Browsing by Subject "kvalitativ intervju"

I det moderna samhället ansvarar individen själv alltmer för att skapa sin identitet utgående från de val man gör. Baserat på vad man väljer att visa upp för andra, bildar omvärlden sig en bild av vem man är. I sina blogginlägg kan bloggare välja vilka delar av livet de visar upp för att av läsarna tolkas så fördelaktigt som möjligt. Detta tror jag att leder till att det en bloggare visar upp i sin blogg inte alltid stämmer överens med verkligheten. I strävan efter att framstå som "den perfekta individen" göms vardagens mindre fina stunder undan och bloggen blir till en fejkad fasad. En ond cirkel startar då läsare tar del av denna "perfekta vardag" och tror att alla andra lever ett fullkomligt problemfritt liv. En tävlan om det mest perfekta livet uppstår och blogginläggen hamnar bara längre och längre ifrån den sanna verkligheten. Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka hur sanningsenligt unga finlandssvenska kvinnor upplever att de framställer sin vardag i bloggen. Jag har valt att fokusera på kvinnor i åldern 20–25 år eftersom forskning visar att bloggande är populärt inom just denna befolkningsgrupp. Metoden för min undersökning är kvalitativa intervjuer. Informanterna är fyra kvinnor från olika delar av Svenskfinland. Alla intervjuer varade mellan 45 och 90 minuter var och spelades in för analys och eventuell framtida forskning. Från intervjuerna finns även anteckningar. Mina viktigaste resultat av studien är att bloggen innehåller märkbart mer positivt än vad vardagsbloggarnas riktiga liv gör. Orsaken till detta är ändå inte att bloggarna inte vågar skriva ut negativt, utan snarare att bloggen är en plats där man vill dokumentera de goda och minnesvärda stunderna från sin vardag. Ytterligare en orsak är att negativa ämnen ofta berör även andra personer och dem vill man inte skriva om utan deras tillåtelse. Ett annat intressant resultat av studien är att bloggarna nog är medvetna om att bloggen förmedlar en finare bild av deras vardag, men de ser sig ändå inte ansvariga för ifall läsare påverkas negativt av detta. Bloggarna anser att ansvaret att förstå att bloggen enbart visar en bråkdel av hela deras liv ligger hos läsaren och om läsaren påverkas negativt, bör hen själv förstå att sluta läsa bloggen.

De senaste åren har barns delaktighet blivit ett ledord för verksamheter med barn som målgrupp. Begreppet har även fått fäste i den nordiska mediebranschen och flera nyhetskanaler där barn medverkar som reportrar och programledare har uppkommit. Mitt syfte med denna studie är därför att undersöka en av dessa nyhetsproduktioner där barn medverkar för att se hur deras delaktighet tar sig uttryck. Produktionen som valts ut är Hajbo Nytt som produceras av det finländska public service-bolaget Svenska Yle. Teoridelen inleds med en presentation av den rådande barnsynen som har lett till idén om barns delaktighet. Möjlighet till delaktighet handlar i det stora hela om möjlighet till inflytande och därför presenteras också Michel Foucaults teorier om makt. Vidare förklaras också Roger A. Harts delaktighetsstege och Harry Shiers femstegsmodell, som är de mest kända modellerna för nivåer av barns delaktighet. Undersökningen utgår från hermeneutik som metodansats eftersom målet är att tolka och förstå barnen som medverkat i Hajbo Nytt och datainsamlingsmetoden är kvalitativa intervjuer eftersom de möjliggör för barnen att berätta om sina erfarenheter av delaktighet i produktionen. Materialet består av tre intervjuer med barn som varit programledare för Hajbo Nytt. Resultaten visade att barnen inte var särskilt delaktiga i förproduktionen (val av ämne, intervjupersoner och manusarbete). Det vill säga de hade inte varit med och bestämt vad avsnitten skulle handla om. Däremot fick de gärna ge idéer om ämnen men det hade ingen av informanterna gjort. De var inte med och skrev manus och hade inte blivit tillfrågade om det. Informanterna var inte heller med och valde ut intervjupersoner. Däremot hade barnen en större grad av delaktighet under inspelningarna. Då fick de ändra manusen vid behov, de intervjuade och fick också hitta på egna frågor att ställa intervjupersonerna. I postproduktionen, det vill säga redigeringsfasen, var inte barnen delaktiga. Slutsatsen blev att produktionen pendlade mellan den fjärde och femte nivån på Harts delaktighetsstege och landade på den tredje nivån i Shiers femstegsmodell. Hajbo Nytt placerade sig därmed i mitten på båda modellerna vilket betyder att det är möjligt för barnen att påverka programmet i viss mån men att de vuxna ändå tar mycket ansvar och fattar flest beslut. Alla informanter ansåg att detta var en lämplig nivå av delaktighet.