Browsing by Title

Goals. Traditional research argues that the main mechanism underlying children’s callous-unemotional (CU) traits is impaired affective empathy. However, recent research suggests that the core characteristic among children with CU traits may be, instead, impaired cognitive empathy. As understanding the underlying mechanisms of CU traits is essential in implementing effective interventions, these findings provide a new important viewpoint to the study of CU traits in general and to the development of effective interventions. Drawing on this, this thesis discusses whether cognitive empathy can be learned and when and how to intervene most effectively. Methods. Literature search was conducted via PubMed, Ovid Medline and Google Scholar by using search words such as “callous-unemotional”, “CU traits”, “cognitive empathy”, “emotion recognition”, “parenting intervention”, “emotion recognition intervention” and “preventive interventions”. Results and conclusions. General view in literature regarding the relationship between empathy deficits and CU traits is still inconsistent: there are studies suggesting both cognitive and affective empathy deficits as the core characteristic of CU traits. Interpreting findings of studies assessing intervention effectiveness is challenging, partly because these studies rarely measure intervention effectiveness directly on empathy, and, even more rarely, on cognitive empathy. Thus, as some findings are promising in the context of, for example, prosocial behavior and conduct disorder, making further conclusions about their effectiveness on cognitive empathy needs to be made with caution. Broad range of definitions used of cognitive empathy and various assessment methods used to measure empathy increase the complexity of the issue further. The importance and effectiveness of early identification and intervening is, however, broadly acknowledged. As empathy, CU traits and problematic behavior are extremely complex constructs, it is reasonable to consider whether it is effective, or even possible, to intervene cognitive empathy as such, or whether interventions focusing on underlying endophenotypes, such as environmental factors, would prove to be more effective. What is clear is that more research around this complex, yet critically important, theme is needed.

Tavoitteet: Suuri osa psykoottisia häiriöitä sairastavista kärsii uniongelmista ja niitä hoidetaan yleisimmin lääkehoidolla. Psykoosilääkitys on usein riittämätön uniongelmien hoitoon. Unilääkityksen käyttö sen sijaan ei ole suositeltavaa kroonisiin uniongelmiin. Unettomuuteen kohdennettu kognitiivinen käyttäytymisterapia (cognitive behavioral therapy for insomnia, CBT-I) on ensisijainen hoitomuoto kroonisen unettomuuden hoitoon, mutta psykoottisten häiriöiden kontekstissa sitä käytetään vähän. Kandidaatintutkielman tavoitteena oli selvittää CBT-I:n vaikuttavuutta unettomuusoireisiin psykoottisilla potilailla ja lisäksi tutkia CBT-I:n vaikutuksia elämänlaatuun sekä psyykkisiin oireisiin, kuten psykoottisiin oireisiin, ahdistukseen ja masennukseen. Menetelmät: Aihetta käsittelevää tutkimuskirjallisuutta haettiin PubMed- ja Google Scholar -tietokannoista. Päätutkimukset oli tehty hoitotasapainossa oleville potilaille, joille oli diagnosoitu jokin psykoottinen häiriö (yleisimmin skitsofrenia) ja jotka saivat häiriöön viittaavan pistemäärän unettomuusindeksistä. Lähes kaikilla tutkimuksiin osallistuneilla henkilöillä oli käytössä jokin psykoosilääkitys. Tulokset ja johtopäätökset: Tulokset antavat vahvaa näyttöä siitä, että psykoottisten potilaiden unettomuusoireet vähenevät ja unenlaatu paranee CBT-I:n ansiosta. CBT-I vaikuttaisi parantavan myös toimintakykyä ja hyvinvointia. Psyykkisten oireiden osalta tulokset olivat myös lupaavia, mutta vielä epäselviä. Tulosten perusteella CBT-I toimii hyvin myös psykoottisille potilaille ja sen käyttöä tulisi lisätä. Parantamalla unta voidaan parantaa myös psykoottisten potilaiden elämänlaatua ja mahdollisesti vähentää psykoottisia oireita sekä masennus- ja ahdistusoireita. Osa tutkimuksista oli tehty ilman kontrolliryhmää, lyhyillä interventioilla ja/tai pienillä otoskoilla, joten lisää tutkimusta tarvittaisiin etenkin CBT-I:n vaikutuksista psyykkisiin oireisiin.

Musiikkiteknologia on viime vuosikymmeninä kehittynyt valtavasti. Markkinoille on tullut sävel-tämiseen tarkoitettuja ohjelmistoja, jotka ovat yhä helpommin saatavilla ja niitä on yhä hel-pompi käyttää. Näitä ohjelmistoja on myös mahdollista hyödyntää osana alakoulun musiikin opetusta. Perusopetuksen opetussuunnitelma edellyttää niin oppilaslähtöistä säveltämistä kuin musiikkiteknologian hyödyntämistä. Chrome Music Lab: Song Maker on ottanut markki-noilta jalansijaa. Se on yksinkertainen selaimessa toimiva ja ilmainen musiikkisekvensseri. Tutkielmani tarkoituksena on selvittää mitä perusopetuksen opetussuunnitelma edellyttää koskien säveltämistä ja musiikkiteknologian käyttöä sekä selvittää miten Chrome Music Lab: Song Makeria voi hyödyntää oppilaslähtöisessä säveltämisessä. Kirjallisen aineiston keruussa käytin Helka-kirjaston hakupalvelua, Google Scholaria ja Kaisa-kirjastoa. Digitaalista aineistoa etsin hakupalvelu Googlen avulla. Koska tutkielmani aihe eli Chrome Music Lab: Song Maker on julkaista vasta vuonna 2018, ei sitä koskien ole vielä jul-kaista tieteellistä tutkimusaineistoa. Tämän takia kartoitin epäakateemisia aineistoja kuten esimerkiksi blogitekstejä. Tutkimusaineiston perusteella alakoulun musiikinopetukseen tulee sisältyä oppilaslähtöistä säveltämistä sekä musiikkiteknologian hyödyntämistä. Chrome Music Lab: Song Makeria pys-tyy hyödyntämään monin eri menetelmin osana oppilaslähtöistä säveltämistä. Kyseistä sovel-lusta pystyy käyttämään pienellä kynnyksellä, eikä sen käyttäminen vaadi instrumentaalista tai musiikkiteoreettista osaamista.

Källor från och hänvisningar till sociala medier blir en allt vanligare syn för mediekonsumenter, och praxisen att citera till exempel ett Twittermeddelande eller ett inlägg publicerat på Instagram en allt alldagligare vana bland journalister. Sociala medier som journalisternas nya och nu etablerade verktyg bidrar ändå till både problem och en del frågetecken kring hur det påverkar vissa fundamentala hörnstenar så som verifikation av källor, källkritik, grindvaktsrollen och objektivitet, som redan länge förknippats som grundpelare för journalistiken. Det här försvåras ytterligare av att också elitkällor som till exempel idrottare anammat sociala medier som viktiga verktyg för kommunikation och drar allt mer nytta av att journalister använder dem som nyhetskälla. I den här avhandlingen undersöker jag med hjälp av såväl kvantitativ som kvalitativ analys hur Yle Sporten använder sig av sociala mediekällor i sin webbrapportering. Med hjälp av en trestegsmetod undersöker jag både i vilken utsträckning detta förekommer och hur dessa används. Utöver det försöker jag komma underfund med i vilket syfte sociala mediekällor används och huruvida dessa ersatt traditionella källor och insamlingsmetoder så som intervjuer eller pressmeddelanden, samt hur bland annat källkritiken och verifieringsprocessen ser ut och grindvaktsrollen påverkats. Resultaten från den här avhandlingen är i enlighet med det tidigare forskning på ämnet kommit fram till: sociala medier används allt mer som nyhetskälla och framförallt inom lättsammare ämnen så som sport. Dessutom är idrottare attraktiva citatskapare på sociala medier. I den här avhandlingen drar jag också slutsatsen att, precis som tidigare inhemsk forskning visat, är det inte sagt att det är de traditionella källorna som bytts ut, utan bara kanalerna via vilka deras uttalanden publiceras. Källor från sociala medier kan vara traditionella och officiella precis lika mycket, och det är ofta dessa som får höras också via sociala medieplattformarna. Trots ett snävt urval fann också denna studie att journalister i hög grad litar på sociala mediekällor, då dessa också fick stå som ensamma och/eller primärkällor för nyheter och artiklar. Också i Finland har således journalister insett vilken guldgruva sociala medier är som bank för både ett stort och varierande utbud av källor och citat.

Denna kandidatavhandling granskar kritiskt begreppet "flykting" och dess relevans i dagens komplexa och globaliserade samhällen. Fokus ligger på behandlingen och skyddet av klimatflyktingar inom Europeiska unionens (EU) lagstiftning. Avhandlingen argumenterar för att den befintliga definitionen av flykting är otillräcklig för att tillgodose behoven hos dagens samhällen, särskilt med avseende på klimatflyktingar som en särskild grupp som inte omfattas av den nuvarande definitionen. Genom att använda den rättsdogmatiska metoden undersöker avhandlingen huruvida EU-lagstiftningen reglerar behandlingen och skyddet av klimatflyktingar inom regionen och hur EU hanterar denna fråga i frånvaro av explicita termer i fast lagstiftning. Avhandlingen bygger på verk av erkända forskare inom internationell migrationsrätt och undersöker stödjande artiklar, rapporter och fallet Ioane Teitiota v. Nya Zeeland (2728/2016) för att stärka argumentet om bristen på adekvat definition av flykting. Genom att analysera internationell och europeisk migrationsrätt, särskilt inom EU:s ramverk, bidrar denna avhandling till den pågående diskussionen om behandlingen och skyddet av klimatflyktingar. Avhandlingen betonar behovet av omfattande rättsliga ramverk som tar itu med de unika sårbarheterna och skyddsbehoven hos personer som tvingas fly på grund av klimatrelaterade faktorer. Slutsatsen är att den befintliga definitionen av flykting är otillräcklig för att tillgodose behandlings- och skyddsbehoven hos klimatflyktingar inom EU-lagstiftningen. Frånvaron av en tydlig rättslig ram och definition för klimatflyktingar skapar en paradox som hindrar deras effektiva erkännande och skydd. Även om EU indirekt hanterar behandlingen och skyddet av migranter som påverkas av klimatförändringar genom mjuklagstiftningsinstrument krävs betydande framsteg för att uppnå omfattande och rättvisa lagar för alla personer som påverkas av klimatförändringar. Fallet Ioane Teitiota v. Nya Zeeland exemplifierar det akuta behovet av en omfattande rättslig ram som erkänner och tar itu med de unika sårbarheterna hos klimatflyktingar. Denna avhandling betonar vikten av progressiva och inkluderande tillvägagångssätt inom migrationsrätten och framhäver brådskan att anpassa rättsliga ramverk och praxis för att skydda rättigheterna och välbefinnandet hos alla personer som påverkas av klimatförändringar i dagens föränderliga samhällen. Vidare forskning och åtgärder är nödvändiga för att utveckla omfattande rättsliga ramverk som erkänner och skyddar rättigheterna hos klimatflyktingar. Beslutsfattare, internationella organisationer och juridiska forskare måste engagera sig i meningsfulla diskussioner och samarbetsinsatser för att övervinna utmaningarna och säkerställa rättigheterna och välbefinnandet hos alla personer som påverkas av klimatförändringar.

Djurskyddslagen skiljer sig från de flesta lagen i Finland. Flera intressegrupper är inblandade, lagen delar starkt åsikter och traditionellt har det varit svårt att ändra lagen och komma till slutsats som nöjer alla intressenterna. Man har börjat processen för att förnya djurskyddslagen nästan tio år sedan, men hittills har man inte lyckats få den nya lagen i kraft. Avhandlingen är en fallstudie, där man analyserar om collaborative governance, att den offentliga sektorn i samarbete med intressegrupper jobbar tillsammans för att lösa problem och hitta konsensus, skulle ha möjliggjort att lagförändringsprocessen skulle ha gått smidigare och om man redan har element av collaborative governance i lagstiftningsprocesser. Det finns en tydlig forskningslucka gällande collaborative governance i finsk samhällsvetenskaplig forskning och avhandlingens mål är att erbjuda ny och djupare förståelse om collaborative governances möjligheter. Forskningen fokuserade speciellt på lagens behandling i utskottet och från valda intressegruppernas MTKs, SEYs och Veterinärförbundets synpunkt. Det finns element i politiken och den nuvarande lagstiftning som stöder användning av collaborative governance, men som slutsats kan man säga att djurskyddslagen är en så pass komplex process med så pass oeniga intressenter, att samarbete speciellt i en situation, där man inte har tidigare erfarenhet om collaborative governance, kan vara för krävande. Resultaten betyder inte, att collaborative governance inte skulle kunna användas i andra typ av lagstiftning eller beslutsfattandet i mindre skala och enklare frågor och det finns behov för vidare forskning.

Tämän tutkimuksen tarkoitus on tarkastella aikaisempia tieteellisiä tutkimuksia cosplaysta antaen harrastuksesta todenmukaisen yleiskuvan ja raportoida miten käsityö ilmenee cosplayssa sekä miten harrastus tukee harrastajan identiteettiä. Tutkimuksen menetelmänä toimi narratiivinen kuvaileva kirjallisuuskatsaus. Tutkimusaineisto on koottu kansalliskirjasto finna.fi verkkosivun kautta. Aineistohaku on rajattu vuosille 2018-2023 vertaisarvioituihin englanninkielisiin tieteellisiin julkaisuihin, jotka sisältävät DOI-tunnisteen. Hakusanoina käytettiin tutkimuksessa ”cosplay” AND ”craft*” ja ”cosplay” AND ”identity”. Kriteereiden täyttäneet hakutulokset läpikäytiin ja lähdemateriaaleiksi valikoitui vain selkeästi cosplayta käsittelevät artikkelit, joita oli kahdeksan. Cosplayn käsityöllisyyden ilmenemisen mahdollistajana toimi taloudellinen tuki. Ennen cosplay-puvun tekoa alkoi prosessi pakollisella suunnittelulla, hyvälaatuisten referenssikuvien hakemisella, tarvittavien tekniikoiden opettelulla ja materiaalipohdinnoilla. Käsityö tuli esille useilla tavoin tutkimuksissa kuten vaatteiden, proppien, peruukkien ja meikkauksen yhteydessä. Cosplay tukee harrastajan identiteettiä sosiaalisten suhteiden ja hyväksyvän yhteisöllisyyden avulla. Cosplay ja crossplay mahdollistavat oman identiteetin tarkastelun ja yhdessä artikkelissa tuli esille oman uskonnon yhdistäminen cosplay-pukuun, mikä voi olla suuri osa omaa identiteettiä.

Ölkonsumtionen har förändrats i en snabb takt inom de senaste årtiondena. Det har uppstått en ny subkultur bland ölentusiaster, som är intresserade av hantverksöl. I min kandidatavhandling diskuterar jag ölentusiasternas verksamhet och motiv ur ett samhälleligt perspektiv. Ölentusiasters hobby kan ses som ackumulerande av olika former av kapital (kulturellt, symboliskt) och som ett samarbete, där ölentusiasterna hjälper varann att utvecklas till att bli ännu mer insatta i hantverksöl. Jag diskuterar i korthet genus och subkultur som underliggande fenomen i hantverksölkulturen. Jag undersöker också hur både fysiskt och digitalt samlande blivit en viktig aspekt i kulturen. Utgående från litteraturen drar jag slutsatsen att ölentusiaster har många roller såsom upptäcktsresande, hedonister, analytiker och lärare. Deras rangordning sinsemellan kan också delas in enligt erfarenhet och kunnighet från noviser till experter. För att förstå ölentusiaster är det centralt att granska hur de ser sina roller i subkulturen och att de samlar på sig kulturellt och symboliskt kapital för att klättra uppåt i rangordningen.