Browsing by Subject "gräsrotsbyråkrater"

Den finska social och hälsovårdslagen förnyades år 2015. Förnyelsen av lagen innebär bland annat att en paragraf för strukturellt socialt arbete togs i bruk och vidare steg också våren 2016 en paragraf om socialvårdspersonalens anmälningsskyldighet om skev eller otillräcklig socialvård i kraft. Båda dessa paragrafer innebär att socialarbetare i sitt arbete också borde utföra ett mera samhälleligt påverkande arbete, ett s.k. strukturellt socialt arbete, i den väldigt casework-inriktade praktiken inom offentlig socialvård. Eftersom socialarbetare är gräsrotsbyråkrater i en offentligt styrd organisation inom den offentliga socialvården, måste de förutom den nationella lagen också i sitt arbete tillämpa organisatoriska regler och riktlinjer. Förutom dessa påverkas socialarbetare av indirekta åtgärder som knapphetspolitik i sitt arbete. Knapphetspolitik i välfärdsservicen, som varit påtaglig i Finland sedan lågkonjunkturen på 90-talet, arbetar för att föra över ansvaret från den offentliga socialvården till privata företag. Detta innebär att klienterna ska bli kritiska konsumenter av social-och hälsovårdsservice. Syfte med denna studie har varit att granska hur socialarbetare upplever den nya socialvårdslagen för den 7§ och vad som påverkar deras möjligheter att utföra åtgärder som är inskrivna i den 48§ och hur det definierar tillräcklig socialvård. Studien utgår från en tredelad teoretisk referensram: Strukturellt socialt arbete (Pohjola 2011; SVL 7§; SHM 2015) Gräsrotsbyråkraters handlingsutrymme (Lipsky 1980) och NPM och knapphetspolitik i välfärdsservice. Strukturellt socialt arbete är en förändringsinriktad teori (Pohjola 2011) som också inskrivits i den nya socialvårdslagen, därmed är det också enligt lagen något som alla socialservisgivare borde utföra (SVL 2014). Handlingsutrymme, som enligt Lipsky (1980) är ett redskap som socialarbetare kan använda för att forma och förändra det utförda arbetet. NPM och knapphetspolitik leder enligt Koskiaho och Eräsaari till ett fragmentiserat fält av välfärdsservice som inte kommer att minska på kostnaderna för det offentliga (Koskiaho 2008; Eräsaari 2006). Studien är kvalitativ och utgår från fem semistrukturerade temaintervjuer med socialarbetare. Resultaten i studien visar att socialarbetare trots en förändring av socialvårdslagen och införandet av nya paragrafer i lagen inte vid sina praktiker utför ett planmässigt strukturellt socialt arbete som de själva skulle anse vara tillräckligt. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att knapphetspolitik som NPM inte nödvändigtvis upplevs påverka det egna arbetet och handlingsutrymmet ändå indirekt gör det genom knappa resurser i arbetet och leder till att socialarbetare inte i praktiken har möjlighet till att utföra ett arbete på det sätt som lagen menar.