Browsing by discipline "Journalistik och mediekunskap"

Massmedier brukar ofta rapportera om demonstrationer och protester. Rapporteringen har visat sig följa vissa mönster, bland annat brukar den fokusera mer på oroligheter och våld orsakat av demonstranter framom sociala orättvisor som protesterna kan handla om. Fokuset på våld gäller också bildsättningen. Det finns inramningstekniker som medvetet eller omedvetet klassificerar vilken slags demonstration fotografen vill ge en bild av. Det kan vara frågan om att förmedla känsla av laglöshet, fara och oordning. Denna studie är inriktad på Black Lives Matter, en proteströrelse i USA grundad som en reaktion mot polisvåld. Syftet är att se hur rörelsen representerats i tio stora bilder, eftersom bilder fångar ögat när man läser en tidning. Under våren 2020 dödades en man vid namn George Floyd av amerikansk polis. Detta ledde till protester runtom i USA där människor demonstrerade mot polisvåld, specifikt våld riktat mot USA:s svarta befolkning. Protesterna ledde ofta till konfrontationer med polis. Senare spred sig Black Lives Matter-protesterna utanför USA:s gränser, också till Finland. Metoden som används i avhandlingen är kvalitativ bildanalys. Avhandlingen tar hjälp av ”protestparadigmet”, ett ramverk för journalistik kring protester. Protestparadigmet har inspirerat till sex kategorier som kommer till hands i bildanalysen: lag och ordning, våld eller laglöshet, medborgerliga rättigheter, auktoriteter och kommentatorer, sorg och karneval. Materialet består av tio stora bilder tagna ur dagstidningarna Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet. De är insamlade under en tidsperiod på tio konsekutiva dagar som börjar med George Floyds död i USA och slutar med en Black Lives Matter-protest som ordnades i Helsingfors. Av de tio bilderna sattes tre i kategorin ”våld eller laglöshet”. De flesta bilderna innehöll polisiär närvaro. Demonstranterna skildrades oftare som ett kaotiskt inslag som bidrar till en känsla av laglöshet. I den enda bilden där polis attackerade demonstranter var offret en vit person, vilket stämmer överens med tidigare forskning om att vita oftare skildras i offerroll än svarta.

Teknikens utveckling har bidragit till att föra vårt samhälle till ett nytt tidsskede där visuella presentationssätt är det mest framträdande. Den här utvecklingen har vidare bidragit till att nyhetsmedier lägger allt mer vikt vid bilden och det visuella framförandet som kommunikationsmedel. Bilder på människor som flydde Syrienkriget som pågått sedan 2011 dominerade de europeiska nyhetsmedierna åren 2015 och 2016. Flyktingar representeras i nyhetsmedier på ett sätt som avlägsnar "oss" från "dem". Nyhetsmedier objektifierar och kategoriserar flyktingar som en specifik grupp av människor, ofta män, utan att ta historiska, kulturella eller politiska bakgrund i beaktande. Flyktingar är också överrepresenterade i våldtäktstatistiken i Finland vilket bland andra faktorer ger ett intryck av att de är ett hot mot vårt samhälle, även om statistiken kan tolkas på olika sätt. Barn däremot anses oskyldiga och accepteras lättare att förtjäna vår hjälp. De här faktorerna har lagt grunden för avhandlingens syfte, som är att undersöka hur nyhetsmedier utöver text använder visuella medel som har en sympatiserande och berörande effekt på publiken, och att de använder dessa medel för att fånga publikens uppmärksamhet. Det här har jag gjort genom att analysera fotografierna av flyktingbarnen Aylan Kurdi och Omran Daqneesh, som båda på olika sätt är offer för Syrienkriget. Jag har utgått från frågeställningarna varför just dessa bilder blivit symboliska för Syrienkriget och huruvida dessa bilder på barn används för att vattna empatitorkan som uppstår då ett överflöd av varandra liknande bilder har bedövat medlidandet. Som metod har använts kvalitativ innehållsanalys, mer specifikt semiotisk bildanalys med Stuart Halls reflektiva tillvägagångssätt som teoretiskt ramverk. Resultatet visar att de två fotografierna blivit symboliska på grund av att de skiljer sig från de övriga bilderna från kriget i fråga. De är de enda i sitt slag och på grund av sin chockerande och känsloladdade natur använts av nyhetsmedier för att vattna empatitorkan. Då nyhetsmedier publicerar fotografier av det här slaget ger allmänheten ett intryck av att nyheten handlar om ett undantag, vilket inte är fallet. Publiceringen av bilder på döda eller skadade barn är också ett representationssätt som ytterligare avlägsnar "oss" från "dem" eftersom det är osannolikt att liknande bilder av västerländska barn skulle publiceras.

Syftet med denna avhandling är att granska insändare om prideparaderna i två österbottniska småstäder – Jakobstad och Nykarleby. Paraderna ägde rum 2014 respektive 2017. De texter som granskas i avhandlingen har publicerats i lokaltidningen Österbottens Tidning under en tid före och efter paraderna. Jeppis Pride orsakade en hel del uppståndelse i Jakobstad, i övriga Finland och även utomlands. Artiklar, insändare och kommentarsfält vittnar om starka, splittrade åsikter. En del tycker att det inte är en dag för tidigt att ordna parad, medan andra vill att paraden ska bojkottas. När det tre år senare var dags för Nykarleby Pride var uppståndelsen inte alls lika påtaglig. I avhandlingen presenteras kort antalet insändare som nämner ordet pride, samt i hur stor utsträckning skribenterna talar för eller emot pride. Den huvudsakliga undersökningen görs genom en argumentationsanalys av ett antal utvalda texter. Forskningsfrågan lyder: Hur ser argumentationen ut bland insändarna för och emot prideparaden i Jakobstad och prideparaden i Nykarleby? Majoriteten av de skribenter som tydligt tar ställning mot paraden använder bibeln som grund för sina argument. Det argument som mest frekvent lyfts upp är hur det i bibeln står att Gud har skapat människan till man och kvinna och att äktenskapet ska instiftas mellan en man och en kvinna. De som i sin tur talar för pride använder sig av argument med ledorden tolerans, mänskliga rättigheter och kärlek. De insändare som analyseras mer ingående är skrivna utifrån ett kristet perspektiv. Skribenterna är både för och emot pride – och tidningens insändarspalt är plattform för deras diskussion. En talar om hur bibeln fördömer homosexualitet, medan en annan menar att den homosexualitet som finns i bibeln egentligen beskriver olika fall av pedofili – och att det är sådant som Gud fördömer, inte relationer mellan människor som älskar varandra.

Ämnet för denna avhandling är hur rapporteringen kring rörelsen #dammenbrister såg ut i två finlandssvenska medier, närmare sagt Hufvudstadsbladet och Svenska Yle på dagen när uppropet släpptes den 29 november 2017. Syftet är att analysera hur man framställde den finlandssvenska metoo-rörelsen med stöd av feministisk ståndpunktsteori och med bakgrund i tidigare forskning kring mediers framställning av feministiska kvinnorörelser och sexualbrott. I studien analyseras sex artiklar med hjälp av kritisk diskursanalys som influerats av Teun van Dijks makro- och mikroanalys. Studiens resultat pekar på att mediernas rapportering huvudsakligen framställt #dammenbrister-uppropet i ett positivt ljus samt lyft uppropets syften och mål. Ändå kommer en del problem upp till ytan i analysen bland annat i bortförklaringar för förövare och trivialiserande av sexuella trakasserier. Resultatet visar sammantaget på en positiv förändring kring hur feministiska rörelser framställs i medierna jämfört med tidigare forskning.

Syftet med denna studie är att undersöka etiken kring ögonvittnen i krisrapportering. Medierna i Finland kritiserades hårt för oetisk exponering av ögonvittnen efter skolskjutningen i Jokela år 2007. Studien omfattar etiska frågeställningar kring användningen av ögonvittnen i media. Avsikten är att skildra hur redaktionerna tänker och resonerar kring ögonvtittnen i medierna och vilka mönster som finns inom rapporteringen samt bemötandet av chockade personer som befinner sig mitt i en kris. Studien undersöker vilka kriterier som bör uppfyllas för att journalisterna ska kunna anse att ett vittne är pålitligt och lämpligt att intervjua. Studien bekantar sig också med hur cheferna på redaktionerna tänker och handlar i dylika situationer. Uppsatsen bygger på fyra intervjuer med finlandssvenska journalister. Intervjuerna ligger som grund för den kritiska diskursanalysen i uppsatsen. Diskursanalysen följer Norman Faircloughs principer för diskursanalys. I uppsatsen analyseras fyra diskurser, case-diskursen, pålitlighetsdiskursen, etik- och exponeringsdiskursen och närhetsdiskursen. De sammanfattande slutsatserna är att ögonvittnesrapporteringen har ändrats mycket sedan år 2007 då skolskjutningen i Jokela inträffade. Då var såväl reportrar som chefer oförberedda och saknade beredskap för att hantera en sådan situation. Efter kritiken som uppstod har redaktionerna tagit lärdom och utvecklat planer för hur etiska frågor kring ögonvittnen behandlas i kriser

Den här avhandlingen undersöker maktobalansen mellan polisen, medier och anarkister och hur denna maktobalans visar sig i diskursen i huvudstadsregionens mediers texter om anarkistisk aktion och polisvåld som svar på den. Som metod används kritisk diskursanalys och maktstruktursanalys i enlighet med Norman Faircloughs metod och teori. På grund av att medierna och polisen har ekonomisk makt, och stöd från staten som besitter politisk och ekonomisk makt, så kommer budskap som gynnar dem och staten att stärkas i den hegemoniska diskursen. Anarkisternas budskap och maktpositioner kommer att försvagas i den hegemoniska diskursen eftersom de motsätter sig staten och de nuvarande maktstrukturerna. En kritisk diskursanalys av Yle Uutisets artikel om polisens våldsamma intervention vid det anarkistiska evenemanget Musta Kallios öppningskonsert visar att artikelns diskurs tyder på maktobalansen mellan polisen och anarkister i förhållande till medier. Artikelns diskurs gynnar polisens maktposition. För att göra allmänna slutsatser om diskursen i medietexter skulle det krävas att fler medietexter analyseras. Den här avhandlingen skapar en metodologisk och teoretisk ram för fortsatt diskursanalys.

Objektifiering av kvinnor är allmänt och förekommer i många former av media. Även kvinnliga artister sexualiseras mera än manliga. Inom musikbranschen säljer kvinnor ofta mera på sex och karaktär än musikaliskt innehåll. I min kandidatavhandling undersöker jag hur Rolling Stone Magazine porträtterat Madonna som kvinnlig artist och jämför hur deras porträttering av henne förändrats över tid under Madonnas karriär, från år 1983 – 2019. Jag analyserar fem långa intervjuer som Rolling Stone Magazine gjort med Madonna och recensionerna de skrivit om alla hennes album, sammanlagt 15 stycken. Som analysmetod tillämpar jag kvalitativ textanalys. Mitt syfte är att se vilka attribut journalisten valt att lyfta fram och om fokus förändrats längs med åren. Jag har analyserat 20 artiklar, 15 albumrecensioner och fem intervjuer. Av dessa har fyra recensioner och en intervju skrivits av kvinnor och de övriga av män. I artiklar från 1983 – 1999 skriver journalisterna ofta om Madonnas utseende och sexualiserar henne medan de senare skriver mer om Madonnas musik. Det här beror delvis på artikelgenren. I albumrecensioner koncentrerar sig journalisten på albumet och inte personen Madonna. I de längre intervjuerna fokuserar journalisten på allt - kanske nästan annat mer än själva musiken. I tidigare artiklar beskrivs Madonna som liten och osäker medan hon beskrivs som mäktig och stark i artiklar från de senaste åren. I nyare artiklar tar journalisten ofta upp Madonnas ålder, i både positiva och negativa sammanhang. Madonnas sexualiserade stil har kritiserats ända från början av hennes karriär till idag. Då Madonna var yngre beskrevs hon ofta som en sexsymbol. Idag beskriver man ofta Madonna i kontrast till hennes ålder. En bidragande orsak till att journalister särskilt i intervjuerna skriver om Madonna i ett positivare ljus kan vara att hon vägrar svara på irrelevanta frågor. I tidigare intervjuer svarar hon snällt på alla typer av frågor medan hon senare avbryter journalisten och väljer när hon vill svara. Detta kan också bero på att Madonna blivit vanare vid och bekvämare med intervjuer. Mina resultat tyder på att Madonna idag sexualiseras i lägre grad än förr, men detta kan helt enkelt bero på att hon är äldre - få kvinnliga artister har lika långa karriärer. Under 1980-talet talar journalisterna mycket om Madonnas utseende och väljer att fokusera mera på det än på musiken. Likaså beskrivs Madonna under 2000-talet ofta med positivare adjektiv än tidigare, ”girly”, ”boy toy” och ”doll” (flickig, leksak för pojkar, docka) byts ut mot ”queen of pop” och ”fiery” (drottningen av pop och eldsjäl). Trots detta förekommer också negativare kommentarer om Madonna på äldre dagar, men ofta är artiklarna mer neutralt skrivna. De negativa kommentarerna är ofta åldersrelaterade och handlar om att Madonnas beteende upplevs opassande för åldern.

Influerare på sociala medier har enorma mängder följare. De gör betalda samarbeten med företag och uttrycker sina åsikter om varierande samhälleliga ämnen, samtidigt som många av dem även delar med sig av sina vardagliga liv. I traditionella medier har influerarnas makt och avsaknaden av granskningen av influerare som makthavare diskuterats. Precis som det är väsentligt att granska innehållet i traditionella medier är det i allra högsta grad nödvändigt att granska innehållet på sociala medier. Framför allt det innehåll som influerare lägger upp. Många människor blir dagligen exponerade för deras innehåll vilket således möjligtvis kan påverka dem på varierande sätt. Mitt syfte med denna avhandling är att ge en överblick av vad för slags innehåll svenska influerare lägger upp på sina Instagramkonton. Studien är en kvantitativ innehållsanalys av fem svenska influerares Instagraminlägg. Influerarna vars inlägg har granskats i studien är Joakim Lundell, Lucas Simonsson, Jonna Lundell, Tova Helgesson och Therése Lindgren. De har sammanlagt över fyra miljoner följare på sina Instagramkonton. I studien granskas 500 Instagraminlägg delade av de fem ovannämnda influerarna. Inläggen är från tidsperioden 10/2016–3/2020. Influerarnas inlägg delades in i tre kategorier; 1. Samhälleliga ämnen 2. Betalda samarbeten 3. Annat. Majoriteten (81,4 procent) av influerarnas inlägg kunde kategoriseras som Annat. I kategorin ingår inlägg som behandlar lättsammare ämnen samt inlägg som inte lyfter fram något specifikt. Ämnena i kategorin var mycket varierande, allt från familjerelaterade bilder till humorrelaterade videor. Alla förutom Jonna Lundell lyfte fram samhälleliga ämnen i sina Instagramflöden. Variationen för de övriga fyra influerares samhälleliga engagemang var mellan 5 och 12 procent. Sammanlagt kunde sju procent av infuerarnas inlägg kategoriseras som Samhälleliga ämnen. Kategorin Betalda samarbeten utgjorde 11,6 procent av innehållet som granskades. Variationen för de fem influerarnas inlägg som kategoriserade som Betalda samarbeten var mellan 1 och 30 procent. Fastän största delen av influerarnas inlägg varken kunde kategoriseras som Samhälleliga ämnen eller Betalda samarbeten utgjorde de här kategorierna ändå nästan en femtedel av inläggen. Det kan alltså konstateras att influerare kontinuerligt delar med sig av sina åsikter samt upplevelser när det kommer till samhälleliga frågor, och att de även kontinuerligt marknadsför på sina Instagramkonton.

Den svenspråkiga journalistiken i Finland är liten, den opinionsbildande journalistiken är ännu mindre. När den avgränsas uttryckligen till den opinionsbildande journalistik som publiceras på de svenskspråkiga tidningarnas ledarsidor samt de journalister som arbetar som ledarskribenter är den ännu mindre. Det finns tolv ledarskribenter verksamma på svenska. Att vara professionell opinionsbildare och ledarskribent på svenska i Finland innefattar dessutom det att man arbetar i en minoritetskontext med allt vad det innebär gällande specifika sakfrågor men också i fråga om hur man förhåller sig till majoriteten. Den opinionsbildande journalistiken är i förändring världen över. I och med att webbforum och sociala medier breder ut sig är opinionsjournalistiken i förändring. I dag kan alla inte bara ha en egen åsikt, utan också med lätthet publicera den. Hur inverkar det här massiva flödet av åsikter på de professionella opinionsjournalisterna, det vill säga ledarskribenterna? Syftet med den här kandidatavhandlingen är att utreda ledarskribenternas attityder om sitt arbete och om hur livskraftig de anser att den opinionsbildande journalistiken på svenska i Finland är just nu. Det här är relevant att undersöka, eftersom den opinionsbildande journalistiken och debattklimatet över hela världen förändrats märkbart under 2000-talet. Traditionellt har den opinionsbildande journalistiken gått hand i hand med printmedia och papperstidningen. Digitaliseringen påverkar givetvis det här och inte minst verksamhetsförutsättningarna för den opinionsbildande journalistiken. Forskningsmetoden som används är kvalitativ forskningsintervju. Valet av metod motiveras med att informanternas subjektiva uppfattning om ämnet ligger i fokus i och med forskningsfrågan ”Vilka är ledarskribenternas attityder till den svenskspråkiga opinionsbildande journalistikens livskraftighet 2016?” Enligt den norske forskaren Steinar Kvale är den kvalitativa forskningsintervjun lämplig bland annat när avsikten med studien är att beskriva informanternas upplevelser och självuppfattning eller klargöra och utveckla informanternas perspektiv på något, vilket är fallet i den här studien. Enligt den brittiska forskaren Judith Bell ligger den kvalitativa forskningsintervjuns styrka i dess flexibilitet. Jag bildade mig en helhetsuppfattning om materialet med hjälp av meningskoncentrering. En slutats man kan dra av informanternas svar är att de flesta tidningar har, om inte en direkt linje, så i varje fall definierade värderingar, någonting som inte var självklart tidigare. En annan slutsats man kan dra är att arbeta som opinionsbildare med den finlandssvenska minoriteten som publik finns särskilt känsliga frågor och de allra känsligaste är de som gäller minoritetens existens, till exempel den obligatoriska skolsvenskan. En ytterligare slutsats man kan dra är att debattklimatet förändrats under de senaste femton åren. Enligt informanterna har människors åsikter polariserats och blivit mer extrema. Och i den mån moderata åsikter existerar i den offentliga debatten får de inget utrymme, de försvinner bland de mer extrema ståndpunkterna. Forumen för debatt och sätten att debattera har också förändrats under de senaste femton åren vilket påskyndat denna polarisering. I undersökningen framkom att samtliga informanter har en stor medvetenhet om den pressade ekonomin i branschen. De anser att de främsta orsakerna till det här är digitaliseringen och printmedias tillbakagång. De största återverkningarna som det här fått på ledarskribenternas arbete är att det inte längre finns tillräckligt mycket tid att läsa på som tidigare och på en av ledarredaktionerna ska också samma mängd jobb göras av färre människor. Vilken är den svenskspråkiga opinionsbildande journalistikens livskraftighet i Finland 2016? Svaret på forskningsfrågan är tudelat. Å ena sidan är den livskraftig eftersom ledarskribenterna är kunniga, kompetenta och i huvudsak pålästa. Å andra sidan är det förstås en resursfråga. Ledarredaktioner sammanslås och producerar nu för tiden ofta ledare och övriga opinionstexter för flera tidningar. Trots att det här tenderar att öka professionalismen, när flera ledarskribenter samverkar i en och samma produktionsmiljö, leder det otvivelaktigt till att de oberoende debattrösterna blir färre. De professionella debattrösterna på svenska i Finland är redan få sedan tidigare. Allt färre debattröster hämmar den professionella opinionsbildningen och i förlängningen samhällsdebatten på svenska i landet.

Syftet med avhandlingen är att undersöka huruvida den rikstäckande tidningen Hufvudstadsbladet, HBL, genom sin rapportering reproducerar sterotypa uppfattningar, eller myter, kring våldtäkt och hur de i så fall ser ut. Detta eftersom tidigare forskning slagit fast att mediekonsumenters uppfattningar om våldtäkt påverkas av hur brottet beskrivs i till exempel tidningar. Uppsatsen utgår ifrån socialkonstruktionism, där språket både anses bygga verkligheten och vara en konstruktion i sig självt. Metoden är kvalitativ innehållsanalys med närläsning som verktyg. 117 artiklar ingår i analysmaterialet, varav 25 närläses. Artiklarna är hämtade från webbplatsen gamla.hbl.fi och är publicerade åren 2011-2015. Undersökningen visar att HBL reproducerar en sterotyp bild av våldtäkt där gärningsmän är galna främlingar, och där icke-vita personer associeras med brottet i större utsträckning än vita. Däremot reproducerar HBL inte sterotyper som sexualisering av offret eller situationen eller uppfattningar om att kvinnor ljuger om våldtäkt.