Browsing by Subject "grundläggande rättigheter"
Now showing items 1-2 of 2
-
(2022)Syftet med denna avhandling är att ge en bild av funktionshindrade människors grundläggande och mänskliga rättigheter i undantagstillstånd. I avhandlingen görs en översikt av följderna av covid-19-pandemins begränsningsåtgärder för tryggandet av funktionshindrades grundläggande och mänskliga rättigheter. Covid-19-pandemins undantagstillstånd har kastat ljus på den institutionell diskriminering som funktionshindrade personer ännu på 2020-talet hamnar uppleva. Inom den funktionshindrade människogruppen finns en människogrupp som ofta blir bortglömd. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har ofta begränsade möjligheter att uttrycka sig i fråga om självbestämmande, vilket gör funktionshindrades intresseorganisationers uttalanden nödvändiga i beslutsfattande. Rörelsefriheten är en rättighet som tryggas för alla människor, såväl på grundlagsnivå som i internationella människorättsfördrag. De myndighetsutlåtanden och rättsfall som behandlas i avhandlingen tar ställning till det besöksförbud som sattes upp i serviceboenden och konstaterades vara olagliga. Besöksförbudet är inte en engångsföreteelse, utan begräsningsåtgärderna speglar den allmänna synen på att rättigheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning kan begränsas med lägre tröskel än övriga funktionshindrade samt icke-funktionshindrade. Kränkningar av rättigheter som rörelsefrihet är tätt sammankopplade med institutionell makt, som fortsättningsvis lever kvar. Avhandlingens slutsats är att funktionshindrades grundläggande och mänskliga rättigheter på ett grovt sätt har kränkts i covid-19-pandemins undantagsförhållanden i Finland. För att undvika liknande kränkningar av de allra mest grundläggande rättigheterna, bör de funktionshindrade själva samt intresseorganisationer innefattas i allt beslutsfattande som gäller dem och deras rättigheter. Personer med intellektuell funktionsnedsättning bör behandlas som individer och inte som en grupp på basis av en diagnos. Ett funktionshinder i sig berättigar inte frihetsberövande eller användandet av begränsningsåtgärder.
-
(2017)Två- och flerspråkiga länder har blivit vanligare genom globaliseringen. De s.k. minoritetsspråken har sällan en likställd juridisk ställning med språket som talas av majoriteten av medborgarna. Denna uppsats är en jämförande studie av två länder, Finland och Kanada, som annars är relativt olika men har en likadan språklig särställning. Syfte är att med hjälp av valda analysdimensioner se på hur myndigheterna stöder de officiella språkliga minoriteternas rättigheter. I uppsatsen analyseras Finlands och Kanadas språklagstiftning och språkstrategier som publicerats av ländernas regeringar. Dessutom ger studien en kort inblick i ländernas historiska språkliga utveckling. Resultaten visar att båda länderna fastställer de officiella språken redan i grundlagen. Språklagstiftningen regleras vidare och mer djupgående i motsvarande språklagar. I språklagarna föreskrivs om medborgarnas rättigheter att få använda sitt eget språk, svenska eller finska respektive franska eller engelska, vid offentliga myndigheter. Slutsatsen är att språklagstiftningen i Finland och Kanada är väldigt liknande. Små skillnader finns bland annat när det gäller övervakningen och uppföljandet av språklagstiftningen. Jämförelsen av ländernas språkstrategier bevisar att Finland och Kanada även vidtagit liknande konkreta åtgärder som berör bl.a. utbildning och utvecklande nätverkstänkande på nationell och regional nivå. Resultaten av denna studie visar att Finlands och Kanadas myndigheter gör sitt bästa för att säkerställa tvåspråkighetens fortlevnad i samhället.
Now showing items 1-2 of 2