Browsing by study line "Sociologi"

En kandidatavhandling där jag presenterar kvinnlig sexualitet och sexuellt självförtroende utgående från termen ”erotic empowerment” och sexuell autonomi. Mitt syfte med avhandlingen är att diskutera kvinnors utveckling av sexuellt självförtroende och vilka genushierarkiska och sexualitetskontrollerande villkor som sätter utmaningar för detta. Till en början presenterar jag en teoretisk bakgrund där jag lyfter fram den kvinnliga sexualitetens plats i samhället. Jag ger ett historiskt perspektiv på kvinnlig sexualitet och presenterar teorier till varför och hur kvinnors sexualitet har kontrollerats samhälleligt. För att fortsätta diskussionen om kvinnlig sexualitet fokuserar jag i resten av kapitlen på ämnena feministisk pornografi, gränsöverskridande beteende och kommersiell erotisk konsumtion. Dessa tre ämnen är relevanta eftersom de kan vara praktiker för kvinnor att ta del av för att utveckla och förbättra sitt sexuella självförtroende. Feministisk pornografi kan visa kvinnor hur olika sorter av njutning och lust är acceptabelt. Jag diskuterar hur pornografin kan, liksom sexuellt kommersiella utbud, uppmuntra kvinnor till att bejaka och acceptera sin egen sexualitet. I diskussionsdelen lyfter jag fram hur feminint kodade normer för sexuellt beteende kan fungera som vägledning för kvinnor och använder Goffmans teatermetafor för att förtydliga denna tanke. Sexuella normer kan både vara tröstande och bra för en del kvinnor och erbjuda trygga referensramar medan de för andra kan upplevas som begränsande. Jag lyfter fram den ”vardagsonanerande” kvinnan som person och frågar var hon har sin plats i dessa roller för uttryckande av kvinnlig sexualitet. Den vardagsonanerande kvinnan är hon som inte skäms över sin sexualitet men som inte heller identifierar sig som en av de ”gränsöverskridande” kvinnorna.

Det finns en allmän uppfattning om att parter i samkönade förhållanden har bättre förutsättningar för att skapa jämlikare parförhållanden än vad parter i olikkönade förhållanden har. Till viss del stämmer det men det behöver inte betyda att maktobalanser inte förekommer. Mitt syfte med kandidatavhandlingen är att behandla makt(o)balanser i samkönade parförhållanden genom att granska hur olika ojämlikhetsprinciper skapar olika förutsättningar för maktutövning. De ojämlikhetsprinciper som jag i kandidatavhandlingen behandlar är kön, sexualitet, ekonomi och etnicitet. Många undersökningar om makt(o)balanser i samkönade parförhållanden har ofta utgått från ett könsperspektiv. Kandidatavhandlingen behandlar visserligen makt(o)balanser ur ett könsperspektiv men riktar också fokus mot andra ojämlikhetsprinciper genom att använda ett intersektionellt perspektiv. För att exemplifiera att maktoblanser förekommer i samkönade parförhållanden och att obalanserna kan ta sig uttryck i partnervåld tar jag upp frågan om samkönat partnervåld. Det samkönade partnervåldet kan delvis liknas vid partnervåld hos heterosexuella parförhållanden men skiljer sig ändå i vissa avseenden. Att leva i en sexuell minoritet eller annan minoritetsgrupp kan bidra till att andra typer av maktstrategier än hos olikkönade par används för att återuppta förlorad makt i samhället. Uppfattningen om samkönade par som en jämlik utopi osynliggör maktobalanser som kan vara skadliga för individer i samkönade parförhållanden. Uppfattningen kan bidra till att personer i samkönade parförhållanden som utsätts för partnervåld, både fysiskt och psykiskt inte får den hjälp som de behöver. Lika kön är inte alltid jämlika.

I denna avhandling utforskar jag incel-rörelsen sociologiskt med syftet att förstå bakgrunden till rörelsens utveckling och analysera vad rörelsen samhälleligt belyser. Fokus ligger på att analysera hur incel-rörelsen formas av samhälleliga normer och strukturer, specifikt maskulinitetsnormer och maktstrukturer. Genom svårigheter att inleda intima relationer skapar männen i rörelsen en identitet kring så kallat ofrivilligt celibat. Från att ha börjat som en självhjälpsgrupp för att skapa gemenskap har det utvecklats till en rörelse och subkultur på internet som sprider misogyni. Våldsdåd har utförts av incels för att hämnas på kvinnor som inte har visat dem uppmärksamhet eller haft sex med dem. Resultaten av analysen visar att maskulinitetsnormer är centrala i rörelsen, där diskussioner om hur incels anser att män ska vara påverkar deras uppfattning om sig själva, speciellt ifall då de inte uppfyller hegemonisk maskulinitet. De vill höja sin maskulinitetskänsla på andra sätt i stället, via till exempel att vara våldsbejakande. Incels anser att kvinnor har makten över den så kallade sexuella marknaden, vilket leder till att män inte makt över vem de kan ha sex med. Incels beskyller kvinnor för att ha orsakat situationen och misären de upplever. Misogyni och hämndlystenhet syns i rörelsens diskussioner, där incels anser att kvinnors makt borde reduceras för att samhället ska vara stabilt. Skev fördelning av makt mellan genus är något som incels därmed strävar efter.

Denna avhandling är en en analys av hur ”livsstilsminimalism” försöker svara på de problem som enligt bland annat Zygmunt Bauman, Anthony Giddens och Pierre Bourdieu präglar den senmoderna, konsumtionsdrivna världsordningen. Genom att granskaminimalistiska bloggar och forskning gjord av andra som tangerat ämnet får jag en bild av minimalismen som en livsstil som betonar individualism, frihet, nöjen och identitetsskapande. Dessa betoningar är förenliga med den senmoderna etiken vilket innebär att minimalismen varken är utrustad för, eller har intresse av att åstadkomma radikala samhälleliga förändringar på makronivå. Även om minimalister i regel är kritiska mot masskonsumtion, bibehålls identitetsskapande symboliska betydelser som individer tillskriver olika föremål. Minimalister är således inte immuna mot konsumtionens identitetsskapande tendenser. Att kunna välja ett minimalistiskt liv innebär implicit att utgångsläget varit ett av överflöd, vilket i sin tur innebär att minimalismen inte är universellt tillgängligt. Minimalismen är således inte ett realistisk val för de traditionellt fattiga.

Film som medium är mer än bara underhållning. Filmer förmedlar information genom både visuella och auditiva medel och de har en unik förmåga att påverka attityder och kunskap hos tittarna. På vilket sätt fenomen och människor framställs i film är därmed viktigt för hur dessa bemöts i samhället. Syftet med denna avhandling är att undersöka porträtteringen av psykisk ohälsa i film och dess påverkan på uppfattningarna om psykisk ohälsa i samhället. Psykisk ohälsa är ett mycket vanligt tema i film men porträtteringen är starkt påverkad av de kommersiella mål som styr filmbranschen. Det är därför vanligt att psykisk ohälsa används som en dramatiserande faktor och porträtteringens fokus ligger på att väcka reaktioner och känslor hos tittarna, snarare än på att återberätta verkligheten av psykisk ohälsa. Det finns tydliga trender i porträtteringen av psykisk ohälsa i film som bidrar till att upprätthålla stereotyper och stigma kring psykisk ohälsa i samhället. Under senare år har det ändå gjorts satsningar på mer sanningsenliga porträtteringar av psykisk ohälsa som i sin tur visats minska stigmat kring psykisk ohälsa. Denna avhandling belyser det komplexa sambandet mellan film, samhället och psykisk ohälsa och betonar vikten av att kritiskt granska porträtteringen av psykisk ohälsa i film.

I denna avhandling granskas rasifiering och gränser som fenomen och hur de kan beskrivas och analyseras som processer och handlingar. För att göra detta diskuteras även begreppet “ras” för att tydligare visa vad rasifiering är. Dessutom diskuteras olika kategoriseringar av migranter, för att illustrera hur rasifiering kan komma i uttryck och hur gränser görs och upprätthålls av de människor som är i kontakt med dem. Eftersom gränser och rasifieringsprocesser hör till två olika akademiska traditioner har jag valt att koppla ihop dessa genom att granska “flyktingkrisen” 2015 och med hjälp av bland annat medieanalyser diskutera hur både gränser och rasifieringsprocesser förekom under “krisen”. Dessutom kommer begreppet islamofobi behandlas som en form av rasifiering för att ytterligare visa hur rasifieringsprocesser tedde sig under “flyktingkrisen”. Syftet med denna avhandling är att diskutera hur “ras” och rasifiering syns i gränsskapande, samt hur gränser och rasifieringsprocesser upprätthålls vid territoriella gränser. För att underlätta avgränsningen av ämnet i denna avhandling ligger större fokus på territoriella gränser, samtidigt som även mer flytande former av gränsgörande behandlas. En av de mest slående iakttagelserna i denna litteraturöversikt är hur likartade processer gränser och rasifiering vid närmare anblick är. Ett exempel på detta är hur både gränser och rasifiering som processer påverkas av den historiska, geografiska och spatiala kontexten de granskas i. Processernas likhet i kombination med det politiskt instabila läget i världen i och med Rysslands anfallskrig mot Ukraina, samt Finlands och Sveriges inträde i NATO visar vikten av fortsatt forskning som kombinerar dessa två ämnen.

I den här avhandlingen beskriver jag processer som skapar struktur för det enskilda livet. Livsloppet handlar om hur livet organiseras tidsmässigt i olika livsskeden och perioder. I det moderna samhället indelas livet i tre delar enligt engagemang i olika institutioner: utbildning, arbete och pension. Jag beskriver hur modernisering standardiserar livsloppet, samt hur olika fenomen underminerar dess standardisering. Jag förklarar livsloppets standardisering som fenomen med hjälp av litteratur kring modernitet och senmodernitet.

Colombia är ett land med väldigt djupa inkomstklyftor, globalt sett. Den ojämlika inkomstfördelningen påverkar befolkningen starkt i och med att den försvårar sociala mobilitet och skapar ett ojämlikt samhälle. Bakom inkomstklyftorna finns ett klassamhälle som kantas av boendesegregation, klassistiska attityder och rasistiska strukturer vilka har reproducerats ända sedan kolonialismen. Med hjälp av tidigare sociologisk forskning och teori granskar jag hur den sociala mobiliteten och ojämlikheten påverkas av olika sociala mekanismer som genomsyrar det colombianska samhället. De mekanismer som jag diskuterar är klassism, rasism och det statliga systemet av socioekonomisk stratifikation i Colombia. Jag ser på mekanismerna ur ett historiskt perspektiv och hur de ser ut idag, hurudan form de tar och hur de påverkar colombianers vardag. Jag använder tidigare colombianska studier för att belysa och analysera hur rasism och klassism tar form och upplevs i kontexten av stigande social mobilitet. Klassismen och rasismen syns i vardagen och i politiken genom indirekta eller direkta attityder, interaktioner och beteenden som är stereotypiserande och förtryckande. Den socioekonomiska stratifikationen kan öka boendesegregationen vilket begränsar den sociala interaktioner olika klasser sinsemellan. Slutsatser som kan dras utgående från analysen är att de sociala mekanismerna skapar sociala och symboliska gränser som bidrar till reproduktion av strukturell ojämlikhet samt begränsar social mobilitet. De här sociala mekanismerna är maktstrukturer som kolonialismen och kapitalismen har gett upphov till eftersom de på olika sätt upprätthåller maktrelationer som har spår i landets koloniala historia med den vita eliten på toppen i den sociala hierarkin.

Att leva i tvåsamhet är en norm som präglar en stor del av samhället. Trots att andra former så som icke-heterosexuella, platoniska eller flersamma relationer blir allt vanligare idag, existerar fortfarande normer och förväntningar på hur den önskvärda formen av en relation ska se ut. Förutom tvåsamhet finns det också förväntningar på att relationen ska vara romantisk, sexuell, hetero och gärna barnskapande. I avhandlingen har jag undersökt hur samhället på makronivå med dess institutioner, regler och lagar, skapar normer och praktiker på mikronivå som upprätthåller en idealbild av ett partnerskap, samt hur viktigt det är att förändring sker på makronivå för att förändra attityder och normer i samhället i stort. De institutioner jag har undersökt är äktenskapet, familjen och heteronormativiteten och jag har även diskuterat bisexualitet, asexualitet, ensamhet och platoniskt partnerskap för att illustrera tvåsamhetens binäritet.

Nyandlighet är ett växande fenomen i det västerländska samhället och diskurser gällande välmående och hälsa är ett intresse hos allt fler. Samtidigt dominerar nyliberalismen på ett globalt plan och politiska och samhälleliga värderingar som, t.ex. individualism, konkurrens, effektivitet och personlig frihet får mer synlighet i vår kultur. I denna avhandling analyserar jag hur nyliberalismen syns i den ökande nyandligheten samt hur teorin om det postmoderna samhället förklarar dess framväxt. Jag använder mig huvudsakligen av Max Webers teori om förhållandet mellan den protestantiska och kapitalistiska etiken för att analysera den ömsesidiga relationen mellan religion och ekonomi. Utöver Weber använder jag mig av tidigare gjorda undersökningar av olika religionssociologer och postmoderna teoretiker för att skapa ett omfattande teoretiskt ramverk som hjälper mig att åstadkomma en så noggrann analys som möjligt. Jag behandlar temat individualism från ett samhälleligt perspektiv och vad den betytt för utvecklingen av nyandlighet i det västerländska samhället. Jag diskuterar även konceptet holistiskt välmående och hur det i nyandliga praktiker används för att främja det subjektiva intresset och ansvaret för hälsa och välmående. Utgående från min analys och mitt resonemang drar jag följande slutsatser: intresset för ett subjektivt välmående är något av en biverkan av de nyliberalistiska värderingarnas inverkan på det kulturella och sociala klimatet. Nyandlighet attraherar den postmoderna människan som lever i en kultur där individualism och personlig frihet betonas. Människors andliga motiv varierar och är omöjliga att generalisera. Trots det kan jag konstatera att ett ökat intresse för individuella meningsskapande medel passar in i det senmoderna samhället som tillåtit individen att ta avstånd från fasta och traditionella ideologier och därmed i högre grad själv välja sina kulturella sanningar.