Browsing by Author "Nyberg, Fabian"

Syftet med denna avhandling är att utreda i vilken mån läkemedel kunde användas inom psykologiska behandlingar av posttraumatiskt stressyndrom för att understöda samarbete mellan klient och terapeut. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en störning som uppstår i reaktion till situationer som upplevs exceptionellt hotfulla, exempelvis krig och våldtäkter. Traumatiska upplevelser kan förändra vår världsbild och lämna oss hjälplösa, emotionellt överväldigade och misstroende gentemot medmänniskor. Misstron gentemot andra framstår som ett symtom av PTSD som bildar ett hinder för behandling av PTSD och tillfriskning från störningen. Förmågan att vara sårbar inför andra och be om stöd från dem man älskar är en viktig kraftkälla som kan skydda mot utvecklandet av PTSD och understöda tillfriskning om störningen redan befäst sig. Psykologiska behandlingar ämnar i allmänhet ge råd och redskap för hur man kan bemöta och bearbeta traumatiska händelser med acceptans, öppenhet och empati tillsammans med andra. Ibland uppvisar personer med PTSD behandlingsmotståndskraft, vilket innebär att den psykologiska behandlingen förblir ineffektiv. Läkemedel kan användas i samband med psykologisk behandling för att reducera PTSD symtom och för att göra samspelet mellan terapeut och klient smidigare. Selektiva-serotonin-återupptags-hämmare, dvs. SSRI-läkemedel kan reducera PTSD-symtom, främst genom att återställa bristfälliga serotonin-nivåer. SSRI-läkemedel kan dock orsaka beroende och andra oönskade sociala sidoeffekter; som nedsatt libido och alienation. Effekterna av SSRI medicinering kan till och med vara kontraproduktiva i exponeringsterapi, eftersom SSRI-läkemedel kan förhindra utsläckning av inlärda rädsloassociationer, vilket är behandlingens ändamål. 3,4-methylenedioxymethamphetamine (MDMA), dvs. ecstacy, framstår som en lovande kandidat att ersätta SSRI som stödredskap i psykologiska behandlingar av PTSD. Den socialpsykologiska litteraturen och medicinska studier betonar substansens unika förmåga att möjliggöra pro-sociala mellanmänskliga processer. MDMA ökar känslor av öppenhet, empati och förtroende gentemot andra, vilket uppmuntrar att berätta om det traumatiska som skett. Samtidigt sänker substansen känslor av rädsla och skam associerat med den traumatiska incidenten, vilket underlättar traumaprocessande. Preliminära undersökningar visar att MDMA med statistisk signifikans är mer effektivt som stödverktyg än SSRI i exponeringsterapifokuserade behandlingar av PTSD. Mera storskaliga undersökningar i kliniska vårdkontexter behöver dock göras före man kan fastställa substansens långvariga effekter på och potentiella risker med dess bruk. Framtida forskning rekommenderas utreda i vilken mån MDMA eller andra läkemedel som främjar mellanmänskligt samspel kunde utnyttjas inom par-terapi eller komplimentera psykologiska behandlingar av diverse socialt förankrade störningar.