Browsing by master's degree program "Master 's Programme in Social Science in Swedish (MSV)"

I avhandlingen undersöks politisk alienation och dess samband med invandrarattityder bland finländare. Invandringen i Finland har stadigt ökat, vilket lett till ett större behov av förståelse för faktorer bakom negativa invandrarattityder. Orsakerna bakom politisk alienation är i flera fall samma eller liknande faktorer som ligger bakom negativa invandrarattityder så som kunskapsbrist, socioekonomisk status, känsla av hot o.s.v. En person som hyser starkt negativa känslor till invandrare kan även känna sig politiskt alienerad från det politiska systemet, då det tillåter en stor mängd invandring Invandrare som drar nytta av välfärdssamhällets stöd och tjänster vilka annars tillfallit landets medborgare. Politisk alienation syftar på personer som anser sig vara exkluderade från politiken. Politisk alienation delas ofta upp i två kategorier, som i avhandlingen benämns det politiska systemets responsivitet och subjektiv medborgarkompetens. Därtill inkluderas intresse för politik som en tredje variabel för politisk alienation i avhandlingen, med argumentet att personer med sämre kompetens att delta i politik, ofta är mindre intresserade av politik och av att aktivt följa med den. För att undersöka sambandet mellan politisk alienation och invandrarattityder används kvantitativ metod och det statistiska datamaterialet kommer från European social surveys nionde runda. Data samlades in bland slumpmässigt valda finländare mellan åren 2018 och 2019, sammanlagt deltog 1755 finländare. Datamaterialet analyseras med regressioner. Resultaten från regressionsanalysen visar att det finns ett samband mellan starkare känslor av politisk alienation och negativa invandrarattityder. Resultaten för de olika kategorierna av politisk alienation var dock inte alla relevanta, utan endast det politiska systemets responsivitet visade sig ha en signifikant effekt på invandrarattityder. Detta innebär att personer som anser att det politiska systemet inte alls tillåter människor som dem att påverka politiken eller säga sin mening om vad regeringen gör, även med större sannolikhet hyser negativa attityder till invandrare. Vad gäller subjektiv medborgarkompetens, som handlar om hur säker samt kunnig en person är på sin förmåga att delta i politiken och att ta en aktiv roll i en politisk grupp, visade det sig att medborgarkompetensen och intresse för politik inte hade en signifikant inverkan på invandrarattityder. Trots det kan det finnas orsak att undersöka politisk alienation och invandrarattityder närmare, då det kan bli ett viktigt fenomen att undersöka i framtiden p.g.a. ökande invandring samt eftersom resultaten tyder på en stor osäkerhet bland finländarna angående deras egen kompetens att delta i politiken samt att fler upplever att det politiska systemet inte reflekterar deras åsikter.

Tiivistelmä – Referat– Abstract Covid-19 conspiracy theories have figured actively in the media and the public debate during the first two years of the pandemic. One of the main functions that such conspiracy theories of society and politics perform is cultural work – they create new representations of reality that give rise to new identities and collectivities. Researchers are increasingly interested in exploring how conspiracy theories come to be so compelling and how people through them create meaning and construct their identities. Qualitative studies that examine the contents of these conspiracy theories and the possibilities for identity construction that they provide are of crucial importance in forming such an understanding. This thesis responds to appeals from researchers to investigate the ways in which gendered identities are implicated in modern conspiracy theories. Critical discursive psychology is employed as a theoretical framework to explore the ways in which men and women are positioned in a Covid-19 conspiracy theory discourse. The material consists of video recordings of two online conferences where 29 influential actors of 9 different nationalities discuss the pandemic as a conspiracy. The results indicate that the Covid-19 conspiracy theory, as represented in the seminars, largely possesses similar characteristics as modern conspiracy theories more generally, blending political subject matter with spiritual or religious descriptions. The pandemic is depicted as confirmation for the existence of a global totalitarian conspiracy that is escalating into an apocalyptic scenario, a development that can only be averted if humanity undergoes a spiritual awakening, collectively reclaiming their individuality and agency. Men and women are positioned differently within this story. Women are positioned primarily as mothers, whose duty it is to protect their children from the conspiracy, as well as to inspire other women to do the same. This maternal identity is depicted as empowering, spiritual and influential, representing a compelling subject position. In addition, the pandemic, that has placed restrictions on the public sphere, is depicted as a threat to a hegemonic masculinity that emphasizes the role of men as providers and (violent) protectors. Men are positioned as effeminate weaklings who have capitulated to the Covid-19 conspiracy without putting up a fight. A return to traditional, heteronormative gender roles is thus represented as central to resisting the conspiracy. The study provides insight into the ways in which gender identity contributes to the formation of modern conspiracy theories and collectives, and particularly into how feminine identities may be engaged in a right-wing populist, anti-conspiratorial political project.

Våren 2020 spred sig viruset COVID-19 globalt och kom att utgöra en världsomfattande pandemi. Coronaviruset har orsakat stora förändringar världen över och bland annat resulterat i en ökad digitalisering som även syns inom socialt arbete. De omfattande samhälleliga restriktionerna för att förhindra spridningen av COVID-19 som ledde till ett digitalt språng utgör kontexten för denna avhandling. För tillfället under höstterminen 2022 är det dock värt att notera att inga restriktioner i relation till COVID-pandemin är i kraft i Finland. I denna avhandling har jag som syfte att få kunskap om skolkuratorers användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) och hur den förändrats under COVID-pandemin, samt hur IKT inverkar på interaktionen mellan kuratorn och eleverna. Avhandlingens teoretiska referensram bygger på det sociomateriella perspektivet och tankeramen flerdimensionellt socialt arbete. Den teoretiska referensramen bidrar med en sammanfogning av frånkopplade- och uppkopplade dimensioner. Det sociomateriella perspektivet innehåller materiellt aktörskap utöver ett mänskligt aktörskap och tankeramen flerdimensionellt socialt arbete är relevant för avhandlingen på grund av att den belyser hur det digitala kan anses vara en integrerad del av specifikt socialt arbete. Avhandlingens forskningsmaterial samlades in genom semi-strukturerade intervjuer med fem skolkuratorer som i arbetet är aktiva på sociala medier och innehar arbetserfarenhet innan och under COVID-pandemin. Skolkuratorer som är aktiva på sociala medier valdes på grund av kunskapen de besitter då det kommer till användningen av sociala medier som utgör en del av begreppet IKT. Varför det i denna avhandling finns ett specifikt fokus på sociala medier inom begreppet IKT är på grund av att elever och studerande i stor utsträckning använder sig av sociala medier vilket kan anses vara relevant för skolkuratorer. Intervjuerna med skolkuratorerna analyseras med hjälp av teoristyrd innehållsanalys, vilket innebär att materialet till viss mån speglas i tidigare forskning och avhandlingens teoretiska referensram. I avhandlingens resultatdel framkommer det att skolkuratorers syn och användning av IKT har förändrats och ökat som en följd av COVID-pandemin. Skolkuratorerna ser IKT som en naturlig del av arbetsbilden och som något som möjliggör flexibilitet att sköta arbetet på flera olika sätt. IKT som erbjuder flexibilitet kan även anses utmana gränserna mellan skolkuratorns arbetsliv och privatliv och kan potentiellt öppna upp en ny sorts intimitet mellan skolkuratorn och eleven. Då det kommer till skolkuratorns interaktion med eleven går inte den frånkopplade- och den uppkopplade dimensionen att kombinera på ett standardiserat sätt utan dimensionerna bör tillämpas enligt elevens unika situation. Digitala alternativ kan både underlätta och försvåra interaktionen med elever. Avhandlingen bidrar med en större förståelse för skolkuratorernas ökade användning av IKT och hur IKT kan påverka interaktionen med eleverna. Denna förståelse kan användas i händelsen av liknande framtida samhälleliga restriktioner som även påverkar skolvärlden och för att i en tid av kontinuerlig digitaliseringen upprätthålla en god interaktion med unga klienter inom socialt arbete.

Socialarbetets ställning och roll inom hälso- och sjukvården är i dag inte helt entydigt, utan socialarbetarna tvingas ständigt hävda sin betydelsefullhet och professionalitet för såväl andra som sig själva. Socialt arbete inom hälso- och sjukvården fungerar på gränsytan mellan social- och hälsovården och för att utföra arbetet krävs en stark yrkesidentitet. Yrkesidentiteten hos socialarbetare formas av tidigare erfarenheter, värdegrund och strukturellt socialt arbete. Även personliga egenskaper, yrkesmässig utveckling och organisationen man jobbar i påverkar identitetsskapandet. Yrkesidentiteten ses inte som något bestående, utan förändras i takt med personlig utveckling och interaktion med andra yrkesgrupper. Det interprofessionella arbetet omformar yrkesidentiteten genom att utmana olika arbetsuppgifter och roller. Syftet med denna avhandling är att få kunskap om socialarbetares erfarenheter av hur deras yrkesidentitet har utvecklats och formats inom hälso- och sjukvården. Avhandlingens forskningsfrågor lyder: 1) hur beskriver socialarbetare sig som yrkesutövare i en sjukhuskontext, 2) hur beskriver socialarbetarna hur yrkesidentiteten skapats och utvecklats, samt 3) hur formas sjukhussocialarbetarnas yrkesidentitet i ett interprofessionellt sammanhang. Avhandlingen har en narrativ forskningsansats och forskningsmaterialet består av skrivna berättelser samt en fokusgruppintervju med socialarbetare som jobbar på stadssjukhus inom Helsingfors stad. De skrivna berättelserna har analyserats genom narrativ analys och fokusgruppintervjun genom tematisk kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att sjukhussocialarbetarna tilldelas olika roller och möter förväntningar och utmaningar som formar deras yrkesidentitet. Det interprofessionella arbetets innehåll, rutiner och verksamhet bidrar till hur man uppfattar den egna ställningen på sjukhuset och hur man ser på det interprofessionella samarbetets förutsättningar och målsättningar. Nya former av interprofessionella verksamhetsmiljöer kräver i sin tur utveckling av samhälleliga, gränsöverskridande arbetssätt, förnyande av professionell kompetens och yrkesidentiteten.

Syftet med denna avhandling är att belysa fenomenet ’mellanfallande’ inom vuxensocialarbetet ur socialarbetarnas synvinkel. Målet med avhandlingen är att studera socialarbetares tankar om orsaker till ’mellanfallande’ samt åtgärdsförslag för att minska på ’mellanfallandet’ inom vuxensocialarbetet. Jag har i denna avhandling undersökt socialarbetarnas tankar om fenomenet ’mellanfallande’ mot bakgrund av teorier om gräsrotsbyråkratier, handlingsutrymme och konstrueringar av klientskap. I avhandlingen presenteras även vad tidigare forskning säger om fenomenet ”mellanfallande” samt om den kontext, vuxensocialarbete, som min forskning har fokus på. Forskningen är till sin natur kvalitativ. Materialet utgörs av intervjuer med fem socialarbetare som arbetar eller har arbetat inom det kommunala vuxensocialarbetet. Materialet har analyserats med abduktiv kvalitativ innehållsanalys. Av resultaten stiger fram tre kategorier av ’mellanfallare’ inom vuxensocialarbete: personer som mår för dåligt, personer som mår för bra och de som blir ”bollade” mellan olika organisationer. Enligt resultaten beror ’mellanfallandet’ på för strikta ramar för klientskap som är uppsatta av organisationen samt på resursbrist och ett splittrat servicenät. Som utvecklingsförslag nämndes systematiskt mångprofessionellt arbete, minskad byråkrati för att kunna möta klienter och deras behov på ett mera människonära sätt och möjligheter till att utföra strukturellt socialt arbete.

I denna studie har socialarbetarnas uppfattningar av att jobba med klienter med en minnessjukdom studerats. I takt med att befolkningen åldras och livslängden ökar, kommer allt fler personer att drabbas av en minnessjukdom. Också inom det sociala arbetet kommer allt fler klienter inom servicen för äldre personer att vara personer med minnessjukdomar. Det här kan leda till vissa utmaningar inom det sociala arbetet och frågor om självbestämmanderätt, paternalism och klientens bästa aktualiseras. Syftet med den här studien har varit att öka förståelsen för hurdana upplevelser socialarbetare har av att jobba med klienter med minnessjukdom. Utmaningar i arbetet och samarbetet med klienters anhöriga har även studerats. Materialet för studien har samlats in genom att intervjua sex socialarbetare som jobbade inom servicen för äldre personer. Kriteriet för de intervjuade var att de hade erfarenhet av att jobba med personer med minnessjukdom. De semi-strukturerade intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att klientens självbestämmanderätt och gränsdragningen mellan självbestämmanderätt och paternalism ses som den största utmaningen i arbetet. Socialarbetarna upplevde att de vill ta klienters självbestämmanderätt i beaktande så långt som möjligt, men i något skede kommer en gräns emot då det inte mera är möjligt. Även etiska, strukturella och organisatoriska utmaningar lyftes fram. Många socialarbetare ansåg bl.a. att de inte kan erbjuda en passande service till klienten eftersom en sådan service helt enkelt inte fanns att erbjuda eller pga. att kriterierna för servicen var för höga. Den konstanta resursbristen ansågs också som problematisk. Att kunna läsa klienten och utnyttja icke-verbal kommunikation ansågs viktigt. Gällande unga personer med minnessjukdom upplevde många att det kan kännas tyngre att ha en ung minnessjuk som klient, speciellt om hen har minderåriga barn. Samarbetet med klientens anhöriga ansågs överlag fungera bra, men i närståendevårdarfall ansågs det viktigt att både ta klientens och närståendevårdarens situation i beaktande och att kunna se på helheten.

Den finländska vårdpolitikens målsättning har sedan 1990-talet varit att minska på antalet vårdplatser och öka på närståendevård. Samtidigt föråldras befolkningen kraftigt. Behovet av närståendevårdare ökar för att täcka de allt färre vårdplatserna. Syftet med denna avhandling är att undersöka närståendevårdares copingstrategier för att hantera stress. Materialet som analyseras är närståendevårdares svar på en öppen fråga som samlats in från en tidigare postenkät om närståendevård. Svaren i denna undersökning analyseras med hjälp av en teoristyrd innehållsanalys. Teorin som tillåts styra analysen är Lazarus och Folkmans teori om stress i samband med problemfokuserad och emotionsfokuserad coping. Närståendevård är en tung uppgift som leder till stress i samband med den vårdade och omgivningen. Närståendevårdare har många känslomässiga upplevelser som inverkar negativt på hälsa- och välmående. För att bli av med stressen använde sig närståendevårdare i undersökningen av både problemfokuserade och emotionsfokuserade copingstrategier eller båda samtidigt. De nämnde ofta att de använde sig av problemfokuserad coping som socialt stöd från familj och vänner. De nämnde också om att de på olika sätt försökte styra sina känslor för att bli av med stressen i form av emotionsfokuserad coping. Undersökningen visar att hjälp från familj och vänner är viktiga resurser för närståendevårdare.

This thesis explores the culture of the discussion forum Incels.is and incels’ perceptions of women, feminism and men who are sexually successful with women. “Incel”, or “involuntary celibate” is in this case an identity linked to the internet-based incel movement, a subculture characterised by the fact that its members desperately want to engage in sexual and/or romantic relationships with women but are unable to. Incels’ use of language is often hateful, extremely misogynist, and violent. The incel movement, like the alt-right, is a growing phenomenon and therefore requires more research and attention. The empirical material of the thesis consists of posts that I, with the research method of netnography, have collected from Incels.is. The posts have then been analysed with critical discourse analysis. The theoretical framework for this thesis lies in an understanding of gender as socially and societally constructed; I mainly utilise the concept of hegemonic masculinity to shed light on how incels perceive their own and other men’s masculinities. The analysis shows that incels blame their sex- and lovelessness almost entirely on women. According to incels, the societal and cultural wins of feminism in the West has resulted in women not being obligated to have a male partner. This means women can be more selective when picking their partner which has resulted in men like incels not getting picked, and therefore remaining celibate and alone. Incels are of the opinion that they as men are expected to be hypermasculine, and because they don’t live up to the unrealistic expectations put on men they are derided and neglected by women, other men, and society as a whole. Incels both criticise and praise hegemonic masculinity, which makes their gender expressions a good example of hybrid masculinity. Incels are an example of how hybrid masculinities can reinforce the gender hierarchy rather than challenge it. This thesis is an addition to the growing research on incels and other male-dominated online subcultures. Its contribution to this body of research is the observation that incels through hybrid masculinity simultaneously obscure and reinforce their privileged position as men.

Aikaisempien tutkimusten perusteella empatiaa tarvitaan nykypäivän muuttuvassa työympäristössä, erityisesti johtajien ominaisuutena. Empaattisesta johtajuudesta on paljon hyötyä työntekijöille, johtajille sekä organisaatioille. Se voi auttaa luomaan viihtyvämpää ja turvallisempaa työyhteisöä ja saada työntekijät sitoutumaan paremmin työhönsä. Tässä tutkimuksessa pyrittiin selvittämään, näkevätkö johtajat ja työntekijät empaattisen johtajuuden samalla tavalla ja miten merkitykselliseksi he sen käsittävät. Merkityksellä tarkoitetaan tässä tutkimuksessa kahta asiaa: 1. Empaattisen johtajuuden määritelmää eli mitä se tarkoittaa johtajien ja työntekijöiden näkökulmasta 2. Miten tärkeäksi tai hyödylliseksi se nähdään tai mikä empaattisen johtajuuden arvo on. Teoreettisena viitekehyksenä käytettiin fenomenologiaa ja analyysimetodina käytettiin tulkitsevaa fenomenologista analyysia, joka mahdollistaa syvällisen tutkimuksen ihmisten subjektiivisesta näkökulmasta ja heidän merkityksellisistä kokemuksistaan. Aineisto koottiin strategisella valinnalla ja puolistrukturoiduilla haastattelumenetelmällä miesvaltaisessa teollisuuden organisaatiossa. Tutkimuksen kohteena oli erityisesti empatian kokeminen miesvaltaisessa ympäristössä, jossa oletettavasti empatiaa stereotyyppisesti pidetään feminiinisenä ominaisuutena. Tutkimuksen tulokset osoittavat, että empaattinen johtajuus koostuu aktiivisesta kuuntelusta, ystävällisyydestä ja tunnetaidoista. Empaattinen johtajuus nähdään yhtenä tärkeänä johtamisominaisuutena sekä miehille että naisille, ja tulokset ovat jonkin verran yhteneväisiä aiempien empatian ja empaattisen johtajuuden tutkimusten kanssa. Sukupuoliroolien vaikutus tutkimuksessa jäi kuitenkin osittain epäselväksi. Lisäksi tutkimuksen rajoituksena oli muun muassa se, että jotkut haastatteluista tehtiin etänä ja jotkut paikan päällä, mikä saattaa vaikuttaa tuloksiin. Tulevaisuuden tutkimukset voivat keskittyä osallistujien asenteisiin empatiaa kohtaan, johtajamenetelmien keskusteluun, koulutuksiin tai tapahtumiin, joissa jokainen yrityksen jäsen huomioidaan tai muihin vastaaviin aiheisiin. Myös syvempi ja kattavampi haastattelututkimus voisi auttaa ymmärtämään empaattisen johtajuuden käsitettä ja sen merkitystä entistä paremmin.

Tiivistelmä/Referat – Abstract Syftet med denna forskning var ursprungligen att utreda kontexten inom vilken unga långvariga utkomststödtagare möter socialarbetarna som arbetar i de så kallade ungdomsteamen vid vuxensocialarbetet. Med studien ämnade jag utreda hurudana upplevelser de unga har av sin växelverkan med socialbyråns personal. Avsikten var även att försöka inringa ungdomarnas upplevelser av egen delaktighet i det sociala arbetet. Insamlingen av det empiriska materialet utfördes 2014 och den baserade sig på halvstrukturerade intervjuer med unga utkomststödtagare. Informanterna, tio esbo- och helsingforsbor, var vid tidpunkten för intervjuerna mellan 20 och 29 år. Forskningsmaterialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Ur studien framgick att de unga utkomststödtagarna i regel var tacksamma över det ekonomiska bidrag utkomststödet utgjorde. Samtliga informanter upplevde, i varierande grad, att kontakten till socialarbetarna vid vuxensocialarbetet hade varit problematisk och präglad av inflexibilitet och en oförmåga att se den ungas helhetssituation. De unga klienterna hade ingen delaktighet i det sociala arbetet i samband med utkomststödtagandet. Orsakerna var många och återfanns på såväl individ- som på organisations- och samhällsnivå. I denna magisteravhandling tar jag avstamp i det empiriska materialet och de ungas erfarenheter för att analysera detta utifrån dagens delaktighetsdiskurser inom samhälls- och ungdomspolitiken. Forskningsfrågan lyder; Vad skulle mina informanters hälsning till dagens politiker vara? Svaret kunde vara att ingen lyfter utkomststöd för skojs skull. Det viktigaste för de unga är ett gott bemötande av öppna, lyhörda och genuint hjälpsamma socialarbetare. Den egna socialarbetaren bör ge tillräckligt mycket information samt vid behov hänvisa klienten vidare till andra serviceformer och / eller hjälpinstanser. Varifrån får man konkret hjälp när man ber om det i svåra livssituationer ifall man inte kan få det från socialen? Delaktighet i det sociala arbetet upplevs inte som viktigt för de unga. Nära betydelsefulla människorelationer och den egna motivationen att komma vidare i livet är faktorer som fungerar som drivkrafter för de unga.