Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "Kvinnliga fångar"

Sort by: Order: Results:

  • Bergström, Ann-Mari (2022)
    Tiivistelmä – Referat – Abstract Syftet med min avhandling är att analysera vad det kan bero på att unga kvinnor blir återfallsförbrytare trots att man inom fångvården satsar på återfallsprevention och trots det sociala arbetet inom fångvården. Mina forskningsfrågor är 1) Hur kan man via socialt arbete stöda kvinnor som vill frigöra sig från ett kriminellt liv? 2) Vilken är socialarbetets roll och hurdant stöd och hurdan hjälp kan socialarbetaren ge för att förebygga återfallsbrottslighet? Det är avsevärt färre kvinnor är män som sitter i fängelse. Andelen kvinnor i fängelser är cirka åtta procent av alla fångar. Av dessa kvinnor är fyra av tio dömda för våldsbrott. De kvinnor som sitter i fängelse har ofta missbruksproblem och de har levt i utsatthet sedan barndomen. Cirka 80 % av alla fångar har missbruksproblem och därför finns det behandling mot missbruket i fängelset. Orsaken till att jag valt att fokusera på kvinnliga fångar är att kvinnorna är färre och de återfaller mera sällan till kriminalitet. I avhandlingen granskar jag hurdan hjälp och hurdant stöd kvinnorna får under tiden i fängelset samt efter fängelset för att ta sig ur den kriminella livsstilen. Studien görs som en kvalitativ strukturerad litteraturöversikt med systematisk ansats. Analysmetoden är en innehållsanalys. Med hjälp av empowerment-teorin kan socialarbetare stöda kvinnliga fångar till bättre självförtroende och att förbättra deras egen förmåga att ta kontroll över sitt liv. Resultatet visar att det finns behandlingsprogram mot missbruks- och våldsproblematiken men för den som inte har dessa problem så finns det ingen rehabilitering alls i fängelset. De kvinnor som sitter i fängelse har ofta utsatts för våld eller upplevt andra traumatiska händelser och därför behövs traumabehandlande rehabilitering också. Då behandling mot missbruket påbörjas i fängelset är det viktigt att den fortsätter i friheten. Via socialt arbete kan man redan under tiden i fängelse ordna med fortsättningen tillsammans med fångens hemkommuns socialbyrå så att kvinnans rehabilitering fortsätter direkt efter fängelset. Även att ordna med bostad samt andra praktiska saker som kvinnan behöver hjälp med ska påbörjas i fängelset i god tid. Fången har oftast ingen kunskap om hur samhället fungerar. Detta behöver hon hjälp med. Boendet är ytterst viktigt för att man ska kunna förhindra återfall. Förutom vården och rehabiliteringen är det viktigt att kvinnan har ett stödnätverk och får kamratstöd i det civila. Om hon inte själv har stödnätverk, som till exempel familj eller andra viktiga människor i livet, kan socialarbetaren hänvisa henne till tredje sektorn.
  • Niemistö, Ira (2020)
    Syftet med denna avhandling var att bilda en uppfattning om vilka utmaningar kontra möjligheter finska fängelsernas rehabiliteringstjänster för kvinnor innefattar, med fokus på fångarnas egna erfarenheter och upplevelser av rehabiliteringstjänsterna. Antalet kvinnliga fångar har fördubblats i Finland under de senaste 30 åren, men det finns relativt lite forskning om fångar och deras rehabilitering under fängelsevistelsen ur ett genusperspektiv. Tidigare forskning visade att de kvinnliga fångarna i Finland har vissa genusspecifika rehabiliteringsbehov och att det finns brist på rehabiliteringstjänster som riktar sig till kvinnor i fängelser. Följaktligen ställdes forskningsfrågorna: Vilka utmaningar finns det gällande rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Vilka möjligheter finns det för rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Vilka genusspecifika behov a) kan identifieras b) bör beaktas vid rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Avhandlingens teoretiska referensram baserade sig på feministisk teori, specifikt Simone de Beauvoirs (2003) teori om kvinnan som ”den Andra” samt teorin om empowerment. de Beauvoirs teori utgår från att kvinnan har tvingats in i rollen som ”den Andra”, ett objekt som alltid definieras i relation till mannen (de Beauvoir 2003). Den epistemologiska utgångspunkten för avhandlingen var socialkonstruktionistisk. Avhandlingens material bestod av en semi-strukturerad intervju med en kvinnlig fånge som placerats i frihet på prov. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra tematiska kategorier: utsatthet och att vara ”den Andra ”, möjligheter, genusspecifika tjänster, och skam och identitet. Avhandlingens tillvägagångssätt är abduktivt och de Beauvoirs teori om kvinnan som ”den Andra” tillfogades efter innehållsanalysen. I resultaten redogjordes för respondentens erfarenheter av hur kvinnliga fångar och deras rehabiliteringsbehov blir ”de Andra” i förhållande till manliga fångar. Respondenten identifierade också att ett behov av genusspecifika rehabiliteringstjänster samt kvinnoseparatistisk rehabilitering existerar. De kvinnliga fångarnas erfarenheter både som utövare av och offer för våld avvek från de manliga fångarnas, vilket innebär att kvinnliga fångar har andra rehabiliteringsbehov kring våld. Respondenten beskrev även hur den egna kvinnligheten bemöttes negativt i den mansdominerade fängelsevärlden samt vikten av att rehabiliteringstjänsterna betonade självkänsla och identitet.