Browsing by discipline "Statskunskap med förvaltning"

Under de senaste 30 åren har välfärdssamhället i Norden präglats av ett kontinuerligt förnyelsearbete i form av strukturreformer, kommunsammanslagningar och försök med frikommuner. Bakgrunden till reformerna och omorganiseringen grundar sig på den ohållbara befolkningsutvecklingen och en kommunalekonomi med minskande skatteinkomster tillsammans med ökande servicebehov. Detta har ändrat på förhållandet mellan staten och kommunerna. Syftet med denna uppsats är att analysera på vilket sätt de nordiska kommunförvaltningarna skiljer sig från varandra efter flera reformvågor på 1990- och 2000-talet. Studien genomförs med hjälp av en analysering av tidigare kommunforskning från etablerade nordiska statsvetare, samt genom en komparativ most similar systems metod. Denna metod används till att jämföra strukturella skillnader mellan ländernas kommunsystem och till att förklara utvecklingstrender utifrån New Public Management-relaterad organisationsfilosofi. För att avgränsa uppsatsens längd jämförs endast Finland och Danmark med det nordiska idealkommunsystemet enligt Anders Lidströms (2003) definition av det nordeuropeiska systemet. Resultatet visar att kommunsystemen är nästan identiska, med endast enstaka grundläggande skillnader. Danmark skiljer sig med borgmästarmodellen och Finland med den irreguljära regionala nivån från de övriga nordiska kommunsystemen. Däremot finns det flera detaljskillnader mellan länderna. I den kommunala utvecklingstrenden efter 1990-talet ser vi att förnyelser har skett genom strävan efter större kommuner och genom partnerskap mellan privata och offentliga aktörer. Sammantaget kommer den kommunala självstyrelsen att både öka och minska samtidigt som kommuninvånarnas roll förvandlas till konsumenter av offentliga tjänster. Utvecklingstrenden tyder på att skillnaderna i kommunförvaltningen blir större mellan storstäderna och periferin.

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur nättjänsten Granskaupphandlingar.fi bidrar till uppfyllandet av god förvaltning i offentliga upphandlingar. God förvaltning kan anses som en del av en effektiv och välfungerande offentlig förvaltning, således även offentliga upphandlingar. Granskaupphandlingar.fi är en nättjänst skapad av statens upphandlande enhet, Hansel Ab, för att öka transparens i offentliga upphandlingar. I tjänsten finns samtliga statliga upphandlingar öppna för granskning av vem som helst, exklusive sekretessbelagda upphandlingar. Tjänstens information baserar sig på data från statens betalade köpfakturor. Begreppet ”god förvaltning” (eng: Good Governance) kan definieras på flera olika sätt, men ses i detta arbete främst som integritet, avsaknad av missbruk och korruption, samt transparens utåt till samtliga samhälleliga aktörer i den offentliga förvaltningen. Analysen av Granskaupphandlingar.fi görs med hjälp av ett policyinstrument skapat av OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling): OECD:s principer för integritet i offentliga upphandlingar (eng: OECD Principles for Integrity in Public Procurement). Policyinstrumentet är en rapport innehållande 10 principer som av OECD anses stöda uppfyllandet av god förvaltning i offentliga upphandlingar. Policyinstrumentet innehåller även en del som behandlar den praktiska implementeringen av principerna, samt en del som fokuserar på ett pilotprojekt för implementeringen av principerna. Detta arbete kommer endast att jämföra principernas innehåll och hur deras värden uppfinns i Granskaupphandlingar.fi, och således begränsa sig till användandet av del 1 i instrumentet och själva principerna. Granskaupphandlingar.fi stöder som helhet policyinstrumentets övergripande mål, samt konkret principernas innehåll via att den sparar samt offentliggör information om upphandlingar (konkurrens- och icke konkurrensutsatta), man får via tjänsten insyn i att upphandlingarna för samtliga institutioner är lämpliga för uppfyllandet av deras uppgifter, ett ytterligare lager av översyn i offentliga upphandlingar införs samt genom att skapandet av själva tjänsten skapat en möjlighet och via det intresse för samhället att genomföra en dylik övervakning. De enda principerna som inte på ett betydande sätt stöds av Granskaupphandlingar.fi är principerna 4, 8 och 9, detta eftersom att dessa principer främst gäller saker som tjänsten inte ens ämnar påverka (som t.ex. tjänstemannaexpertis). Tjänstens främsta brist gällande främjandet av god förvaltning är den stora mängden upphandlingar som pga. sekretess lämnats utanför, samt risken för att upphandlingskontona som fakturorna kategoriseras enligt missbrukas

Kommunsammanslagningar har länge varit en del av den politiska vardagen i Finland. Därför är det intressant att studera vilka effekter de kan ha på valdeltagandet och väljarbeteendet. Denna studie undersöker om kommunsammanslagningar har en effekt på uppståendet av röstmagneter. Studien tar fasta på sammanslagningen av Pernå, Liljendal och Strömfors med Lovisa 1.1.2010. Studien är genomförd med data från kommunalvalen 2004, 2008, 2012 samt det extra kommunalvalet för nya Lovisa 2009. Studien består både av en statistisk analys av valresultaten, såväl som en kvalitativ analys av valresultaten. Den statistiska analysen lämnar inte ett signifikant resultat om huruvida kommunsammanslagningar skapar röstmagneter, medan den kvalitativa analysen visar att det finns tydliga tendenser för röstmagneter att tillkomma efter kommunsammanslagningen.

I denna kandidatavhandling granskar jag skillnader mellan gymnasiets och yrkesutbildningens effekt på demokratisynen hos studerande, mot bakgrunden av tidigare forskning om skillnader i kunskapsnivå mellan yrkesskole- och gymnasiestuderande (Elo 2009) och effekten av samhällsläraundervisningens innehåll och upplägg (Xenos m.fl. 2014). Analysen utgår från materialet i Ungdomsbarometern 2013, där jag jämför bredden på demokratisynen hos 15–16- och 18–19-åriga gymnasie- och yrkesstuderande. Mina resultat visar att förtroendet för påverkningsmetoder knutna till den representativa demokratin sjunker under yrkesstudierna. Gymnasiestudierna verkar inte ha någon signifikant effekt på demokratisynen.

Finland har länge haft en hög alkoholkonsumtion och i samband med att alkoholskatten sänktes 2004 steg den till rekordhöjder. För att sänka alkoholkonsumtionen och minska på alkoholens skadliga effekter startade regeringen ett alkoholprogram. Programmet startades då programstyrning blev populärt inom centralförvaltningen och användes för att ta tag i omfattande problem som krävde tvärsektoriella lösningar. Kritiken mot programstyrning är däremot att det inte lämpar sig för repetitivt arbete och 2015 då alkoholprogrammet avslutades trädde en ny lag för organiseringen av rusmedelsförebyggande i kraft. Syftet med denna avhandling är att ta reda på i hur stor utsträckning alkoholprogrammet influerade den nya rusmedelsförebyggande lagen, och om programstyrningens ideologi influerat lagens utformning. Dessutom utreds hur ansvaret för alkoholförebyggandet definierades och huruvida det försköts åt något håll i den nya lagen. Metoden som används är textanalys. Den teoretiska referensramen som används är förutom programstyrning också målstyrning. Resultaten tyder på att alkoholprogrammet influerade den nya rusmedelsförebyggande lagen i stor utsträckning och att ansvaret för alkoholförebyggandet försköts något så att Institutet för hälsa och välfärd har fått en större roll.

The Candidate Thesis consists of an analysis of four Nordic rightwing-populist parties election manifestos that date between the years 2009-2012. The political parties in question are as follows: Perussuomalaiset (Finland), Sverigedemokraterna (Sweden), Dansk Folkeparti (Denmark) and Fremskrittspartiet (Norway).The chosen method is a qualitative analysis that focuses on three areas. The three areas are the parties view on immigration, the European Union and culture. The four parties have many views that are very similar on the three focus areas with minor differences. Generally Fremskrittspartiet in Norway differs from the others in its party profile.

Syftet med denna kandidatavhandling är att undersöka hur valframgången av det politiska partiet Rörelse nu i det finska riksdagsvalet 2019 påverkats av partiets politiska möjlighetsstruktur. Partiet lyckades vinna ett mandat och blev följaktligen det första nya riksdagspartiet som inträtt genom riksdagsval sedan år 1999. Detta är överraskande, eftersom partiet deltog i valet som ett oregistrerat parti, vilket jag visar att har försvårat partiets förutsättningar för att ställa upp kandidater. Jag använder mig av en teoretisk referensram som bottnar i begreppet politisk möjlighetsstruktur för att visa hur tidigare forskning i nya partier förklarat valframgång av nya partier. I analysen av den politiska möjlighetsstrukturen fokuserar jag särskilt på faktorer med anknytning till valsystemet. Jag använder mig av data om riksdagsvalsresultatet från Justitieministeriets informations- och resultatstjänst. Utifrån denna data uträknar jag Pedersens nettoväljarrörlighet och den effektiva rösttröskeln. Jag analyserar sedan nettoväljarrörlighetens, de effektiva rösttrösklarnas, distriktmagnitudernas och kandidatuppställningens inverkan på partiets vallistors valframgång på valkretsnivå. Resultaten antyder att Rörelse nus politiska möjlighetsstruktur kännetecknats av en höjd kostnad av att ställa upp i val och en försvårad kandidatuppställning. Min forskningsdesign lyckas inte påvisa eller motbevisa statistiska samband mellan valframgång och faktorerna väljarrörlighet, effektiv rösttröskel och distriktsmagnitud.

I avhandlingen analyseras den finska klimatdiskussionen förd under Juha Sipiläs premiärministertid. Materialet utgörs av två plenumdebatter förda i september 2017 och mars 2018. Metoden utgörs av diskursanalys, och syftet är att besvara frågan ifall riksdagspartiernas utsagor och sätt att tala om klimatförändringen kan anses utgöra skilda diskurser, samt ifall utsagorna inom varje enskilt parti kan anses utgöra en enhetlig diskurs. Ifall partierna förstår problemet på skilda sätt kan detta ha betydelse då man utvärderar den förda politikens tillräcklighet. I introduktionen framkommer att klimatförändringen är ett tema som lyfts fram allt mer i dagens värld. Genom att analysera de olika partiernas utsagor och jämföra dessa med varandra kan man finna förståelse i ifall problemet tas på ett tillräckligt stort allvar inom den finska politiken. Med ”valence issue”, en central term i avhandlingen, avses en fråga som enhetligt antingen understöds eller ses med motvilja på från väljarkårens håll. Frågan ifall klimatfrågorna kan anses utgöra en ”valence issue” har under den senaste tiden blivit ifrågasatt. Klimatpolitiken kan specifikt kännetecknas av starka motsättningar. I tidigare forskning gällande partiers förhållande till klimatpoltiken framkommer även att socialdemokratiska partier har brukat lyfta fram gröna värderingar kraftigare än konservativa och kristdemokratiska partier. Avhandlingens metod utgörs av diskursanalysen, mer specifikt av Carol Bacchis ”What´s the problem represented to be?”-analys. Analysen fokuserar på problematiseringen av teman, inte på policyn i sig. Problematiseringar anses bestämma vad som anses vara viktigt och vad som lämnas bort. Materialet har i avhandlingen ställts tre frågor, som fokuserar på hur klimatförändringen blivit porträtterad i debatterna och vad som underligger detta, vilket Finlands ansvar i frågan är, och vad som valts att inte lyftas fram. Språket står i centrum av diskursanalysen, och en fokusering på det språkliga kan anses vara motiverat då man analyserar de valda debatterna. I analysen framkommer att regeringspartiet Centern anser att Finland fört en aktiv och ambitös klimatpolitik, samt att klimatförändringen är ett problem som går att lösa. Partiet försöker därtill betona att det i riksdagen råder koncensus angående klimatpolitikens tillräcklighet. Regeringspartiet Samlingspartiet lyfter fram klimatförändringens hot, men gör det inte på ett kraftigt sätt och kritiserar inte den förda politiken. Blå framtid, som utgör det sista regeringspartiet, tar klimatförändringen på allvar, men lyfter fram det egna landets nytta, samt vikten av internationellt rättvisa åtgärder. De Gröna, som tillhör oppositionen, lyfter fram det nuvarande lägets allvar på ett kraftigt sätt samt kritiserar regeringens åtgärder, och tänker att regeringen inte insett situationens allvar. I partiets talturer konkretiseras och kristalliseras klimatkampen, samtidigt som klimatkampen personifieras och det vädjas till känslor. Även Vänsterförbundet lyfter fram situationens allvar och kritiserar de nuvarande åtgärderna, samt anser att klimatkampen handlar om rättvisa både globalt och i hemlandet. Socialdemokraterna ser klimatförändringen som en ödesfråga, och anser att Finland ska föra en aktiv klimatpolitik. Däritll lyfter partiet fram rättvisa och social hållbarhet. Sannfinländarna vill lösa klimatproblemet, men viljan framstår som mindre än hos de andra partierna, eftersom partiet väljer att prioritera Finlands egna intresse och lyfta fram vikten av en internationellt rättvis fördelning av klimatåtgärderna. Svenska folkpartiet anser klimatförändringen vara ett faktum och att det är bråttom med åtgärderna, samtidigt som partiet anser att mycket tyder på att lägets allvar inte insetts. Kristdemokraterna både prisar och kritiserar den förda politiken, och använder sig samtidigt av ett språk som inte är särskilt känsloladdat. I resultatdelen framkommer att alla partier anser klimatförändringen vara ett faktum som kräver åtgärder, vilket tyder på att alla ser det som ett hot. Det kan motiveras att partierna skiljer sig i sina sätt att tala om klimatförändringen, särskiljt i det som lyfts fram och i hur de förhåller sig till regeringens politik. Alla partier delar samtidigt ändå på en grundläggande förstålse om att klimatförändringen håller på att ske. Därför är det inte befogat att tala om skilda diskurser mellan partierna, åtminstone när det kommer till denna centrala förståelse. Ifall detta inte beaktas, går det att finna skilda diskurser mellan partierna. Det är därtill svårt att finna skilda diskurser inom de enskilda partierna. I diskussionsdelen lyfts det fram att klimatförändringen kan utgöra en ”valence issue” i de analyserade debatterna, men att klimatåtgärderna och deras ambitionsgrad inte är det. Analysen stöder därtill den tidigare forskningen om att gröna- och vänsterpartier lyfter klimatfrågorna kraftigare fram än andra partier.

Det hävdas att den danska och finska arbetsmarknaden har stora skillnader i graden av flexibilitet på arbetsmarknaden. Samtidigt strävar den Europeiska unionen efter att harmonisera medlemsländernas regleringar på arbetsmarknaderna. Ett av försöken till att göra medlemsländernas arbetsmarknader mera enhetliga är flexicurity-strategin som ska öka flexibiliteten samt säkerheten på arbetsmarknaderna. Mitt syfte är att hitta svaret på vilka skillnader som råder i EU-ländernas arbetsmarknadsregleringar genom att undersöka hur flexicurityn är implementerad i länderna. Eftersom både Danmark och Finland är medlemmar av den Europeiska unionen torde det finnas likheter i arbetsmarknadsregleringarna. Enligt tidigare forskning finns de ändå skillnader i förverkligandet av flexicurity-strategin. Forskningen visar dock att skillnader kring regleringen av arbetsmarknaden finns, men att de inte är så stora som det hade kunnat förväntas på basis av tidigare forskning. Trots att det finns skillnader i regleringarna så kan man konstatera att de inte är så stora att de i sig skulle påverka implementeringen av flexicurity-strategin.

Användningen av online-metoder i valkampanjer blir allt vanligare på grund av den teknologiska utvecklingen och väljarnas förändrade valbeteende. Förut röstade väljarna i första hand på basis av parti, numera röstar de i första hand på en specifik kandidat. Ett av sätten att driva online-kampanjer är att vara aktiv på sociala medier, vilket redan mycket används i USA. Tidigare finsk forskning har visserligen visat att finländska kandidater inte är väldigt aktiva på sociala medier trots de goda förutsättningarna som vårt samhälle skulle ha för aktivare online-kampanjer. Mitt syfte med avhandlingen är att studera hur åldern påverkade användningen av sociala medier i förandet av valkampanjer i riksdagsvalen år 2019. Studien vill se ifall det finns en koppling mellan användningen av sociala medier i valkampanjer och ålder, eftersom det kan visa den utveckling som framtida valkampanjer har. Som material användes de nominerade kandidaternas svar från enkätundersökningen ”Finlands riksdagsvalskandidatundersökning 2019” angående användningen av olika sociala medier och hur viktiga plattformarna ansågs vara. Resultaten visade att majoriteten av kandidaterna använde sig av sociala medier i drivandet av valkampanj men de yngre kandidaterna använde sig av flera olika plattformar och ansåg användningen av sociala medier viktigare än de äldre kandidaterna. Detta kan tyda på att valkampanjerna i Finland kommer att se en utveckling mot fler online-kampanjer som är spridda på olika plattformar. Samtidigt är det svårt att förutspå den utveckling som sociala medier kommer att ha och hur det påverkar online-kampanjer.