Browsing by study line "Socialpsykologi"

ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsvariation som kännetecknas av hyperaktivitet, impulsivitet och ouppmärksamhet. Diagnostiseringen av ADHD har ökat under de senaste decennierna och ADHD är en av de vanligaste psykiatriska diagnoser hos barn. ADHD är kopplat till flera utmaningar, speciellt sociala. Syftet med denna litteraturgenomgång är att på basis av tidigare forskning redogöra för hur ADHD påverkar romantiska relationer. Litteraturgenomgången sätter ett starkt fokus på utmaningar i en romantisk relation och ADHD men diskuterar även om det finns fördelar med ADHD i relationen. För att kunna hjälpa individer med ADHD krävs förståelse för och medvetenhet om konsekvenser av ADHD. Litteraturgenomgången fördjupar sig i självkänsla och våldsamt beteende som kopplats till ADHD och hur det påverkar en romantisk relation. Resultatet från litteraturgenomgången är att individer med ADHD upplever flera problem i romantiska relationer. Kopplingar har gjorts mellan bland annat ADHD, lägre relationstillfredsställelse, våldsamt beteende i romantiska relationer, låg självkänsla, ostabila relationer och maladaptiva copingmetoder som används i romantiska relationer. Detta kan leda till att välbefinnandet lider hos båda partnerna. Trots att ADHD även kan medföra positiva fördelar tyder forskning på att nackdelarna med ADHD är fler.

Syftet med denna avhandling, som är uppbyggd som en litteraturöversikt, är att klargöra hur en vuxen persons anknytning är relaterad till kvaliteten på romantiska parförhållanden. Frågeställningen får sin grund från anknytningsteoretiker som Ainsworth och Bowlby. Anknytningsmönster är inre arbetsmodeller som är relativt stabila under en individs livstid och är därmed viktiga att forska i på grund av deras effekt på alla relationer (Hasim m.fl., 2018). För att samla kunskap om detta ämne användes sökmotorer som Web of Science med olika kombinationer av sökord som ”adult attachment” och ”quality of relationship”. Bowlby (1952; 1977; 1982) och Aisworths (1978) tidiga teorier redogör för hur tryggt, otrygg ambivalent, otrygg undvikande och otrygg desorganiserade anknytningsmönster formas av den typ av vårdande omgivning vi befinner oss i som spädbarn. Enligt de här teorierna bibehålls dessa inre modeller till vuxen ålder och kan relateras till kvaliteten på romantiska relationer. Resultaten visar att de med trygg anknytning tenderar att präglas av beteende och attityder som främjar god kvalitet i parrelationer, så som högre tillfredsställelse, intimitet (Busby, 2020), god kommunikation (Guerrero m.fl., 2009) och konstruktiv konflikthantering (Gonzalez-Ortega m.fl., 2017). Personer med någon sorts otrygg anknytning (alltså antingen ambivalent, undvikande eller desorganiserad) tenderar däremot att ha sämre kvalitet på sina parrelationer; ambivalenta personer tenderar att ha låg tillfredsställelse, destruktiva konfliktstrategier (Guzman-Gonzalez m.fl., 2020) och svårigheter med förtroende i relationen till sin partner (Tan m.fl., 2012). Undvikande personer är präglade av undvikande konflikthantering (Cann m.fl., 2008), låg kommunikation (Guerrero m.fl., 2009) och sämre upplevd intimitet (Busby, 2020). Desorganiserade personer har sällan betydelsefulla romantiska relationer alls men de få som de har är relaterade till impulsivt, aggressivt och vårdslöst beteende (Paetzold m.fl., 2015). Sammanfattningsvis har de anknytningsmönster som vi lär oss i tidig ålder en stor inverkan på kvaliteten på våra framtida romantiska relationer, vilket kan inverka negativt på lyckokänslan och hälsan för en otryggt anknuten individ. Avhandlingen framför anknytningsmönstrens viktiga samband till romantisk relationskvalitet vilket bidrar till kunskap inom relationstillfredsställelse och beteende associerat med anknytningsstilarna. Fortsatt forskning om anknytningens samband angående sexuella minoriteter som bisexuella, pansexuella, asexuella relationer behövs för att komplettera det knappa materialet på det här speciella forskningsområdet.

Mitt syfte med denna avhandling är att med hjälp av tidigare forskning redogöra för hurdana attityder det finns till vegetarianer och veganer, samt hur dessa attityder formas. Avhandlingen fokuserar på orsakerna till attityderna samt följderna av dessa attityder. Individuella faktorer som inverkar på bildningen av attityder tas upp med fokus på vegetarianer och veganer. Hur attityderna ter sig på sociala medier granskas även i avhandlingen. Jag har studerat forskning om attityder till vegetarianer, veganer och allätare samt hur dessa tar sig uttryck i sociala medier och jämför dem för att få en enhetlig bild över hur dessa attityder ser ut. Resultaten av källorna visar att det finns en betydande del av allätare som har en negativ attityd till vegetarianer och veganer och de negativa attityderna är till viss del besvarade från vegetarianer och veganer. Resultaten av källorna visar även att positiva attityder framkom ytterst lite mellan vegetarianer, veganer och allätare. Attityderna till vegetarianer och veganer på sociala medier är överväldigande negativa men dessa kan förändras genom att offentliga kända personer har en vegetarisk eller vegansk diet. I fortsatt forskning skulle det vara väsentligt att undersöka kring de positiva attityderna till vegetarianer och veganer samt granska vilken sociala mediers roll är i attitydskapandet.

Syftet med denna undersökning är att klargöra utifrån tidigare forskning vilka konsekvenser barnaga medför för barnets psykiska och sociala hälsa, samt vilka faktorer som medför till att föräldrar väljer att använda sig av barnaga. Metoden för denna studie är litteraturgenomgång. Kommitten för barnets rättigheter definierar barnaga som bestraffning var fysiskt våld används och var meningen är att orsaka smärta och obehag. Forskning har funnit att barnaga har många konsekvenser på barns psykiska och sociala välmående. Forskning har även visat att fysisk bestraffning leder till ökade risker för internaliserande och externaliserande beteendeproblem. Till de internaliserande beteenden som barnaga kan orsaka hör till exempel försämrat emotionellt välmående. Studieresultaten visar även att barn vars föräldrar hade använt sig av fysisk bestraffning mot dem var mindre sannolika att vara i kapp med sin socioemotionella utveckling än barn som inte upplevt barnaga. Forskning har även visat att det internaliserade beteendet som barnaga orsakar i barndomen, följer med till vuxen ålder. Till de externaliserande beteenden som barnaga orsakar hör uppmuntran till våld, negativa emotioner, antisocialt beteende och låg självkontroll, som i sig fungerar som en medlare till ungdomsaggression. Denna undersöknings resultat visar även att det finns en klar koppling mellan användningen av barnaga och högre nivåer av aggression hos barnen i fråga, vilket ökar desto grövre barnaga det är tal om. Individer som upplevt barnaga i sin barndom är även mer sannolika att ha positiva attityder mot fysisk bestraffning när det kommer till deras egna barn. Dessutom visar resultatet att barnaga höjer risken för att barnmisshandel sker i hemmet. Även om vissa undersökningar pekar mot att upp till en tredjedel av mödrar som använder sig av barnaga gör det i stunder av ilska, är det alltså snarare en tro på att fysisk bestraffning kommer att ha positiva effekter på deras barns beteende än negativa emotioner som driver föräldrar till att använda sig av barnaga. För att motverka den vidsträckta användningen av barnaga bör man undervisa föräldrar kring konsekvenserna uppfostringsmetoden. En viktig del av att motverka den vidsträckta användningen av barnaga som uppfostringsmetod är även att erbjuda stöd åt föräldrar. Det är även viktigt att ta i beaktande kulturella faktorer när det kommer till användningen av barnaga.

Syftet med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning diskutera passivt ledarskap som ett fenomen och dess inverkan på förekomsten av arbetsplatsmobbning. Arbetsplatsmobbning är ett allvarligt, men vanligt problem med flera långvariga konsekvenser för både utsattas välmående och organisationens framgång. Ledarskapet har en central roll i förebyggandet och hanteringen av arbetsplatsmobbning och det är därmed av vikt att studera hur ett mer passivt ledarskap inverkar på förekomsten av arbetsplatsmobbning. Genom en litteraturgenomgång har avhandlingen ämnat att svara på forskningsfrågan ”Hur påverkar passivt ledarskap förekomsten av arbetsplatsmobbning?”. En av de viktigaste teoretikerna inom forskningsområdet är Heinz Leymann, som var en av de första som började studera arbetsplatsmobbning på 80-talet. Leymanns studier citeras fortfarande i dag då han kunnat bidra med insiktsfull kunskap angående arbetsplatsmobbning och dess bakgrund. Avhandlingens resultat visar att det finns en klar koppling mellan passivt ledarskap och arbetsplatsmobbning. Det passiva ledarskapet har ofta en mer indirekt roll och inverkar på t.ex. mellanmänskliga konflikter och roll stressorer som däremot ökar risken för arbetsplatsmobbning. Passiva ledarskapet kan även ses som en form av arbetsplatsmobbning där den passiva ledarens agerande kan tolkas som bl.a. avsiktlig och systematisk social uteslutning. Det passiva ledarskapet har även visat sig ha sina fördelar då det kan bidra till mer autonomi och känsla av självbestämmande. Avhandlingens resultat kan bidra till värdefull kunskap till organisationer, men även fortsatt forskning uppmanas då flera kunskapsluckor kan identifieras i den nuvarande forskningen.

Ensamhet är ett allmänt förekommande problem som har negativa konsekvenser för välmående hos såväl yngre som äldre generationer. Ensamhet definieras som en subjektiv upplevelse som beror på att personen upplever hens sociala relationer eller sociala nätverk som bristfälliga antingen i kvantitet eller kvalitet. Trots att sociala medier underlättat kommunikationen bland människor är det flera som känner sig ensamma. Sociala medier är en samling av teknologier som används för kommunikation, statusuppdateringar och för tillgång till olika sociala nätverk. Syftet med denna litteraturöversikt är att presentera tidigare forskning om relationen mellan användningen av sociala medier och ensamhet bland ungdomar. Valet av denna målgrupp baserar sig på att de flesta studier som undersöker sambandet mellan sociala medier och ensamhet är utförda bland ungdomar. Ungdomstiden är speciellt viktig för skapandet av gemenskap och sociala relationer. Litteratur som presenteras i denna avhandling behandlar relationen mellan sociala medier och ensamhet, utöver detta presenteras relevant statistik om fenomenet. Studier har visat att sociala medier används för flera olika syften, dels kan sociala medier användas för att upprätthålla kontakt med vänner medan det i andra fall kan användas för att kompensera för bristfälliga sociala relationer. Resultaten visar att sociala medier används av ungdomar för underhållning, kommunikation med vänner, för att lära känna nya människor samt för att undvika känslor av ensamhet. Sambandet mellan sociala medier och ensamhet är inte entydiga. Studier har visat att sociala medier kan bidra till förstärkande av sociala relationer, genom ökad kommunikation med vänner. Däremot kan sociala medier öka på ensamhet bland ungdomar som inte upplever sociala medier som meningsfulla. Faktorer som självbild och intimitet på sociala medier kan även bidra till upplevelsen av ensamhet. Sammanfattningsvis kan ensamhet inte förklaras enbart utifrån användningen av sociala medier utan är ett komplext fenomen som består av flera olika beståndsdelar. Avhandlingen avslutas med en diskussion om dess styrkor och svagheter.

Fördomar och av fördomar orsakat diskriminerande, hatfullt och rasistiskt beteende mot etniska och rasifierade grupper har rapporterats i medier runt världen och i Finland de senaste två åren. Fördomar har forskats sedan länge hos vuxna och ungdomar inom flera vetenskapliga discipliner. Fördomar och uttryck av barns fördomar har däremot fått mindre uppmärksamhet inom socialpsykologi, även om barns fördomar kan observeras som exempelvis mobbning och rasism speciellt i skolor i Finland. Syftet i min avhandling är därför att granska barns fördomar och hur barns uttrycker fördomar mot etniska och rasifierade grupper, eftersom största delen av forskningen menar att barns fördomar uttrycks mot etniska och rasifierade minoriteter. Socialpsykologisk relevans uppnås genom att även fokusera på att identifiera sociala förklaringar till hur barn utvecklar etniska fördomar. Resultat av litteraturgenomgången visar att barn i 3–9-års ålder uttrycker fördomar som preferens mot ingruppen, identifiering med ingruppen och positivare evaluering av ingruppen jämfört med utgruppen. Litteraturgenomgången tyder på flera förklaringar till barns utvecklande av fördomar. Förklaringarna centrerar kring den dominerande uppfattningen om normativt inflytande i samhället, i familjer, skolor och inom vänkretsar. Sammanfattningsvis ger samhällets värderingar, normer samt representationer och stereotypier av etniska och rasifierade grupper i medier och föräldrar och vänner verktyg för barn att ta till sig, utveckla och uttrycka fördomar mot etniska och/eller rasifierade grupper.

Denna avhandling är en litteraturöversikt vars syfte är att förstå sambandet mellan grupptryck och kriminellt beteende bland unga. Dessutom analyseras olika bidragande faktorer för både kriminellt beteende och grupptryck. Konformitet är en handling att passa in i en grupp. Som en grupplevande art är mycket av vårt beteende inriktat på att bevara gruppens sammanhållning. Människor har en tendens att ändra sitt beteende för att likna andras. Inflytande är alltså att påverka någon att till exempel bete sig på något sätt som vanligtvis anses vara negativt. Kriminellt beteende är ett viktigt ämne att belysa, eftersom det drabbar miljontals människor över hela världen. Grupptryck kan ha negativa konsekvenser för samhället och därför är det viktigt att man forskar i ämnet för att kunna förebygga kriminellt beteende bland unga. Avhandlingens resultat visar att grupptryck korrelerar starkt med kriminellt beteende bland unga. Framtida forskning kunde fokusera mer på att motarbeta negativt grupptryck för att man ska kunna motarbeta kriminellt beteende bland unga och på det sättet skapa ett tryggare samhälle.

Eftersom människan arbetar en stor del av sitt liv påverkar organisationer hennes identiteter då identitet konstrueras i sociala sammanhang. Syftet med denna litteraturstudie är att studera identitetsarbete i organisationer, humorns roll i organisationer och humor som identitetsarbete i organisationer. Utifrån syftet bildades tre forskningsfrågor: 1) hur konstrueras identiteter i organisationer? 2) Vilken är humors roll i organisationer? 3) Hur används humor som identitetsarbete? Tidigare forskning visar att normativ kontroll från organisationer begränsar personens sätt att tänka, handla och känna genom att påverka hennes normer och värderingar, och reglerar därmed hennes identitetsarbete. Likaså kan organisationer begränsa och reglera hur organisationsmedlemmar använder sig av humor på arbetsplatsen. Humor inom arbetslivet hjälper att skapa mening, kohesion samt hierarkier, och det har en roll i välbefinnande, identitet och inlärning, med mera. Med humor kan personen förmedla identiteter: den anställda kan välja och behålla tolkningar och erfarenheter inom organisationen som hon själv föredrar och som bekräftar de egna värderingarna. Organisationens normer angående humor reglerar identitetsarbetet. Personen kan motstå organisationskontroll med hjälp av humor, till exempel genom att kritisera organisationen med ironi. Hon kan även prova olika identiteter med hjälp av humoristisk handling. Å andra sidan visar tidigare forskning att personen inte är en passiv deltagare inom identitetskontrollering, utan hon bidrar även själv i identitetsregleringen inom organisationer genom att förlöjliga eller disciplinera andra. Teorier om humor anser att humor är ologiskt och motsägbart som skapar status och hierarkier, samt fungerar som copingmekanism för att minska tristess. Avhandlingen har visat att även om det finns mycket forskning om identitet krävs det mer kritisk uppmärksamhet på hur humor bidrar i identitetskonstruktionen. Mer socialpsykologisk forskning om ämnet behövs då största delen av nuvarande forskning är organisations- eller managementstudier. Socialpsykologi som forskningsfält kan erbjuda nya synpunkter med tanke på att både identitet och humor är sociala, vardagliga och mångfacetterade fenomen, vilka både påverkar och påverkas av individen, gruppen och organisationen.

Människan är mest sårbar i barndomen då utvecklingen är mest betydande. Ogynnsamma barndomsupplevelser, så som bland annat misshandel, försummelse och missbruk i hemmet, kan skada barnet på många olika sätt. Mitt syfte med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning redogöra för hur barndomstrauma i hemmet inverkar på 1) barnets kognitiva, sociala och emotionella utveckling och 2) den sociala identiteten. Arbetet genomförs som en litteraturöversikt av befintlig forskning och empiriska studier inom ämnet och källorna härstammar från socialpsykologiska och barnpediatrikiska journaler. Flera av studierna som används baserar sig på den kända CDC-Kaiser ACE-forskningen. Resultaten tyder på att förekomsten av ogynnsamma barndomsupplevelser är hög. Ungefär en av åtta personer har upplevt fyra eller flera barndomstrauman hemma någon gång i sin barndom, vilket tyder på en väldigt hög förekomst av ogynnsamma barndomstrauman i hemmet. Till ogynnsamma barndomsupplevelser räknas fysiska, psykiska och sexuella övergrepp, föräldrars psykiska ohälsa, missbruk i hemmet, våld mot modern, föräldrarnas separation eller skilsmässa, kriminalitet i hemmet samt fysisk och psykisk försummelse. Resultaten visar även att dessa ogynnsamma barndomsupplevelser kan ha en skadlig effekt på barnets utveckling. Det finns ett samband mellan sexuell och fysisk misshandel och försämrad social kognition. Dessutom tyder studier på att personer som upplevt barnmisshandel visar fler tecken på emotionell dysreglering än personer som inte upplevt barnmisshandel. Dessutom har personer som växt upp med ogynnsamma barndomsupplevelser en större risk för att drabbas av psykiska sjukdomar, som bland annat depression i vuxendomen. Studier har även hittat en positiv korrelation mellan ACE:s och självmordsbeteende, depression, ensamhet, stress och en negativ korrelation med självuppfattning och självförtroende. Alla barn blir dock inte drabbade av dessa negativa effekter, då den individuella resiliensen och den posttraumatiska tillväxten hindrar människan från att drabbas hårt.