Browsing by study line "Statskunskap med förvaltning"

Syftet med denna kandidatavhandling är att studera hur frontlinjen (tjänstemän) kan påverka möjligheten till innovation under vissa förhållanden. Studien fokuserar sig kring governance, speciellt experimentell governance och dess påverkan på frontlinjens ageranden. Möjliggörs det tillräckliga förutsättningar för tjänstemän eller måste olika hanteringsmekanismer utövas för att klara av arbetsbördan. Helsingfors stads ambition är att fungera som en plattform för innovation och försök. För att uppnå målen krävs det naturligtvis åtgärder av stadens förvaltning, Testbed Helsinkis är ett sådant exempel. Plattformens syfte är att skapa möjligheter till olika innovativa projekt och försök via olika teman och syften. Interaktionen mellan offentliga administrationen och projekten sker via tjänstemän, därför är det viktigt att tjänstemannen tillåts att skapa individuella lösningar, istället för att hens arbetsbörda blir alltför tung. Det finns tecken inom Helsingfors stadsstrategi på möjliggörande av innovation, vidare kan det även sägas att Testbed Helsinki i sig fungerar som en bra länk till innovation. Trots att det skapas underlag till innovation är den inte alltid enkel eller problemfri.

Syftet med avhandlingen är att identifiera vad som gör Finland attraktivt respektive mindre attraktivt för högkvalificerade invandrare, i jämförelse med OECD- och EU-länder samt de nordiska länderna. Forskningsfrågan är: Vilka är Finlands goda och dåliga sidor då det kommer till att locka högkvalificerade invandrare? Som teoretisk grund används ekonomiska och sociala teorier om faktorer som sporrar invandring. Enligt teorierna uppmuntras invandring av ekonomiska faktorer, som skillnader i lönenivåer mellan länder, och sociala faktorer, som nätverk och jämlikhet. Teorierna utgör grunden för analysen där Finlands ekonomiska och sociala attraherande faktorer mäts. Utgående från Andrés Solimanos (2008) modell för faktorer som påverkar invandring identifieras Finlands positiva och negativa faktorer för lockandet av högkvalificerade invandrare. Modellen används till att göra upp en operationalisering där tre huvudfaktorer för Finland identifieras, operationaliseras och jämförs med andra länder. Analysens resultat visar att Finland över lag placerar sig högt i jämförelse med EU- och OECD- genomsnitt. Däremot lyckas Finland inte placera sig högre än de andra nordiska länderna. Resultaten indikerar att Finlands främsta attraherande faktor är den sociala faktorn Koncentration. Resultaten av analysen indikerar också att Finlands sämsta attraherande faktor är den ekonomiska faktorn Internationella skillnader i inkomst och utvecklingsgrad. Resultaten påvisar att Finland har goda grunder för att locka högkvalificerade invandrare. Men för att kunna konkurrera med de nordiska länder måste Finland sätta in en insats i att förstärka sin attraktivitet för högkvalificerade invandrare.

Klimatförändringen har uppmärksammats allt mer runt om i världen och det har skapats ambitiösa program och riktlinjer som har som uppgift att motverka dess effekter. Trots detta visar forskning på att dessa policyer inte lett till önskat utfall och att klimatförändringen blir värre och värre. Detta antyder att programmen råkar ut för problem i implementeringsskedet, och för att säkerställa att policyimplementeringen sker effektivt bör problemen i implementeringen lösas. Syftet med denna avhandling är att analysera vilka fallgropar och faror den gröna given potentiellt kan möta då den verkställs, och därmed bidra med synpunkter till dess förutsättningar för framgång. Eftersom den gröna given är ett väldigt stort program har jag valt att fokusera på implementeringen av energimålen i Finland. Den valda metoden är en kvalitativ innehållsanalys av Finlands integrerade energi- och klimatplan. Jag redogör för implementeringsteori, och identifierar de betydande faktorerna som har en inverkan på implementeringen: otydlighet, byråkratisk tröghet/stigberoende, policykonflikt och styrmedlens karaktär. Dessa kategorier söks sedan efter i det valda dokumentet Finlands integrerade energi- och klimatplan, som är ett av EU:s främsta verktyg för att genomföra den gröna givens energimål. Resultaten antyder att Finlands integrerade energi- och klimatplan är utförligt förberedd, och att det inte finns bevis för att planen skulle möta problem i implementeringsskedet. Implementering har visat sig vara en svår sak att analysera inom ramarna för en kandidatavhandling. Det finns en hel del variabler och faktorer som påverkar implementeringen, vilket gör det svårt att identifiera de avgörande och viktigaste faktorerna. Resultatens generaliserbarhet kan även diskuteras, då det är svårt att dra slutsatser av den gröna givens förutsättningar bara genom att se på en medlemsstats planer för att implementera ett av delmålen.

Syftet med denna avhandling är att undersöka ifall gatubrottslighet bland ungdomar kunde anses som ett hot gentemot den övergripande säkerheten i Finland, samt ifall samverkansstyrning inom säkerhetspolitik kunde fungera som en lösning i preventionen av gatubrottslighetens ökning. Motiveringen för undersökningen framkommer genom att klargöra hur gatubrottslighet kunde påverka den övergripande säkerheten i Finland, ifall brottsligheten ökar i den grad som den har gjort till exempel i Sverige. Den teoretiska referensramen byggs upp av Bogdanors (2015) teori om joined-up government, samt även andra samverkansstyrningsteorier inom statsvetenskap. I avhandlingen lyfts fram hurdana drivkrafter som finns för att de olika aktörerna kommer till samman för att lösa enstaka problem. Drivkrafterna bakom joined-up government är dock inte det centrala i denna avhandling, utan analysen är närmare avgränsat till dynamiken av samverkan. Emerson, Nabatchi och Balogh (2012) lyfter fram 4 centrala delar för effektiv samverkansstyrning: ledarskap, principiell förbindelse, delad motivation, och kapacitet. I avhandlingen analyseras det centrala samverkansorganet inom gatubrottslighetspreventionen, ankarverksamheten, genom dessa fyra dynamiska beskrivningar. Det empiriska materialet som är under observation i avhandlingen består för det mesta av olika offentliga strategier, rapporter och guider inom säkerhet, brottslighetsprevention och ungdomskriminalitet. Det mest centrala materialet som är under analys är ”Handbok för ankarverksamhet”, där riktlinjerna för prevention av ungas brottslighet är beskrivna. Där utöver analyseras gatubrottslighet ur ett bredare perspektiv som ett möjligt hot gentemot den övergripande säkerheten. ”Säkerhetsstrategi för samhället” är det centrala empiriska materialet i detta fall, då strategin är basen för övergripande säkerhet i Finland, och beskriver hur säkerheten ska värnas ur ett samhälleligt perspektiv. I analysen kom fram att den finska säkerhetspolitikens styrning ur ett gatubrottslighetsperspektiv har tydliga riktlinjer för samverkan. Olika myndigheter som polisen, skolväsendet, samt de behöriga ministerierna har en tydlig arbetsfördelning, och ämnar dela information, expertis och resurser mellan varandra. De centrala delarna för dynamisk samverkan som Emerson, Nabatchi och Balogh (2012) framkommer alla i ankarverksamheten, ifall inte fullständigt så ändå till dels. I analysen uppkommer även att trots att gatubrottslighet inte i dagens läge beskrivs direkt som ett hot mot den finska övergripande säkerheten, finns det aspekter av ett sådant hot gentemot de olika vitala funktionerna, främst mot den inre säkerheten och den mentala kriståligheten av befolkningen. De främsta slutsatserna i avhandlingen hänger ihop med en särskild framtidssyn. Ifall den finska säkerhetsstyrningen redan har riktlinjer för samverkan i sådana komplexa och mångfacetterade problem, är samverkan då verkligen det rätta sättet att lösa sådana problem? Detta kunde kräva en mer enhetlig analys om effektiviteten inom samverkan, med mera förstahandsinformation ifrån parter som är med i det dagliga arbetet.

Avhandlingen förklarar begreppet kulturpolitik, ser på olika kulturpolitiska modeller och armlängds avstånd gällande kulturpolitik i de nordiska länderna. Den övergripande frågeställningen i avhandling är: Vilka likheter och skillnader finns det mellan de nordiska länderna beträffande kulturpolitisk styrning?

Abstrakt Socialförsäkringssystemet är en av grundstenarna i den finländska välfärdsstaten. Jag har valt att undersöka det allmänna bostadsbidraget (AB) och det grundläggande utkomststödet (GU). Dessa stöd skyddar individen från hemlöshet och ger hen ett människovärdigt liv, vilket ökar jämlikheten i Finland (GL § 6, 19, LAB § 1, § LU 1). Folkpensionsanstalten (FPA) är den myndighet i Finland som tar emot det grundläggande utkomststödets och det allmänna bostadsbidragets stödansökningar (SfL § 3.1). Mitt FPA är FPA:s e-tjänst där kunden kan ansöka om stöd från myndigheten digitalt (FPA, 2021c). Syftet med den här kandidatavhandlingen är att undersöka vad kunden måste göra och kunna för att använda sig av Mitt FPA, de vill säga vilka minimivillkor ställer socialförsäkringssystemets digitaliserade ansökningsprocess på kunden? Idealet är ju att alla skall kunna använda sig av det digitala ansökningssystemet på egenhand vid behov. Mitt material består av FPA:s offentliga webbsidor och skärmdumpar (eng. ”screen shots”) från Mitt FPA-portalen. Min undersökning utgår från ett jämlikhetsperspektiv, där jag använt teorier om digital ojämlikhet (exempelvis Helsper, 2021:29–34) och teorin om transaktionskostnader och nyttjandegrad av system. Det centrala i den senare teorin är att ju besvärligare ett ansökningssystem är desto färre personer använder sig av systemet (Currie, 2004). Utgångspunkten för min empiriska undersökning var att kunden har hittat fram till FPA:s hemsida. Det empiriska resultatet visade att minimivillkoren elektroniskt ID (e-ID), att få nödvändiga bilagor i elektroniskt format och att kunna skicka in dem, språkkunskapskrav svenska/finska samt en digital informations-navigationskompetens var av avgörande betydelse i den digitala ansökningsprocessen. Dessutom visade det sig att kunder som är organiserade och vet vilka inkomster och utgifter de har, har en klar fördel då de fyller i en stödansökan om det grundläggande utkomststödet/det allmänna bostadsbidraget i Mitt FPA.

Kommuners lagstadgade uppgifter har blivit en börda som inte alla kommuner klarar av, vilket har lätt till en tydligare differentiering mellan kommuner över tid. En potentiell lösning på kommunernas differentierade tillstånd vore att övergå från vad som kallas för symmetrisk ansvarsfördelning av uppgifter på kommunal nivå och övergå till ett system där ansvarsfördelningen av uppgifter vore asymmetrisk, kommuner emellan. I avhandlingen analyseras tre modeller av asymmetrisk ansvarsfördelning: stadsregion- och enhetskommunmodellen och modellen med ansvarstrappa. Modellerna analyseras rörande deras effekt på den lokala autonomin utifrån ett teoretiskt perspektiv. Lokal autonomi valdes på grund av dess centrala roll i definieringen av kommunen och europeiska staters strävan efter ökad lokal autonomi. I avhandlingen gör jag en modellprövning som analyserar hur tre modeller av asymmetrisk ansvarsfördelning på lokal nivå påverkar den lokala autonomin hos kommunerna. Resultaten visar att samtliga modeller har en effekt på den lokala autonomin, men att effekten varierar. Asymmetrimodellerna löser olika problem som symmetri inom kommunsystem medför, vilket delvis förklarar variationen i resultaten. Avhandlingen visar att asymmetrisk ansvarsfördelning på kommunal nivå påverkar den lokala autonomin och borde därför tas i beaktande om den tas i bruk.

År 2018 skolkande den svenska 15-åringen Greta Thunberg skolan på fredagar med skylten “skolstrejk för klimatet”. Thunbergs handling inspirerade miljontals unga att skolka på fredagar. Detta skedde i protest mot hur makthavarna och den politiska eliten prioriterade och skötte de klimatåtgärder som fastställts att följa i klimatavtalet år 2015, för en tryggad framtid. Klimatrörelsen fick namnet Fridays For Future och är idag en klimatrörelse som mobiliserar flest unga runt om i världen. År 2019 ordnade Fridays For Future fyra stora globala demonstrationer, som skedde samtidigt runt om i världen. Dessa fick namnet ‘Global Climate Strikes’. Den enorma mobiliseringen, av speciellt barn och unga som demonstrationerna sammankallade har lett till ett ökat intresse för forskning i dagens demonstranter. Detta ledde till att ett internationellt forskningsprojekt påbörjades. Projektets syfte var att ta reda på vilka och vem det var som demonstrerade under dessa tillfällen. Forskningsprojektet samlade information om demonstranterna runt om i Europa. Min avhandling bygger på det insamlade datat från de finländska demonstranterna som samlades in under den tredje globala klimatstrejken, som ägde rum den 27 september 2019. Den internationella rörelsen Fridays For Future är ett exempel på hur unga idag uttrycker sig och deltar politiskt. Detta är en illustration av hur unga i post-industrialistiska länder frångår det traditionella sätten att delta politiskt, såsom att rösta i val. Forskning visar att de yngre generationerna idag är mer individualiserade och postmaterialistiska i sina värderingar. Som lett till att teorier framställts om att unga idag är mer så kallade kritiska medborgare, som deltar genom okonventionella metoder genom kollektiva konfrontationer, såsom demonstrationer. Frågan som min avhandling bygger på är om de unga som deltog i Fridays For Future demonstrationen i Finland har den politiska profilen som kritiska medborgare har. Vilket därmed anses leda till fortsatt mobilisering genom kollektiva konfrontationer. Frågor som, om de unga finländarna som deltog i demonstrationen har ett lågt politiskt förtroende, eller om den stora mobiliseringen berodde på den andra faktorer, såsom personifiering av klimatfrågan, kommer analyseras i min avhandling.

Artificiell intelligens blir en allt större del av vår vardag och kommer nu också att tas i bruk inom den offentliga förvaltningen i Finland. Användningen av ny teknologi kan ha en stor inverkan på statens verksamhet. För att se till att den förvaltningen också i framtiden lever upp till den goda förvaltningens principer som beskrivs i grundlagen och i den statsvetenskapliga litteraturen, bör man noggrant granska tillämpningarna av AI som används i den offentliga sektorn. I den här avhandlingen analyserar jag den finska statens AI-program, AuroraAI, ur tre olika synvinklar. Jag granskar de förberedande dokumenten som finns till allmänhetens förfogande för att ta reda på hur och om man i programmet tagit upp frågor gällande effektivitet, säkerhet och samarbete, tre viktiga teman vad gäller offentlig förvaltning. Dessa delområden av god förvaltning behandlas alla i någon mån i programmet, men det finns fortfarande oklarheter om hur man planerar att ta itu med vissa problem i praktiken. I framtiden kommer användningen av artificiell intelligens inom förvaltningen att öka och det behövs vidare forskning kring de risker som kan uppkomma.

I denna avhandling undersöks hurdan roll samarbete mellan den offentliga- och icke-offentliga sektorn har i Finlands offentliga internationella klimatfinansiering. Detta undersöks utgående ifrån en teoretisk referensram för styrning och organisering inom området. Genom samarbete kan man samla resurser från alla sektorer, både i form av kapital och kunskap. Det här är viktigt för att man effektivt ska kunna bekämpa och anpassa sig till klimatförändringen, som är ett pressande och lömskt problem. Det finns ingen tid att förlora så det är viktigt att klimatfinansieringen genast utformas på bästa möjliga sätt. Man har alltmer börjat poängtera samarbetsmodeller för att bland annat mobilisera privat kapital men det finns ännu inte mycket bevis på hur bra dessa modeller faktiskt lyckas uppnå klimat- och utvecklingsmål. Därför undersöks också hurdana risker det finns med ökat samarbete samt hur dessa möjligen syns i Finlands internationella klimatfinansiering. I forskning beskriver man att styrningen inom internationell klimatfinansiering har gått från en interstatlig regim mot ett polycentriskt system där formella samarbeten med också icke-offentliga aktörer är framträdande. I Finlands långsiktiga plan för internationell klimatfinansiering framkommer globala, interstatliga aspekter tydligt. Fastän samarbete nämns i olika sammanhang ser det ut som om man kunde göra mycket mer på området. I Finlands plan identifierades flera potentiella utmaningar med ökat samarbete. Fastän det framkommer att samarbetsformer är attraktiva för klimatfinansieringen så finns det inte en lösning som passar alla situationer utan ibland kan det finnas lämpligare former för klimatfinansiering än samarbetsmodeller som har som mål att mobilisera privat kapital. Hur dessa samarbetsformer utformas och styrs blir också viktigt.