Browsing by Subject "http://www.yso.fi/onto/yso/p27252"

Scenspråket på Svenska Teatern i Helsingfors har diskuterats offentligt åtskilliga gånger under teaterns 150 år långa historia. Debatterna har ofta handlat om mer än bara teater, de har förts som en del av en allmän diskussion om det svenska språkets betydelse och ställning i Finland. Den igenom tiderna största scenspråksdebatten fördes 1916 varefter scenspråket egentligen inte diskuterades offentligt före Bengt Ahlfors tog upp ämnet 1962 och kallade scenspråket på Svenska Teatern för skillnadska. Denna pro gradu granskar den så kallade debatten om skillnadskan, samt den diskussion om det finlandssvenska kulturfältet som debatten gav upphov till. Syftet med avhandlingen är att studera aktörerna och deras argumentation samt att undersöka vilka samtida samhälleliga förhållanden som går att avläsa i diskussionerna. Studien påvisar en tydlig koppling mellan språk, teater och samhälle. Källmaterialet består förutom av kolumnen `Skillnadskan` som publicerades i Nya Pressen, av 30 insändare och artiklar som utkom i diverse finlandssvenska tidningar under januari-april 1962. Forskningsmetoden har varit kvalitativ innehållsanalys. I studien av Bengt Ahlfors argumentation har även retorisk analys använts. Det kommer fram att diskussionerna i första hand fördes av etablerade personer på kulturfältet, och att de flesta av dem var män. Få kvinnor fick plats i debatten och ingen alls uttalade sig självmant, vilket visade sig vara tidstypiskt. En central iakttagelse är hierarkin, som fortfarande härskade på det finlandssvenska kulturfältet under tidigt 1960-tal, samt den tydliga generationsklyftan bland aktörerna. Studien visar att debatten om skillnadskan handlade om språkets demokratisering samt om vad teaterns uppgift skulle vara. En tudelning i åsikterna mellan språkvetare och aktiva personer inom de finlandssvenska kulturkretsarna kunde konstateras. De förstnämnda höll fast vid att teaterns primära uppgift skulle förbli språkvårdande medan den senare nämnda gruppen var mera öppen för en förändring och en uppdatering av scenspråket. Studien påvisar också en tudelning mellan de som förespråkade demokratisering av konsten och de som ville hålla fast vid konstens fostrande uppgift. Resultatet för studien visar att debatterna var en del av en redan pågående diskussion på det finlandssvenska kulturfältet. Vidare framgår det att Lilla Teatern och dess scenspråk hade en stor inverkan på debatten och att Brechts teorier påverkade de diskussioner som fördes kring teaterns primära uppgift och det konstnärliga uttrycket. Studien visar också att televisionen år 1962 fortfarande ansågs som ett föraktligt alternativt till teatern. Även den tidstypiska misstron mot auktoriteter kom tydligt fram i materialet. Det kan konstateras att debatten om skillnadskan fördes i en tid som kan ses som ett brytningsskede inom det finlandssvenska kulturfältet, då en övergång från den bergrothska tiden till en tid för televisionen skedde.