Browsing by Subject "gruppdynamik"

Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att på basis av tidigare forskning undersöka 1) varför människan konformerar och 2) vilka negativa konsekvenser och positiva följder konformism har. Jag har skrivit denna kandidatavhandling som en litteraturöversikt av tidigare socialpsykologisk forskning för att undersöka fenomenet konformism. Genom att undersöka varför konformering sker, samt vilka de negativa konsekvenserna och fördelarna med konformism är, kan man få en heltäckande bild av fenomenet. Avhandlingen har avgränsats till att inte beakta kön, kultur eller ålder. Resultaten tyder på att människan i huvudsak konformerar på grund av två olika former av konformism; normativ och informativ konformism. Dessa två går oftast hand i hand men kan åtskiljas på basis av de följder de bidrar med. Då människan konformerar mer enligt den informativa modellen tenderar hon eller han söka korrekt information, och på grund av det litar individen mera på gruppen. Den normativa konformiteten syftar på att man vill bli omtyckt och accepterad av en grupp, och att individen därför konformerar. Självkänsla, grupptillhörighet och gruppstorlek är alla faktorer som påverkar graden av konformistiskt beteende. Dessutom kan en så kallad statushierarki och rollfördelning inom grupper leda till konformitet. På grund av att konformism oftast ses som något negativt i vårt samhälle, kan det vara viktigt att veta hur konformitetens positiva följder kan synas. De kan vara användbara för att ändra eller förstärka positiva beteenden hos människor. De positiva följderna har visat sig i form av att människor motiverats till att bete sig mer prosocialt och positivt. De negativa följderna har däremot visat sig förstärka människans passiva beteende när det handlar om att hjälpa andra människor.

Då människan upplever samhörighetskänsla kan hon förnimma glädje, belåtenhet och upprymdhet. Denna känsla föds i grupper, i relationer med andra. Samhörighetskänsla, relationell pedagogik och gruppdynamik utgör den teoretiska bakgrunden i studien. Undersökningens syfte är att skapa en förståelse för samhörighetskänslans roll inom ramen för grundskolan. Problemet som studien lyfter fram är att samhörighetskänsla och grupputveckling inte explicit lyfts fram inom pedagogiken, varken för blivande lärare eller i läroplanen. Relationell pedagogik fokuserar på mellanrummet oss människor emellan och på det meningsfyllda som gror i människans möte med världen. Gruppdynamik är en komplex helhet. Eleverna i klassrummet – med sina personligheter, behov och erfarenheter – och hur dessa samspelar med varandra samt klimatet dem emellan utgör strukturen i gruppen. Processerna, hur något sker i en grupp: samarbete, påverkan och kommunikation, påverkas av gruppstrukturen. Därtill bör nämnas att grupper i allmänhet utvecklas och förändras. Studien utfördes som en narrativ litteraturstudie, sju stycken forskningar granskades. Dessa kategoriserades enligt valda teman, varpå en innehållsanalys gjordes för att finna likheter, olikheter och jämförelser i materialet. Jämförelser i materialet förknippades med sambandet mellan samhörighet och gruppdynamik i grundskolan. Studien antydde att bra lärar-elev relationer, som kännetecknas av ömsesidighet och omtänksamhet, främjar samhörighetskänslan hos eleverna. Vidare visade studien på att eleverna behöver uppleva en känsla av att de får den stöd de behöver. Läraren behöver bjuda på sig själv och framför allt hjälpa till vid olika situationer som uppstår mellan eleverna i gruppen. Läraren behöver även ge tillräckligt känslomässigt stöd åt elever som är i behov av det. Icke-kompetitiva aktiviteter stärkte samhörighetskänslan hos eleverna, sådana aktiviteter handlar om att göra och uppleva tillsammans, om att nå ett gemensamt mål och om att tillsammans skapa mening. Det framgick även att elever som går i en klass eller i en skola där det råder stark samhörighet både mår och trivs bra.