Browsing by Subject "oäkta underlåtenhet"

År 2004 trädde en allmän bestämmelse om underlåtenhet i kraft i strafflagen. Före ikraftträdandet fanns det ingen allmän bestämmelse om underlåtenhet i den finska strafflagen, vilket ledde till att rättsfall angående ämnet avgjordes på basis av rättslitteratur och rättspraxis. Efter reformen 2004 blev regleringen om underlåtenhet bättre, men har fortfarande ansetts vara vag. Den vaga regleringen leder till frågeställningar främst kring oäkta underlåtenhet, där gärningsmannen har en särskild rättslig skyldighet att förhindra en följd. När har en person en sådan särskild rättslig skyldighet som avses i lagbestämmelsens 2 mom.? Hur långt utsträcker sig detta ansvar? Syftet med den här avhandlingen är att utreda innebörden av 3 kap. 3 § 2 mom. i strafflagen och begreppet oäkta underlåtenhet. Avhandlingen koncentrerar sig på en del av den första punkten i bestämmelsen som gäller personer som har en tjänst, det vill säga är i ett tjänsteförhållande. Målet är att genom att försöka utreda problematiken och innebörden gällande lagbestämmelsens 2 mom. komma till slutsatser om hur den vaga regleringen av oäkta underlåtenhet syns i domstolsavgöranden och vilka följder det har. Avhandlingen går igenom grundläggande begrepp och material. Kärnan i avhandlingen utgörs av rättsfallsanalyser. Resultatet i avhandlingen är att den vaga regleringen av oäkta underlåtenhetsbrott kan leda till svåra situationer för tjänstemän, eftersom de inte alltid har kunskap om att de har en sådan särskild rättslig skyldighet som avses i lagbestämmelsen. Eftersom lagen inte föreskriver om underlåtenhet så specifikt, har domstolsavgörandena och deras noggranna och tydliga argument samt motiveringar ytterst stor betydelse. Domstolarnas arbete och avgörande blir här alltså i proportion till lagbestämmelsen mycket stor. Domstolarnas prövning i det enskilda fallet kan anses bli ännu viktigare än i andra sammanhang.