Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Title

Sort by: Order: Results:

  • Herrlin, Amanda (2021)
    Grunderna för planen för småbarnspedagogik fastställer att ett av småbarnspedagogikens uppdrag är att ta tillvara på barnets språkliga och kulturella mångfald samt att se det som nå-got positivt. Den här kandidatavhandlingen är en kvalitativ studie om att stödja barns språk-liga och kulturella identitet i den vardagliga småbarnspedagogiska verksamheten. Syftet med den här avhandlingen är att undersöka på vilket sätt lärare inom småbarnspedagogik kan stödja och beakta barns språkliga och kulturella identitet i den vardagliga småbarnspedagogiska verksamheten. Forskningsansatsen som används är fenomenografisk. Syftet med fenomenografiska studier är att få en uppfattning om bland annat erfarenheter, tolkningar och uppfattningar av ett visst fenomen bland en viss grupp människor. Undersökningen söker efter uppfattningar av småbarnspedagogers tankar och arbetssätt då det kommer till temat i fråga. Sammanlagt intervjuades fyra personer som jobbar som lärare inom småbarnspedagogik. Som intervjumetod användes halvstrukturerade intervjuer. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades sedan med hjälp av tematisk analys. Resultatet påvisar att intervjudeltagarna i varierande grad jobbar utgående från ett språk- och kulturmedvetet perspektiv, och att det finns mångsidiga sätt att stödja och beakta barns språkliga och kulturella identitet i den vardagliga verksamheten.
  • Mattsson, Jonatan (2020)
    Mål: Forskningens syfte var att analysera vilka stöd som rekommenderas för olika inlärningssvårigheter och sedan relatera detta till en helklass miljö inom lågstadiet. Syftet var att komma fram till vilka stöd som är återkommande och om det finns stöd som skulle fungera för alla inlärningssvårigheter. Detta är relevant i Finland då man allt mer börjar jobba enligt en inkluderande praxis. Metoder: Denna studie är en beskrivande litteraturöversikt vilket betyder att litteratur har använts för att i relation till forskningsfrågan påvisa vilka stöd som rekommenderas. Resultaten har sedan påvisats genom att de lagts till i en tabell där man kan se deras förekomst. Resultat och slutsatser Studien visade att det som förväntat oftast rekommenderades att eleverna fick ett visst intensifierat stöd av läraren. Under studien uppkom inget stöd som i sig självt skulle stöda alla samtidigt. Däremot visade det sig att man antagligen måste dela upp när de olika inlärningssvårigheterna stöds extra mycket för att stöden ofta kräver resurser eller annat som begränsar arbetet. Det visade sig också att mycket stöd varierar från elev till elev och därför måste man pröva sig fram för att hitta det optimala stödet för en viss elev.
  • Laaksonen, Julia (2020)
    PISA-undersökningen 2018 visar att mängden svaga läsare ökar i Finland och att allt färre ungdomar läser på sin fritid (Leino et al., 2019). Försämrade resultat har lett till olika åtgärder i Finland. Den här undersökningen går ut på att undersöka vilka läsfrämjande metoder som används i Finland. Begreppet metoder använder jag i betydelsen av olika typer av åtgärder som görs i hem, skolor och i samhället. Det kan vara pedagogiska metoder, projekt, initiativ, rekommendationer eller andra åtgärder. Jag utgick ifrån teorier om motivation (Ryan & Deci, 2017) och intresse (Krapp, Hidi & Renninger, 1992; Tapola & Niemivirta, 2014) samt aktuell forskning om läsning för att analysera metoderna och utvärdera deras lämplighet. Syftet var att skapa en helhetsbild av situationen i Finland. I den här kvalitativa, narrativa litteraturstudien använde jag mig av tematisk analys och tematisk innehållsanalys för att analysera mitt data. Jag började med att samla en lista på läsfrämjande metoder som används i Finland. Den här listan analyserade jag sedan genom att leta efter likheter i metodernas funktion. Det här arbetet resulterade i åtta grupper som jag valde att kalla Expertgrupper och organisationer, Professionellt kunnande, Fortbildning, Kampanjer, företag och media, Tid för läsning, Resurser och tillgänglighet, Synliggörandet av litteratur och Pedagogiska metoder. För att hitta relevant forskning gjorde jag strukturerade sökningar på utvalda databaser. Med hjälp av några kriterier valde jag ut litteratur som behandlar läsmotivation, läsintresse eller någon av de läsfrämjande metoderna som är med på min lista. Till sist analyserade jag metoderna utifrån teori och forskning för att utvärdera deras lämplighet. Utifrån den här studien gick det inte att säga vilken metod som lämpar sig bäst för att främja läsning men det fanns metoder som får vetenskapligt stöd. Dessa var metoder som väcker situationsbundet intresse, gör böcker tillgängliga, skapar upplevelser av autonomi och kompetens, skapar tid för läsning, sätter in tidiga stödåtgärder och gör läsning socialt. Min slutsats är att det finns ett intresse att upprätthålla goda läskunskaper i Finland. Hela samhället engageras i det läsfrämjande arbetet vilket resulterar i olika typer av läsfrämjande metoder. Resultaten går inte att generalisera eftersom syftet var att beskriva situationen i Finland.
  • Fältmarsch, Amanda (2022)
    Samhället är uppbyggt på ett sätt som gör det nödvändigt att jobba hårt för att lyckas. Det gäller att vara bäst för att till exempel ha en chans att konkurrera om den högre positionen på jobbet. Tävling är någonting som förekommer i samhället, inte bara inom sport utan även genom att jämföra sig själv och sina prestationer med andra. Syftet med denna undersökning är att ta reda på varför det förefaller som om vissa människor är mer tävlingsinriktade än andra. Forskningsfrågorna jag ställer är: Hur ser småbarnspedagoger på tävlingsinriktad verksamhet? Vad tror småbarnspedagoger att orsaken till att vissa barn har svårare att förlora än andra kan vara? Väljer barnen kooperativa eller kompetitiva spel på förskolan eller daghemmet? Finns det skillnader i pojkars och flickors tävlingsinriktade beteende? Till denna undersökning använder jag mig av en kvalitativ ansats med intervju som forskningsmetod. Jag har intervjuat fem lärare inom småbarnspedagogik som endera arbetar på daghem eller förskola. Innan intervjun berättade jag kort för pedagogerna vad studien handlar om. Utöver intervjuerna läste jag även tidigare forskning kring ämnet. Resultatet visade att pedagogerna har en negativ syn på tävlingsinriktad verksamhet och försöker minimera förekomsten av det så mycket som möjligt. Barnen är spontant tävlingsinriktade och gör de mesta till en tävling, vare sig det handlar om vem som har byggt det högsta tornet, vem som äter upp sin mat snabbast eller vem som får stå längst fram i kön. Anledningen till det tävlingsinriktade beteendet kan handla om allt från personligheten till hemförhållandena. Barnen föredrar både kooperativa och kompetitiva spel. Största delen av pedagogerna ansåg att pojkarna visade ett mer tävlingsinriktat beteende jämfört med flickorna.
  • Albrecht, Julia (2024)
    Brottslighet som fenomen är ett samhällsgenomsyrande problem som ofta väcker mycket diskussion. Det finns stereotypa föreställningar om kvinnliga brottslingar samtidigt som de osynliggörs både i samhället och bland professionella, vilket gör det till ett intressant fenomen att granska inom termer för socialt arbete. Syftet med denna avhandling är att lyfta fram hur brottsligheten bland kvinnor ser ut och genom ett genusperspektiv lyfta fram ojämlikheter som kvinnor bemöts av. Denna avhandling är en litteraturöversikt där jag analyserat nio olika vetenskapliga texter om kvinnlig brottslighet. I min analys har jag granskat fenomenet utgående ifrån feministisk teori och lyfter jag fram olika teman ur mina forskningsresultat angående kvinnlig brottslighet. I avhandlingen granskas kvinnlig brottslighet genom fyra olika kategorier: hur ser brottslighet bland kvinnor ut, brott och barndom, kvinnan och brottslighet ur ett normförbrytningsperspektiv och kvinnors attityder mot brottsliga kvinnor. Genom mina resultat vill jag belysa hur ojämställdhet och patriarkala strukturer bidrar till utvecklingen av brottslighet bland kvinnor.
  • Skreslett, Emma (2021)
    I den finländska läroplanen är temat ”skolan ska anpassas efter eleven och inte eleven efter skolan” genomgående. Med det menar man att alla elever har rätt att gå i en vanlig skola och få möjligheten att vara inkluderade. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur det är att vara lärare i en inkluderad klass. För att få ett svar på syftet har jag frågat de här forskningsfrågorna: 1. Hur är det att vara lärare i en klass där en elev har en funktionsvariation? 2. Hur ser arbetet ut i klassrummet? 3. Hur fungerar en elev med funktionsvariaton ihop med de andra eleverna i klassen? Forskningen är en empirisk studie och jag har använt mig av en intervju. För att få svar på hur det är att jobba i en inkluderad klass har tre lärare intervjuats. Lärarna har fått svara på frågor angående deras arbete i en inkluderad klass. Intervjuerna bandades in med hjälp av röstinspelningsapp eller videosamtal. Analysen gjordes sedan med hjälp av transkriberat material. Resultatet består av tre teman som utgått från intervjumaterialet. Resultatet jämfördes sedan med teoridelens material. När jag jämför och analyser materialet tillsammans med det transkriberade materialet så märker jag att litteraturen har en mera positiv inställning gentemot inklusion och det är mera fokus på det positiva än det negativa. Resultatet visar att lärarna har en tudelad inställning till inklusion. Alla tre säger att det ger mycket glädje och man får mycket kunskap men att det samtidigt är mycket jobb att jobba i en inkluderad klass. Men de påpekar ändå att det inte är den inkluderade eleven som tar tid och jobb ifrån dem utan tiden räcker inte till den inkluderade eleven. Lärarna anser att det borde finnas möjlighet till en B-plan ifall den inkluderade eleven inte klarar av det inkluderade klassrummet. En B-plan ska också finnas till hands ifall läraren inte klarar av jobbet. De nämner även att skolgångshandledare bär en viktig roll som de inte skulle klara sig utan.
  • Ruuhinen, Emma (2017)
    Syftet med denna kandidatavhandling är att undersöka ungdomars erfarenheter av att vara och bli bemötta som unga och arbetslösa. Fokus ligger på ungdomarnas erfarenheter av att som arbetslösa ha varit i kontakt med TE-byrån, FPA, resurscentret Föregångarna i Vasa och deras omgivning. Studiens empiriska material består av fyra kvalitativa intervjuer. Samtliga intervjuer är gjorda på resurscentret Föregångarna i Vasa. Informanterna i studien är två män och två kvinnor i ålder 19–23 år. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Som teoretisk utgångspunkt fungerar symbolisk interaktionism. Resultaten visar att ungdomarna i helhet anser sig vara nöjda över stödet de fått och hur de blivit bemötta. De kritiserar dock det strukturella bemötandet mer än det personliga. De känner en viss press från TE-byrån på grund av aktiveringsstrategier och anser att de fått för lite information om sina möjligheter. Resurscentret Föregångarna har fyllt i med stöd och praktisk hjälp där det har behövts. Även omgivningen har varit ett stort stöd samtidigt som omgivningen också lägger en viss press på de unga.
  • Laine, Joakim (2017)
    Recently one can see the increased interest in Finnish society in what appears to be the newest technology and its implementation efforts into education. Although tablets and SMART boards have rapidly become more commonly used tools in education, one must wonder if this is the best that science and technology can offer for learning. This current paper serves as an informative paper on the latest scientific knowledge available on augmented reality’s uses in education and attempts to identify those uses most valuable for shared learning practices in communities of practice. To achieve this, it asks How has augmented reality been used in education as described by recently published studies and What kind of value could the uses identified in the first question have for an educational community of practice. Initially 34 studies went through several layers of screening, results of which are attached to this review. Final research literature consisted of seven evidence-based studies, that featured educational uses for AR and collected user experiences. This research is a systematized literature review. It includes a broader descriptive background section for the core knowledge on AR and communities of practice, followed by interpretation of results for the more specific questions on the topic. Lastly, it suggests further progressive research considerations for future studies on the topic. It appears that the uses for AR in education are very diverse, AR research and application creation is progressively finding novel educational topics, and that mobile-AR has successfully enabled the implementation of AR in education. On the other hand, studies’ sample sizes remain small, the appliance of AR as a broad concept still escapes researchers, the results of AR’s effectiveness in these reviewed studies might only apply in their unique settings, and none of them studied AR’s educational uses on established communities of practice. For all those reasons, I call for more progressive studies and literature reviews with larger sample sizes, comparative results and study settings incorporating shared learning aspects.
  • Pelkonen, Pihla (2020)
    Luokanhallinta ja auktoriteetin saavuttaminen ovat haasteita etenkin uusille kokemattomille opettajille. Tämän kirjallisuuskatsauksen tavoitteena oli selvittää, miten pedagoginen auktoriteetti määritellään ja mitkä tekijät vaikuttavat sen rakentumiseen. Kirjallisuuskatsaus tarjoaa tietoa opettajille siitä, millaisten tekijöiden kautta he voivat ymmärtää omaa asemaansa pedagogisena auktoriteettina. Käytin tutkimusmenetelmänä kuvailevaa kirjallisuuskatsausta. Aineistoa etsin käyttäen Helka- kirjaston hakupalvelua, Eric-tietokantaa sekä Google Scholaria. Tutkielman aineistoksi valikoitui sekä suomalaisia että ulkomaisia artikkeleita. Lähdekirjallisuuden perusteella pedagogiselle auktoriteetille löytyi useita erilaisia määritelmiä, joiden mukaan sitä voidaan tulkita. Esille nousi pedagogisen auktoriteetin ymmärtäminen sosiaalisena konstruktiona sekä autoritaarisen ja auktoritatiivisen vallankäytön erot. Erilaisiksi auktoriteetin muodoiksi lähdekirjallisuuden perusteella nousivat episteeminen eli tiedollinen auktoriteetti sekä deonttinen eli käskyjä antava auktoriteetti. Muita esille nousseita auktoriteetin muotoja olivat asiantuntija- karismaattinen- traditionaalinen sekä oikeutettu auktoriteetti. Nämä muodot voivat esiintyä osana opettajan auktoriteettia myös samaan aikaan. Pedagogisen auktoriteetin rakentumiseen vaikuttaviksi tekijöiksi aineiston perusteella löytyi opettajan ammatillinen kokemus, pätevyys ja asiantuntijuus sekä huumori ja karisma. Lisäksi vaikuttaviksi tekijöiksi löytyi luottamus ja yhteistyö oppilaiden kanssa sekä kontekstuaaliset tekijät.
  • Aarnikko, Anne-Mari (2023)
    Työntekijöiden hyvinvointi ja siihen vaikuttavat tekijät ovat olleet jo pidempään keskustelun aiheena. Johtamistyylien sekä johtajien piirteiden vaikutuksia henkilöstön hyvinvointiin on myös tutkittu. Aihe on tärkeä, koska hyvinvointi työpaikalla vaikuttaa myös kokonaisvaltaiseen hyvinvointiin. Jotta tutkielmasta ei tulisi liian laaja, olen rajannut tämän tutkimaan autenttisen johtajuuden vaikutuksia työhyvinvointiin. Tutkimuskysymykseni ovat: Millaisia piirteitä autent tisella johtajalla on? Miten autenttinen johtaminen vaikuttaa työntekijän työhyvinvointiin? Tutkielma toteutettiin kuvailevana kirjallisuuskatsauksena. Aineisto koostui Helka, EBSCO ja ProQuest-tietokannoista kerätyistä kymmenestä (10) vertaisarvioidusta englanninkielisestä tieteellisestä tutkimuksesta. Aineiston analyysimenetelmänä käytettiin sisällönanalyysiä, jossa aineisto teemoiteltiin. Tulosten perusteella autenttinen johtajuus määritellään usein samoilla piirteillä ja ominaisuuksilla. Näistä yleisimmät olivat Walumbwan ym. (2008) määritelmän mukaiset neljä ominaisuutta: Itsetietoisuus, suhteiden läpinäkyvyys, sisäistetty moraali ja tasapuolinen tiedonkäsittely. Tulosten mukaan autenttinen johtajuus on myös positiivisena vaikuttajana henkilöstön työhyvinvoinnissa.
  • Kousa, Hanna (2021)
    Tutkimuksen tavoitteina oli tutkia historianelävöittäjien käsityksiä autenttisuudesta 1700- luvun kureliivien kontekstissa. Kureliivin autenttisuuden määritelmä pohjautui Riitta Pylkkä sen Säätyläisnaisten pukeutuminen Suomessa 1700-luvulla teoksen kureliiviesimerkkeihin. Tutkimuskysymykset olivat: ”Millä tavoin historianelävöittäjän tekemä kureliivi eroaa autenttisesta suomalaisesta 1700-luvun kureliivistä?” ja ”Miksi historianelävöittäjä on valinnut au tenttisesta kureliivistä poikkeavia materiaaleja, tekniikoita ja rakenteita valmistamaansa kureliiviin?”. Tutkimukseen valittiin satunnaisesti neljä historianelävöittäjää heterogeenisen aineiston saavuttamiseksi. Kriteerinä tutkimukseen osallistumiselle oli se, että henkilö oli valmistanut 1700-luvun tyylisen kureliivin. Aineiston keruumenetelmäksi valittiin puolistrukturoitu yksilöhaastattelu, josta saatu äänitys litteroitiin analysoimista varten. Aineistoa analysoitiin teoriaohjaavalla sisällönanalyysillä. Historianelävöittäjien valmistamat kureliivit poikkesivat autenttisesta kureliivistä kolmessa kategoriassa: materiaaleissa, valmistustekniikoissa ja rakenteessa. Kureliivien valmistusta ohjaavat erilaiset ristiriidat tai dilemmat saatavilla olevien resurssien puitteissa. Autenttisuuden käsite ja merkitys vaihtelee yksilöittäin ja joillekin siitä poikkeaminen on helpompaa ja toisille vaikeampaa.
  • Mäki, Kaisa (2022)
    Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli antaa autismikirjoisen lapsen lähiaikuisille uusia keinoja tukea lapsen vuorovaikutuksen kehittymistä. Konkreettisilla esimerkeillä oli tarkoitus tuoda kuntoutusmenetelmät helpommin ymmärrettäväksi. Aiempien tutkimuksien perusteella voitiin todeta, että autisminkirjoisella lapsella on halu olla vuorovaikutuksessa muiden kanssa, mutta lähiaikuiset eivät anna riittävästi mahdollisuuksia olla vuorovaikutuksessa. Tutkimuksen yhtenä lähtökohtana oli ajatus siitä, että laadukas varhaiskasvatus perustuu laadukkaaseen vuorovaikutukseen ja myös autismikirjoisilla on oikeus siihen, vaikka heidän keinonsa siihen ovat rajoittuneet. Autismikirjon kuntoutuksessa on oleellista yksilöllinen ohjaus. Tutkimuksen tavoitteena on vastata yksilöllistämisen ongelmaan perehtymällä, vertailemalla sekä arvioimalla sosiaalisen kommunikaation kautta kuntoutusmenetelmiä voimauttava vuorovaikutus ja pivotal response training. Tutkimuksessa vuorovaikutusta arvioidaan sosiaalisen kommunikaation osa-alueiden kautta. Nämä osa-alueet ovat sosiaalinen vuorovaikutus, sosiaalinen kognitio, pragmatiikka sekä kielellinen prosessointi. Tutkimuksen menetelmänä käytettiin kirjallisuuskatsausta ja tarkemmin narratiivista kirjallisuuskatsausta. Narratiivinen katsaus ei ole systemaattinen vaan siinä käytetty aineisto on valittu, eikä kaikkia aihetta käsitteleviä tutkimuksia ole otettu huomioon. Narratiivisen kirjallisuuskatsauksen avulla tutkimuksessa käytetty aineisto oltiin valittu tukemaan ajatusta tuoda tutkimuksen aiheet, käsitteet ja kuntoutusmenetelmät mahdollisimman konkreettisesti esille. Tämän tarkoituksena oli helpottaa niiden ymmärtämistä ja madaltaa kynnystä ottaa mahdollisesti kuntoutusmenetelmät osaksi arkea. Tutkimuksen aineistona käytettiin kokoomateoksia, erilaisia artikkeleita, tutkimuskirjallisuutta sekä oppaita. Voimauttava vuorovaikutus sekä pivotal response training -kuntoutusmenetelmät tukivat autismikirjoisen lapsen vuorovaikutusta monipuolisesti, vaikka niiden lähestymistavat ja toteutumistavat olivat erilaiset. Voimauttavan vuorovaikutuksen hyödyntäminen kuntoutusmenetelmänä tukee erityisesti autismikirjoisen lapsen sosiaalista vuorovaikutusta. Menetelmän tavoitteena oli kehittää lähiaikuisen vuorovaikutustaitoja ja tämän avulla vaikuttaa autismikirjoisen lapsen vuorovaikutuksen kehittymiseen. Pivotal response training -menetelmän tavoitteena oli kehittää lapsen kommunikaation perusteita vahvistamalla lapsen toivottua käyttäytymistä. Sen avulla on mahdollista tukea sosiaalisen kommunikaation jokaista osa-aluetta. Kuntoutusmenetelmien käyttäminen autismikirjoisen lapsen vuorovaikutuksen tukena monipuolistaa ilmaisun keinoja. Kuntoutusmenetelmien käyttäminen, niiden yhdisteleminen lapsen yksilöllisten tarpeiden mukaan on oleellista. Mikä vain toimivaksi osoittautunut voi johtaa uusien vuorovaikutuksellisten tapojen syntymiseen.
  • Laakso, Hanna (2018)
    Autism spectrum disorders (ASD) are a heterogenous group of disorders, with the core symptoms appearing as different levels of difficulties in communicative and social skills, but there are a number of neuroanatomical, neurotransmitter related and gastrointestinal aberrations that have also been linked to the disorder. The etiology of ASD is not very well known, but in addition to a strong genetic background, current research shows that prenatal factors might play a significant role in the development of the disorder. In this review, the proposed mechanisms of action of some prenatal risk factors are discussed in the light of current research. Many other risk factors have repeatedly been linked to ASD in empirical studies as well, but this review focuses on the possible paths through which valproic acid (VPA), thalidomide and vitamin D might be connected to the development of ASD. In addition, the retinoic acid-estradiol theory is presented, which aims to explain the link between ASD and a number of risk factors. Several proposed mechanisms of action have been formed for each of the discussed risk factors, but only some of them are presented in this review. VPA’s role in ASD is examined through the most widely used animal model of ASD (prenatally VPA-induced rats), and the role in the etiology of human ASD through proposed aberrations of both ammonium and folate metabolism caused by prenatal VPA exposure. Prenatal exposure to thalidomide might influence the functioning of the protein cereblon, which according to research is linked to the functioning of ion channels and mRNA activation in certain parts of the brain. The effects of Vitamin D deficiency are theorized to be connected to ASD through the human serotonergic system. This is explained through two genes (TPH1 and TPH2), which hold a crucial role in serotonin synthesis, and Vitamin D is known to affect the expression of these genes. According to the retinoic acid-estradiol theory, the balance between three endogenous chemical substances (retinoic acid [RA] estradiol and human alpha-fetoprotein [HAFP]) have an essential effect on fetal development: RA on certain genes’ expression, estradiol on neural defeminization processes and HAFP by protecting against harmful effects of both RA and estradiol. According to the theory, prenatal risk factors can be divided to promoters of RA-sensitive growth (VPA), inhibitors of HAFP production (thalidomide, ethanol, the ToRCH [toxoplasmosis-rubella-cytomegalovirus-herpes] infection family, interleukins) and promoters of estrogen-sensitive growth (hypothyroidism, iodine deficiency). Under the umbrella term “ASD” lies a wide variety of disorders with big differences in the level of severity and the ways of showing symptoms. In the light of today’s empirical knowledge, there is no certainty weather or not ASD is one single disorder or are there actually several completely unrelated disorders which are just arbitrarily grouped together.
  • Siikjärvi, Ella (2018)
    Several studies have shown that the autism spectrum disorder is more common among males than females. Most of the models accounting gender difference in the prevalence of the autism spectrum disorder have focused on the biological and genetic factors. However, these models haven’t always been empirically supported. The goal of this review is to clarify why girls with the autism spectrum disorder are diagnosed later and less frequently than boys. Most of the articles chosen to this review are from Google Scholar and Scopus by keywords “autism spectrum disorder in girls”, “underdiagnosing of autism in girls” and “underdiagnosing of autism spectrum disorder”. Diagnostic tools of the autism spectrum disorder have been created based on studies that have only used male samples. Consequently, they are not necessarily efficient identifying girls with the autism spectrum disorder. Girls’ symptoms differ from the classical symptoms especially when it comes to social deficits. It has been shown that girls are more talented than boys in participating to reciprocal interaction and communication and they also integrate their verbal and nonverbal gestures better than boys. Moreover, restricted interests are different and less intense in girls than boys. Girls also have less stereotyped use of objects and repetitive behaviors than boys. Despite the fact that internalizing symptoms are more common in girls, externalizing symptoms such as conduct disorders or intellectual problems may be required to diagnose girl with the autism spectrum disorder. Differences between the classical and girls’ symptoms may be accounted by the sosiocultural factors. Relationships more typical to girls and girlish plays improve especially skills involved in interaction and feeling empathy. On the other hand, high expectations concerning girls’ social skills create pressure for girls to compensate and hide their deficits in social situations. Because of this, parents, teachers and even clinicians do not necessarily observe social deficits in girls. In addition, sosiocultural factors have an impact on the interpretations made of a child’s antisocial behavior. We should pay more attention to identifying girls with the autism spectrum disorder in order to have the same opportunities for girls and boys with the autism spectrum disorder to get treatment and care. On this account the diagnostic tools should be improved, and clinicians should be informed of the specialities of girls’ symptoms. When evaluating girls, we should compare them to typically developed girls instead of the boys with the autism spectrum disorder.
  • Parkas, Henna (2018)
    Autism spectrum disorders (ASD) are developmental disorders that include abnormalities in social reciprocity and communication, with restricted and repetitive behavior and/or limited interests. Presence of the symptoms in the early childhood is essential for diagnosing the autism spectrum disorder, but recognizing those symptoms is often challenging. This is because of the heterogeneity of the symptoms in each individual, and the strong development that takes place in the first years of life, which may contain significant individual differences. The aim of this study is to investigate which are the factors that most strongly predict later diagnosis of autism spectrum disorders, and by which age those factors can be detected for the first time. Despite the many challenges considering the recognition of ASD, detecting it as early as possible would be important for interventions, because the intervention is more effective when applied as early as possible. One reason for this is the strong neural development that takes place in the early childhood. Also, because the symptoms of ASD are not separate from each other, difficulties in one domain may complicate the development of other areas, leading to accumulation effect. According to the latest research, there are many signs that may point to autism spectrum disorder in the early childhood even in the first year of life. Some examples of those signs include abnormalities in the handling of objects or the amount of the repetitive behavior. There may also be differences in the social interaction in the first year of life. In addition to diagnostic symptoms, there may be, for example, some self-regulatory problems, which together with other signs may be important for the recognition of ASD. Because there may be huge individual variation in the early signs of autism spectrum disorder, a single symptom could not reveal the disorder by itself. When trying to recognize ASD it is essential to pay attention to many different signs and whether or not those signs appear together. For example, the repetitive behavior together with the difficulties of social interaction may be alarming. The co-occurrence of multiple signs may give a reason to monitor the individual’s development more closely.
  • Tuhkunen, Wilma (2023)
    Tavoitteet. Ruokailutilanteet ovat tärkeä osa jokapäiväistä elämää ja niiden sujumattomuus voi vaikuttaa sekä yksilön terveyteen että hänen sosiaalisiin suhteisiinsa. Valikoivan syömisen sekä aistipoikkeavuuksien on aiemmissa tutkimuksissa havaittu olevan autismikirjon henkilöillä tyypillisempää kuin neurotyypillisillä, mikä voi tehdä ruokailutilanteista heille tyypillistä kuormittavampia ja vaikuttaa näin heidän elämänlaatuunsa. Tämän tutkielman tavoitteena on kuvata, minkä aistipoikkeavuuksien on havaittu liittyvän valikoivan syömisen piirteisiin autismikirjon henkilöillä, ja miten poikkeavuudet vaikuttavat valikoivan syömisen piirteisiin. Menetelmät. Tutkielma toteutettiin integroivana kirjallisuuskatsauksena. Alustavan tiedonhaun jälkeen lopulliseksi hakulausekkeeksi muodostui (selective eating) OR (food selectivity) AND (sensory) AND (autism). Lopullinen tiedonhaku suoritettiin Scopus ja PubMed -tietokannoista tammikuussa 2023. Tutkielmaan valikoitui tarkemman haun jälkeen mukaan viisi vuosina 2011–2021 julkaistua artikkelia. Tulokset ja johtopäätökset. Eri aistien yliherkkyydet olivat tyypillisimpiä valikoivaan syömiseen liittyviä aistipoikkeavuuksia ja etenkin maku- ja hajuaistin yliherkkyyksien vaikutukset nousivat esille käsitellyissä tutkimuksissa. Myös muiden perusaistien poikkeavuuksien havaittiin liittyvän valikoivaan syömiseen. Aistipoikkeavuuksien vaikutukset valikoivaan syömiseen ovat hyvin henkilökohtaisia ja se, lisääkö jokin aistipoikkeavuus jonkin ruoan suosimista vai välttelyä on hyvin yksilöllistä. Huomioitavaa on myös se, että aistipoikkeavuuksien havaittiin liittyvän valikoivan syömisen piirteisiin sekä lapsilla että aikuisilla.
  • Toikka, Joanna (2019)
    Aims. Spontaneous communication is important because it allows you to have an influence on interaction and your surroundings. Also, it makes possible to express your needs, so others do not have to guess them. By strengthening spontaneous communication, the degree of independence of a person can be improved. The aim of this thesis was to collect information of spontaneous communication in people with autism spectrum disorder (ASD) from the perspectives of nonverbal and verbal communication. In addition, the aim was to collect literature that discuss ways of supporting communication in ASD. This thesis asks (1.) in what way people with ASD use verbal and nonverbal communication in their spontaneous communication and (2.) in what way it is possible to support their verbal and nonverbal communication. Methods. This thesis was carried out as a descriptive literature review where sources that discussed ASD and especially communication in people with ASD were gathered from different databases. The databases used were Google Scholar, ProQuest, Scopus and Helka. Sources were searched, among others, by combining keywords autism spectrum disorder, spontaneous communication and nonverbal communication. Besides that, sources were searched for in reference markings of master’s theses and doctoral theses that discussed ASD. From these sources, information was gathered about people with ASD and their unconventional communication and spontaneous communication, about problems within their communication and ways of supporting it. The thesis used literature, among others, from Simon Baron-Cohen, Uta Frith, Hsu-Min Chiang and Mark Carter. Results and conclusions. Based on the literature, it appeared that people in ASD used less spontaneous communication compared to typically developing individuals and they often depended on prompts and clues to communicate. Additionally, it was noticed that people with ASD had difficulties in interpreting and producing nonverbal messages. Spontaneous communication could be supported with different kinds of interventions such as DTT (discrete-trial training) or milieu therapy. (e.g. Goldstein 2002.) Furthermore, the use of AACs (Alternative and Augmentative Communication) could supplement existing speech or to serve as the primary method of expressive communication of a person with ASD. (e.g. Duffy & Healy 2011.) Examples of AACs were picture and object communication, signs and device communication. (e.g. Oesch 2001.)