Browsing by study line "Varhaiskasvatuksen opettaja (ruotsinkielinen)"

Rörelse och motorik är viktigt för barns välmående, utveckling och lärande. Det vet pedagoger inom småbarnspedagogiken. Ändå rör barn på sig för lite och personalens attityder och säkerhetsfrågor visar sig vara de största orsakerna till det (Halmela, 2013; Katajarinne, 2018; Kivelä, 2013; Soini, 2016). Därtill visar det sig att då vuxna finns i närheten rör barn på sig mindre (Halmela, 2013; Katajarinne, 2018; Soini et al., 2016). Jag förundrar mig över detta och vill således ta reda på hur pedagoger tänker gällande rörelse inom småbarnspedagogiken för att främja barns lärande. Syftet med studien är att ta reda på vilken inställning personalen har till rörelse som mål och medel för att stöda barns lärande. I sammanhanget är den pedagogiska verksamhetskulturen och lärmiljön av intresse. Eftersom barn inom småbarnspedagogiken ska ges möjlighet att lära med alla sinnen och hela kroppen är syftet också att ta reda på vilka tankar personalen har kring hur man kan skapa förutsättningar för barns lärande genom rörelse. För att få svar på forskningsfrågorna har kvalitativ forskningsansats använts. Materialet består av transkriberingar av ljudinspelade semi standardiserade och semistrukturerade intervjuer som gjorts tillsammans med fyra slumpmässigt utvalda pedagoger i fyra olika daghem i en utvald stad. Materialet har tolkats och analyserats genom innehållsanalys. Resultatet visar att pedagogerna har en positiv inställning till rörelse. De är medvetna om att alla barn inte självmant rör på sig tillräckligt och att pedagogerna kunde bli bättre på att uppmuntra till rörelse och att möjliggöra rörelselek även inomhus. I resultatet framkommer att daghemsgården och närmiljön möjliggör rörelse även på högintensiv nivå, men att inomhusmiljön inte ses som lämplig för det ändamålet. Samtliga informanter lyfter fram att de i sitt arbete lagt märke till att barn lär sig lättare då rörelse används som metod. Ändå förekommer lärande genom rörelse rätt sällan. Pedagogerna lyfter fram att barn bättre klarar av stillavarande aktiviteter då de får röra på sig innan och under aktiviteten. Observation och dokumentering av barns motoriska färdigheter sker inte systematiskt. Vilket resulterar i att barn sällan får möjligheten att målmedvetet öva grundmotoriska färdigheter. I fostringssamarbetet ser pedagogerna ett delat ansvar gällande barns rörelsevanor men samarbetar rätt lite med vårdnadshavarna gällande rörelsevanor och motorisk utveckling.

Mål. Målet med den här undersökningen är att ta reda på hur delaktighet betraktas i ett inlärnings syfte och hur pedagogerna ökar barns delaktighet inom småbarnspedagogiken samt ta reda på vad förutsättningarna är för att kunna skapa delaktighet inom småbarnspedagogiken. Avhandlingen kommer också att behandla frågor som gäller demokrati samt maktförhållanden mellan barn och vuxna och barnets möjligheter till att vara delaktiga och kunna påverka. Metoder. Studien bygger sig på en systematisk litteraturstudie med en kvalitativ analysmetod. Forskningsmaterialet är samlat från Eriks databas. Den systematisk litteraturstudien förutsätter ett stort utbud på studier i hög kvalitet som behandlar delaktighet. Studien är en samling av tidigare forskningar som är anskaffad genom en systematisk sökprocess var efter det görs en kritisk analys och till slut diskuteras resultatet genom forskningsfrågorna. Resultat Resultatet visade att både verbal och non verbal kommunikation och kommunikativt stöd är viktigt för att stöda barns delaktighet. Resultaten visar även att det fortfarande finns stort kunskapsbehov om delaktighet och hur delaktighet kan tas i beaktan i praktiken. Resultaten visar även hur viktigt det är att läraren är lyhörd och respekterar barnets åsikter och idéer. Det visar sig även att delaktighet är en mycket viktig del till barns lärande och att delaktighet utvecklar flera olika kunskapsområden hos barnen. Dessutom visar resultatet att genom delaktighet så ökar barnets iver att lära sig.

Mänskliga rättigheter tillhör oss alla. För trygga uppfyllandet av barnets rättigheter bör pedagoger känna till dem och kunna lära barn om dem. Denna studie syftar till att ta reda på hurudana förutsätt- ningar blivande lärare inom småbarnspedagogik har att undervisa om, för och genom barnets mänsk- liga rättigheter på basis av sina universitetsstudier. Tidigare studier visar bland annat att lärare känner sig osäkra gällande undervisning om barnets rättigheter (Cassidy et al. 2014, s. 27–30) och att små-barnspedagoger beskriver sin människorättsundervisning som ”förhållningssätt” i stället för under- visning om temainnehållet barnets rättigheter (Tellgren 2019, s. 33; s. 43). Studiens mål var att beskriva hurudan kunskap blivande lärare inom småbarnspedagogik har om barnets rättigheter. Målet var även att beskriva hur de blivande lärarna anser att de i sitt framtida arbete kan trygga förverkligandet av barnets rättigheter. Forskningsfrågorna var följande: 1) Vilka föreställningar har blivande lärare inom småbarnspedagogik om barnets rättigheter? 2) Hur upplever de blivande lärarna inom småbarnspedagogik sina kunskaper gällande barnets rättig- heter inom småbarnspedagogiken? 3) På vilka sätt anser blivande lärare att barnets rättigheter kan implementeras inom småbarnspedagogisk verksamhet? Denna studie har en kvalitativ ansats där undersökningsgruppens föreställningar, upplevelser och tankar står i fokus. Studiens undersökningsgrupp bestod av fyra blivande lärare inom småbarnspedagogik. Alla informanterna studerade i samma årskurs vid samma universitet och hade tidigare erfarenhet av att jobba med barn. Datamaterialet samlades genom fyra individuella halvstrukturerade in- tervjuer på Zoom. Analysmetoden var en induktiv innehållsanalys. Resultaten av studien visade att blivande lärare hade en föreställning om att Barnkonventionen är jämförbart med ett styrdokument. De blivande lärarnas föreställningar om vad barnets bästa betyder var långt i enlighet med hur FN:s barnkommitté definierar begreppet. Föreställningarna om delaktighet fokuserade närmast på relationer mellan barn, pedagoger och familjer i stället för barnets inflytande i planering och utförande av verksamhet. Resultaten visade även att de blivande lärarna upplevde sina kunskaper om barnets rättigheter som delvis bristfälliga och att det fanns ett behov av fördjupad och praktisk kunskap. De blivande lärarna ansåg att barnets rättigheter kan implementeras och synliggöras genom diskussioner, delaktighet, pedagogisk verksamhet och att pedagogerna i sitt arbete fungerar som rollmodeller för barnen.

Barnen lär sig genom lek och syftet med småbarnspedagogiken är att ordna pedagogisk verksamhet som utgår från leken. Personalens uppgift är att se till att lärmiljöerna främjar leken och erbjuder barnen möjligheter att leka olika slags lekar. Personalen ska också stöda leken och se till att alla barn har en möjlighet att delta i de gemensamma lekarna. Syftet med denna studie är att ta reda på hur personalen inom småbarnspedagogiken ser på leken som en del av daghemmets verksamhetskultur och den pedagogiska lärmiljön. Av särskilt intresse är att ta reda på hur personalen förhåller sig till sin egen roll i leken. Tanken med studien är att få information som kan användas för att utveckla leken på daghemmen. Forskningsfrågorna är: Vilka faktorer i lärmiljön främjar eller begränsar leken? Hur ser personalen inom småbarnspedagogiken på sin roll som aktiv aktör i barnens lek? Hur ser personalen på lekens betydelse för barnens utveckling och lärande? Eftersom jag är intresserad av hur personalen ser på leken och hur de förhåller sig till sin egen roll i leken är min studie kvalitativ. I min studie har jag använt intervju som datainsamlingsmetod och som informanter fungerade personal inom småbarnspedagogik som jobbar med barn i 1–5-årsåldern. Sammanlagt deltog fem personer i intervjuerna. Intervjuerna gjordes via videokonferenstjänsten Zoom och bandades in samt transkriberades. Resultaten visar att informanterna är medvetna om lärmiljöns påverkan på barnens lek samt lekens betydelse för barnens utveckling och lärande. Informanterna ser till att ta barnen med i planeringen av lärmiljön för att väcka barnens nyfikenhet och forma lärmiljön efter barnens behov och utveckling. Informanterna har också klart för sig vilken deras roll i leken är. Informanterna ser som sin uppgift i leken att hålla den igång, lösa konflikter som uppstår, hjälpa enskilda barn att delta och lära barnen att leka. Vuxnas deltagande i leken ansågs dock också medföra eventuella risker.