Browsing by bachelor's degree program "Yhteiskuntatieteiden kandidaattiohjelma"

Denna avhandling fokuserar sig på ungdomsvåld under Covid-19 pandemin. Syftet med avhandlingen är att lyfta fram hur kvällspressens gestaltar fenomenet ungdomsvåld under pandemitid, samt lyfta fram om det förekommer skillnader (enligt kvällspressen) i jämförelse med tidigare forskning. Forskningen inom ramen för denna avhandling har gjorts som en kvalitativ medieanalys av aderton (18) i kvällspressen publicerade nyhetsartiklar gällande ungdomsvåld under pandemitid. Artiklarna har analyserats med stöd från den teoretiska referensramen. Den teoretiska referensramen behandlar socialkonstruktivism samt gestaltningsteori. Forskningens frågeställningar är: 1) Hur gestaltar kvällspressen ungdomsvåld (med fokus på förrövare) i Finland under Covid-19 pandemin? och 2) Hurudana skillnader förekommer i gestaltningen jämfört med tidigare forskning? Resultatet indikerade att kvällspressens artiklar belyser motstridiga förklaringar och argumentationer gällande ungdomsvåld. Å ena sidan lyfter artiklarna fram att ungdomsvåld ökat, å andra sidan påstås det att några desto större förändringar i jämförelse med förut inte skett. De skillnader som lyfts fram är att våldet blivit råare, eller att en liten minoritet av unga mår allt sämre. Som del orsak förklaras de undantags-omständigheter som Covid-19 pandemin medfört. I koppling till den teoretiska referensramen är slutsaten från studien, att det är nödvändigt att anta ett mediekritiskt förhållningssätt till kvällspressens artiklar och massmedia. Kvällspressens artiklar vad gäller ungdomsvåld stämmer dels överens med vad tidigare forskning indikerar, men gestaltningen ger ingen entydig bild. Tillika är samhälleliga problem så som ungdomsvåld alltför mångfacetterat för entydiga gestaltningar, då de påverkar och påverkas av samtliga nivåer samtidigt. Dessa bör granskas både individuellt och strukturellt, samt kritiskt, för att perspektivet skall vara så helhetligt som möjligt.

Behovet av en samtyckeslag har länge diskuterats såväl i samhället som inom politiken. Att våldtäkt skulle definieras som ”avsaknad av samtycke” istället för ”tvingande till sex genom våld och hot”, skulle trygga den sexuella självbestämmanderätten samt den personliga integriteten. #MeToo-kampanjen spred sig som en löpeld genom världen, och blev startskottet för diskussionen om samtycke. 2018 fick den svenska sexualbrottslagen en ny definition av våldtäkt, där våldtäkt definieras som avsaknad av frivilligt deltagande och Finland har i flera år funderat över behovet av en lagändring. 2019 tillsatte Justitieministeriet en arbetsgrupp för att utreda behovet samt möjliga tillämpningssätt av en samtyckesklausul. Den 17 februari 2022 överlämnade justitieministern regeringspropositionen gällande en totalreform av sexualbrottskapitlet till riksdagen. Mitt syfte med denna avhandling är att utreda den föreslagna implementeringen av en samtyckesklausul i den finska sexualbrottslagstiftningen i jämförelse med den svenska. Mitt syfte är även att kort utreda den bevisproblematik som existerar kring våldtäktsbrott och utreda hur detta kommer att påverkas av en lagändring. Historiskt har Finland gått i Sveriges fotspår i fråga om lagstiftning och så även nu gällande samtyckesklausulen. Som metod för avhandlingen användes den rättsdogmatiska i och med utredningen av gällande rätt i både Finland och Sverige, samt den föreslagna ändringen i Finland. En komparativ metod används i jämförelsen mellan de två länderna. För att man ska förstå samtycke och begreppets breda betydelse i relation till lagstiftning används även ett rättsociologiskt perspektiv. Finland och Sverige har valt att implementera en samtyckesklausul enligt ”Ja betyder Ja-metoden”, vilket innebär att bekräftande samtycke krävs för samlag och att avsaknad av bekräftande samtycke är våldtäkt. Även om Finland och Sverige använder sig av samma implementeringsmetod för samtyckesklausulen, har Finland valt att göra vissa ändringar i jämförelse med den svenska. Oaktsamhetsansvaret som är centralt för den svenska samtyckeslagen har den finska regeringen valt att slopa. Gällande bevisprövningens problematik i gällande rätt, är bristen på konkreta bevis det största problemet vilket leder till att ord mot ord-situationer uppstår. I Sverige har den nya lagstiftningen inte försvårat bevisprövningen utan samma problematik existerar p.g.a. brottets intima natur. Dock värderas nya former av bevis högre inom rättsväsendet, t.ex. vittnesmål. Eftersom Finland planerar att implementera samtyckesklausulen med samma metod som Sverige, kan man tänka sig att samtyckesklausulen har liknande effekter på det finska rättsväsendet. Flera våldtäkter anmäls, åtalas och döms ut och nya bevismaterialsformer beaktas. En samtyckesbaserad sexual lagstiftning leder förhoppningsvis till att våldtäktsmyter försvinner med tiden då en attitydförändring till sexualbrott sker.

Denna avhandling undersöker könsbaserat väljarbeteende (gender-based voting). Det syftar till att en väljare röstar på en kandidat av sitt eget kön. Könsbaserat väljarbeteende påverkar valresultaten i Finland. Valsystemet i Finland är optimalt om man vill undersöka könsbaserat väljarbeteende. Trots detta finns det en forskningslucka angående ämnet i Finland och världen. Tidigare har manliga kandidater röstat huvudsakligen på manliga kandidater, medan kvinnliga väljarnas röster har fördelats jämnare mellan könen. Under riksdagsvalen 2019 skedde det en stor förändring angående könsbaserat väljarbeteende. Klyftan mellan könen som under riksdagsvalen 2007 till 2015 varit ungefär 20 procent minskade drastiskt till endast 4 procent. Med hjälp av tidigare forskning granskar jag hur könsbaserat väljarbeteende har utvecklats under tidsperioden 2007 till 2019 i Finland. Eftersom de flesta studier fokuserar sig på denna tidsperiod har jag även valt att avgränsa avhandlingen till den. I avhandlingen har jag valt att undersöka könsbaserat väljarbeteende med hjälp av följande faktorer: andelen kvinnliga kandidater i riksdagsval; andelen kvinnliga ledamöter i riksdagen, val av parti; och ålder. I min analysdel ingår det även en jämförelse kring hur stor roll kandidatens kön har i riksdagsval. Faktorerna ger mig en djupare förståelse av hur könsbaserat väljarbeteende har utvecklats mellan åren 2007 och 2019. Som metod tillämpar jag kvantitativ textanalys.

Estetiskt kapital är ett senare utvecklat analytiskt begrepp som nog existerat en längre tid men inte varit ett diskussionsämne på samma sätt inom sociologin tidigare, som det är idag. Trots att det estetiska kapitalet inte diskuteras i Bourdieus verk så går det estetiska kapitalet att läggas in i Bourdieus teoretiska ramverk för kapital (Bourdieu 1984). Det betyder också ekonomiskt, socialt, kulturellt och symboliskt kapital går att byta mot estetiska kapital och tvärtom. Det estetiska kapitalet har på senare tid diskuterats både inom sociologin och i allmänhet. Ämnet har blivit speciellt intressant i och med dess påverkan på arbetsmarknaden och det är också vad den här avhandlingen diskuterar. Det estetiska kapitalet påverkar olika beroende på kön. Kvinnor som använder sitt estetiska kapital för att byta ut det mot till exempel ekonomiskt kapital blir dömda, medan män som gör lika inte märkt några särskilda konsekvenser. Ändå är det kvinnorna i samhället som förväntas ta hand om sitt utseende i en högre utsträckning än män. Konsumtionskulturen diskuteras i de flesta fall som en av orsakerna för det estetiska kapitalets framväxt.

I denna avhandling utforskas stilistiken i genrerna true crime, kriminaljournalistik och grävande journalistik och de etiska utmaningarna som ofta framträder i dem. Detta görs genom att analysera de stilistiska valen som är typiska för genrerna och genom att utföra en kvalitativ innehållsanalys av Svenska Yles true crime-podcast Finlandssvenska krimpodden. Kriminaljournalistik och grävande journalistik utforskas på grund av att de delar en hel del stilistiska likheter med true crime-genren och på grund av att true crime-innehåll kan likna journalistik. Avhandlingens resultat tyder på att brottsskildrande journalistiska inslag och true crime använder dramatik och ett skönlitterärt språk som metoder för att skapa spänning. Det finns också en betoning på att journalisten ska göra undersökningen själv och att ämnet ska vara av samhällelig vikt. Stilen är ofta deskriptiv och detaljerad. I true crime är det typiskt att berättelsen endast berättas ur ett perspektiv och att alla synvinklar av fallet inte presenteras. De etiska utmaningarna som kommer fram i avhandlingen är bland annat användning av dramatik på ett manipulerande sätt, överrepresentation av grova brott och bristfällig transparens inför publiken. True crime-innehåll kan också påverka rättsprocesser och även publikens uppfattning om brottsfallet. Etiska utmaningar i Finlandssvenska krimpodden är bland annat att skillnaden mellan dramatisering och fakta förmedlas på ett otydligt sätt, produktens transparens angående källorna är bristfällig och representationen av inblandande personer är ensidig. True crime-innehåll kan påverka publikens perception av sanning om händelser som involverar riktiga personer och offer för brott. Resultaten tyder på att transparensen i Finlandssvenska krimpodden kunde vara bättre än den är nu.

Temat på denna avhandling är euroskepticism i Tysklands och Frankrikes högerpopulistiska partier, med fokus på Alternative für Deutschland (AfD) och Rassemblement National (RN). Båda är typexempel på högerpopulistiska partier som använder sig av euroskepticism i sin politik. Både Tyskland och Frankrike är gamla, etablerade EU-medlemmar med en lång historia av starkt understöd för EU och europeisk integration, samt stor inflytelse i EU. Under det senaste årtiondet har RN i Frankrike och AfD i Tyskland fått en betydlig position i politiken. Mitt syfte är att förklara varför genom att studera vardera lands historia och politiska klimat, samt kartlägga anknytningar mellan euroskepticism och populism. Euroskepticism är en politisk position som innebär kritik mot Europeiska unionen och europeisk integration. Därifrån vidare kan euroskeptiker delas i hårda eller mjuka euroskeptiker enligt Taggart och Szczerbiak (2008a). Mjuk euroskepticism innebär en position av understöd för vissa aspekter av EU, som EU-medlemskap, men kritik för EU-policyer och en vilja att reformera unionen. Hård euroskepticism innebär viljan att nationen utträder EU, motvilja för europeisk integration och synen på EU som en icke-reformbar institution. Kopecky och Mudde (2002) euroskeptiska partier in i fyra kategorier euroentusiaster, europragmatiker, euroskeptiker och euroförkastare. Det franska partiet Rassemblement National representerar mjuk euroskepticism. De är ett gammalt parti, grundat på 1980-talet som hårt euroskeptiskt, men efter Marine Le Pens val som partiledare på 2010-talet har partiet mjuknat sina hårdaste åsikter. Det tyska partiet Alternative für Deutschland representerar hård euroskepticism. Det grundades 2013 med en mjuk euroskeptisk position, men genomgick en evolution till allt hårdare politik och är numera ansedda ett extremhöger parti. Enligt Kopeckys och Muddes (2002) definition ligger RN i euroskeptiker kategorin och AfD som euroförkastare. Båda partierna har använt sig av europeiska kriser, som eurokrisen, migrationskrisen samt övrig populistisk retorik om EU som en elitistisk institution som inte tar i beakta sina medlemsländers suveränitet. Både euroskepticism och populism innebär en kritik mot upplevda politiska eliter. Det nuvarande politiska tillståndet i den Europeiska unionen och dess medlemsländer har gett dessa partier en platform.

Kandidaatintutkielmani on kirjallisuuskatsaus tekijöistä, jotka lisäävät hyvinvointia HBTIQ+ -nuorten elämässä. Opiskelen sosiaalityötä Svenska social- och kommunalhögskolanissa, ja aloitin kandiseminaarini syksyllä 2021. Tutkielman aihe oli helppo valita, ja sen päätettyäni olenkin pysynyt siinä koko prosessin ajan. Kirjallisuuskatsauksen olin päättänyt tekeväni jo ennen tutkielman aloittamista. Kvalitatiivinen, induktiivinen sisällönanalyysi valikoitui menetelmäksi ensimmäisten seminaarien aikana. Tutkimuksen tavoitteena on nostaa esille sellaisia tekijöitä HBTIQ+ -nuorten elämässä, jotka lisäävät heidän hyvinvointiaan. Kirjallisuuskatsaukseeni on otettu mukaan sekä nuorten itse esille tuomia että tutkijoiden löytämiä tekijöitä. Tutkimuskysymys on seuraava: mitkä tekijät tutkijoiden ja HBTIQ+ -nuorten mukaan lisäävät ja edistävät HBTIQ+ -nuorten hyvinvointia? Aiemmissa tutkimuksissa on pitkälti keskitytty tutkimaan niitä tekijöitä, jotka vaikuttavat HBTIQ+ -nuorten hyvinvointiin negatiivisella tavalla. HBTIQ+ -nuorten hyvinvointi on heikompaa verrattuna muihin nuoriin, tähän lopputulokseen ovat tulleet useat tutkimukset. Olen tutkielmassani nostanut esille muutamia faktoja tähän liittyen. Mainitsen myös mitä erityisesti Suomessa on aikaisemmin tehty HBTIQ+ -nuorten hyvinvoinnin edistämiseksi. Tutkimuksia siitä, miten nuoret voivat huonosti vaikuttaa olevan huomattavasti enemmän kuin tutkimuksia siitä, miten nuorten hyvinvointia voitaisiin edistää ja ylläpitää. Päätin tästä kiinnostuneena ottaa hyvinvoinnin lisäämisen näkökulmakseni. Tutkielmani teoriapohjiksi valikoituivat kriittinen sosiaalityö, queerteoria sekä queer-sosiaalityö. Kriittinen sosiaalityö antaa sosiaalityöntekijöille työkaluja tutkia yhteiskuntaa kriittisestä näkökulmasta. Miksi yhteiskunta on sellainen kuin on? Toisiko asioiden ja toimintamallien kehittäminen mukanaan jotain parempaa? Kriittinen sosiaalityö myös painottaa yhteiskunnan vastuuta yksilön vastuun sijaan. Sosiaaliset ongelmat ovat seurausta siitä, kuinka yhteiskunta on rakennettu. Enemmistön luomat struktuurit ja käytännöt eivät sovi kaikkien elämäntilanteisiin. Kriittinen sosiaalityö on rakentunut usean teorian pohjalta, ja kehittynyt ajan saatossa sellaiseksi kuin se tänä päivänä on. Queerteorian on sanottu olevan vaikea selittää. Toisaalta se, että teoria on vaikea selittää, voi myös toimia sen määritelmänä. Queerteoria on kokoelma useiden tutkijoiden ajatuksia, se on joustava ja avoin muutoksille. Tämä teoria on suhteellisen uusi, se on syntynyt noin 1990-luvulla. Sosiaalityön tutkimusta queer-näkökulmasta on vähän. Queerhenkilöitä on jokaisessa osassa yhteiskuntaa, kuten sosiaalityöntekijöiden asiakkaitakin. Sensitiivinen lähestyminen queer-spesifeihin ongelmiin sekä tietämys niin HBTIQ+ -vähemmistön kuin muidenkin vähemmistöjen erityispiirteistä olisi todella tärkeää sosiaalityöntekijöille. Tutkimusmateriaalini on 11 tieteellistä artikkelia. Artikkelit on haettu Helkan ja Google Scholarin hakumoottoreiden sekä useiden eri hakusanayhdistelmien avulla. Analysoin artikkelit kvalitatiivisen sisällönanalyysin tyyliin. Luin kaikki artikkelit useaan kertaan läpi, etsin niistä yhteneviä tekijöitä ja sitten kirjoitin löydöksistäni. Jaoin löytyneet tekijät viiteen eri kategoriaan, 1. Perhesuhteet, 2. Ystävyyssuhteet ja muut ihmissuhteet 3. Mahdollisuus olla avoimesti oma itsensä, 4. Koulu sekä 5. Yhteenkuuluvuus. Tuloksista raportoin jokaisen kategorian yhteydessä. Yhteenvedossa yhdistin teoreettista viitekehystä ja tutkimuksen tuloksia toisiinsa. Katsauksen lopussa pohdin vielä kandidaatintutkielmaprosessia kokonaisuudessaan: mitä opin, mitä olisin tehnyt toisin, minkälaista tutkimusta toivoisin jatkossa näkeväni valitsemani aiheen piirissä.

Som en följd av Rysslands invasion av Ukraina år 2022 har den säkerhetspolitiska atmosfären ändrats i hög grad. Frågan om ett möjligt NATO-medlemskap blev snabbt aktuell och även partier som inte tidigare varit positivt inställda till ett medlemskap i alliansen började skifta sin ställning i frågan. Denna avhandling har som syfte att analysera de ändringar i åsikter som skett inom fyra finländska partier; Vänsterförbundet, De Gröna, Samlingspartiet och Sannfinländarna. Fokus ligger även på att analysera hur partiernas traditionella ideologiska ställning reflekteras i dessa frågor och hur det ideologiska skiftet uttryckt sig. Liknande ändringar i partiers ställningstaganden har inte skett tidigare i och med att situationen är unik i sig, och därav ämnar analysen se närmare på vilka utgångspunkterna varit samt hur partierna anpassat sig i den exceptionella situationen.

I denna avhandling analyserar jag politiska diskurser i form av utlåtanden och tal av Finlands president Sauli Niinistö. Syftet med analysen är att bedöma ifall presidenten kan anses vara en säkerhetiserande aktör som ämnar säkerhetisera Ryssland. Som utgångspunkt för analysen kommer jag att anta ett konstruktivistiskt förhållningssätt. Detta förhållningssätt grundar sig i Barry Buzans, Ole Waevers och Jaap De Wildes securitisation theory, som i denna avhandling kommer att refereras till som säkerhetiseringsteorin. Säkerhetiseringsteorin är ett ramverk som möjliggör analys över hur frågor förvandlas från politiska frågor till säkerhetsfrågor via en process som Buzan et al. kallar för säkerhetisering. Säkerhetiseringsteorin och dess olika dimensioner kommer att redogöras utförligt senare i avhandlingen. I avhandlingen analyserar jag 5 tal/uttlåtanden av Finlands president Sauli Niinistö med syftet att identifiera ifall det skett en märkvärdig förändring i diskursen som presidenten för gällande Ryssland före och efter Rysslands invasion av Ukraina den 24.02.2022. Forskningsfrågorna som jag besvarar i denna avhandling är följande: ”Har Finlands president ämnat säkerhetisera Ryssland efter Rysslands invasion av Ukraina?” ”Hur har Finlands presidents diskurs kring Ryssland ändrat efter Rysslands invasion av Ukraina?” I denna studie ämnar jag belysa hur säkerhetsfrågor framställs i den finska politiska debatten.

Avhandlingen behandlar Finlands tillfälliga stängning av östgränsen. Med östgränsen menas, i detta sammanhang, Finlands landgräns med Ryssland. Syftet med avhandlingen är att utreda huruvida rätten till internationellt skydd och principen om förbud mot utvisning har tryggats i och med den tillfälliga stängningen av östgränsen. Avhandlingen närmar sig situationen vid Finlands östgräns från två perspektiv: det nationella, och det internationella och EU-rättsliga. Det aktuella rättsläget i Finland presenteras och tillsammans med relevant EU-lagstiftning utmynnar avhandlingen i en kritisk analys av statsrådets gränsbeslut, från november och december 2023. I analysen görs en vägning mellan den nationella säkerheten och de mänskliga rättigheterna samt en granskning över statsrådets nödvändighetsargumentation och proportionalitetsbedömning. Forskningsfrågan besvaras genom användningen av den traditionella rättsdogmatiska metoden samt den EU-rättsliga metoden.