Browsing by master's degree program "Yhteiskuntatieteiden maisteriohjelma"

Den här magisteravhandlingen är en kvalitativ analys av barns- och barnfamiljers upplevelser av delaktighet inom funktionshinderservicen. Syftet med avhandlingen är att undersöka om barn med funktionsnedsättning och deras familjer är delaktiga i serviceplaneringsprocessen samt att synliggöra hur man kan göra barn och barnfamiljer mera delaktiga inom funktionshinderservicen. Forskningsfrågorna som jag söker svar på är; Hurudana möjligheter ges barn med funktionsnedsättning och deras familjer att delta i ärenden som rör dem själva? Vad kunde göras för att öka delaktigheten hos barn och barnfamiljer? De teoretiska perspektiven för avhandlingen är barns delaktighet och barnperspektiv. En förutsättning för barns delaktighet är att vuxna har förmåga att se barns perspektiv. Delaktighet och makt har ett samband; delaktighet är barnens och familjernas rätt att vara delaktig i ärenden som rör en själv. Det empiriska materialet består av enkätsvar insamlade av FDUV, en intresseorganisation för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland. Enkäterna har besvarats av 17 anhöriga till personer med en intellektuell funktionsnedsättning och av ett barn med intellektuell funktionsnedsättning. Resultatet bekräftar sådant som har kommit fram i tidigare forskning och har av mig kategoriserats enligt följande; Ta med barnen, bli tagen på allvar, individanpassade lösningar och de professionellas betydelse. Analysen visar att barnens delaktighet behöver förbättras inom funktionshinderservicen. Familjerna upplever en högre grad av delaktighet jämfört med enbart barnens delaktighet. Det finns utrymme att utveckla service och bemötande av hela familjen.

I och med att den nya socialvårdslagen (1301/2014) trädde i kraft år 2015, så har det skett vissa förändringar i ordnandet av tjänster för barnfamiljer inom socialvård och barnskydd. Ur barnskyddets synvinkel var syftet med lagförnyelsen att en del av öppenvårdens tjänster också skulle vara tillgängliga utan att man behöver vara klient inom barnskyddet. I Helsingfors uppstod därmed ett nytt klientskap enligt socialvårdslagen, vid sidan om barnskyddsklientskapet, som kallas för familjesocialarbete. Uppdelningen av klientskapen har dock delvis visat sig vara utmanande, eftersom det är svårt att ge tydliga kriterier för när ett barn är i behov av skydd. I denna avhandling granskar jag komplexiteten i gränslandet mellan de två klientskapen från de professionellas perspektiv. I min avhandling söker jag svar på följande forskningsfrågor: 1) Vad kännetecknar klienters komplexa situation i gränslandet mellan socialvård och barnskydd? och 2) Vilka förutsättningar har socialarbetarna att hantera komplexitet i gränslandet mellan socialvård och barnskydd? Materialet till avhandlingen har samlats in genom intervjuer av socialarbetare, både inom barnskyddet och inom familjesocialarbetet. Sammanlagt utfördes sex intervjuer med sammanlagt sju socialarbetare. Materialet analyserades genom en tematisk innehållsanalys. De teoretiska perspektiven innefattade teori om gräsrotsbyråkrater och komplexitetstänk i ett systemteoretiskt perspektiv. Problemen och behoven skiljer sig delvis bland klienterna inom barnskyddet och inom familjesocialarbetet även om också samma typer av problem förekommer inom båda klientskapen. I regel har klienterna inom barnskyddet allvarligare problem och ett behov av intensivare stöd. Detta har också blivit tydligare i och med att familjesocialarbetet införts. I socialarbetarnas beskrivningar lyfter de fram flera faktorer som bidrar till komplexa klientsituationer i gränslandet mellan socialvård och barnskydd. Man kunde också urskilja skillnader i hur familjesocialarbetarna och barnskyddets socialarbetare uppfattade det komplexa i gränslandet. Komplexitet inom det sociala arbetet hade både att göra med villkor i klienternas livssituationer och samarbetet med klienterna, i det egna arbetet och i den organisatoriska kontexten. Komplexiteten skapade svårbemästrade villkor för socialarbetarna och deras förutsättningar att hantera komplexa klientsituationer påverkades av olika ramar inom organisationen. Socialarbetarna efterlyste speciellt en mera öppen dialog i frågan om komplexa klientfall i gränslandet mellan socialvård och barnskydd.

I avhandlingen undersöks turism, oro och kroppslighet i samband med medicinsk forskning. Forskningsmaterialet består av sex intervjuer med individer som deltar i det medicinska projektet ABC-123 (pseydonym) samt i den sociologiska undersökningen som följer vaccinprojektet, Socialities of a vaccine trial: Bacteria, Tourists, Local Communities, and Scientists. Den sociologiska undersökningen fungerar som ett komplement till den medicinska forskningen som utförs i en liten by i Västafrika. Den belyser den medicinska undersökningens sociala och etiska aspekter genom att lyfta fram projektet ur forskningsdeltagarnas, det vill säga de finska turisternas synvinkel. Det medicinska projektets namn samt var projektet bedrivs kan inte avslöjas för att garantera anonymitet med tanke på att läkemedelsprojektet fortfarande pågår. Jag benämner därför projektet med pseydonymen ABC-123 och platsen en by i Västafrika. Frågeställningarna jag diskuterar och besvarar är vilka motiv som driver informanterna till att delta i projektet ABC-123, hur de förhåller sig till läkemedelsforskning och vaccinet samt hurdan oro de upplever i och med deltagande i medicinsk forskning. Syftet med forskningsfrågorna är att belysa forskningsdeltagarnas roll i projektet samt att lyfta fram vikten av kontext i läkemedelsforskning. Vid insamling av materialet har jag använt mig av insamlingsmetoderna intervju och deltagade observation. Materialet har analyserats med hjälp av analysmetoderna innehållsanalys och diskursanalys. I analysen och slutdiskussionen presenterar jag självorienterade motiv som att få resa till en ny plats och att njuta av semester som informanternas främsta motiv till deltagande i projektet ABC-123. Informanterna var positivt inställda till medicinsk forskning men beskrev deltagandet i den medicinska forskningen som intressant ur ett turistiskt perspektiv snarare än ur ett vetenskapligt perspektiv. Forskningsdeltagarna erkände ogärna oro i den formella intervjusituationen, utan beskrev sig själva som orädda äventyrare, vilket jag uppfattar som motstridigt då de utanför intervjusituationen i hög utsträckning uttryckte oro. De andra forskarna i projektet Socialities of a vaccine trial: Bacteria, Tourists, Local Communities, and Scientists bekräftar att resultaten i min studie motsvarar resultaten de fått baserat på ett hundratal kvalitativa intervjuer och en täckande survey-undersökning.

Tiivistelmä – Referat– Abstract Syftet med magisteravhandlingen är att undersöka föräldrars konstruktioner av könsroller i podcast, utifrån ett genusperspektiv. Genom en kritisk diskursanalys har 26 podcastavsnitt från 6 olika podcasts analyserats. Undersökningen bestod av tre forskningsfrågor: 1)Hur gestaltas de olika föräldrarollerna i podcastarna? 2) Vilka olika diskurser om det moderna föräldraskapet framkommer i podcastarna? 3) Vilka värderingar, normer och förväntningar utgående från ett genusperspektiv återkommer i podcastarna? Utifrån socialkonstruktivismen och genusteori analyseras hur personerna i podcasten konstruerar kön. Från materialet bildades två diskurser utgående från föräldrarnas diskussioner och teman i podcastarna. Det förekom en livsstilsdiskurs som innefattade organiseringen av vardagslivet samt föräldraroller. En välmåendediskurs som innehåller underkategorierna föräldrarnas mående, mammasamvete och föräldraskam. Podcastarna ger en humoristisk och ärlig bild av vardagen som förälder. Resultaten visar att föräldrar i dagens samhälle står inför stora krav och förväntningar på föräldraskap som förstärks på grund av sociala mediers tillgänglighet och användning av föräldrarna. Kraven på föräldrarna bidrar till att många av föräldrarna upplever stress i vardagen och psykisk ohälsa. Avhandlingen visar att de familjepolitiska förändringarna har till viss del bidragit till att papporna är mera delaktiga i barnens första levnadsår. När barnen blir äldre är ansvaret mera hos mammorna. Att organisera familjelivet bidrar ofta till psykisk ohälsa hos kvinnorna då handlingsutrymmet minskar. Podcastarnas diskuterade ofta hur det är att vara förälder i dagens samhälle och vilka egenskaper det förväntas att en mamma ska ha. Upphovspersonerna påpekar hur viktigt det är att finna sin egna föräldraroll och kunna acceptera den. Resultetet visar att de diskuterar sina egna positiva och negativa egenskaper i föräldrarollen och på så vis även egna könsstrategier. En del av förväntningarna och framförallt förväntningar på mammorna verkar till viss del bestå av traditionella genusordningar och det blir tydligt om man ser till skammandet som mammorna hamnar utför på sociala medier.

Serial killing, although statistically rare, is frequently covered in news and entertainment media. Consequently, what has followed, is an extensive scholarly debate over the serial killer’s place in popular culture and the media as some have suggested that cultures promote serial killers by glorifying and overrepresenting them in the media. This thesis, guided by an interest in the problematic portrayal of this crime, explores the discursive portrayal of serial killers in two Finnish tabloids – Iltalehti and Ilta-Sanomat – by adapting a Foucauldian discourse analytical approach. Previous research has suggested that serial killers are most often portrayed as either monsters, celebrities or as mad or bad by the press. The celebrity portrayal of the serial killer is most often present in the American media, while the European media tends to lean towards a more monstrous portrayal. The results from this thesis correspondingly found that three Finnish serial killers; “the Serial Strangler”, “the Serial Drowner” and “the Poison Nurse” were most often portrayed as either mad, bad, or power hungry. The results presented in this thesis demonstrate how certain discourses are used to make sense of crimes that appear incomprehensible. These discourses determine how these offenders are seen by the public and place them in subject positions that in turn restrict their future possibilities of rehabilitation and reintegration. The discourses present in the Finnish tabloids tend to portray these serial killers as highly agentic, deviant individuals fully responsible for their violent crimes and thus beyond help. This thesis demonstrates that the Finnish portrayal of serial killers leans towards the more European kind: the Finnish serial killers were not glorified or portrayed as celebrities. Neither were they portrayed as killers motivated by fame, which suggests there are some cultural differences in the phenomenon. Serial killers do, however, even in Finland receive a lot of attention, exposure and recognition. Implications and meanings behind these findings are discussed and suggestions for future research possibilities are presented.

Den här avhandlingen behandlar inhopparnas arbetsvardag på Svenska Yle. De arbetar med ett timavtal i överenskommelse med arbetsgivaren och har ingen trygg anställning. Många inhoppare kombinerar arbetet med studier. Det står klart att inhopparna arbetar under hög press och stressiga arbetsvillkor, precis som många andra journalister i branschen. Avhandlingen utforskar inhopparna upplevelser av arbetsvardagen genom begreppet livsvärld, som utgår från inhopparnas personliga upplevelser. En central frågeställning är hur inhopparna uttrycker sig om sitt välbefinnande i relation till arbetsvardagen. Den teoretiska diskussionen kretsar kring hur prekariatet påverkar inhopparnas välbefinnande. Studien utgår från att inhopparna saknar vad Guy Standing beskriver som de sju anställningsformerna (2013). Studiens empiriska material utgörs av etnografiska videointervjuer med tre manliga och två kvinnliga inhoppare som verkar inom nyhets- och radioverksamhet på olika redaktioner inom Svenska Yle i Finland. Och utdrag ur inhopparnas arbetsdagböcker som de skrev för att dokumentera sammanlagt fem arbetspass. Av resultaten framgår att inhopparna upplever en särskild tidspress och höga krav som beror på inhopparrollen. Samvaro med kollegor uppfattades som en friskfaktor för att bemöta stressen i arbetsvardagen. En tvetydighet i arbetsrollen resulterade i en orättvis arbetsfördelning mellan inhoppare och fastanställda. Välbefinnandet påverkades negativt dels genom långa arbetsdagar, obekväma arbetstider och oron för att förlora arbetet innebar att en del inhoppare arbetade ofta och hade svårt att varva ned på fritiden.

Försvarssamarbetet på EU-nivå har tagit enorma sedan 2010-talet. Den rådande försvarsintegrationen i EU är ett ytterst aktuellt ämne inom EU-politiken. År 2017 ratificerades en permanent försvars- och säkerhetsstruktur för EU, nämligen Pesco. Den nya samarbetsstrukturens mål är att utveckla EU:s operativa kapacitet för militära krishanteringsuppgifter och erbjuder en permanent struktur för till exempel. Försvarssamarbete faller nära med frågor gällande suveränitet och autonomi. Forskningens syfte är att kritiskt granska mindre medlemsstaters roll i EU:s beslutsfattning med fokus på säkerhets- och försvarspolitik. Målet är att bättre förstå deras möjligheter och utmaningar i ett föränderligt samarbetsområde och vad som förklarar deras policyval samt förhållningssätt inom försvarspolitik. Det huvudsakliga temat är mindre medlemsstaters förhållning till säkerhets- och försvarspolitiken och vilka intressen de har i fördjupat försvarssamarbete. Det andra fokusområdet är deras inflytande i denna försvarsutveckling och EU:s beslutsfattning Forskningens analysdel granskar strategier och utmaningar i mindre medlemsstaters påverkansarbete samt jämförande fallstudier om hur tre mindre medlemsstater – Finland, Sverige och Irland - förhåller sig till rådande försvarsutvecklingen. Teoribasen för avhandlingen består av två EU-integrationsteorier, nämligen liberal intergovernmentalism och multi-level governance. De förklarar medlemsstaters roll i EU-integration och förklarar hur samarbete skapar synergifördelar och beskriver det komplexa beroendeskapet mellan medlemsstater. Fallstudierna genomfördes med en systematisk innehållsanalys av de valda ländernas policydokument om säkerhet och försvar. I kvalitativa innehållsanalysen jämfördes samtliga centrala ställningstaganden i de tre valda mindre medlemsstaternas policydokument. Innehållsanalysen granskade och jämförde hur de tre länder betonar EU:s försvarspolitik i sina policydokument och hur de förhåller sig till fortsatt utvecklande av policyområdet. Innehållsanalysen kompletterades med ECFR:s expertsurvey från 2018. Surveyns resultat visade hur medlemsländer prioriterar försvars- och säkerhetspolitik och hur andra medlemsstater beaktar mindre medlemsstater i EU-politiken. Utifrån analysens inledande del samt den tidigare forskningen kan vi dra slutsatser att mindre staters enda effektiva sätt för att öka inflytandet är att använda sig av kommunikativa handlingar och immateriella resurser. Analysen visade också att förmågan att samarbeta, prioritera, vara responsiv och förhandla kompromisser som leder till koalitioner är effektiva sätt för att öka inflytande. Resultaten av fallstudierna visar att Finland är mest positiv av de tre mindre medlemsländerna för fördjupat försvarssamarbete på EU-nivå. Sverige förhåller sig också positivt men Irlands position är mycket annorlunda till de två nordiska länderna. Med stöd av tidigare forskning och teoribasen kan vi anta att Finland och Sverige har bättre förutsättningar än Irland att påverka hur försvarssamarbetet formas i EU. Finland och Sverige prioriterar också försvarspolitik mycket högre än Irland i EU-politiken.

Tässä pro gradu -tutkielmassa tarkastellaan moniammatillista yhteistyötä ja siihen vaikuttavia tekijöitä terveyssosiaalityöntekijöiden näkökulmasta. Tutkielma on toteutettu yhteistyössä HUS:n sisätaudit ja kuntoutus -yksikön kanssa ja siinä on keskitytty kyseisen yksikön terveyssosiaalityöntekijöiden kokemuksiin sekä näkemyksiin moniammatillisuudesta. Tutkimusaineistona ovat sosiaalityöntekijöiltä kyselytutkimuksella kerätyt laadulliset sekä määrälliset vastaukset ja tutkimusmenetelmänä aineiston analysoinnissa on käytetty temaattista sisältöanalyysia. Tutkimuksen tavoitteena on ollut selvittää, miten moniammatillista työtä erikoissairaanhoidossa tehdään terveyssosiaalityön näkökulmasta, millaisia haasteita terveyssosiaalityöntekijät kohtaavat työssään liittyen moniammatilliseen yhteistyöhön sekä mitkä tekijät terveyssosiaalityöntekijän näkökulmasta edistävät moniammatillisen yhteistyön toteutumista erikoissairaanhoidossa. Moniammatillisuutta ja siihen vaikuttavia tekijöitä ei ole terveyssosiaalityöntekijöiden näkökulmasta aikaisemmin HUS:n toimintaan liittyen tutkittu. Moniammatillisen yhteistyön tutkiminen on merkityksellistä ja tärkeää, koska eri ammattiryhmien välisen yhteistyön merkitys sosiaali- ja terveydenhuollossa tulee tulevaisuudessa olemaan entistä suurempi. Teoreettisena viitekehyksenä tutkielmassa on käytetty aiempaan tutkimukseen perustuvaa teoriaa, jossa moniammatillisen yhteistyön perustekijät on jaettu kolmeen eri osioon; 1) systeemiset determinantit 2) organisaatiokulttuuri ja 3) tiimin interaktio. Tulosten mukaan sosiaalityöntekijät kokevat moniammatillisen yhteistyön vahvasti potilaille annettavan kokonaisvaltaisen hoidon perustana. Avoin kommunikaatio, yhdenvertainen kohtelu ja työyhteisön jäsenten ammattitaidon arvostaminen sekä henkilökohtainen mahdollisuus vaikuttaa yksiköiden moniammatillisiin käytäntöihin nähdään moniammatillisen yhteistyön onnistumisen keskeisinä edellytyksinä. Avoimuus ja parempi kommunikaatio myös hallinnollisella tasolla auttavat edistämään sosiaalityöntekijöiden yhteenkuuluvuuden tunnetta suhteessa niihin työyksiköihin, joissa nämä työskentelevät. Keskeisin moniammatillisen yhteistyön onnistumiseen tai vaihtoehtoisesti toimimattomuuteen vaikuttava tekijä on sosiaalityöntekijöiden oma-aloitteisuus ja henkilökohtaisen tekemisen merkitys. Yksilötason vaikuttaminen koettiin tehokkaimpana tapana edistää moniammatillista yhteistyötä ja ammattihenkilön oma-aloitteisuus, avoimuus, motivaatio, ammattitaito sekä kommunikaatiotaidot ja näiden esille tuominen työyhteisössä nähtiin moniammatillisen työskentelyn tärkeimpänä edellytyksenä. Koska moniammatillinen yhteistyö on lopulta ennen kaikkea yksilöiden yhteistyötä, on oikealaisten ja toistensa ominaisuuksia täydentävien henkilöiden löytäminen osaksi työyhteisöä keskeisin tapa organisaatiotasolla edistää moniammatillisen yhteistyön toimivuutta.

Moralfundamentsteorin (MFT) är en förhållandevis ny teori, enligt vilken vår moral baserar sig på fem funktionsspecifika och evolutionärt formade fundament; omtanke, rättvisa, lojalitet, auktoritet och helighet. Teorin belyser variationen i vår moral och används ofta för att undersöka skillnaderna i moralisk uppfattning mellan olika politiska grupper. Tidigare forskning har visat att de moraliska profilerna tenderar att skilja sig åt mellan liberala och konservativa. Liberala värderar i allmänhet de två första fundamenten omtanke och rättvisa mer än de tre övriga, medan konservativa placerar sig mer jämnt över alla fem fundament. MFT är väletablerad internationellt sett men relativt outforskad i en finländsk kontext. Syftet med denna studie var att undersöka MFT i förhållande till politisk hållning i en finländsk universitetskontext. Datamaterialet är en del av en större tvärkulturell studie i moral och var insamlat bland studerande på Helsingfors universitet (N=187, M=28år, 76% kvinnor). Genom en klusteranalys kartlades de grupperingar som finns i det insamlade materialet baserat på moraliska profiler. Sedan jämfördes gruppernas moraliska profil med en variansanalys och den politiska hållningen jämfördes med ett Kruskal-Wallis test. De moraliska profilerna baserar sig på enkätsvar utifrån MFT och den politiska hållningen mättes med ett självidentifieringsinstrument, där den ekonomiska respektive sociala dimensionen mättes med skilda mätare. Genom klusteranalysen identifierades tre kluster. Variansanalysen visade att det fanns en signifikant skillnad mellan klustren i deras moraliska profil. Ett kluster hade en typiskt liberal profil medan de två övriga hade en mer konservativ moralisk profil. Också på den politiska hållningen skilde sig klustren signifikant, även om alla kluster hade låga värden (liberala och vänster) både på den sociala och ekonomiska mätaren. Det kluster med den mest typiskt konservativa moraliska profilen hade inte den mest konservativa politiska hållningen, vilket skiljer sig från tidigare forskningsresultat. Resultaten är i linje med tidigare forskning som visat att universitetsstuderande överlag tenderar att ha en liberal politisk hållning.

Bakgrunden till avhandlingen är det nordiska projektet NABO, som är en nordisk jämförelse om ungas upplevelser av delaktighet och inklusion. Syftet med denna avhandling är att bidra till att öka kunskapen om de ungas delaktighet genom att anlägga ett multidimensionellt perspektiv på fenomenet och att granska detta utifrån de ungas egna tankar och erfarenheter om de egna möjligheterna och förutsättningarna till delaktighet. Det empiriska materialet är insamlat i samarbete med det nordiska projektet NABO. Materialet består av sex fokusgruppintervjuer med sammanlagt 26 informanter i åldern 18–29 år. De unga som deltagit i intervjuerna har valts ut enligt kriterier som fastställts av NABO-projektet. Materialet i denna avhandling avgränsas till unga i huvudstadsregionen. I intervjuerna användes en färdig intervjuguide som utvecklats specifikt för projektet. Avhandlingen utgår ifrån ett socialpolitiskt delaktighetsbegrepp med fokus på Martha Nussbaums teori om mänskliga förmågor. Det empiriska materialet analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Som hjälp i kategoriseringen av det empiriska materialet används tre dimensioner av delaktighet: social-, offentlig-, och individuell delaktighet. Studien visar att de unga har en mångsidig syn på begreppet delaktighet. I analysen framgår att de unga relaterar social delaktighet till tillgången av sociala nätverk, behovet av samhörighet och gemenskap samt upplevelsen av stöd och resurser i form av vänner, familj och olika typer av tjänster och service. Analysen visar att de unga relaterar offentlig delaktighet till de påverkningsmöjligheter man som enskild individ har men också de möjligheter man har att påverka tillsammans med andra individer. Det handlar även om de faktorer de unga anser vara viktiga att påverka samt de påverkningsmöjligheter samhället ger unga. Individuell delaktighet utifrån det empiriska materialet handlar om möjligheten att ta egna beslut. Det handlar även om huruvida man upplever sig ha lika förutsättningar och möjligheter som andra unga som befinner sig i samma situation. Hit relateras även ungas upplevelser av orättvis behandling. Sammanfattningsvis har de unga i denna avhandling en positiv syn på de egna möjligheterna, förutsättningarna och villkoren till delaktighet. De unga tar i likhet med teorin om mänskliga förmågor fasta på ett flertal yttre och inre faktorer som påverkar den egna förmågan både positivt och negativt och som vidare kan öka och begränsa möjligheten till ett helhetsmässigt och fungerande liv och därmed påverka möjligheten till delaktighet.