” motsvarar manligt och maskulint. Jag framhäver hur ”västs” strävan efter att civilisera resten av världen lett till att könsroller tillskrivs olika människor på olika sätt. Genom att resonera kring de politiska kontexter och institutioner som finns bakom diskurser om kön, vill jag visa hur idén om två binära kön inte endast skapat en hierarki mellan kvinnor och män, utan också mellan rasifierade och sexualiserade kroppar. Analysens primära fokus ligger i 1800-talets USA, men jag spårar diskurserna om kön tillbaka till kolonialismen för att utmana den eurocentriska synen på könshierarkin. Jag drar slutsatsen om att den binära könsuppdelningen använts i maktpolitiska syften som bland annat gynnat vit övermakt och ett heterosexuellt patriarkat. Med detta vill jag framhäva hur en dekonstruktion av normer, tankesätt och hierarkier kan utmana den traditionella historieskrivningen som värdesätter vissa kroppar högre än andra.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Barnäktenskap är ett vanligt förekommande fenomen som sker runtom i hela världen. Dock har det i Finland först på senaste tiden börjat uppmärksammas som ett problem, varvid ökad invandring är en bakomliggande orsak till detta. Diverse internationella konventioner samt rekommendationer anger att barnäktenskap utgör en skadlig sedvänja och är något som bör förebyggas. Även om det konstateras att barnäktenskap utgör en skada för barnet, det vill säga offret i fråga, existerar det inte inom internationella förordningar en absolut minimiålder för äktenskap. Dock har Finland tagit i beaktande de internationella rekommendationerna samt barnets bästa och har bland annat avvecklat dispensförfarandet 2019 och enligt den nuvarande äktenskapslagen är minimiåldern för äktenskap 18 år. Mitt syfte med avhandlingen är att granska ifall Finland erbjuder ett tillräckligt civilrättsligt skydd för offer för barnäktenskap. Därmed granskas och analyseras Finlands rättsordning samt internationella lagar, bestämmelser och rekommendationer. Utöver att granska ifall Finland erbjuder ett till tillräckligt civilrättsligt skydd, granskar avhandlingen genom de lege ferenda-synpunkter hur lagstiftningen kunde revideras för att erbjuda offren ett bättre skydd. Detta görs bland annat genom att jag jämför Finlands rättsordning med Danmarks. Mitt syfte är att undersöka vilken lagstiftningslösning skulle vara mest önskvärd från offrets synvinkel. Det kan konstateras att det existerar lagstiftningsbehov att införa andra bestämmelser än enbart äktenskapsskillnad som upplösningsform av barnäktenskap. I avhandlingen presenteras upphävande av äktenskap som den mest önskvärda upplösningsformen med hänsyn till att rättsverkningarna skulle vara de mest optimala för offret i fråga.

Papperslöshet är ett relativt nytt fenomen och på grund av det finns det begränsat forskning om temat. Det finns en del forskning om papperslösas situation i Finland, men de flesta nordiska studier om papperslöshet är gjorda i Sverige. Syftet med denna avhandling är att undersöka papperslösas upplevelser om sina rättigheter och i hurdan maktposition de papperslösa är i förhållande till sin livssituation. Mina forskningsfrågor i avhandlingen är: Har de papperslösa som jag intervjuat blivit informerade om sina rättigheter och i så fall av vem? Hur tycker de papperslösa att deras rättigheter har uppfyllts och vilka är konsekvenserna av att vara i en livssituation där man knappt har några rättigheter? Studien är en kvalitativ studie som är genomförd med semistrukturerade intervjuer av papperslösa personer om deras upplevelser. Jag analyserar respondenternas upplevelser med hjälp av Van Gennep samt Turners teori om liminalitet och Bourdieus teori om tid och makt. I studien framkommer respondenternas ovetskap om sina rättigheter och att de flesta ansåg sig leva utan rättigheter. Respondenterna lyfte upp känslan om maktlöshet i sina liv då de lever i ett konstant vänte tillstånd, vilket påverkar deras psykiska välmående och syn om framtid. Mina resultat har likheter med tidigare forskning som gjorts om papperslösa i Norden. Det finns ett klart behov av vidare forskning och samhällsdiskussion om papperslösheten och dess konsekvenser genom att höra papperslösa individers upplevelser.

Syftet med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning diskutera passivt ledarskap som ett fenomen och dess inverkan på förekomsten av arbetsplatsmobbning. Arbetsplatsmobbning är ett allvarligt, men vanligt problem med flera långvariga konsekvenser för både utsattas välmående och organisationens framgång. Ledarskapet har en central roll i förebyggandet och hanteringen av arbetsplatsmobbning och det är därmed av vikt att studera hur ett mer passivt ledarskap inverkar på förekomsten av arbetsplatsmobbning. Genom en litteraturgenomgång har avhandlingen ämnat att svara på forskningsfrågan ”Hur påverkar passivt ledarskap förekomsten av arbetsplatsmobbning?”. En av de viktigaste teoretikerna inom forskningsområdet är Heinz Leymann, som var en av de första som började studera arbetsplatsmobbning på 80-talet. Leymanns studier citeras fortfarande i dag då han kunnat bidra med insiktsfull kunskap angående arbetsplatsmobbning och dess bakgrund. Avhandlingens resultat visar att det finns en klar koppling mellan passivt ledarskap och arbetsplatsmobbning. Det passiva ledarskapet har ofta en mer indirekt roll och inverkar på t.ex. mellanmänskliga konflikter och roll stressorer som däremot ökar risken för arbetsplatsmobbning. Passiva ledarskapet kan även ses som en form av arbetsplatsmobbning där den passiva ledarens agerande kan tolkas som bl.a. avsiktlig och systematisk social uteslutning. Det passiva ledarskapet har även visat sig ha sina fördelar då det kan bidra till mer autonomi och känsla av självbestämmande. Avhandlingens resultat kan bidra till värdefull kunskap till organisationer, men även fortsatt forskning uppmanas då flera kunskapsluckor kan identifieras i den nuvarande forskningen.

Syftet med denna kandidatavhandling är att redogöra för sambandet mellan civilsamhället och demokrati i kontexten av fallen Ungern, Polen och Tjeckien. Länderna i fråga präglas av flera likheter, och därför förverkligas analysen enligt Most Similar Systems Design. I denna uppställning är skillnader i civilsamhälle den avskiljande faktorn. Avsikten är att utreda ifall civilsamhället korrelerar med olika utfall av demokrati. Civilsamhällets betydelse för demokratisering i Öst- och Centraleuropa har framhävts av en mångfald av akademiker, och därför finns det skäl att anta att civilsamhället påverkar även uppehållet av demokrati. Den centrala frågan som ställs är ifall civilsamhället kan, och till vilken mån, förklara den differentierade utvecklingen av demokrati. Analysen förverkligas i formen av en litteraturöversikt med stöd av empiriskt material.

I min kandidatavhandling redogör jag både på ett generellt plan för direktupphandling vid synnerlig brådska och analyserar dess praktiska innebörd och tillämpning under coronapandemin. Syftet med min avhandling är att utreda när kravet på konkurrensutsättningen, som utgör normalförfarandet vid offentlig upphandling, kan förbises och vidare när villkoret synnerlig brådska kan aktualiseras. Jag undersöker lagligheten av Helsingfors universitetssjukhus (HUS) direktupphandling av coronavirusanalys under pandemin. Jag analyserar och systematiserar gällande rätt på området baserat på en rättsdogmatisk och EU-rättslig metod. Mitt material består av relevant lagstiftning på upphandlingsområdet och de mest centrala författningarna är lagen om offentlig upphandling och koncession 1397/2016 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG. Vidare använder jag mig av officiella källor och rättspraxis, varav HUS:s direktupphandling av coronavirusanalys utgör det viktigaste. En central källa är även en Vägledning från Europeiska kommissionen om användningen av reglerna om offentlig upphandling i nödsituationen i samband med covid-19-krisen (2020/C 108 I/01. I avhandlingen når jag slutsatsen att det finns välmotiverade grunder för att normal-förfarandet med konkurrensutsättning ska utgöra huvudregeln, men att det samtidigt är av stor vikt att direktupphandling kan tillämpas om så behövs. I flera fall är det svårt för upphandlingsenheter att samtidigt uppfylla de fyra kriterierna som krävs för att villkoret synnerlig brådska ska vara berättigat. Det ska handla om väldigt exceptionella situationer. Coronapandemin handlar om ett sådant exceptionellt undantagsfall som sätter upphandlingsenheter i en situation av synnerligen brådskande karaktär. HUS har en lång historik av olagliga direktupphandlingar, men den direktupphandling som diskuteras i avhandlingen har genomförts under pandemin och skiljer sig således från de andra. Efter en undersökning av HUS:s direktupphandling baserat på de lagstadgade kriterierna för direktupphandling vid synnerlig brådska samt på den vägledning som kommissionen gett, drar jag slutsatsen att alla de villkor som ska uppfyllas, inte är uppfyllda. Däremot befann sig sjukhuset, som hela världen i övrigt, i en väldigt pressad situation och statsrådet valde även att ge HUS ett upphandlingsuppdrag samt att stå för dess finansiering. I och med att marknadsdomstolen inte har avgjort ärendet än, finns inte all relevant fakta för en fullständig bedömning av ärendet och min juridiska analys kan således endast ses som spekulation.