Browsing by bachelor's degree program "Kandidatprogrammet i samhällsvetenskaper"

Mitt syfte med avhandlingen är att öka förståelsen för hur barn i familjevård upplever sin familj och sitt hem, genom att undersöka hur barn i familjevård talar om dessa ämnen. Avhandlingen utgår från ett barnperspektiv, och strävar efter att beskriva barns egna tankar och erfarenheter. Forskningsmetoden är litteraturöversikt, och materialet för översikten består av nio olika studier gjorda mellan åren 2010–2019 i vilka man utrett över 200 barns tankar och åsikter om familjevård. Analysmetoden för litteraturöversikten är materialbaserad innehållsanalys. Avhandlingen behandlar de centrala teman som stiger upp ur materialet, dvs. de saker som barn talar om och beskriver som viktiga. Barn talar om sina nya hem och familjevårdarna som trygga och pålitliga, men oberoende av hur bra de är beskrivs de väldigt sällan som viktigare än de biologiska föräldrarna. De biologiska föräldrarnas roll är unik, då de så gott som alltid anses som de viktigaste och närmaste relationerna i barns liv, även om relationerna till dem kan beskrivas som otrygga eller stridiga, eller barn kanske inte alls har kontakt med dem av olika orsaker. Hem beskrivs både som fysisk plats och som en känsla, och hem kan vara både där man officiellt bor eller har bott, eller hos de biologiska föräldrarna oberoende om de flyttat till ett nytt ställe. Resultaten ger en bra inblick i hur barn i familjevård tänker och talar om sin familj och de olika familjerelationerna samt om sitt hem. De centrala aspekterna är ambivalensen i beskrivningarna av familjerna och familjerelationerna, och känslan av tillfällighet som kan ses som en utmaning för familjevården – även om den egentligen är i linje med barnskyddslagen.

I uppsatsen behandlas teman kring den representation av könsidentiteter som avviker från tvåkönshegemonin. Ickebinära personer blir ofta osynliga i såväl samhället i stort, men även som i mediesammanhang. De personporträtt hämtade från Svenska Yles webbplats vilka analyseras i avhandlingen fokuserar på huvudpersonens könsidentitet och uppfattning av den. Diskurserna i texterna analyseras via genusteori och tidigare forskning om representationen av transpersoner. Analysen påvisar att Svenska Yles personporträtt avviker till en del från normen för liknande texter om könsminoriteter, eftersom de inte fokuserar lika starkt på kroppslighet eller negativa aspekter av att tillhöra en könsminoritet. Arbetet visar att journalister har en varierande nivå av kunskap om trans- och ickebinära personer, och det leder till att en del terminologi samt det sätt man refererar till personen framstår som potentiellt missvisande, förvirrande eller nedvärderande.

I avhandlingen går jag igenom intressebevakning och hur dess system är uppbyggt, för att sedan kunna svara på forskningsfrågan om intressebevakningssystemet bidrar till kränkandet av självbestämmanderätten. Olika former av intressebevakning behandlas, samt hur och varför intressebevakning inleds. Jag förklarar för läsaren hur förordnandet av en intressebevakare kan gå till och vad en intressebevakningsfullmakt är, samt hur självbestämmanderätten kan förverkligas med hjälp av en sådan. Självbestämmanderätten är en väsentlig faktor som följer med längs hela avhandlingen. I avhandlingen pekar jag ut vilka problem som existerar inom intressebevakning, och var problemen möjligtvis har sin grund. Jag går in på allmän och privat intressebevakning, jämför de två formerna samt funderar över hur självbestämmanderätten på olika sätt förverkligas inom dem. I avhandlingen ger jag exempel på maktmissbruk med rättspraxis för att läsaren skall få en förståelse för hur det kan se ut i praktiken. Avslutningsvis funderar jag på intressebevakningssystemet ur ett strukturellt perspektiv och identifierar samt diskuterar var problemet egentligen ligger.

Denna kandidatavhandling granskar kritiskt begreppet "flykting" och dess relevans i dagens komplexa och globaliserade samhällen. Fokus ligger på behandlingen och skyddet av klimatflyktingar inom Europeiska unionens (EU) lagstiftning. Avhandlingen argumenterar för att den befintliga definitionen av flykting är otillräcklig för att tillgodose behoven hos dagens samhällen, särskilt med avseende på klimatflyktingar som en särskild grupp som inte omfattas av den nuvarande definitionen. Genom att använda den rättsdogmatiska metoden undersöker avhandlingen huruvida EU-lagstiftningen reglerar behandlingen och skyddet av klimatflyktingar inom regionen och hur EU hanterar denna fråga i frånvaro av explicita termer i fast lagstiftning. Avhandlingen bygger på verk av erkända forskare inom internationell migrationsrätt och undersöker stödjande artiklar, rapporter och fallet Ioane Teitiota v. Nya Zeeland (2728/2016) för att stärka argumentet om bristen på adekvat definition av flykting. Genom att analysera internationell och europeisk migrationsrätt, särskilt inom EU:s ramverk, bidrar denna avhandling till den pågående diskussionen om behandlingen och skyddet av klimatflyktingar. Avhandlingen betonar behovet av omfattande rättsliga ramverk som tar itu med de unika sårbarheterna och skyddsbehoven hos personer som tvingas fly på grund av klimatrelaterade faktorer. Slutsatsen är att den befintliga definitionen av flykting är otillräcklig för att tillgodose behandlings- och skyddsbehoven hos klimatflyktingar inom EU-lagstiftningen. Frånvaron av en tydlig rättslig ram och definition för klimatflyktingar skapar en paradox som hindrar deras effektiva erkännande och skydd. Även om EU indirekt hanterar behandlingen och skyddet av migranter som påverkas av klimatförändringar genom mjuklagstiftningsinstrument krävs betydande framsteg för att uppnå omfattande och rättvisa lagar för alla personer som påverkas av klimatförändringar. Fallet Ioane Teitiota v. Nya Zeeland exemplifierar det akuta behovet av en omfattande rättslig ram som erkänner och tar itu med de unika sårbarheterna hos klimatflyktingar. Denna avhandling betonar vikten av progressiva och inkluderande tillvägagångssätt inom migrationsrätten och framhäver brådskan att anpassa rättsliga ramverk och praxis för att skydda rättigheterna och välbefinnandet hos alla personer som påverkas av klimatförändringar i dagens föränderliga samhällen. Vidare forskning och åtgärder är nödvändiga för att utveckla omfattande rättsliga ramverk som erkänner och skyddar rättigheterna hos klimatflyktingar. Beslutsfattare, internationella organisationer och juridiska forskare måste engagera sig i meningsfulla diskussioner och samarbetsinsatser för att övervinna utmaningarna och säkerställa rättigheterna och välbefinnandet hos alla personer som påverkas av klimatförändringar.

Denna avhandling presenterar resultaten av en kvalitativ intervjustudie vars syfte är att undersöka på vilket sätt covid-19 påverkar sysselsättningen av arbetslösa ungdomar. Studien har två frågeställningar som lyder: 1. Hur har socialdistanseringen påverkat arbetet med arbetslösa ungdomar? och 2. På vilket sätt skapar Covid-19 social exklusion bland arbetslösa ungdomar?. Det genomfördes två stycken tematiska parintervjuer med professionella som arbetar med arbetslösa ungdomar i olika ungdomsverkstäder. Principerna för en kvalitativ teoristyrd innehållsanalys användes där respondenternas upplevelser kunde delas in i fyra kategorier: Distansarbete utmanar arbetet med arbetslösa ungdomar, distansarbete – ett bra komplement för sysselsättningen, polarisering bland de unga och ungas möjlighet till sysselsättning. I resultaten framkommer det att distansarbete och socialdistansering försvårar arbetet med arbetslösa ungdomar, vilket även stämmer överens med tidigare forskning. På distans är det svårt att stöda och hjälpa unga att hitta sysselsättning vilket är viktiga faktorer för aktiveringen av ungdomar. Ungdomars upplevelser av social exkludering på grund av covid-19 visar en tydlig tudelning. Resultaten visar att många ungdomar mår väldigt dåligt på grund av pandemins restriktioner, samtidigt finns det många ungdomar som upplever att de blivit en i mängden och att hela världen blivit marginaliserad då alla har svårt att få sysselsättning.

I min avhandling granskar jag fem stycken skilda akademiska verk kring ämnet Finlands translag och dess förnyelse, som blev godkänd i riksdagen februari 2023. I min analys kommer jag fram till att translagen, speciellt den tidigare translagen från 2003, håller disciplinerande makt över transsubjektet och dess klassificering. I translagen som trädde i kraft 2003 blev makten över definierandet av det ”sanna transsubjektet” given åt psykiatriska instituten, som ledde till att transpersoner tvingades anpassa sig med strikta binära könsnormer. I den förnyade versionen av translagen är makten över juridiskt ändrande av könsbeteckning förflyttad från psykiatrin till juridiska anstalten. Det är alltså fortfarande någon utomstående makt som bestämmer över vem som kan anses vara transperson och vem inte. Jag kopplar min analys till Foucaults syn på makt som grundad i kunskapsskapning, att de som har makten att definiera har även makten att styra.

Frågan om det föreligger ett demokratiskt underskott inom den Europeiska unionen har varit omtvistad länge och är ännu omdebatterad inom forskningen och samhället. Det finns ändå en växande uppfattning om att unionen och dess institutionella arkitektur lider av en del demokratiska brister. I skenet av denna uppfattning och de kriser som drabbat EU under de senaste åren beslöt sig EU:s institutioner för att lansera Konferensen för Europas framtid, en demokratisk innovation med flera kanaler för deltagande som pågick under ett års tid, genom vilken man önskade engagera EU-medborgarna i att forma unionens framtid och riktning. Syftet med denna uppsats är att utvärdera Konferensen för Europas framtid som demokratisk innovation, och i sken av det diskutera vad som faktiskt är möjligt att göra för att förbättra demokratin inom unionen. Utvärderingen av Konferensen för Europas framtid görs med hjälp av sex värdekriterier: delaktighet, folkets kontroll, upplyst förståelse, transparens, effektivitet och överförbarhet. Studien kommer fram till att vissa delar av konferensen lyckas fylla kriterierna delaktighet och upplyst förståelse väl, men transparensen och folkets kontroll led av vissa brister. Studien visar att det finns den behövda viljan att stärka det demokratiska läget, men det krävs ytterligare åtgärder för att faktiskt stärka EU:s demokratiska tillstånd.

Före detta finansminister Katri Kulmuni tog emot kommunikationskonsulttjänster för över 50 000 €. Det var frågan om en stor summa pengar, vilket ledde till en kris som togs upp av finska medier. I den här avhandlingen analyserar jag Kulmunis kommunikation i samband med fallet, såsom kommunikationen presenterades i det finska public service bolaget Yles artiklar. Analysmetoden är kvalitativ innehållsanalys med tyngdpunkt på tolkande innehållsanalys. Undersökningen har formen av en fallstudie. Som teoretisk ram fungerar Coombs Situational Crisis Communication Theory (SCCT). Mitt syfte med studien är att tillämpa den valda teorin på ett konkret fall och att se hur teorin fungerar som ett analysredskap. Mitt syfte är också att presentera en analys av Kulmunis kommunikation inom de valda ramarna, som den presenterades i Yles artiklar. Resultaten visar att Situational Crisis Communication Theory går att tillämpa på fallet och att Kulmuni kommunicerar enligt de strategier som SCCT erbjuder. Teorin skulle behöva preciseras en aning, för att så exakt som möjligt kunna tillämpas på en persons kommunikation. Resultaten visar också att Kulmunis kommunikation förverkligades som återuppbyggande och nekande. Också förminskande strategier användes rätt mycket. Som slutsats för klustret som krisen tillhör kom jag fram till att krisen passar in både i offer- och misstagsklustret.

Social- och hälsovårdsorganisationer inom tredje sektorn har genom Finlands historia haft en viktig uppgift i att förse social- och hälsovård i Finland. Tredje sektorns roll har förändrats genom tiderna från frivilligorganisationer till att även vara stora arbetsgivare idag. Deras roll i samhället har även förändrats från att vara huvudförsörjare av social- och hälsovård till att fungera som samarbetspartner och komplement till kommunerna som idag har huvudansvaret för social- och hälsovården. Avhandlingens syfte är att belysa hur/var social- och hälsovårdsorganisationer ser sin plats i samhället samt deras förhållande till den offentliga sektorn. Avhandlingen ämnar även undersöka om organisationer upplever liknande press i utvecklingen av sin verksamhet. Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med personer i ledande positioner inom finlandssvenska social- och hälsovårdsorganisationer. Resultaten visar att organisationerna ser sig som självständiga aktörer men som fungerar som komplement till den offentliga sektorn. Organisationerna upplever liknande press gällande finansiering och en osäkerhet kring vad vårdreformen kommer att innebära för dem. Avhandlingens teoretiska referensram baseras på DiMaggio och Powells (1983) syn på institutionell isomorfi och de tre isomorfiska mekanismerna för att belysa den press organisationerna upplever i sin verksamhet.

Ämnet som behandlas i denna kandidatavhandling är europeisk, främst nordisk, högerextremism. Forskningen har utförts genom litteraturstudier. Som stomme för analysen används social rörelseteori och teori om avvikande beteende. De centrala frågorna i den här avhandlingen är hur högerextremistiska grupper mobiliseras, hur gruppdynamiken i en högerextrem grupp kan se ut, och hur högerextremism bryter mot allmänna samhällsnormer. Ämnet är värt att undersöka på grund av faktumet att högerextremism har blivit alltmer förekommande i västerländska samhällen under de senaste åren, och tidigare forskning har visat att högerextremism kan utgöra ett hot för demokratin. Vid ett flertal tillfällen har det även begåtts eller planerats våldsdåd i högerextrem anda. Mina upptäckter inkluderar att högerextremism till stor del passar in på definitionen av en social rörelse med kollektiva identiteter, konfliktförhållanden och en definition av utegrupper. Ledarskapsmodellen i högerextrema grupper har genomgått en förändring under de senaste decennierna, från en karismatisk stark ledare till en diffus hierarki. Mobilisering av högerextrema grupper teoriseras hända av en mängd olika orsaker, men kort sammanfattat sker det oftast som en respons till upplevda hot, speciellt ekonomiska, sociala eller politiska sådana. Högerextrem aktivitet kan potentiellt bryta mot både lagbaserade samhällsnormer, anti-rasismnormer, samt de informella sociala normerna. Dessa fynd sammanställer en bild av högerextremismens motivationer och förhållande till normer, samtidigt som de belyser hur en högerextrem grupp är sammansatt.