Browsing by discipline "Sociologi"

Ölkonsumtionen har förändrats i en snabb takt inom de senaste årtiondena. Det har uppstått en ny subkultur bland ölentusiaster, som är intresserade av hantverksöl. I min kandidatavhandling diskuterar jag ölentusiasternas verksamhet och motiv ur ett samhälleligt perspektiv. Ölentusiasters hobby kan ses som ackumulerande av olika former av kapital (kulturellt, symboliskt) och som ett samarbete, där ölentusiasterna hjälper varann att utvecklas till att bli ännu mer insatta i hantverksöl. Jag diskuterar i korthet genus och subkultur som underliggande fenomen i hantverksölkulturen. Jag undersöker också hur både fysiskt och digitalt samlande blivit en viktig aspekt i kulturen. Utgående från litteraturen drar jag slutsatsen att ölentusiaster har många roller såsom upptäcktsresande, hedonister, analytiker och lärare. Deras rangordning sinsemellan kan också delas in enligt erfarenhet och kunnighet från noviser till experter. För att förstå ölentusiaster är det centralt att granska hur de ser sina roller i subkulturen och att de samlar på sig kulturellt och symboliskt kapital för att klättra uppåt i rangordningen.

I allmänhet används ”ideologi” antingen som en synonym för politisk övertygelse i den bredaste möjliga betydelsen, eller alternativt som en beskrivning av en förtryckande, diktatorisk dogma. Den nyliberala ideologin är annorlunda; enligt vissa finns den inte alls, enligt andra är den global och allomfattande. Denna avhandling är ett försök att rehabilitera två kontroversiella begrepp inom sociologin – ”nyliberalism” och ”ideologi” – igenom att redogöra för en Symptomatisk analys av det nyliberala förhållandet till staten. Den s.k. nyliberala makroregimen kännetecknas av ett system av självständiga centralbanker som idkar en inflationsikriktad penningpolitik på basis av nyklassisk makroekonomi. Detta innebär en institutionalisering av en nyliberal ideologi som lutar på den nyklassiska ekonomiska teorins ontologiska antaganden. I den nyliberala världsordningen, som föreställs och administreras som ett horisontellt nätverk av reciproka marknadsförhållanden, framstår staten som ett irrationellt element som förvränger den sociala verklighetens annars rationella koherens men som samtidigt förutsätts för att upprätthålla den. Det nyliberala förhållandet till staten är inte enbart en enkelt antagonistisk sådan; staten är den nyliberala ideologins Symptom – ett uttryck för oförenligheten mellan den nyklassiska ekonomiska teorins ontologi och samhällets verkliga ontik. Eftersom de europeiska institutioner som manifesterar denna ideologi i praktiken, dvs. upphöjer den till socialt faktum, till stort sett ligger utanför den nationella verkställande maktens och det demokratiska beslutsfattandets sfär måste den ses som mera än bara ett diskursivt fenomen. nyliberalismen är en kapitalistisk ideologi, i klassisk marxistisk mening, som strävar till att avpolitisera och avdemokratisera det ekonomiska. Den strävar till att generalisera den rådande klassens intressen som samhällets intresse i allmänhet och således förtränga klasskonflikten igenom att göra desinflation till det centrala målet för penningpolitiken.

Den svenskspråkiga minoriteten i Finland är en minoritet som enligt flera olika test, studier och barometrar i snitt lever längre och friskare liv än majoritetsbefolkningen. Finlandssvenskarna är enligt denna forskning i allmänhet också nöjdare med sin hälsa och sin livssituation än den finskspråkiga majoriteten (Aromaa et. al, 1999, 2002, 2006; Hyyppä 2002, 2005). Syftet med denna avhandling är att granska det sociala kapitalets betydelse för hälsan hos den svenskspråkiga befolkningsgruppen i Finland. Avhandlingen granskar finlandssvenskhet som fenomen, det sociala kapitalets definitionsmöjligheter, riktningar och tillämpningsområden samt hur det finlandssvenska sociala kapitalet tar sig uttryck och vilken betydelse det möjligen har. Diskussionsdelen tar upp kritik av såväl det granskade materialet, de olika teoretiska riktningarna samt hur fokus ofta styrs i den vetenskapliga debatt som uppstår. Till slut föreslås även riktningar för framtida forskning och diskussion. Som en övergripande slutsats kan sägas att finlandssvenskar enligt den forskning som finns till hands verkar ha mera socialt kapital än de finskspråkiga, och att detta sociala kapital är till fördel för finlandssvenskarnas hälsa och välmående.

Sekularisering som fenomen innebär en process där delar av samhället och kulturen lösgör sig från religiösa institutioners makt och symboler. Tesen går ut på tanken om att modernismens framsteg i form av bland annat den suveräna staten, kapitalismen och de empiriska vetenskaperna skulle leda till att religioner tappar sin influens och eventuellt försvinner från moderniserade länder. Begreppet kan dessutom delas in i två dimensioner, det vill säga den allmänna som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat, samt den privata som innefattar individuell tro och praktiserande. Syftet med uppsatsen var att svara på frågan om det råder en sekulariseringsprocess i Finland, och i vilken mån den har kommit att omfatta såväl den allmänna som den privata sfären. Jag gjorde detta genom att studera olika texter och teorier om religion och sekularisering som betonar postmodernitet, individualism och konsumtion, och sedan jämföra det med statistik och fakta gällande religiositet i Finland. Jag har dragit slutsatsen att en sekulariseringsprocess i viss mån förekommer i Finland. De strukturella ändringarna som karakteriserar postmodernitet i form av en lösgöring från traditionella gemenskaper och auktoriteter, en ökad individualisering och masskonsumtion, står i enlighet med vad statistiken berättar om den finska religiositetens natur och sekularisation idag. Den påverkar dock för det mesta den institutionella dimensionen då det kommer till människors behörighet till kyrkan och det konkreta praktiserandet förknippat med det. Samtidigt har förhållandet mellan kyrka och stat förhållit sig relativt orört redan länge. Antalet behöriga till kyrkan sjunker, färre människor deltar i gudstjänster och en mindre andel fortsätter att tro enligt kyrkans lära. Möjligheten att delta i kyrkans riter tycks vara den största orsaken till att höra till kyrkan. I en tid präglad av lösgörande från traditionella gemenskaper som familj och religion, spelar nu den egna identiteten en större roll i val av alternativa gemenskaper och värden. Samtidigt fortsätter dock den subjektiva och individuella tron att blomstra i form av till exempel tron på gud eller en högre makt, böner och uppfattad religiositet. Religion och religiositet kan därför påstås ha gått mer och mer mot det subjektiva och privata hållet kontra det institutionella. Trots att sekularisation alltså i viss mån förekommer, kan Finland inte påstås vara ett sekulariserat land. Varken från det allmänna perspektivet som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat där det klart förekommer samarbete, eller från det privata som innefattar individuell tro och praktiserande där de subjektiva och individuella formerna av religiositet än idag blomstrar.

Eftersom invandringen till Finland har ökat i olika skeden sedan början på 90-talet har finländska medier framställt immigranterna på olika sätt. Syftet med den här avhandlingen är att ta reda på hur de finländska attityderna och allmänna diskurserna om invandring och etniska minoriteter i finländsk media beskrivits under de senaste tre decennierna (1990 – 2017). Analysen över dessa attityder i den här avhandlingen är baserad på en litteraturöversikt av relevanta verk och forskning inom området etniska relationer. I analysen identifierades fyra olika fenomen som förekom i forskningen. För det första framställer media invandring sedan början på 90-talet som en klar dikotomi mellan ”vi” och ”dem”, undantaget gäller dem som är välbärgade eller ”som hör till västvärlden” som t.ex. Amerikaner. För det andra ser det ut som om det finns en attitydtrend och diskurs i svåra ekonomiska tider och under recessioner. Det innebär att invandrare porträtteras och ifrågasätts som antingen ”bra” eller ”dåliga” för nationalekonomin. För det tredje har attitydklimatet hårdnat efter 2007 så att utilitaristiska diskurser tagit form och för det fjärde återkommer ett underliggande tema, där invandringen framställs som ett hot mot nationalismen och välfärdssamhället.

Religion och tro har inom samhällsvetenskaperna ansetts inneha en central roll för individers integration i samhälle. Religioner skiljer sig däremot åt i vilken grad tron integrerar individer till samhället. Europeiska protestantiska länder, speciellt de nordeuropeiska, anses genomgå en förändringsprocess där det religiösa deltagandet avtar. Samtidigt har integrationen inom protestantiska länder ibland definierats som låg. Denna utveckling har inom samhällsvetenskaperna och sociologin diskuterats utgående från sekulariserings-, moderniserings- och individualiseringsteorier. I min avhandling behandlar jag religion och dess funktion med en särskild tyngdpunkt på den protestantiska tron. Sekularisering diskuteras som ett omtvistat och ifrågasatt fenomen och jag undersöker hur protestantismen kan förstås genom sekulariseringsdebatten. Avhandlingen behandlar därefter motsättningen mellan de västerländska samhällenas individualistiska karaktär och religion som en gemenskapsskapande institution. Som ett alternativ till den protestantiska tron diskuteras nyandlighet och spiritualitet, inom vilka anpassningsbarhet och självbestämmande tillåter individualistiska karaktärsdrag och på så sätt i högre grad tilltalar individer än den institutionellt organiserade tron. Resonemanget i avhandlingen framför att den förändring som sker specifikt i europeiska protestantiska länder inte är entydig och klar. Då man granskar den protestantiska tron kräver en bred studie av historia, modernisering, sekularisering och individualisering för att framföra en komplett uppfattning.

Målet med denna litteraturstudie är att beskriva hur intrycksstyrning på sociala medier sker, vilka intrycksstyrningens bakomliggande motiv är, samt vem målgruppen för intrycksstyrningen består av. Därtill diskuteras begreppet ”personligt varumärke”, som har en stark anknytning till både intrycksstyrning och interaktionen på sociala medier. Studiet baserar sig på forskning och avhandlingar kring sociala medier och interaktion som sker inom dem. Den teoretiska delen baserar sig på Erving Goffmanns dramaturgiska teori (1965) genom hela avhandlingen. Enligt studien kan Goffmans dramaturgiska teori tillämpas även på interaktion som sker på sociala medier, och att motiven att delta i livet på sociala medier är de samma som i livet utanför dem. Det finns dock skillnader mellan det sociala livet på internet och det sociala livet utanför det, bland annat kan individen inte alltid vara medveten om vem som kan följa med hens liv på sociala medier och hur denna okända publiken tolkar hens aktivitet. Individens fotspår på sociala medier kan även leda till att hen medvetet eller omedvetet skapar sig ett personligt varumärke, vilket i sin tur kan inverka på hennes position på arbetsmarknaden. Slutsatsen är att Erving Goffman, vars teori om intrycksstyrning skapades långt före sociala medier, kan till största delen beskriva både processerna bakom interaktionen på sociala medier, samt skapandet av ett personligt varumärke.

I denna kandidatuppsats analyserar jag jämställdhet inom polisen i Finland inom ramen för en feministisk förståelse av jämställdhet. Inom feministisk teori finns en tredelning gällande genus som begrepp, och man talar om tre teoretiska positioner; equality, difference och diversity. Jämställdhet är ett komplext begrepp, som får olika innebörder i olika kontexter. Jag utgår från en tredelning där jag skiljer mellan jämställdhet som lika rättigheter, jämställdhet som baserar sig på könsskillnader och jämställdhet där flera dimensioner än endast jämställdhet mellan könen beaktas. Denna förståelse av jämställdhet har sina rötter i de olika förståelserna av genus som de tre positionerna equality, difference och diversity representerar. Jag analyserar jämställdheten inom polisen utgående från Vesa Huotaris rapport ”Naisten ja miesten tasa-arvo poliisissa 2018” som behandlar resultaten i en jämställdhetsundersökning som genomförts inom polisen. I analysen konstaterar jag att det baserat på Huotaris rapport verkar råda en syn på jämlikhet som lika rättigheter inom polisen. Formellt sett har kvinnor och män samma möjligheter att exempelvis avancera i sin karriär, och inom ramen för en syn på jämställdhet som lika rättigheter ser man individens egna prestationer som det som avgör hur långt man kan komma. Detta tankesätt gör att strukturer som gynnar män är svåra att upptäcka, och kan leda till att förändringen inom polisen som organisation mot en mer jämställd verklighet är långsammare än i samhället i övrigt. Inom polisen kan man också urskilja en syn på genus och jämställdhet som fokuserar på könsskillnader. Samtidigt som man betonar allas lika rättigheter och möjligheter, märker man också av ett tankesätt som tydligt gör skillnad mellan kvinnliga och manliga poliser som kategorier. Kategorierna förknippas med vissa förutfattade meningar, som att manliga poliser är fysiskt starkare medan kvinnliga poliser har bättre sociala förmågor. Detta tankesätt har konsekvenser för polisarbetet då det syns i bland annat ett hurdant arbetssätt kvinnliga respektive manliga poliser förväntas ha, och ibland också vilka uppgifter de anses lämpliga för.

Könskvotering är ett verktyg som används världen över och i olika omfattning med syftet att främja kvinnlig representation. Trots att verktyget för det mesta lyckats öka andelen kvinnor inom de institutioner där det har använts har verktyget fått utstå omfattande kritik genom åren. I denna avhandling granskar jag således könskvoternas inverkan på kvinnlig representation ur ett sociologiskt perspektiv. I avhandlingen studerar jag verktygets syn på kön, teorier om värdig representation och undersöker teorier om erkännandets politik i relation till kvinnlig representation genom könskvotering. Jag kartlägger även debatten om könskvotering som ett verktyg för ökad kvinnlig representation och ser till de diskurser som verktyget omfattas av i politisk och akademisk debatt. I avhandlingen analyserar jag även hur könskvoter påverkat Rwandas och Sveriges kvinnliga aktörskap och representation med syftet att belysa de olika effekter som könskvoter kan ha på kvinnor i olika länder. Avslutningsvis konstaterar jag att verktyget kan spela en viktig symbolisk roll för ökad kvinnlig representation och för kvinnors aktörskap på det politiska fältet.

Miljön exploateras och vi står inför en hotande klimatförändring. En stor del av miljöproblemen är skapade av människan, vilket också gör dem till mänskliga problem. Hur vi handskas med naturen har ett samband med hur vi ser oss själva i förhållande till naturen. Jag har undersökt hur de samhällsvetenskapliga perspektiven kritisk teori, politisk ekonomi, identitetsteori och performansteori, samt miljöetiska synsätt såsom djupekologi och nyhedendom, belyser relationen mellan människa och natur och hur den hänger ihop med miljövänligt beteende. Jag har undersökt hur världsbilder, värden och etik samt vardaglig mänsklig aktivitet påverkar förhållandet till miljön. Jag har granskat hur relationen mellan människa och natur bestäms, hur relationen påverkar miljövänligt beteende, vilken slags relation som befrämjar miljövänligt beteende, samt hur en sådan relation uppnås. Mina slutsatser är att relationen till naturen bestäms av kulturen och motsättningar i samhället samt genom förkroppsligad aktivitet och identitetsprocesser. Ett miljövänligt beteende befrämjas genom en nära relation till naturen som bygger på kollektivistiska värden, ekocentriska världsbilder och en ekologisk identitet. En närmare relation till naturen kan uppnås genom förkroppsligad aktivitet och upplevelser av och kontakt med naturen.