Browsing by discipline "Socialpsykologi"

Självmedkänsla är ett empatiskt och uppmuntrande sätt att förhålla sig till sig själv då man möts av svåra situationer i livet. Självmedkänsla är ett nytt forskningsområde som visat ett positivt samband till psykisk hälsa och välmående på individnivå, men vars roll inom mellanmänskliga relationer har fått mindre fokus. Denna litteraturöversikt strävar täcka all litteratur som behandlar det mellanmänskliga perspektivet av självmedkänsla. Syftet med avhandlingen är att beskriva hur självmedkänsla utvecklas samt öka förståelsen för hurdan roll självmedkänsla spelar inom mellanmänskliga relationer. Avhandlingen presenterar två teorier som belyser den teoretiska bakgrunden till självmedkänsla, anknytningsteorin av John Bowlby och den sociala mentalitetsteorin av Paul Gilbert. Vidare baserar sig avhandlingen på vetenskapliga artiklar från socialpsykologiska och psykologiska journaler. Resultaten visar att självmedkänsla utvecklas i relation till andra människor och att individen tenderar att behandla sig själv med den mängd medkänsla som hen fått i barndomen. Resultatet visar även att omsorg är grunden till självmedkänsla och att utvecklingen av självmedkänsla inte slutar efter barndomen utan kan fortsätta livet ut, i trygga, varma och stödande relationer och omgivningar. Inom mellanmänskliga relationer har självmedkänsla främst en roll i konflikthantering. Självmedkänsla kan även påverka sättet man bemöter människor med omsorg, öppenhet och medkänsla, samt upplevelsen av socialt stöd och samhörighet. Avhandlingen kan bidra med en bättre förståelse för på vilket sätt självmedkänsla kan hjälpa att upprätthålla goda mellanmänskliga relationer.

Syftet med avhandlingen är att utgående från tidigare forskning undersöka om och i så fall hur sociala medier påverkar den empatiska förmågan. Det har forskats separat kring både empati och kring sociala medier, men sambandet mellan dem har fått mindre uppmärksamhet. Sambandet mellan empati och sociala medier är ett angeläget ämne och relevansen ökar ständigt i och med att sociala medier har blivit ett etablerat sätt att umgås. Avhandlingen är en litteraturstudie som presenterar centrala socialpsykologiska teorier om empati och sammanför studier om sociala mediers negativa och positiva effekter på den empatiska förmågan. Resultaten visar att sociala medier påverkar beteendet och den empatiska förmågan. Kopplingen mellan sociala medier och empati är ett komplext fenomen, men det går att särskilja olika komponenter inom sociala medier som påverkar den empatiska förmågan på olika sätt. Resultaten visar att sociala medier har en negativ effekt på den kognitiva empatin och det minskar förmågan att bedöma och tolka andras känslor kritiskt, men en positiv effekt på affektiv empati och känslobaserade reaktioner. Avhandlingens resultat tyder på att beaktandet av empati kommer att vara en stor utmaning vid den fortsatta utvecklingen av sociala medier eftersom sociala medier ständigt förändras och det ställer krav på att hitta nya sätt för att uttrycka och uppfatta empati. Empati är grunden för alla mellanmänskliga relationer och därför kommer det i framtiden att vara allt viktigare att fokusera på metoder som stöder och framkallar empatisk kommunikation på sociala medier. Det som sker virtuellt har konkreta konsekvenser som avspeglar sig på livet utanför de sociala medierna.

Ätstörningar som drabbar barn tenderar att inte få tillräckligt med synlighet i diskussionen om ätstörningar, men i och med APA:s DSM-V som kom 2016 finns det nya diagnoser som ger perspektiv på ämnet. Syftet med denna avhandling är att ge en överblick över uppkomsten och de sociala orsakerna till ätstörningar hos barn, specifikt inom socialpsykologisk forskning med fokus på nära mellanmänskliga relationer. I avhandlingen diskuteras med hjälp av en litteraturöversikt möjliga orsaker bakom olika ätstörningar som drabbar barn, med speciellt fokus på selektiv ätstörning, pica-ätstörning och ruminationssyndrom. Anknytning, kontrollbehov, samsjuklighet och familjens struktur och funktion är de viktigaste orsakerna bakom varför barn utvecklar ätstörningar. Barnets sociala liv och närmaste kontakter under barndomen är av stor vikt för både risk för, utveckling och upprätthållandet av en ätstörning. Föräldrars psykopatologi, sexuellt utnyttjande och samhällsideal är också riskfaktorer för utveckling av ätstörningar hos barn. Också könsroller och könstillhörighet har en inverkan på utvecklingen av ätstörningar i barndomen. Slutsatsen i avhandlingen är att mer forskning och mer långsiktig forskning bör göras på området, speciellt med koppling till barnets fortsatta liv, men även till andra sociala, kulturella och geografiska kontexter.

Socialpedagogisk hästverksamhet är social rehabilitering för att främja social funktionsförmåga. Till sociala funktionsförmågan hör emotionella kompetensen och förmågan till interaktion med andra människor (Haapiainen, 2010). Den socialpedagogiska hästverksamheten strävar efter att förebygga, rehabilitera och ingripa i marginaliseringsprocessen. Marginalisering betyder att personen blir utstött eller är i risk för att bli utstött från samhället t.ex. arbete, skola eller bostad (Madsen, 2006). Med hjälp av den socialpedagogiska hästverksamhetens förbyggande arbete kunde man spara omkring 60 000 euro per person i risk för marginalisering ifall man kunde anse att verksamheten fungerar (Heinonen, Väisänen & Hipp, 2012). Denna avhandlings mål är att med hjälp av en litteraturgenomgång besvara frågan ifall socialpedagogisk hästverksamhet främjar den sociala funktionsförmågan. Studien lyfter fram flera synvinklar med hjälp av sammanlagt 19 tidigare utförda studier som presenteras i litteraturgenomgången. Avhandlingen baserar sig på akademiska forskningskällor och klassiska socialpsykologiska teorier som tillsammans ger läsaren en uppfattning om vad verksamheten går ut på och vad man strävar efter med hjälp av den. Madsen (2001, 2006) hävdade att människan lär sig samhällets oskrivna normer och beteenderegler genom socialisering och interaktion med andra människor. Madsen menade bland annat att personligheten utvecklas med hjälp av socialisering. Ifall personen inte har kompetenserna som socialiseringen kräver kan detta leda till marginalisering. Mead (Farr, 1996; Mead, 1934) för sin del har menat att självmedvetandet och identiteten endast kan uppnås i samspel med andra människor då man börjar se sig själv som ett självständigt objekt. Han menade att individualiseringen är ett resultat av socialiseringen. Studierna tyder på att socialpedagogiska hästverksamheten är en förebyggande och rehabiliterande verksamhet som bör tas i beaktande för att främja sociala funktionsförmågan. Socialpedagogiska verksamheten är ett exempel på hur man kan stöda barn, ungdomar och vuxna individer som riskerar att marginaliseras. I framtiden vore det bra att studera socialpedagogiska hästverksamhetens långsiktiga inverkan och hästens betydelse för interventionerna.

Stigmatisering är ett psykologiskt och socialt fenomen. Processen strävar efter att utstöta, exkludera, kasta skam över och nedvärdera individer eller människogrupper på basis av en eller flera egenskaper. Psykiska sjukdomar tenderar att vara mycket stigmatiserande och stigmatiseringen sänker ofta offrens livskvalitet och många avstår från att söka hjälp för att undvika att bli stigmatiserade. Denna avhandling är en litteraturstudie vars syfte är att skapa kunskap kring hur personer som lider av en psykisk sjukdom stigmatiseras, samt hur man kan minska på stigmatiseringen. Den stigmatiserande processen granskas på en mellanmänsklig nivå med fokus på sociokognitiva processer. Dessutom ligger fokus på att undersöka de strukturer och maktförhållanden i samhället som bidrar till den stigmatiserande processen, samt på kommunikationen av diskurser som skapar och upprätthåller stigmat av psykisk sjukdom. Avhandlingen lyfter även fram teorier om hur man kan minska på stigmatisering. Avhandlingen följer en uppdelning av stigmatisering på olika samhällsnivåer enligt Pryor och Reeders (2011) modell. Link och Phelans (2001) teori om de olika komponenterna i den stigmatiserande processen fungerar som referensram och Allports (Allport, Clark & Pettigrew, 1979) teori om social kategorisering erbjuder en djupare inblick i den kognitiva processen som ligger till grund för stigmatisering. Utöver detta är Foucaults (bl.a. Foucault & Rosengren, 1993) teorier om samhälleliga processer och fenomen, samt diskurser som kan antas ligga i bakgrunden till den stigmatiserande processen i fokus. Stigmatisering av psykisk sjukdom är inbäddad i vardagliga psykologiska processer så som stereotypiskt tänkande, social kategorisering och identifikation av Vi och De, samt i strukturella processer såsom ojämlik social makt och rättvisa. Mekanismerna som anses skapa stigmatisering på en mellanmänsklig nivå är kognitiva processer som gagnar fördomar och hjälper att rationalisera och rättfärdiga stigmatiseringen. Strukturer och maktförhållanden i samhället som syns i medier, inom psykiatrin och sjukvården, på arbetsmarknaden och i form av bland annat ojämlik finansiering eller diskriminering skapar och upprätthåller stigmatiseringen. Kommunikationen av diskurser i mellanmänskliga relationer är ständigt kopplad till den diskursiva ordningen i samhället som stigmatiserar den psykiskt sjuka. För att minska på stigmatisering av psykisk sjukdom verkar mellanmänsklig kontakt och utbildning vara effektivast och stigmatisering på alla samhällsnivåer bör tas i beaktande.

Många flyktingar och krishanterare utsätts för traumatisk stress som lever kvar i deras minnen och påverkar dem och deras omgivning långt efter att de traumatiska händelserna inträffat. Detta kan obehandlat leda till onödigt lidande hos subjektet och för de närstående men även på makronivå som ett samhälleligt fenomen. Den här litteraturstudiens syfte är att redogöra för hur trauma och stress relaterar till livshistorien och utreda huruvida narrative exposure therapy kunde användas systematiskt inom kontexten för flyktingkriser och krishanteringsoperationer. Jag granskar här huvuddelen av den tillgängliga litteraturen och utgår sedan ifrån Elbert och Schauers (2002) teori om den dualistiska representationen av traumatiska minnen för att redogöra för hur den narrativa identitetskonstruktionen fungerar och vad den teoretiska bakgrunden för NET är. Efter det behandlar jag systematiskt den tillämpade forskning som gjorts om NET, och avslutar med att diskutera dess effekt och implementeringsmöjligheter inom kontexten för den här litteraturstudiens syfte. I ljuset av den tillgängliga litteraturen NET har flera potentiella användningsområden inom krishantering och hemförlovning av personal och flyktingar och har visat sig vara effektiv även med strama resurstillgångar. Trots sin potential är empirin kring NET ännu inte stadigt förankrad jämfört med konventionella metoder. Dock är den teoretiska referensramen i sig själv intressant och själva metoden inbjuder till djupare forskning inom området.

Transformativt ledarskap är en inspirerande ledarskapsstil. Transformativt ledarskap består av fyra dimensioner: idealiserat inflytande, inspirerande motivation, intellektuell stimulering och individualiserad uppmärksamhet. Tidigare studier tyder på att transformativt ledarskap och prestation på arbetsplatsen har ett positivt samband, men studierna har olika fokus på hurdant sambandet är. Mitt syfte med denna litteraturöversikt är således att studera hur tidigare forskning beskriver transformativt ledarskap, samt kopplingen mellan transformativt ledarskap och prestation på arbetsplatsen. Den viktigaste teoretikern för transformativt ledarskap är en av grundarna, Bernard Bass. Resultaten visar att transformativt ledarskap och prestation har en positiv koppling på individ-, grupp- och organisationsnivå, med starkast samband på gruppnivå. Vidare visar resultaten att sambandet mellan transformativt ledarskap och prestation kan öka med en annan faktor som påverkar, exempelvis blir sambandet mellan transformativt ledarskap och prestation starkare ifall medarbetaren är i kontakt med den person som drar nytta eller berörs av prestationen. Sammanfattningsvis kan transformativt ledarskap öka prestationen på arbetsplatsen, både av sig självt, samt i samband med andra faktorer.

Forskning om människohandel har behandlats kritiskt under 2000-talet och både metodologiska och etiska problem har identifierats. Problemet ligger i svårigheten att identifiera offer för människohandel, hitta offer som vill delta i forskningen, utföra forskningen enligt etiska principer och producera resultat som stöds av ett tillräckligt representativt urval. Människohandel som ett fenomen är tvärvetenskaplig, komplex och påverkas av olika faktorer. I denna litteraturöversikt försöker jag ta reda på vilka socialpsykologiska faktorer som påverkar produktionen av forskningen gällande människohandel. Syftet med min avhandling är att utföra en litteraturöversikt över forskning i människohandel med fokus på offren och att identifiera utmaningar och möjligheter i denna litteratur. Konceptet offer gäller i studien dem som är invandrare och har blivit allvarligt exploaterade enligt skalan för människohandel. Både den allmänna dialogen och forskningen har begränsat fokuset på specifika typer av offer och alla former av människohandel har inte fått lika mycket uppmärksamhet. Enligt den aktuella förståelsen är det omöjligt att beskriva ett typiskt offer för människohandel. Emellertid kan man förutsätta, att de flesta av offren befinner sig i en sårbar position som gör dem lättare att utnyttja. Positiva förändringar har skett i institutionernas verksamheter och den allmänna kunskapen om människohandel har förbättrats. Enligt litteraturen finns det ändå behov för utveckling: definitioner måste vara konsekventa och uppdaterade, alla typer av människohandel måste undersökas, bakomliggande faktorer som kan orsaka människohandel måste identifieras, hjälpsystemens och myndigheternas verksamhet för offer skall uppmuntras och nya datainsamlingsmetoder bör utvecklas.

Syftet med denna avhandling är att utreda i vilken mån läkemedel kunde användas inom psykologiska behandlingar av posttraumatiskt stressyndrom för att understöda samarbete mellan klient och terapeut. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en störning som uppstår i reaktion till situationer som upplevs exceptionellt hotfulla, exempelvis krig och våldtäkter. Traumatiska upplevelser kan förändra vår världsbild och lämna oss hjälplösa, emotionellt överväldigade och misstroende gentemot medmänniskor. Misstron gentemot andra framstår som ett symtom av PTSD som bildar ett hinder för behandling av PTSD och tillfriskning från störningen. Förmågan att vara sårbar inför andra och be om stöd från dem man älskar är en viktig kraftkälla som kan skydda mot utvecklandet av PTSD och understöda tillfriskning om störningen redan befäst sig. Psykologiska behandlingar ämnar i allmänhet ge råd och redskap för hur man kan bemöta och bearbeta traumatiska händelser med acceptans, öppenhet och empati tillsammans med andra. Ibland uppvisar personer med PTSD behandlingsmotståndskraft, vilket innebär att den psykologiska behandlingen förblir ineffektiv. Läkemedel kan användas i samband med psykologisk behandling för att reducera PTSD symtom och för att göra samspelet mellan terapeut och klient smidigare. Selektiva-serotonin-återupptags-hämmare, dvs. SSRI-läkemedel kan reducera PTSD-symtom, främst genom att återställa bristfälliga serotonin-nivåer. SSRI-läkemedel kan dock orsaka beroende och andra oönskade sociala sidoeffekter; som nedsatt libido och alienation. Effekterna av SSRI medicinering kan till och med vara kontraproduktiva i exponeringsterapi, eftersom SSRI-läkemedel kan förhindra utsläckning av inlärda rädsloassociationer, vilket är behandlingens ändamål. 3,4-methylenedioxymethamphetamine (MDMA), dvs. ecstacy, framstår som en lovande kandidat att ersätta SSRI som stödredskap i psykologiska behandlingar av PTSD. Den socialpsykologiska litteraturen och medicinska studier betonar substansens unika förmåga att möjliggöra pro-sociala mellanmänskliga processer. MDMA ökar känslor av öppenhet, empati och förtroende gentemot andra, vilket uppmuntrar att berätta om det traumatiska som skett. Samtidigt sänker substansen känslor av rädsla och skam associerat med den traumatiska incidenten, vilket underlättar traumaprocessande. Preliminära undersökningar visar att MDMA med statistisk signifikans är mer effektivt som stödverktyg än SSRI i exponeringsterapifokuserade behandlingar av PTSD. Mera storskaliga undersökningar i kliniska vårdkontexter behöver dock göras före man kan fastställa substansens långvariga effekter på och potentiella risker med dess bruk. Framtida forskning rekommenderas utreda i vilken mån MDMA eller andra läkemedel som främjar mellanmänskligt samspel kunde utnyttjas inom par-terapi eller komplimentera psykologiska behandlingar av diverse socialt förankrade störningar.

Terrorism och radikalisering är aktuella ämnen, men exempelvis i nyheterna fokuseras det ofta främst på män som radikaliseras och blir terrorister. Kvinnor anses ofta endast vara offer för terrorism trots att de också utövar terrorism, även om majoriteten av terroristerna fortfarande är män. I denna avhandling är syftet att studera kvinnor som radikaliserats och förstå vad som motiverat dem till det samt vilken betydelse den sociala kontexten haft i radikaliseringsprocessen. Forskning om terrorism och kvinnliga terrorister är viktigt för att vi ska förstå terrorismen bättre samt för att kunna utveckla mer fungerande strategier för att bekämpa terrorismen. I avhandlingen beskrivs Moghaddams (2005) trappmodell för radikalisering. Blooms (2011; 2017) forskning utgör också en central del av arbetet tack vare Blooms ingående studier om kvinnliga terrorister. Denna litteraturöversikt diskuterar olika bakgrundsfaktorer som kan leda till att kvinnor radikaliseras, uppdelat i social kontext, Blooms teori om hämnd, frälsning, förhållande och respekt samt politiska och personliga orsaker. Denna avhandling är en litteraturöversikt som ämnar skapa en bättre helhetsbild av kvinnors radikalisering. Avhandlingen baserar sig på forskning som tar upp bl.a. terrorism, radikalisering och könsskillnader inom terrorismen. Resultaten tyder på att radikaliseringen är ett komplext fenomen som påverkas av flera olika faktorer, där det sociala spelar en betydande roll i radikaliseringsprocessen. Centralt är också känslan av tillhörighet, då utanförskap i värsta fall kan leda till frustration och radikalisering. Omgivningen påverkar kvinnan också på en interpersonell nivå. Förhållanden med vänner, partner och släktingar kan på flera olika sätt leda till att kvinnan radikaliseras. Däremot anses fattigdom inte vara något som orsakar radikalisering, eftersom majoriteten av kvinnorna som blivit terrorister antingen hade en högre utbildning eller ett jobb eller både och. Det finns dock inte för tillfället ett entydigt svar på frågan ”Varför blir kvinnor terrorister?”. Denna avhandling bidrar till existerande socialpsykologisk forskning med en sammanfattning av tidigare forskning om radikalisering och kvinnliga terrorister samt väver ihop och beskriver materialet från en ny synvinkel. Avhandlingen ger också en kontribution till forskningen om terrorism och radikalisering genom en analys med ett socialt perspektiv.