Browsing by study line "Statskunskap med förvaltning"

Offentlig upphandling och dess påverkan på människor och mänskliga rättigheter har blivit allt mer uppmärksammat i och med globaliseringen och utvidgningen av företags och offentlig sektors upphandlingspraxis. Mark Bovens teori om ansvarsskyldighet hos offentliga aktörer betonar vikten av att politiska aktörer och institutioner hålls ansvariga på flera nivåer för att förbättra demokratiska processer och bygga förtroende. Bekämpning av människohandel och arbetsrelaterat utnyttjande är av yttersta vikt för att främja mänskliga rättigheter och uppfylla avtalsskyldigheter. Det konstateras att Finland behöver aktivt arbete från företag, offentlig sektor och arbetsmarknadsparter för att respektera arbetsrättigheter och mänskliga rättigheter i praktiken. Bristerna i ansvarsskyldigheten inom EU och behovet av att stärka systemen för ansvarsskyldighet betonas, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och arbetslivet. Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur ansvarsskyldighet för mänskliga rättigheter förverkligas inom den offentliga upphandlingen i Finland och att identifiera utmaningar och konsekvenser för mänskliga rättigheter samt förebyggande åtgärder för att hantera dessa i samband med Finlands offentliga upphandling.

Frågan om det föreligger ett demokratiskt underskott inom den Europeiska unionen har varit omtvistad länge och är ännu omdebatterad inom forskningen och samhället. Det finns ändå en växande uppfattning om att unionen och dess institutionella arkitektur lider av en del demokratiska brister. I skenet av denna uppfattning och de kriser som drabbat EU under de senaste åren beslöt sig EU:s institutioner för att lansera Konferensen för Europas framtid, en demokratisk innovation med flera kanaler för deltagande som pågick under ett års tid, genom vilken man önskade engagera EU-medborgarna i att forma unionens framtid och riktning. Syftet med denna uppsats är att utvärdera Konferensen för Europas framtid som demokratisk innovation, och i sken av det diskutera vad som faktiskt är möjligt att göra för att förbättra demokratin inom unionen. Utvärderingen av Konferensen för Europas framtid görs med hjälp av sex värdekriterier: delaktighet, folkets kontroll, upplyst förståelse, transparens, effektivitet och överförbarhet. Studien kommer fram till att vissa delar av konferensen lyckas fylla kriterierna delaktighet och upplyst förståelse väl, men transparensen och folkets kontroll led av vissa brister. Studien visar att det finns den behövda viljan att stärka det demokratiska läget, men det krävs ytterligare åtgärder för att faktiskt stärka EU:s demokratiska tillstånd.

Mitt syfte med studien är att undersöka hur aktörer i populistiska vs. traditionella partier reagerar vid en mer traditionell, ekonomisk skandal. Studien utfördes i Finland, och jämförde aktörer i det populistiska partiet Sannfinländarna med aktörer i mer traditionella partier (De Gröna och Centern). Essän bidrar med kunskap om hur populistiska och traditionella politiska aktör reagerar och kommunicerar då de är inblandade i en ekonomisk skandal. I studien utfördes en deduktiv kvalitativ analys av fyra ekonomiska skandaler där skandalens livscykel analyserades och analysen hade ett särskilt fokus på skandalens kulminering (aktörens reaktion). Resultatet visade bl.a. att aktörer i traditionella partier ber snabbt om ursäkt för skandalen till skillnad från aktörer i populistiska partier som tenderar att inte be om ursäkt för skandalen. Konsekvenserna tenderade också att vara mer allvarliga för de traditionella aktörerna. De populistiska aktörerna i studien tenderade också att avfärda skandalen i högre grad i motsats till traditionella aktörer och hade mindre allvarliga konsekvenser i deras framtida karriärer.

Myndigheter och beslutsfattare har i offentliga institutioner och företag en stor inverkan på den verksamhet som idkas. Det är avgörande för säkerställandet av demokratin att det finns bestämmelser om mekanismer som säkerställer att beslutsfattarna står till svars för sina handlingar och beslut. Säkerställandet av den offentliga sektorns verksamhet är i synnerhet relevant inom den ekonomiska aktiviteten där transparens och ansvarsutkrävande spelar en avgörande roll för främjande av öppenhet, integritet samt förtroende i makthavarnas verksamhet. På grund av strukturförändringen New public management har utsuddade sektorer uppstått som tydliggör hur statligt ägda företag blandar statligt regi med privat ekonomisk verksamhet. Problematiken är att de statligt ägda företagen ligger i en skärningspunkt mellan offentlig och privat verksamhet men måste trots detta uppfylla kraven på ansvarsutkrävande och transparens som förväntas av offentliga myndigheter. Corporate Social Responsibility används för att öka transparensen i företagsverksamhet genom att främja ansvarsfullt och öppet beteende. Avhandlingen kommer därmed att analysera det som Fortum tar upp i sin CSR-rapport i hur indikatorerna för transparens och ansvarsskyldighet uppfylls i den offentliga sektorns bolagsägande. Genom att undersöka Fortums CSR-rapport kan denna studie bidra till en ökad förståelse för hur den offentliga sektorns bolagsägande kan påverka företagens redovisning av CSR och därmed kommunikationen till intressenterna, medborgarna och samhället. Avhandlingen bygger på OECD:s riktlinjer för multinationella företag, Europeiska revisionsrättens sex centrala komponenter för ansvarsutkrävande, OECD:s riktlinjer för säkerställandet av en högkvalitativ transparens i företag samt Fortums Sustainability rapport för 2022 som motsvarar företagets CSR. De kategorier som analyseras i rapporten består av: roller och ansvar, information och rapportering, ägarfunktion och uttalande om mål, intressentrelationer, portföljen och finanser samt risker och riskfaktorer. Resultatet av analysen var av verifierande karaktär där Fortum till stor del rapporterat om de kategorier som krävs av ett statligt ägt företag där företaget mest betonade vikten av information, rapportering och uttalande om mål. Det konstateras även att Fortum starkt betonar kontakten till sina intressenter.

Klimatförändringen är vår tids mest pressande utmaning, som under de senaste åren tillfälligt blivit åsidosatt av coronapandemin. Forskning tyder på att allmänhetens uppfattning av klimatförändringen som hot tenderar att minska både under och efter samhällskriser. Att allmänhetens klimatoro minskar, skulle vara förödande för klimatbekämpningen. Mitt syfte med denna avhandling är att granska huruvida coronapandemin haft en inverkan på allmänhetens uppfattning av klimatförändringen i Finland. Det empiriska materialet som används för avhandlingens analys är Näringslivets delegations surveyundersökningar från åren 2020 och 2021. Dessa surveyundersökningar utfördes för att granska den finländska befolkningens värderingar och attityder. I avhandlingen används beskrivande kvantitativa metoder för att bearbeta dessa data och för att jämföra svarsprocenter från före den första coronavågen och efter. Avhandlingen bekräftar en förändring i allmänhetens uppfattning av klimatförändringen efter den första coronavågen i Finland. Resultaten visar att klimatoron i Finland minskade efter den första coronavågen, samtidigt som viljan att kompromissa på den egna livsstilen för miljön ökade. Därutöver, visar resultaten att allmänhetens förhoppningar om att coronapandemin ger upphov till en grön utveckling, har minskat. Avhandlingen bidrar med en insikt i hur finländares klimatattityder fluktuerat under coronapandemin och ger en analytisk granskning av vilka de möjliga bakomliggande orsakerna till detta kan vara.

Klimatförändringen är till sin natur ett lömskt problem (wicked problem) och det finns ingen patentlösning på hur man ska ta sig an den. Det som gör klimatfrågor extra komplexa är att det är svårt att veta vilka lösningar som fungerar och vilka åtgärder som genererar bästa resultat. Då kraven på hållbara lösningar ständigt stiger krävs innovativa och banbrytande sätt att tänka. I det rådande ekonomiska klimatet behöver stat och kommun nya verktyg för att finansiera denna övergång till hållbarhet och svara på det brådskande behovet av resultat. Konventionella styrningsformer måste utmanas och omformas, och sektoröverskridande samarbete krävs för att svara på den paradoxala strävan efter samtidig ekologisk hållbarhet och ekonomisk vinst. Syftet med den här avhandlingen är att utreda ifall så kallade ”Environmental Impact Bonds” (hädanefter EIB), kunde vara en alternativ modell för att finansiera de investeringar som krävs för att möta de stigande kraven på omedelbara lösningar och resultat. Avhandlingens teoretiska referensram bygger på Public Private Partnerships (hädanefter PPP, sve. offentlig-privat partnerskap) och Private Finance Initiative (hädanefer PFI, sve. privat finansieringsinitiativ), eftersom PFI-kontraktet till stor del är uppbyggt på samma sätt som utfallskontrakt. Med stöd av denna teori har ett ramverk för förutsättningar strukturerats, och EIB har sedan genom en kvalitativ innehållsanalys testats i relation till dessa idealscenarier. Vad man genom att se på resultaten av denna analys kan konstatera, är att vi för att få det mesta ut av modellen måste veta vad man ska satsa på och var och hur är det mest lönsamt att använda sig av EIB. Ju säkrare och mer etablerad modellen blir, desto attraktivare blir den också för investerare. Om vi ska kunna finansiera de projekt som krävs för att nå de hållbarhets målen som ställs, behöver vi nya modeller och drivna investerare.

I denna avhandling analyserar jag politiska diskurser i form av utlåtanden och tal av Finlands president Sauli Niinistö. Syftet med analysen är att bedöma ifall presidenten kan anses vara en säkerhetiserande aktör som ämnar säkerhetisera Ryssland. Som utgångspunkt för analysen kommer jag att anta ett konstruktivistiskt förhållningssätt. Detta förhållningssätt grundar sig i Barry Buzans, Ole Waevers och Jaap De Wildes securitisation theory, som i denna avhandling kommer att refereras till som säkerhetiseringsteorin. Säkerhetiseringsteorin är ett ramverk som möjliggör analys över hur frågor förvandlas från politiska frågor till säkerhetsfrågor via en process som Buzan et al. kallar för säkerhetisering. Säkerhetiseringsteorin och dess olika dimensioner kommer att redogöras utförligt senare i avhandlingen. I avhandlingen analyserar jag 5 tal/uttlåtanden av Finlands president Sauli Niinistö med syftet att identifiera ifall det skett en märkvärdig förändring i diskursen som presidenten för gällande Ryssland före och efter Rysslands invasion av Ukraina den 24.02.2022. Forskningsfrågorna som jag besvarar i denna avhandling är följande: ”Har Finlands president ämnat säkerhetisera Ryssland efter Rysslands invasion av Ukraina?” ”Hur har Finlands presidents diskurs kring Ryssland ändrat efter Rysslands invasion av Ukraina?” I denna studie ämnar jag belysa hur säkerhetsfrågor framställs i den finska politiska debatten.

Covid-19 och statens styrning under undantagsförhållanden är väldigt aktuella ämnen för stunden. På grund av det exceptionella läget orsakat av Covid-19, behövde många företag finansiering. För att försäkra om tillräckliga befogenheter att bevilja finansiering gjordes en lagförändring angående statens specialfinansieringsbolags kredit-, borgens- och kapitalplaceringsverksamhet (445/1998) den 1.6.2020, vilken höjde Finnveras maximibelopp för inhemsk finansiering från 4,2 miljarder till 12 miljarder euro. I avhandlingen undersöktes ifall lagförändringen hade en inverkan på Finnveras beslutsantal på kort sikt. I avhandlingen undersöktes antalet beslut som Finnvera gjort under tidsperioden 4.5.-26.6.2020, exkluderat Kristi himmelfärdsdag och midsommardagen. För att undersöka detta uppgjordes ett flertal regressionsanalyser. Resultaten tyder på att lagförändringen hade en negativ inverkan på Finnveras beslutsantal. Covid-19 verkar enligt resultaten även ha haft en inverkan på resultatet i och med att både variabeln för fall av coronavirus och variabeln för testmängd var statistiskt signifikanta. Ränteläget eller om beredskapslagen varit i kraft visade inte statistiskt signifikanta resultat och kan därmed inte anses ha haft en inverkan på beslutsantalet.

Migration är ett komplext tema och ses som en global företeelse som påverkar många länder runtom i världen. Kultur, integration, politik, mänskliga rättigheter och ekonomi är aspekter som präglar migration. Allt flera länder är i behov av internationella talanger och konkurrensen om talangerna blir högre. För Finland är det av strategiskt intresse att fokusera på talangattraktion och talangintegration. Att attrahera internationella talanger till ett främmande land innebär att be dem att förändra sina liv. Detta är en stor begäran, särskilt för en hel familj. För att internationella talanger ska vilja flytta till Finland krävs att landet uppfattas som attraktivt. En hög attraktionsnivå kan uppnås genom tillräcklig marknadsföring, ett gott rykte om landet, en lyckad integration och en fungerande samverkan på regional och nationell nivå. Det EU-finansierade Talent Boots-programmet stödjer integrationen av internationella talanger i Finland och kan fungera som en lösning på integrationsproblemen som präglar landet. Mitt syfte med avhandlingen är att undersöka om Talent Boost-programmet har en positiv inverkan på integrationsprocessen för internationella talanger. Vilka är effekterna av Talent Boost-programmets integrationstjänster för internationella talanger? För att få en bättre förståelse av talangattraktion kopplas jag ihop avhandlingen med Lee’s Push- och pullteori och collaborative governance theroy spelar även en betydande roll för samverkan inom Talent Boost-programmet. Resultaten påvisade att Talent Boost-programmet utför viktiga tjänster som bidrar till talangattraktion och talangintegration. Den största vikten läggs ändå vid talangattraktion framom talangintegration vilket kan leda till problem för Finland i framtiden. Talent Boost-programmet består av ett tiotal aktörer och delområden vilket gör samverkan dem emellan blir komplicerad. De tjänster som programmet erbjuder verkar ofta under en kortare period vilket gör det svårare att förstå de långvariga resultaten av tjänsterna. Talent Boost-programmet erbjuder många användbara tjänster som kunder implementeras som permanenta på den nationella nivån.

Syftet med denna kandidatavhandling är att studera hur frontlinjen (tjänstemän) kan påverka möjligheten till innovation under vissa förhållanden. Studien fokuserar sig kring governance, speciellt experimentell governance och dess påverkan på frontlinjens ageranden. Möjliggörs det tillräckliga förutsättningar för tjänstemän eller måste olika hanteringsmekanismer utövas för att klara av arbetsbördan. Helsingfors stads ambition är att fungera som en plattform för innovation och försök. För att uppnå målen krävs det naturligtvis åtgärder av stadens förvaltning, Testbed Helsinkis är ett sådant exempel. Plattformens syfte är att skapa möjligheter till olika innovativa projekt och försök via olika teman och syften. Interaktionen mellan offentliga administrationen och projekten sker via tjänstemän, därför är det viktigt att tjänstemannen tillåts att skapa individuella lösningar, istället för att hens arbetsbörda blir alltför tung. Det finns tecken inom Helsingfors stadsstrategi på möjliggörande av innovation, vidare kan det även sägas att Testbed Helsinki i sig fungerar som en bra länk till innovation. Trots att det skapas underlag till innovation är den inte alltid enkel eller problemfri.