Browsing by study line "Lärare inom småbarnspedagogik"

Leken är en viktig del av barnens dag och har en betydelsefull roll för barnens lärande och utveckling. Användningen av lekstationer lär ha sitt ursprung från 1980-talets språkbadsdaghem och är i dagens läge ett vanligt sätt att strukturera den fria leken. Barnen får utifrån ett begränsat urval välja leksaker eller en aktivitet att sysselsätta sig, med tanken att möjliggöra barnens delaktighet. Lekstationer väcker tankar och det finns motstridigheter gällande ifall lekstationer gynnar barnen eller för med sig risker. Syftet med denna studie är att undersöka lekstationernas funktion och betydelse som en del av lek- och lärmiljön. Syftet är också att reda på hur pedagoger uppfattar användningen av lekstationer. Forskningsfrågorna är: Hurdana uppfattningar har småbarnspedagoger gällande lekstationer? Hur används lekstationer i småbarnspedagogiken? Vilka möjligheter och begränsningar finns det i att använda lekstationer som en del av den pedagogiska lärmiljön? I hur stor omfattning används lekstationer inom småbarnspedagogiken? Studien är både kvalitativ och kvantitativ. Semistrukturerad intervju användes som datainsamlingsmetod för att få tag på pedagogernas uppfattningar kring lekstationer och deras användning. Som informanter fungerade tre lärare inom småbarnspedagogik som jobbar med barn i åldern 3-7 år. Intervjuerna bandades in, transkriberades och analyserades. En enkät lades upp på Facebook i stängda grupper för yrkesverksamma inom småbarnspedagogiken, i syfte att skapa statistik över hur omfattande lekstationer används och varför de används. Resultaten visar att pedagogerna är positivt ställda till att använda lekstationer. De anser att det är viktigt att utgå från barns delaktighet och initiativ för att kunna använda lekstationer ”rätt”. Tanken är inte att lekstationerna är planerade och bestämda av de vuxna. Lekstationerna ska utvärderas med jämna mellanrum och nya lekar kan uppstå till på olika sätt, till exempel genom att barnen berättar om sina idéer och intressen. Lekstationer hjälper barn att välja lek, de skapar ett lugn och lockar barnen att variera lekar. Lekstationer anses dock också medföra eventuella risker, bland annat exkludering mellan barnen och förhindrande av barnens fantasi och kreativitet. Resultaten visar även att användningen av lekstationer är ett vanligt sätt att strukturera den fria leken då över 80 procent av de 156 som svarat på enkäten angett sig använda lekstationer i vardagen. Över 70 procent av de 140 som använder lekstationer svarade att de använder lekstationer dagligen.

Tavoitteet: Varhaisilla matemaattisilla taidoilla on suora yhteys lasten tulevaan matikkaosaamiseen. Useat matemaattiset taidot kehittyvät jo ennen kouluikää, joten näiden taitojen tukeminen varhaiskasvatuksen arjessa on tärkeää. Aiemmissa tutkimuksissa on käynyt ilmi, että sosiaalinen vuorovaikutus lasten kanssa edistää heidän matemaattisia taitojaan. Lisäksi on tutkittu, että huomion kiinnittäminen matemaattisiin piirteisiin arjessa kehittää lasten matemaattista ajattelua ja on tärkeä osa matemaattisten taitojen tukemisessa. Tämän tutkimuksen tarkoituksena on kuvata varhaiskasvatuksen henkilöstön kokemuksia 1—3-vuotiaiden lasten varhaisten matemaattisten taitojen tukemisen osalta. Tutkimuksessa selvitettiin, millaisia käsityksiä sekä keinoja henkilöstöllä oli näiden taitojen tukemiseen. Menetelmät: Aineisto kerättiin sähköisen kyselylomakkeen avulla. Kyselyyn vastasi 16 henkilöä, joilla oli kokemusta 1—3-vuotiaiden lasten varhaiskasvatusryhmässä toimimisesta. Aineisto analysoitiin teoriaohjaavan sisällönanalyysin menetelmää käyttäen, jossa teoria ohjasi aineistosta löytyvien käsitteiden luomista. Tulokset ja johtopäätökset: Jokainen kyselyyn vastannut piti varhaisten matemaattisten taitojen tukemista tärkeänä, ja näitä taitoja tuettiinkin vastaajien mukaan lukuisin erilaisin keinoin. Vuorovaikutteinen toiminta lasten kanssa matikkapuheen avustuksella siivitti varhaiskasvatuksen arjen kulkua. Konkreettisina keinoina matemaattisia taitoja tuettiin muun muassa vertailemalla erinäisiä asioita sekä kiinnittämällä huomiota arjen matemaattisiin piirteisiin. Lisäksi vastaajat kertoivat yhdistävänsä matemaattisia piirteitä peleihin sekä leikkeihin. Varhaisten matemaattisten taitojen tukemista pidettiin vastaajien mukaan tärkeänä muun muassa siksi, että niillä pyrittiin havaitsemaan mahdolliset tuen tarpeet. Niiden nähtiin myös luovan pohjaa tulevalle matemaattiselle osaamiselle.

Tavoitteet. Lähestyn pedagogista johtajuutta arvojohtajuuden näkökulmasta. Pedagogisen johtajuuden perustana on varhaiskasvatusta velvoittavat arvot, jotka kumpuavat Lasten oikeuksien sopimuksesta ja varhaiskasvatuslaista sekä nivoutuvat varhaiskasvatussuunnitelman perusteiden (2018) kautta arvojohtajuuteen. Pedagogisen johtajuuden avulla arvot sitoutetaan organisaatioiden henkilöstön yhteiseksi tavoitteeksi, jolla edistetään lasten kokonaisvaltaista hyvinvointia, oppimista ja kehittymistä. Pedagogisen johtajuuden tutkimus on varhaiskasvatusalalla vielä hyvin tuoretta (Hujala ym., 2017, s. 15) ja vasta varhaiskasvatussuunnitelman perusteet 2016 määritteli selkeästi pedagogisen johtajuuden osaksi varhaiskasvatuksen johtajan työnkuvaa. Tutkielmani tavoitteena oli saada laaja-alainen käsitys arvojohtajuudesta pedagogisen johtajuuden osana suomalaisessa varhaiskasvatuskontekstissa. Lähdin kartoittamaan tutkielmani aihetta esittämällä aineistolleni tutkimuskysymyksen: Millaisena arvojohtajuus näyttäytyy pedagogisen johtajuuden tutkimuksissa? Menetelmät. Tutkielmani oli luonteeltaan kuvaileva eli narratiivinen kirjallisuuskatsaus. Tutkimusaineistoni koostui kahdeksasta pro gradu -tutkielmasta, joita lähestyin induktiivisen sisällönanalyysin keinoin. Hyödynsin aineiston analyysissä tutkielmista esiin noussutta Fonsénin (2014) väitöskirjassaan esittämää määritelmää, jonka mukaan pedagoginen johtajuus rakentuu viiden osatekijän varaan: arvo, kontekstuaalisuus, organisaatiokulttuuri, johtamisosaaminen sekä substanssinhallinta. Tulokset ja johtopäätökset. Tutkimusaineistossani arvojohtajuus näyttäytyi laaja-alaisena ja ilmeni arvokeskusteluna sekä arvojen tärkeyden ymmärtämisenä. Aineisto antaa syvällistä tietoa siitä, millaisena arvojohtajuus näyttäytyy pedagogisen johtajuuden tutkielmissa. Kaikista aineistoni tutkielmista löytyi viittauksia arvoihin ja Fonsénin (2014) esittämään määritelmään pedagogisesta johtajuudesta. Tutkimukseni tulokset vahvistavat Parrilan ja Fonsénin (2016, s.28) esittämää ajatusta, että arvot määrittävät pedagogisen johtajuuden tavoitteet ja läpäisevät pedagogisen johtajuuden eri osatekijät.

Beröring mellan barn och vuxna kan ses som ett spänningsladdat fenomen inom pedagogiken. Det är ett allmänt förekommande inslag i vardagen inom småbarnspedagogiken och ett naturligt arbetssätt i pedagogens uppgift att ge barnen en bra start i livet i form av närhet, omsorg och vård. Samtidigt är våra pedagogiska styrdokument försiktiga gällande beröring. Syftet med denna studie är att belysa på vilket sätt pedagoger inom småbarnspedagogik uppfattar beröring som en del av sitt yrke och hur de arbetar med beröring i arbetsteam. Här eftersträvas såväl praktisk som teoretisk kunskap om beröring som pedagogik och att synliggöra beröring som en pedagogisk resurs och ett pedagogiskt verktyg, som ofta används rätt intuitivt. Studien är en kvalitativ intervjustudie. Undersökningsgruppen bestod av fem lärare inom småbarnspedagogik, som arbetade med de äldre barnen på daghem och i förskola. Det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med inspiration av fenomenologi. Resultaten visar att samtliga pedagoger uppfattade beröring som ett grundbehov, en del av vardagen och verksamheten. Beröring sågs även som ett kommunikationssätt och en metod att lära. Pedagogerna delade en uppfattning om att barn är olika, att vissa barn är känsliga för beröring och att all beröring därför ska utgå från det individuella barnet. Barnen framstod som initiativtagare till beröring. Individuella skillnader emellan pedagogerna sågs som uttryck för personlighet och ett individuellt gränssystem, olika yrkesroller inom arbetsteamet framstod som irrelevanta i detta sammanhang, Beröring tillskrevs lugnande effekter, sågs förbättra barns koncentrerationsförmåga, kroppsmedvetenhet och gruppsammanhållning, samt ge trygghet och bekräftelse. Beröring ansågs även påverka pedagogerna. Två arbetssätt beskrevs: beröring som intuitiv, vardaglig närhet och ett målmedvetet arbete med beröring. Barns kroppsliga integritet framstod som en central del av arbetet med beröring. Bland arbetsmetoderna fanns beröringsstunder, sagomassage, lekar, taktil stimulering och diskussioner med såväl barn som vårdnadshavare. De två studerade arbetsteamens arbete med beröring framstod som lyhört och otvunget. I det ena teamet var beröring ett relativt omedvetet arbetssätt, i det andra teamet var arbetet målmedvetet och drivet av pedagogernas engagemang och medvetenhet om beröringens effekter.

Grunderna för planen för småbarnspedagogik fastställer att ett av småbarnspedagogikens uppdrag är att ta tillvara på barnets språkliga och kulturella mångfald samt att se det som nå-got positivt. Den här kandidatavhandlingen är en kvalitativ studie om att stödja barns språk-liga och kulturella identitet i den vardagliga småbarnspedagogiska verksamheten. Syftet med den här avhandlingen är att undersöka på vilket sätt lärare inom småbarnspedagogik kan stödja och beakta barns språkliga och kulturella identitet i den vardagliga småbarnspedagogiska verksamheten. Forskningsansatsen som används är fenomenografisk. Syftet med fenomenografiska studier är att få en uppfattning om bland annat erfarenheter, tolkningar och uppfattningar av ett visst fenomen bland en viss grupp människor. Undersökningen söker efter uppfattningar av småbarnspedagogers tankar och arbetssätt då det kommer till temat i fråga. Sammanlagt intervjuades fyra personer som jobbar som lärare inom småbarnspedagogik. Som intervjumetod användes halvstrukturerade intervjuer. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades sedan med hjälp av tematisk analys. Resultatet påvisar att intervjudeltagarna i varierande grad jobbar utgående från ett språk- och kulturmedvetet perspektiv, och att det finns mångsidiga sätt att stödja och beakta barns språkliga och kulturella identitet i den vardagliga verksamheten.

Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli antaa autismikirjoisen lapsen lähiaikuisille uusia keinoja tukea lapsen vuorovaikutuksen kehittymistä. Konkreettisilla esimerkeillä oli tarkoitus tuoda kuntoutusmenetelmät helpommin ymmärrettäväksi. Aiempien tutkimuksien perusteella voitiin todeta, että autisminkirjoisella lapsella on halu olla vuorovaikutuksessa muiden kanssa, mutta lähiaikuiset eivät anna riittävästi mahdollisuuksia olla vuorovaikutuksessa. Tutkimuksen yhtenä lähtökohtana oli ajatus siitä, että laadukas varhaiskasvatus perustuu laadukkaaseen vuorovaikutukseen ja myös autismikirjoisilla on oikeus siihen, vaikka heidän keinonsa siihen ovat rajoittuneet. Autismikirjon kuntoutuksessa on oleellista yksilöllinen ohjaus. Tutkimuksen tavoitteena on vastata yksilöllistämisen ongelmaan perehtymällä, vertailemalla sekä arvioimalla sosiaalisen kommunikaation kautta kuntoutusmenetelmiä voimauttava vuorovaikutus ja pivotal response training. Tutkimuksessa vuorovaikutusta arvioidaan sosiaalisen kommunikaation osa-alueiden kautta. Nämä osa-alueet ovat sosiaalinen vuorovaikutus, sosiaalinen kognitio, pragmatiikka sekä kielellinen prosessointi. Tutkimuksen menetelmänä käytettiin kirjallisuuskatsausta ja tarkemmin narratiivista kirjallisuuskatsausta. Narratiivinen katsaus ei ole systemaattinen vaan siinä käytetty aineisto on valittu, eikä kaikkia aihetta käsitteleviä tutkimuksia ole otettu huomioon. Narratiivisen kirjallisuuskatsauksen avulla tutkimuksessa käytetty aineisto oltiin valittu tukemaan ajatusta tuoda tutkimuksen aiheet, käsitteet ja kuntoutusmenetelmät mahdollisimman konkreettisesti esille. Tämän tarkoituksena oli helpottaa niiden ymmärtämistä ja madaltaa kynnystä ottaa mahdollisesti kuntoutusmenetelmät osaksi arkea. Tutkimuksen aineistona käytettiin kokoomateoksia, erilaisia artikkeleita, tutkimuskirjallisuutta sekä oppaita. Voimauttava vuorovaikutus sekä pivotal response training -kuntoutusmenetelmät tukivat autismikirjoisen lapsen vuorovaikutusta monipuolisesti, vaikka niiden lähestymistavat ja toteutumistavat olivat erilaiset. Voimauttavan vuorovaikutuksen hyödyntäminen kuntoutusmenetelmänä tukee erityisesti autismikirjoisen lapsen sosiaalista vuorovaikutusta. Menetelmän tavoitteena oli kehittää lähiaikuisen vuorovaikutustaitoja ja tämän avulla vaikuttaa autismikirjoisen lapsen vuorovaikutuksen kehittymiseen. Pivotal response training -menetelmän tavoitteena oli kehittää lapsen kommunikaation perusteita vahvistamalla lapsen toivottua käyttäytymistä. Sen avulla on mahdollista tukea sosiaalisen kommunikaation jokaista osa-aluetta. Kuntoutusmenetelmien käyttäminen autismikirjoisen lapsen vuorovaikutuksen tukena monipuolistaa ilmaisun keinoja. Kuntoutusmenetelmien käyttäminen, niiden yhdisteleminen lapsen yksilöllisten tarpeiden mukaan on oleellista. Mikä vain toimivaksi osoittautunut voi johtaa uusien vuorovaikutuksellisten tapojen syntymiseen.

Tutkielmani tavoitteena oli selvittää varhaiskasvatuksen opettajan työlle asetettuja velvoitteita ja niiden vaikutusta riittämättömyyden tunteen kokemiseen. Tavoitteena oli myös selvittää mitkä yksilölliset tekijät voivat vaikuttaa riittämättömyyden tunteiden yleisempään kokemiseen. Riittämättömyyden tunteen vaikutukset tulevan varhaiskasvatuksen opettajan työhön ja tunteeseen suhtautuminen olivat myös keskeisessä osassa tutkielmaa. Tutkielmani menetelmänä oli autoetnografinen tutkimus, jossa aineistona olivat omat kokemukseni, tietoisuus itsestä ja itsereflektointi. Kiinnostukseni henkilöstön näkökulmaan pohjautui aikaisempaan koulutukseeni ja työkokemukseeni henkilöstöhallinnon tehtävistä. Aihe tuntui myös itselleni läheiseltä, koska olen itsekin kokenut tulevaan työhöni liittyen riittämättömyyden tunteita. Halusin käsitellä riittämättömyyden tunteita tarkemmin, jotta töissä pystyisin kohtaamaan ne paremmin ja tunnistamaan niiden vaikutukset. Tutkielmani tuloksissa varhaiskasvatuksen opettajan työhön keskeisesti liittyviksi velvoitteiksi rajattiin Varhaiskasvatussuunnitelman perusteiden (2022) pohjalta oppimisen alueet, lapsen tuen tarpeet, lapsen varhaiskasvatussuunnitelma sekä toiminnan arviointi ja kehittäminen. Autoetnografisten kuvausten pohjalta riittämättömyyttä oli koettu osittain kaikissa edellä mainituissa osa-alueissa paitsi toiminnan arvioinnissa ja kehittämisessä. Riittämättömyyden tunteiden yleisempään kokemiseen liittyviä yksilöllisiä tekijöitä käsiteltiin tunnelukkojen, itsetuntemuksen, minäkuvan, itseluottamuksen sekä itseen ja muihin asennoitumiseen pohjautuen. Autoetnografisissa kuvauksissa tunnistettiin osittain oma mahdollinen vaativuuden tunnelukko, johon on hyvä kiinnittää huomiota. Muiden yksilöllisten tekijöiden yhteyttä riittämättömyyden kokemuksiin ei omissa kuvauksissa tunnistettu. Teoriaan pohjautuvien tulkintojen ja autoetnografisten kuvausten pohjalta riittämättömyyden tunne voi vaikuttaa negatiivisesti tulevan varhaiskasvatuksen opettajan työssä jaksamiseen, töiden vuorovaikutussuhteisiin ja työn tekemiseen. Riittämättömyyden tunteesta ei kuitenkaan pidä päästä eroon vaan pyrkiä kohtaamaan tunteet hyväksyvästi. Tunteiden hyväksymisen apuna voisi toimia itsemyötätunto ja vahvuuksien huomioiminen riittämättömyyden tunteiden vastapainoksi.

Delaktighet är barnets grundläggande rättighet och personalens ansvar är att se till att barnets rättigheter förverkligas i småbarnspedagogiken. Syftet med denna studie är att ta reda på hur lärare arbetar med barns delaktighet i verksamheten samt synliggöra eventuella utmaningar som framkommer i arbetet med barns delaktighet. Enligt tidigare undersökningar finns det förbättringar gällande barns delaktighet i den småbarnspedagogiska verksamheten (Repo et al, 2019, s. 72). Studiens forskningsfrågor är: Hur uppfattar lärare begreppet delaktighet? Hur möjliggör lärare barns delaktighet? Vilka utmaningar framkommer i arbetet med barns delaktighet? Den empiriska delen består av kvalitativa intervjuer med fyra lärare inom småbarnspedagogik. Informanterna i studien kommer från olika enheter och jobbar med barn i åldern 0–5. Intervjuerna genomfördes via videokommunikationstjänsten Zoom och bandades in och analyserades ur en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar att lärare uppfattar delaktighet som att barnen har inflytande i saker som berör barnen själva. Lärare förhåller sig positivt till arbetet med barns delaktighet och skapar utrymme för delaktighet i den småbarnspedagogiska verksamheten. Barnens möjligheter till delaktighet varierar på de olika enheterna. Utmaningar som framkommer i arbetet med barns delaktighet gäller säkerhet och personalbrist. Lärare upplever också arbetet utmanande om barnen saknar erfarenheter eller viljan av att vara delaktiga.

Mål. Barn med utmanande beteende har rätt till lämpligt stöd i verksamheten för småbarnspedagogik. Pedagoger inom småbarnspedagogik förutsätts ha yrkeskompetens nog att bemöta dessa barn. Syftet med denna avhandling är att jämföra olika metoder för att bemöta barn med beteendeproblematik samt att betona vikten av förebyggande arbete för att undvika utbrott. De metoder som kommer undersökas är lågaffektivt bemötande och CPS-metoden. En utgångspunkt för avhandlingen är vikten av medvetet bemötande i samspelet med barn med beteendeproblematik och i situationer där barn agerar utåt. Metoder. Avhandlingen är en litteraturöversikt gjord baserad på litteratur och vetenskapliga studier i lågaffektivt bemötande och CPS-metoden. Materialet för forskningsdelen består av sju vetenskapliga artiklar som valts enligt specifika sökord via forskningsdatabaser. Resultat och slutsatser. Att bli bemött på ett lågaffektivt sätt eller med CPS-metoden minskade symptom på beteendeproblematik hos barn och unga. Arbetet med metoderna gjorde att personalen agerade mindre kontrollerande och restriktivt. Båda metoder visade sig vara fungerande för att stödja barn i utvecklingen av sociala och emotionella färdigheter och exekutiva funktioner. Pedagogen har en viktig roll i att stödja barnets utveckling och att förebygga beteendeproblematik. Barn med beteendeproblematik, och specifikt utåtagerande beteende, gynnas av att bli bemötta med lågaffektivt bemötande och CPS-metoden.

Studien gör ett försök att identifiera hur dialoger i bilderböcker för barn i åldern 1-6 år ser ut, då känslor och behov bekräftas, och inte bekräftas. Den teoretiska bakgrunden bygger på betydelsen av emotionell kompetens, och består av perspektiv från anknytningsforskning, modellinlärning, socialpsykologi och neurobiologi. Även betydelsen av orden tas upp genom NVC, Nonviolent communication, och styrdokumentet för småbarnspedago-giken lyfts fram. Studien belyser betydelsen av modeller i bilderböckerna för emotionell kompe-tens. Studien granskar dialogerna i 5 bilderböcker, utifrån på förhand bestämda analysenheter som ut-vecklats utifrån anknytningsteorins definitioner av trygg anknytning. Forskningsansatsen är kvalitativ deduktiv innehållsanalys. Bilderböckerna är valda för att representera en bredd för att synlig-göra både bekräftande och icke-bekräftande av känslor och behov. Resultatet visar att det är möjligt att granska bilderböckers dialoger ur ett normkritiskt perspektiv då det gäller bekräftandet av känslor och behov. Även svårigheten att finna bilderböcker med modeller som bekräftar känslor och behov visar på ett behov att lyfta upp även denna genre för normkritiskt tänkande.