Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Author "Weckström, Belén"

Sort by: Order: Results:

  • Weckström, Belén (2022)
    Den här kandidatavhandlingen är en kritisk diskursanalys av Svenska Yles rapportering om finländska kvinnor i IS-lägret i al-Hol i Syrien. Mitt syfte med avhandlingen är att undersöka hur Svenska Yle kan ha bidragit till debatten om de så kallade "IS-kvinnorna" i Svenskfinland och se om rapporteringen följt ett visst mönster. Avhandlingen svarar på den övergripande forskningsfrågan: Hur omtalas de finländska kvinnorna i IS-lägret i al Hol i Svenska Yles rapportering? I uppsatsen analyseras hur kvinnorna beskrivs, deras omtal och vem som hörs i rapporteringen. I den här undersökningen analyseras tre artiklar publicerade på svenska.yle.fi mellan datumen 6 mars 2019 och 23 augusti 2019. Som sökord på svenska.yle.fi har jag använt al-Hol, IS-kvinnor, IS och islamisk. De valda artiklarna har varierande rubriker och olika skribenter, för att analysen ska behandla så varierande texter som möjligt. Huvudfokus i analysen ligger på rubricering, text och eventuella visuella data som kompletterar artikeln. Det har inte forskats mycket om kvinnor och terrorism. De utgör uppskattningsvis 20–30 procent av terrorister i terroristgrupper. Det förekommer ofta könsdiskriminering (eng. gender bias) då medier rapporterar om kvinnliga terrorister. Den här könsdiskrimineringen liknar de inramningar som medier ofta använder då de rapporterar om kvinnliga politiker. Hur världen ser terrorister varierar. Många har en bild av terrorister som psykiskt sjuka individer, men faktum är att merparten terrorister är helt rationella. Vi skapar en bild av de här psykiskt sjuka individerna eftersom det är svårt för oss att förstå eller rättfärdiga de våldsdåd de utför. Medier följer ofta samma diskurs. Men Svenska Yles rapportering om de kvinnliga finländarna i al-Hol bryter mot mönstret. Svenska Yles rapportering om finländarna i lägret i al-Hol i Syrien förändras under den period som artiklarna omfattar. I början omtalas kvinnorna som mammor, fruar och familjemedlemmar. Några månader senare står det skrivet om kvinnor, säkerhetshot och personer med terroristkopplingar. Inramningarna följer samma mönster som ordvalen. I början av nyhetsrapporteringen grupperas kvinnor och barn ihop som en enda kollektiv grupp. Den passiva gruppen kvinnor och barn utvecklas sedan till kvinnor (aktiva aktörer) som radikaliserar barn (offren, de passiva) och utsätter dem för hemskheter. Fastän kvinnorna utvecklas till att agera antagonister i nyhetsrapporteringen kallas de inte terrorister rakt ut. Det antyds i citat och mellan raderna, men det omnämns inte. Kvinnorna i de analyserade artiklarna omtalas allt mindre mänskligt ju längre tiden går och rapporteringen rör sig längre ifrån läsaren. Man kan anta att läsaren får allt svårare att känna sympati för kvinnorna i lägret och mera empati för barnen.