Browsing by discipline "Socialt arbete och socialpolitik"

I mars 2019 föll den s.k. Islamiska statens, IS, sista fäste. Ungefär 70 000 flyktingar bor sedan dess i lägret al-Hol i nordöstra Syrien. Bland flyktingarna finns 11 finländska kvinnor och deras drygt 30 barn, vilka är familjemedlemmar till f.d. IS-krigare. Den här avhandlingen undersöker hur det sociala arbetet i Finland kan förbereda sig för att bemöta och re-integrera dessa finländska kvinnor som anslutit sig till IS och som kan tänkas återvända från lägret al-Hol. Forskningsfrågorna som besvaras i avhandlingen är: Hurdana psykosociala utmaningar kan försvåra det sociala arbetet med de finländska kvinnorna som varit IS-anhängare och vilka praktiska åtgärder kunde vidtas för att förbättra bemötandet och re- integrationen av de finländska kvinnorna som varit IS-anhängare? En kvalitativ studie i form av fyra semistrukturerade intervjuer har utförts, ur ett socialarbets- och erfarenhetsperspektiv. Forskningsresultaten har speglats mot teorier om intersektionalitet respektive kulturkompetens i socialt arbete. Resultaten från studien visar för det första att det kan förekomma en mängd psykosociala utmaningar både hos kvinnorna och de som möter dem, bl.a. socialarbetare och muslimer i Finland. Främst är det frågan om rädsla och oro, men även fördomar och misstänksamhet som finns både hos kvinnorna och socialarbetare samt muslimer. Den här studien lyfter även upp den tudelade känslan och uppfattningen hos muslimer i Finland, att dels inte vilja ha med kvinnorna att göra p.g.a. ilska över det dåliga rykte muslimer fått av IS och dels vilja hjälpa kvinnorna att komma tillbaka. Vägen till förståelse och förtroende för alla inblandade kan enligt informanterna i denna studie vara lång och utmanande. För det andra presenterar den här studien några konkreta förslag till åtgärder för att förbättra bemötandet och re-integrationen av kvinnorna. Resultaten visar på behovet av utbildning, främst i syfte att nå kulturell kompetens och sensitivitet hos socialarbetare. Studien ger även en fingervisning om att samarbetet behöver utvecklas mellan institutioner inom social- och hälsovårdssektorn och det muslimska samhället, samt multiprofessionellt och globalt. Samarbete med det muslimska samhället kan stöda det sociala arbetet med dessa kvinnor, men är ändå ingen garanti för att re-integrationen kommer att lyckas. Enligt informanterna i denna studie behövs ett multiprofessionellt samarbete för att skydda samhället och skydda kvinnorna, stöda kvinnorna på vägen bort från en våldsbejakande ideologi till ett nytt meningsfullt sammanhang, och bygga broar mellan kvinnorna och samhället.

Bemötandet, ett gott bemötande är centralt i socialt arbete och mycket viktigt i mötet med vilken klientgrupp som helst. Jag är själv mycket intresserad av forskning i bemötandet av barn överlag och påverkan av bemötandet i arbetet. Jag har i denna avhandling valt att avgränsa bemötandet till ensamkommande flyktingbarn på grund av att flyktingfrågan är aktuell i samhället och i samhällsdiskussionerna. Jag studerar det centrala i bemötandet av ensamkommande flyktingbarn. I avhandlingen ser jag på bemötandet som kommunikation och har därmed ett kommunikations- och kultursensitivt perspektiv som mitt teoretiska perspektiv. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie i vilken jag intervjuar fyra professionella som arbetar eller arbetat med ensamkommande flyktingbarn. Genom att intervjua dessa professionella vill jag framföra deras egna upplevelser och erfarenheter om vad som är det centrala i bemötandet av denna klientgrupp, vilket är syftet med denna avhandling. Jag reflekterar vidare över deras upplevelser och deras erfarenheter mot tidigare studier om bemötandet av ensamkommande flyktingbarn. Detta är målet med min avhandling. Min forskningsfråga lyder: Vad anser professionella vara centrala aspekter i bemötandet av ensamkommande flyktingbarn? Efter min analys kan jag konstatera att det centrala i bemötandet av ensamkommande flyktingbarn är det förtroendefulla förhållandet mellan ensamkommande flyktingbarnen och de professionella arbetarna. Jag har analyserat materialet ur ett kommunikationsteoretiskt perspektiv och som en del av det använder jag även ett kultursensitivt perspektiv. Det förtroendefulla förhållandet mellan de professionella arbetarna och de ensamkommande flyktingbarnen är centralt, men det finns flera olika aspekter som påverkar den bl.a. kulturella skillnader och de professionellas kompetens. Det finns skillnader mellan de professionellas erfarenheter och vilket också kommer fram i de tidigare studierna bl.a. upplevelsen av barnens tillit till de professionella arbetarna.

Mitt syfte med denna avhandling var att undersöka vilka utmaningar andra generationens invandrare möter när de väljer andra eller tredje stadiets utbildning i Finland. Därmed var min forskningsfråga ”vilka faktorer som kan anses påverka val av utbildning av andra generationens invandrare samt vilka utmaningar andra generationens invandrare möter i skolgången”. Enligt den teoretiska referensramen kunde man anta att faktorer som socioekonomisk status och föräldrarnas utbildning har en inverkan på val av utbildning. För att undersöka vilka utmaningar andra generationens invandrare möter när de väljer andra eller tredje stadiets utbildning i Finland använde jag mig av kvalitativa metoder som består av semistrukturerade intervjuer. Urvalet i denna avhandling bestod av fyra unga vuxna i åldern 18 – 29, tre kvinnor samt en man. Alla dessa definieras som andra generationens invandrare (minst ena föräldern invandrare). Resultatet av denna avhandling är att den största påverkande faktorn är föräldrarnas positiva attityd gentemot utbildning, vilket står i motsats till tidigare forskning till viss utsträckning eftersom tidigare forskning har lyft fram socioekonomisk status som den mest betydande faktorn. Andra betydande faktorer som denna avhandling kommit fram till är den möjliggivande strukturen, ungdomens egen strävan och utmaningar.

Antalet unga som marginaliseras har ökat under de senaste åren. Det har rått en diskussion kring ämnet både i medierna och i politiken och olika åtgärder har tagits för att försöka stoppa och förebygga att ungdomar marginaliseras. I den här avhandlingen kommer jag att granska den allmänna diskussionen i media kring ungdomars marginalisering. Mitt syfte med avhandlingen är att besvara frågorna: Hurdana sociala konstruktioner och strukturer finns i artiklarna? Blir de ungas röst hörd i artiklarna om ungdomsmarginalisering? Mitt forskningsmaterial består av 16 stycken nyhetsartiklar gällande ungdomsmarginalisering ur Svenska Yle. Artiklarna är publicerade mellan 2016 och 2019. Jag har utfört en kvalitativ innehållsanalys av materialet. Min avhandling använder sig av den socialkonstruktionistiska teorin, det vill säga utgår ifrån tanken om att verkligheten är socialt konstruerad av människor. Avhandlingen innehåller även aspekter ur genusvetenskapen och diskuterar kring ämnet ur ett genusvetanskapligt perspektiv. Resultatet av min forskning visar att det är viktigt att unga etablerar sig på arbetsmarknaden eller studerar. Även samhällets kostnader för marginalisering, det individuella ansvaret och forskningsbaserade fakta var centralt. Det visade sig att de som uttalar sig om ungdomsmarginalisering i materialet till största delen var professionella inom olika branscher, politiker, akademiker och forskare. De ungas röst blev inte hörd.

Tiedekunta - Fakultet - Faculty Svenska social- och kommunalhögskolan Laitos - Institution – Department Tekijä - Författare - Author Pirjo Palin Työn nimi - Arbetets titel Ensamförsörjande kvinnor i Finland Title Oppiaine - Läroämne - Subject Socialt arbete och socialpolitik Työn laji/ Ohjaaja - Arbetets art/Handledare – Level/Instructor Kandidatavhandling/ Annika Lillrank Aika - Datum - Month and year Oktober 2018 Sivumäärä - Sidoantal - Number of pages 25 Tiivistelmä - Referat - Abstract Idén till detta arbete kom från hur man i samhället definierar de ensamförsörjande kvinnorna i Finland och hur det könsneutrala framställningssättet kommer fram då man talar om de ensamförsörjande kvinnorna. Syftet med detta arbete är att genom presentation av dessa teman uppmärksamma läsaren att granska kritiskt vid läsning av texter om ensamförsörjande föräldrar samt att söka de undangömda betydelser som finns i texten. Mays (2011) avhandling ”Lone Motherhood in Finnish Women`s Life Stories” var inspiration för detta arbete. May kritiserar forskarna för att de konstaterar, räknar upp samt observerar utan att ta ställning till att ändra de negativa aspekter i samhället som framkommit i undersökningarna. Forskningsfrågorna är: Hur definieras ensamförsörjare i forskning, myndigheternas texter och av skribenter i materialet? Hur framkommer det könsneutrala framställningssättet i forskning och myndigheternas texter och skribenternas texter? Metod: Enligt Socialvårdslagens 30.12.2014 7 § är strukturellt socialt arbete stadgad som en teori och en metod för att främja välfärd i samhället. Strukturellt socialt arbete förhåller sig kritiskt till samhälleliga mekanismer och strävar till en förändring i individ och på samhällelig nivå samt att öka rättvisa och delaktighet bland individer och grupper i samhället. Arbetet är kunskapsarbete inom strukturellt socialt arbete. Empiriskt material: Från vauva.fi (V) nätdiskussionsforumet valdes 52 stycken diskussionstrådar av varierande längd som skrivits under åren 2007–2012. Från kaksplus.fi nätdiskussionsforumet (K) valdes 36 diskussionstrådar, dessa hade också skrivits under åren 2007–2012. Slutsats: Kvinnor upplevs som naturliga ensamförsörjare i det finländska samhället. Ensamförsörjaren är som oftast en kvinna. När det skrivs om ensamförsörjarfamiljer används det sig konsekvent av det könsneutrala uttryckssättet. Kvinnan är oftast barnens primära vårdnadshavare och vårdare, enligt familismens ideal. Detta ifrågasätts inte av kvinnorna själva eller av samhället. Det att vårdansvaret om barnen oftast fördelas ojämnt mellan föräldrarna främjar inte en reell jämlikhet mellan könen i vårt samhälle. Kvinnors ensamförsörjandeskap borde göras till ett speciellt familje-och socialpolitiskt ämne och kunnande i socialt arbete då ensamförsörjandeskapet och de utmaningar det för med sig riktas främst mot kvinnor och barn i vårt samhälle. Kvinnans speciella ställning borde erkännas och hon borde stödjas i en situation där barnens vårdnad och vård inte fördelas jämlikt mellan föräldrarna. Avainsanat - Nyckelord ensamförsörjare, familjeform, familism, jämställdhet, strukturellt social arbete Keywords lone moderhood Säilytyspaikka - Förvaringsställe - Where deposited Muita tietoja - Övriga uppgifter - Additional information

Mitt syfte med kandidatavhandlingen är att undersöka hur invandrare upplevt egenmakt under integrationstiden. Det som intresserade mig var att ta reda på i vilka situationer invandrarna upplevt en maktlöshet och vad som främjat en känsla av egenmakt under integrationstiden samt fundera på hur det integrationsfrämjande arbetet kunde utvecklas. Undersökningen består av fyra semistrukturerade intervjuer med kvinnor med invandrarbakgrund. Intervjuerna gjordes 2017. Intervjuerna analyserades i form av temaanalys. Slutsatserna av analysen är att en känsla av maktlöshet förekom hos alla respondenter under något skede av integrationen, men att tre av fyra upplevde sig ha mera kontroll över sitt liv vid intervjuskedet jämfört med integrationstiden. Kontakten till myndigheterna beskrivs som den främsta där känsla av maktlöshet framkommit. Faktorer som inverkat negativt på upplevelsen av egenmakt är en osäkerhet hos individen, uteblivet socialt stöd och ovissheten om framtiden grupptillhörighet, familj, socialt stöd och strävan efter att bli en självständig individ som kan etablera sig på arbetsmarknaden anses vara bakomliggande faktorer till stärkt egenmakt under integrationstiden. Studieresultatet är en indikator på att integrationsarbetet är varierande och klientkontakten liten. Jag föreslår därmed att fler erfarenhetsexperter och s.k. invandrarkuratorer anställs i kommunerna som framtida insatser i integrationsarbetet.

När en person döms till fängelsestraff kommer också den personens närmaste anhörigas liv att påverkas. Den frihetsberövades barn är i en speciellt skör situation. Det ligger på myndigheternas ansvar att bedöma hurdan kontakt som är bäst för barnet. Ifall myndigheterna bedömer att upprätthållandet av kontakt under förälderns frihetsberövande är det bästa för barnet, är det viktigt att det stöds på rätt sätt. Från fängelsets håll innebär det att ett barnperspektiv finns inkluderat i den del av verksamheten som berör barnet. Syftet med min forskning är se huruvida kontakten mellan barn och frihetsberövad förälder är tillräcklig och ändamålsenlig. Min huvudsakliga forskningsfråga är hur myndigheterna beaktar barnens behov och om kontaktmöjligheterna är barnvänliga. Om ett barnperspektiv inte finns implementerat i verksamheten riskerar man att indirekt samtidigt straffa barnet. Som teoretisk utgångspunkt används Megan Comforts teori om sekundär prisonisering. Teorin innebär att även anhöriga till de intagna går igenom en institutionaliseringsprocess då de tvingas anpassa sig till fängelsets vardag, krav och reducering av privatliv. Ju bättre fängelset uppmärksammar denna grupp, desto lindrigare blir prisoniseringen. Avhandlingen är genomförd som en kvalitativ dokumentanalys. Materialet består dels av administrativa texter, offentliga handböcker och riktlinjer, dels av rapporter ur ett brukarperspektiv. Analysmetoden är kvalitativ innehållsanalys. Istället för individuella upplevelser fokuserar dokumentanalysen på strukturer och verksamheten i sin helhet. Forskningen är avgränsad till endast slutna fängelseanstalter. Resultatet tyder på att ett barnperspektiv gradvis implementerats i fångvården som ett resultat av större lagförändringar. Även om många förbättringar gjorts finns det fortfarande aspekter som är problematiska. Särskilt besökssituationerna och telefontiderna är otillräckliga och inte alltid barnvänliga. Kontakten mellan barn och frihetsberövad kräver mera av barnet och barnets vårdnadshavare än av den frihetsberövade, vilket ökar på den sekundära prisoniseringen. Det finns därmed ett fortsatt behov av att utveckla verksamheten.

Syftet med denna kandidatavhandling är att undersöka på vilket sätt mäns våld mot kvinnor beskrivs i finska vetenskapliga artiklar publicerade under åren 2007 – 2014. Studien omfattas av en analys av sammanlagt 10 vetenskapliga artiklar. Med undantag av en artikel, som publicerats i en nordisk tidskrift, är de övriga 9 publicerade i finländska vetenskapliga tidskrifter inom disciplinen för samhällsvetenskaper, social- och hälsovård. Den teoretiska referensramen för analysen är socialkonstruktivistisk. Med hjälp av denna teori strävar jag efter att synliggöra sociala konstruktioner inom mitt forskningsområde. Detta betyder att jag i min analys redogör för hur, och varför, det manliga våldet mot kvinnor förklaras på det sättet som det görs. Med hjälp av ett feministiskt perspektiv kan dessutom de patriarkala strukturerna som innefattas i den maskulina våldskulturen belysas. Min analys av artiklarna antyder att det finns fyra huvudsakliga förklaringsmodeller för manligt våld mot kvinnor. Dessa förklaringsmodeller har jag kategoriserat utifrån fyra huvudgrupper som innefattar teorier om relationskonflikter, psykiska faktorer, sociala faktorer könsmaktobalans. Genom att förklara mäns våld som orsakat av konflikter i relationen eller psykiska eller sociala faktorer omkring honom riktas fokus bort från den så ofta gemensamma nämnaren, det vill säga att förövaren är en man och offret är en kvinna. Att däremot förklara manligt våld som ett resultat av en könsmaktobalans lyfter fram skillnaderna mellan könen och dess relation till våld. Slutsatsen för min avhandling är att det går att urskilja liknande och återkommande förklaringar av manligt våld i artiklarna som utgjorde min analys. Det kan antas att mäns våld mot kvinnor både påverkas av och påverkar hur man pratar och förklarar manligt våld.

I min kandidatavhandling vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet intresserar jag mig för vilka förutsättningar frigivna fångar har för ett stabilt vardagsliv utan brottsliga handlingar. Jag vill utreda vad som kan tänkas krävas för att kunna bryta en spiral av upprepade fängelsevistelser, och vilka insatser som krävs från de som arbetar inom fångvården. De frågor jag vill besvara är, 1) Vilka är de viktigaste förutsättningarna för att en nyligen frigiven fånge ska kunna leva ett brottsfritt liv? 2) Hur kan de som arbetar med fångar stöda dem att uppnå de här förutsättningarna? Jag har gjort en litteraturstudie i fångvård och kriminalitet för att få översikt över fältet. Dessutom gjorde jag två temaintervjuer, där jag intervjuade personer som arbetar med olika uppgifter inom fångvårdssektorn. Intervjuerna analyserade jag utgående från en kvalitativ innehållsanalys. I min kandidatavhandling fick jag fram flera intressanta synpunkter och insikter. Det som fångarna ofta saknar är en trygg uppväxt, mental hälsa, kontakt till pålitliga personer, utbildning, etc. Då fångarnas liv dessutom kan ha präglats av missbruk, arbetslöshet och bostadslöshet krävs det insatser från olika håll för att bryta den negativa spiralen och få en ny livsriktning. Fängelsetiden isolerar fångarna från mänsklig kontakt med släktingar och vänner. Steget ut i friheten är stort och leder lätt till ensamhet och ångest. Det kan ofta bidra till att den frigivna fången söker sig till vännerna som kanske tidigare varit en del av deras tidigare destruktiva livsstil. Ett liv i frihet kräver tillgång till bostad och meningsfull sysselsättning, samt sociala nätverk. De här livsområdena borde börja byggas upp med professionell hjälp redan under fängelsevistelsen, för att minska risken för återfall i brott

Den finska social och hälsovårdslagen förnyades år 2015. Förnyelsen av lagen innebär bland annat att en paragraf för strukturellt socialt arbete togs i bruk och vidare steg också våren 2016 en paragraf om socialvårdspersonalens anmälningsskyldighet om skev eller otillräcklig socialvård i kraft. Båda dessa paragrafer innebär att socialarbetare i sitt arbete också borde utföra ett mera samhälleligt påverkande arbete, ett s.k. strukturellt socialt arbete, i den väldigt casework-inriktade praktiken inom offentlig socialvård. Eftersom socialarbetare är gräsrotsbyråkrater i en offentligt styrd organisation inom den offentliga socialvården, måste de förutom den nationella lagen också i sitt arbete tillämpa organisatoriska regler och riktlinjer. Förutom dessa påverkas socialarbetare av indirekta åtgärder som knapphetspolitik i sitt arbete. Knapphetspolitik i välfärdsservicen, som varit påtaglig i Finland sedan lågkonjunkturen på 90-talet, arbetar för att föra över ansvaret från den offentliga socialvården till privata företag. Detta innebär att klienterna ska bli kritiska konsumenter av social-och hälsovårdsservice. Syfte med denna studie har varit att granska hur socialarbetare upplever den nya socialvårdslagen för den 7§ och vad som påverkar deras möjligheter att utföra åtgärder som är inskrivna i den 48§ och hur det definierar tillräcklig socialvård. Studien utgår från en tredelad teoretisk referensram: Strukturellt socialt arbete (Pohjola 2011; SVL 7§; SHM 2015) Gräsrotsbyråkraters handlingsutrymme (Lipsky 1980) och NPM och knapphetspolitik i välfärdsservice. Strukturellt socialt arbete är en förändringsinriktad teori (Pohjola 2011) som också inskrivits i den nya socialvårdslagen, därmed är det också enligt lagen något som alla socialservisgivare borde utföra (SVL 2014). Handlingsutrymme, som enligt Lipsky (1980) är ett redskap som socialarbetare kan använda för att forma och förändra det utförda arbetet. NPM och knapphetspolitik leder enligt Koskiaho och Eräsaari till ett fragmentiserat fält av välfärdsservice som inte kommer att minska på kostnaderna för det offentliga (Koskiaho 2008; Eräsaari 2006). Studien är kvalitativ och utgår från fem semistrukturerade temaintervjuer med socialarbetare. Resultaten i studien visar att socialarbetare trots en förändring av socialvårdslagen och införandet av nya paragrafer i lagen inte vid sina praktiker utför ett planmässigt strukturellt socialt arbete som de själva skulle anse vara tillräckligt. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att knapphetspolitik som NPM inte nödvändigtvis upplevs påverka det egna arbetet och handlingsutrymmet ändå indirekt gör det genom knappa resurser i arbetet och leder till att socialarbetare inte i praktiken har möjlighet till att utföra ett arbete på det sätt som lagen menar.