Browsing by discipline "Social Work"

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att få en uppfattning om föräldrars upplevelser då de har ett barn med ett normbrytande beteende. De tre centrala forskningsfrågorna är; 'Hurdana upplevelser har föräldrar till barn med normbrytande beteende om familjens situation?', 'Vilken betydelse har olika system i bemötandet av familjer där det finns barn med normbrytande beteende?' samt 'Vilka faktorer har haft störst betydelse i familjernas situationer?'. Informationen är insamlad genom att göra kvalitativa öppna intervjuer med sju föräldrar. Det gemensamma för föräldrarna är att de har deltagit i Folkhälsans kurs 'Explosiv – vilse i skolan'. Det insamlade materialet har analyserats genom att göra en kvalitativ teoristyd innehållsanalys. Fokus i analysen har till en rätt så stor del utgått ifrån Urie Bronfenbrenners (1979) ekologiska systemteori. Denna teori fungerar som den övergripande teoretiska referensramen i föreliggande pro gradu-avhandling. Systemteorin utgår enligt Bronfenbrenner ifrån att människan ingår i flera olika både närliggande och mer övergripande system. Människan både påverkas av och påverkar dessa system. För att kunna förstå en människas utveckling och situation anser Bronfenbrenner att det är viktigt att se på alla de system eller miljöer som personen ingår i samt även systemens samspel. Resultaten av denna avhandling visar att det finns faktorer inom både familjesystemet, näromgivningen, skolsystemet och det övergripande samhälleliga systemet som har en påverkan på familjernas situationer. Familjen och dess fungerande verkar ha en stor roll med tanke på hur föräldrarna upplever sin situation. Här talas särskilt om en god relation till både partnern och barnet. Samtidigt lyfts skolmiljön fram som en betydande miljö. Här fanns både positiva och negativa erfarenheter. Det handlar till en stor del om hur familjerna blivit bemötta samt hurdana resurser och hurdant stöd som erbjuds i skolan. För övrigt kan föräldrarna känna att det samhälleliga systemet är rörigt. Det talas om att man inte vet vart man ska söka sig för att få hjälp men också om att bli bollad från ett ställe till ett annat. Det verkar inte finnas en enhetlig linje i fråga om vem som sköter vad. Det verkar även som att en diagnos har en viss betydelse i särskilt förståelsen för barnets beteende samt bemötandet av både föräldrar och barn. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inom de system som familjerna ingår i finns både styrkor och svagheter. Här spelar bland annat övergripande samhälleliga stödformer samt även normer och attityder en central roll. I relation till systemteorin kan man se det som att de övergripande strukturerna och normerna har en påverkan på de mer närliggande system som familjerna ingår i. Detta kan ses exempelvis med tanke på hurdant stöd som erbjuds och fås samt på vilket sätt man ser på fenomenet barn med normbrytande beteende. Normerna och attityderna kan påverka bemötandet av familjerna inom flera olika system.

I min avhandling är tanken att undersöka socialarbetarnas upplevelse av pappor i barnskyddet. I bakrunden ligger forskning som påvisar att papporna upplever sig diskriminerade, speciellt av sociala myndigheter. Syftet med forskningen är att redogöra för barnskyddssocialarbetarnas uppfattningar om pappor inom barnskyddet. Forskningsfrågan fokuserar på att beskriva hur socialarbetare inom barnskyddet upplever pappan och hur de beskriver honom som en del av barnskyddsklientskapet. Den teoretiska referensramen i avhandlingen är socialkonstuktionism. Avhandlingen är en fallstudie med en etnografisk karaktär. Socialarbetarna som deltagit i forskningen har haft en betydande roll, vilket gör avhandlingen praktikrelevant. Materialet består av socialarbetarnas dokumentation av tre barnskyddsfall under en viss tid (t.ex. anteckningar under möten med klienterna, fallets aktualiseringar, fallens klientplan och uppdateringar av dem) samt fältanteckningar av deltagande observationer på en barnskyddsbyrå under två månaders tid (etnografi). Materialet är analyserat genom en kvalitativ etnografisk innehållsanalys med fokus på det latenta innehållet. Genom analysen av avhandlingen kom jag fram till fyra olika kategorier av pappor som baserar sig på socialarbetarnas upplevelser och beskrivningar. Kategorierna är 'den ambivalenta pappan', 'den opålitliga pappan', 'den kritiska pappan', och 'den maktlösa pappan'. Kategorierna beskriver barnskyddssocialarbetarnas upplevelser av hur pappan ter sig för dem i barnskyddsarbetet. En kategori motsvarar inte en pappa, utan en pappa kan i olika situationer representera olika kategorier. I materialet framkom flera olika kombinatiner av kategorier i en pappa, och det bör uppmärksammas att en viss ambivalens och osäkerhet framställdes i så gott som alla pappor enligt socialarbetarnas uppfattning. Kategorin kring 'den ambivalenta pappan' var något som oftast gick att hitta i alla olika kombinationer av kategorier. Resultaten av avhandlingen kan anses valida i och med tangerande resultat i tidigare forskning.

Syftet med avhandlingen är att föra fram de mobbades egna röster. Avhandlingen söker svar på vad det är som de mobbade ansett vara så viktigt att dela med sig av till allmänheten om sin mobbning att de tagit sig an uppgiften att skriva om sitt traumatiska förflutna. I avhandlingen analyseras även hur behovet av ett elevcentrerat perspektiv inom elevvården kommer till uttryck i berättelserna. Vidare undersöks ifall berättelserna ger uttryck för strukturer på skolan som hämmat de mobbades möjligheter att själva påverka sin situation. Materialet för avhandlingen består av 175 berättelser insamlade av Svenska Yle i samband med kampanjen 'Ta det på allvar' som hade som mål att öka allmänhetens förståelse för mobbning. Efter sållning återstod 136 berättelser för analys. Materialet analyseras med narrativ metod. I analysen kombineras ett perspektiv som tar i beaktan innehållet i de olika berättelserna med ett perspektiv som tar i beaktan berättelserna liknande handlingsstruktur. Resultaten av analysen presenteras således i formen av en gemensam berättelse bestående av en början, en mittdel samt ett avslut inom vilka de olika teman de mobbade har velat dela med sig av presenteras. Analysen visar hur de mobbade känt sig osynliga inför de vuxna på skolan. Deras mobbning har trivialiserats, ignorerats eller misstolkats som lek och skulden för mobbningen har satts på de mobbade själva. Deras mobbning har orsakat dem stor skam och rädsla och påverkar dem även ännu efteråt i vuxen ålder. Berättelserna visar att definitionen av mobbning skiljer sig stort mellan olika aktörer på skolan, även elever emellan. Därför tyder berättelserna på att det finns ett behov av att utgå ifrån den mobbades egna definitioner av mobbning och de känslor den väcker i förebyggande, motverkande och uppföljande av mobbning. I de mobbades berättelser framkommer även hur de mobbade själva har strävat efter att påverka sin egen situation men deras aktörskap har förhindrats av strukturer som förekommer i skolans lokala kultur, så som tex könsnormer som ger olika rättigheter till beteende beroende på kön. Till elevvårdens mobbningsförebyggande metoder borde därför även tillhöra ett varseblivande och motarbetande av dessa begränsande strukturer.

Denna magisteravhandling lyfter fram fem unga mäns upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa. Avhandlingens centrala frågeställningar är: ”Hur upplever ungdomarna att deras psykiska ohälsa började och hur beskriver ungdomarna att illamåendet visade sig?” samt ”På vilket sätt har ungdomarna hanterat ohälsan och hur har de kommit ut ur illamåendet”. Syftet med avhandlingen är att skapa en större förståelse för hur det är för unga män att leva med psykisk ohälsa och att kämpa mot illamåendet. Genusaspekten i studien är viktig eftersom detta är en avhandling som lyfter fram specifikt hur det är att vara ung man och lida av psykisk ohälsa. Jag har samlat in avhandlingens forskningsmaterial med hjälp av narrativ metod och livsberättelseintervjuer, under hösten 2018. De fem ungdomarna jag intervjuat är alla unga män som själva upplever att de lidit av psykisk ohälsa och som alla anser att de nu mår bättre och därmed kan göra en tillbakablick på den tunga tiden bakom dem. Jag har huvudsakligen analyserat ungdomarnas berättelser med hjälp av narrativ innehållsanalys. Därefter har jag framställt berättelserna i fem tematiska helheter som följer berättelsernas tidsmässiga ordning, från berättelsernas början till berättelsernas slut. För att förstå ungdomarnas berättelser av psykisk ohälsa har jag tillämpat Antonovskys (2005, 126–128) teori om salutogen hälsa. Med hjälp av ett genusperspektiv har jag identifierat möjliga genusmönster i ungdomarnas berättelser. De slutsatser jag har kunnat dra från analysen av de fem unga männens berättelser är för det första att ungdomarnas bakgrund och uppväxt har påverkat deras psykiska hälsa. Jag har kommit fram till att ohälsan resulterade i ett destruktivt beteende och/eller destruktiva tankegångar för ungdomarna. Den psykiska ohälsan har varit en hemsk upplevelse och för att klara av illamåendet har ungdomarna använt sig av olika hanteringsstrategier. För att börja må bättre har ungdomarna gått igenom en process där de först varit tvungna att inse att de mår dåligt för att sedan kunna samla tillräckligt med styrka för att söka hjälp. Hur de unga männens psykiska ohälsa har uttryckt sig och hur de ha försökt hantera sitt illamående har enligt resultatet med stor sannolikhet påverkats av samhällets genusordning.

Tiedekunta/Osasto Fakultet/Sektion – Faculty Statsvetenskapliga fakulteten Laitos/Institution– Department Institutionen för socialvetenskap Tekijä/Författare – Author Svanström, Melinda Työn nimi / Arbetets titel – Title Det skolsociala arbetet handlingsmöjligheter – en studie om skolkuratorns arbete med unga med psykisk ohälsa Oppiaine /Läroämne – Subject Socialt arbete Työn laji/Arbetets art – Level Pro gradu-avhandling Aika/Datum – Month and year Maj 2020 Sivumäärä/ Sidoantal – Number of pages 61 + 10 Tiivistelmä/Referat – Abstract Ungas psykiska ohälsa har under åren fått stor uppmärksamhet. Enligt tidigare forskning har ungas psykiska hälsa även konstaterats vara mångfacetterad och bland de finländska eleverna har psykisk ohälsa konstaterats vara ett av de allmännaste hälsoproblemen. Skolan har även ansetts vara en viktig arena för ungas psykiska hälsa samt vara en naturlig del av den ungas liv. Skolan har därmed konstaterats ha inte enbart ett pedagogiskt uppdrag utan även ett hälsofrämjande. Personal inom skolan kan i och med detta få en betydelsefull roll i det dagliga mötet med den unga och deras förmåga att upptäcka problematik kan få en avgörande roll för den ungas framtid. Skolkuratorn är den som kan sägas stå för det skolsociala arbetet. Professionella inom elev- och studerandevården står var och en för den specifika expertisen i ett mångprofessionellt samarbete. Skolkuratorn arbetar dock oftast ensam med det skolsociala arbetet vilket kan ha en stor betydelse för hur arbetet organiseras och utförs. Hur den enskilda skolkuratorn utför och organiserar sitt arbete kan därmed få en stor betydelse för den enskilda eleven. Syftet med denna avhandling har därmed varit att varit att belysa det skolkurativa arbetet med unga med psykisk ohälsa i grundskolans övre klasser. Tanken har varit att lyfta fram skolkuratorns arbete och synsätt kring elever med psykisk ohälsa. Syftet med studien har därmed varit att försöka kartlägga de perspektiv och synsätt som skolkuratorerna utgår ifrån i sitt arbete samt synliggöra det professionella handlingsutrymme som de besitter. Avhandlingens forskningsfrågor är: Hur förstår skolkuratorn sitt arbete med elever med psykisk ohälsa i skolan? Hur beskriver skolkuratorn de rådande omständigheterna och sina handlingsmöjligheter i skolan? Avhandlingen baserar sig på en kvalitativ material insamling bestående av sex semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer i grundskolans övre klasser. Materialet har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehålls analys. Resultatet av avhandlingen visar hur skolkuratorerna lång utgår från ett miljöorienterat perspektiv (Caswell 2005) i sitt arbete, som ser sociala problem långt som ett komplext samspel mellan individen och miljön. Skolkuratorerna ser sig långt utföra ett akutdrivet arbete med den individuella problematiken som fokus. Förtroendefulla relationer, tillit samt ett gemensamt synsätt på det psykosociala stödet i skolan har en betydande funktion för det skolkurativa handlingsutrymmet. Avainsanat – Nyckelord – Keywords Skolkurator, skolsocialt arbete, psykisk ohälsa, praxislogik, handlingsutrymme. Säilytyspaikka – Förvaringställe – Where deposited Muita tietoja – Övriga uppgifter – Additional information  

Den digitala framfarten erbjuder ständigt nya innovationer med syftet att göra vår vardag smidigare. Det är ändå inte klart för vilka grupper den digitala framfarten ger nya möjligheter. Det finns alltså ett behov att undersöka i vilken utsträckning, och för vem IKT skapar möjligheter. Syftet med avhandlingen är att få mera kunskap om vilka möjligheter IKT kan skapa för unga personer (16–29-åringar) med en lindrig eller måttlig intellektuell funktionsnedsättning. I en större kontext är det frågan om att kunna säkerställa villkoren för att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska kunna ta del av informationssamhället på samma villkor som personer utan funktionsnedsättning. Studiens empiriska material består av deltagande observationer på en arbetscentral i huvudstadsregionen samt av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Materialet från observationerna har samlats genom två veckors deltagande observationer på arbetscentralen, där tre ungas vardag följdes med. Fem intervjuer med unga hör ytterligare till det insamlade datamaterialet. De fem intervjuerna genomfördes i samband med observationerna. Den metateoretiska referensramen utgörs av socialkonstruktionism, medan de teoretiska begrepp som används i avhandlingen är levt medborgarskap och inkluderande medborgarskap. De unga kan baserat på det empiriska materialet klassas som nativa användare av digital teknik eftersom de har vuxit upp med tillgång till allt det IKT innefattar – och de unga tar således IKT-världen som en självklarhet. De unga beskriver sig själva som trygga användare av IKT, och de anser sig behöva stöd endast i liten grad för att kunna hantera IKT. Växelverkan mellan de unga och deras familj är inte enkelriktad, även om familjen har en betydande roll ifråga om att erbjuda sitt stöd för de unga också i en IKT-kontext. I och med att de unga är digital natives, och talar det digitala språket flytande, kan de också i många fall hjälpa till sina föräldrar då de har problem med IKT. Det empiriska materialet visar att de unga generellt sett inte vill använda bättre tillgängliga sidor, som webbsidor skrivna på Lättläst. Detta hänger ihop med att de unga inte vill fästa vikt vid sitt funktionshinder, utan istället vill de använda internet ”precis som alla andra” utan att skilja sig ur mängden. Viktigt att poängtera är att de unga ska ha möjlighet att få stöd i att använda IKT ifall de anser sig behöva det. Baserat på det empiriska materialet använder de unga IKT rikligt i en arbetskontext, och särskilt sociala medier använder de väldigt frekvent. Avhandlingen visar att det kan finnas vissa möjligheter med att använda IKT mer aktivt i en arbetsmiljö – till exempel för att ge de unga mer meningsfullhet. För att kunna se till att grundläggande aspekter av medborgarskap tas i beaktande behöver vi se på verkligheten utifrån ett perspektiv där vi ifrågasätter det självklara. Självbestämmande och respekt är nyckelord för att de unga, i enlighet med ett inkluderande medborgarskap, ska kunna delta i samhället på samma sätt som vilken som helst medborgare.

Denna pro gradu- avhandling är en narrativ studie och syftar att belysa nationell adoption utifrån de adopterades synvinkel, genom deras unika livsberättelser. Studien granskar med hjälp av dessa livsberättelser hur vuxna nationellt adopterade gestaltar sina liv, sin identitetsprocess samt eventuella rådande kulturella paradoxer kring nationell adoption och nationellt adopterade. Studiens teoribildning består av narrativitet, identitet och anknytning. Som analysmetod har jag utnyttjat tematisk narrativanalys i strävan efter att framhäva de adopterades berättelser, betraktelser och upplevelser i relation till studiens forskningsproblematik. Informanterna för denna studie består av fem nationellt, externt adopterade personer i åldern 40–70, som är bosatta i Finland. Forskningens centrala frågeställning är följande: Hur ser informanterna själva på sin adoption och sin identitetsskapandeprocess? Hur gestaltar informanterna sina liv som adopterade i relation till omgivningens syn på inhemsk adoption? De centrala teman som framkom i de adopterades berättelser var rötternas och den biologiska familjens betydelse, öppenhet gällande adoptionen, rotlöshet, skam, identitetsprocessen, adoption som en livslång process, behov av stöd samt de kulturella paradoxerna gällande inhemsk adoption. Studies resultat påvisar att adoption är en livslång, mångfacetterad, individuell process. Ur studien framgår hur adopterade har en individuell, unik historia och erfarenheterna, tankarna samt känslorna gällande adoption kan således variera. Vidare konstaterades att adopterade uppfattar vetskapen gällande det egna ursprunget betydelsefull och avgörande, specifikt för den adopterades identitetsskapandeprocess samt känslan av rotlöshet och utanförskap. Adoptionen bör delges barnet tidigast möjligt i eftersträvan att adoptionen blir en naturlig del av familjekonstellationen samt den adopterades identitet. För att kunna bearbeta adoptionen samt bygga en hel identitet, bör adoptionen behandlas öppet och transparent under uppväxten, men även senare i vuxenåldern. Öppenheten kan minska de adopterades behov av att skapa fantasier kring den biologiska bakgrunden samt risken att de adopterade förblir ensamma med sina känslor, tankar och frågeställningar. Detta kan i sin tur ha en preventiv effekt gällande den adopterades risk att drabbas av personliga svårigheter senare i livet. Resultaten påvisar även den trygga anknytningens betydelse för en såväl fysisk, psykisk som social utveckling. Studiens resultat förklarar hur en brusten anknytning och tidig separation från den biologiska föräldern kan ha en effekt på både den adopterades identitet och förmåga att skapa tillit. Detta kan medföra utmaningar gällande skapande och upprätthållande av stadigvarande och trygga relationer, vilka är avgörande för individens välmående. Den biologiska familjen upplevdes viktig och medförde en känsla av trygghet. Vetskapen om de biologiska rötterna samt möjligheten att spegla sig i sina biologiska familjemedlemmar uppfattades som den saknade pusselbiten och bekräftade den adopterades identitet samt stödde bearbetandet av den egna adoptionen. Detta uppfattades även ha en positiv och stärkande effekt på relationen till adoptivfamiljen. I resultaten framhävdes även de professionellas kunskap gällande tematiken samt det sociala arbetets betydelse och stöd för såväl den adopterade som adoptivfamiljen. Den stereotypa uppfattningen gällande adopterade som offer, som räddats genom adoption framstod klart i resultaten. Även omgivningens uppfattning att adopterade bör vara tacksamma för sin adoption betonades. Studien påvisar hur den nationella adoptionens historia har bidragit med en stigmatisering samt tabu gällande ämnet. De nationellt adopterade uppfattar sig samt den nationella adoptionen som osynliga i vårt samhälle. Studien ämnar tillföra nya infallsvinklar och vidga den existerande uppfattningen gällande ett ämne som varit relativt okänt, bidra till den utvecklingsprocess som för tillfället pågår inom adoptionsväsendet och genom detta öka de inhemskt adopterades synlighet i samhället.

Nykyinen lastensuojelulaki (LsL 417/2007) tuli voimaan 1.1.2008 lukien. Lain voimaan tulon jälkeen lakiin on tehty lukuisia täydennyksiä ja muutoksia. Uusitussa lastensuojelulaissa (LsL 417/2007) säädettiin uudesta ennakollisesta lastensuojeluilmoituksesta (LsL 25. c §), joka tuli voimaan 1.3.2010 lukien. Lain mukaan ennakollinen lastensuojeluilmoitus tulee tehdä ennen lapsen syntymää 25. §:n 1 momentissa mainittujen ilmoitusvelvollisten henkilöiden toimesta, mikäli on perusteltua syytä epäillä, että lapsi tulee tarvitsemaan lastensuojelun tukitoimia välittömästi syntymänsä jälkeen. Tutkielman kohteena olivat ennakolliset lastensuojeluilmoitukset ja raskaana olevien naisten asiakasasiakirjat lähtien ennakollisesta lastensuojeluilmoituksesta lapsen syntymään saakka. Tutkielman tavoitteena oli tuottaa tietoa raskaana olevien naisten, syntyvien lasten ja perheiden erityisestä tuen tarpeesta sekä heille tarjotuista palveluista ja tukitoimista lastensuojelun kontekstissa. Tutkielmassa painottuu laadullisen tutkimuksen näkökulma, mutta aineistoa tarkastellaan myös määrällisesti. Aineiston perusjoukon muodostivat yhden kaupungin ennakolliset lastensuojeluilmoitukset ajalta 25.1.2010–17.10.2011 ja ositetulla satunnaisotannalla perusjoukosta poimitut kahdenkymmenenyhdeksän raskaana olevan naisen lastensuojelun asiakirjat lähtien ennakollisesta lastensuojeluilmoituksesta lapsen syntymään asti. Aineiston analyysimenetelmänä oli sisällönanalyysi. Ennakollisten lastensuojeluilmoitusten keskeisimpinä syinä oli vanhempien päihteiden käyttö, mielenterveysongelmat ja erilaiset sosiaaliset ongelmat kuten asunnottomuus, ristiriidat lähisuhteissa, perheväkivalta, toimeentulon ongelmat ja tukiverkoston puute. Pääasiassa ennakollisia lastensuojeluilmoituksia tehtiin sosiaali- ja terveydenhuollon viranomaisten toimesta. Raskaana olevan naisen ja syntyvän lapsen avun ja tuen tarve liittyi varhaisen vuorovaikutuksen tukemiseen, asumisen tukemiseen, taloudelliseen tukemiseen, vanhemmuuden tukemiseen, syntyvän lapsen terveen kasvun ja kehityksen sekä turvallisten kasvuolosuhteiden turvaamiseen.

Tämän tutkimuksen kohteena ovat nuorten uusintavankien kokemukset itsestään ja elämästään rikollisuuden ja vankeuden kontekstista käsin tarkasteltuna. Sekä vankila asuinpaikkana että vankeus elämänkokemuksena ovat hyvin erityisiä. Näillä on vaikutusta myös yksilön identiteetin muodostumiselle. Tutkimus pohjautuu siihen huomioon, että vangit ovat alttiita ulkopuoliselle määrittelylle ja ennakkokäsityksille, mutta heidän omia kokemuksiaan ei ole riittävästi selvitetty. Metodologisesti tutkimus perustuu laadulliseen tutkimusperinteeseen, narratiivisuuteen ja sosiaaliseen konstruktionismiin. Tutkimus käsittelee identiteettiä ja vankeuden sekä rikollisuuden kokemuksia nuoruuden näkökulmasta käsin. Tutkimusaihe on eettisesti herkkä, sillä nuoret vangit ovat erityisen haavoittuvassa asemassa. Tutkimukseen on haastateltu seitsemää vähintään toista ehdotonta vankeustuomiotaan suorittavaa 19–28-vuotiasta miesvankia. Haastattelut on toteutettu eräässä Etelä-Suomen rikosseuraamusalueen suljetussa vankilassa. Aineisto on analysoitu narratiivisen ja temaattisen analyysin keinoin. Rikollisuuden ja vankeuden kokemuksia käsitellään analyysin pohjalta luotujen kolmen tarinatyypin avulla. Selviytymistarinassa rikokset ja vankeus esiintyvät osana menneisyyttä, joka on johtanut nykyhetkeen ja siihen, millainen ihmisestä on tullut. Tarinassa korostuu myös päähenkilön muutos. Keskeneräisessä tarinassa päähenkilö on vielä kiinni liminaalitilassa, eikä tarinan suunta ole selvillä. Rikollistarinassa korostuu rikollisuus ammattina ja päähenkilön elämäntapana sekä vaihtoehtojen puutteena. Vankeus nähdään tarinassa ammatin varjopuolena. Identiteettiä on tutkimuksessa lähestytty Vilma Hännisen esittämän sisäisen tarinan situaation kautta. Identiteettiä rakennetaan kertomuksissa toiseuden kautta. Tutkimuksessa esiin nousevia keskeisimpiä identiteetin ulottuvuuksia ovat poikkeava, leimattu identiteetti, erilaiset toiset sekä tulevaisuuden identiteetit. Vankien kertomukset paljastavat aiemman tutkimuksen tapaan, että vankila tuottaa ja vahvistaa poikkeavuuden kokemuksia. Vankeus myös kietoutuu syrjäytymisen kysymyksiin, ja erityisesti nuoret vangit jäävät helposti vaille vaihtoehtoisia elämäntarinoita. Nuoret tarvitsevat runsaasti psykososiaalista tukea, mutta vankilan kontrollijärjestelmässä se ei ole riittävissä määrin mahdollista. Vangin huomioiminen yksilönä ja hänen ainutlaatuisten kokemuksiensa ymmärtäminen ovat tärkeitä lähtökohtia identiteetin rakentumisessa ja kiinnittymisessä takaisin yhteiskuntaan.

Ilman huoltajaa tulevia alaikäisiä turvapaikanhakijoita on usein kuvailtu haavoittuvaisena ryhmänä ja olosuhteidensa uhreina. Itse olen halunnut kuvata nuoret subjekteina ja tuoda kuuluviin nuorten omat äänet. Olen ollut kiinnostunut nuoruudesta ja orastavasta aikuisuudesta elämänvaiheena, nuorten muutosta perheryhmäkodista omilleen ja siihen liittyvästä siirtymästä. Tämän Pro gradu -tutkielman tarkoituksena on selvittää miten Suomeen ilman huoltajaa tulleet pakolaisnuoret kokevat elämäntilanteensa ja tulevaisuutensa. Olen tarkastellut tätä kolmen kysymyksen kautta: 1. Miten nuoret kuvaavat aikuisuushaasteitaan Suomessa? 2. Miten nuoret luonnehtivat itsenäistymistä ja siirtymää perheryhmäkodista omaan kotiin? 3. Miten nuoret kuvaavat ja kertovat tulevaisuudestaan? Tutkimusaineisto koostuu yksilöhaastatteluista ilman huoltajaa tulleiden pakolaisnuorten kanssa. Kuusi (6) nuorta osallistui tutkimukseeni kahdesta eri perheryhmäkodista. Nuoret olivat haastatteluhetkellä 15–18-vuotiaita ja heille oli myönnetty oleskeluluvat. Haastatteluissa olen käyttänyt Tulevaisuuden muistelu -menetelmää, joka on ratkaisukeskeinen, positiivinen ja vahvuuksiin keskittyvä menetelmä, jonka avulla tutkimukseni nuoret ovat saaneet vapauden kertoa oman näkemyksensä tulevaisuudesta. Puolet haastatteluista tehtiin tulkin avustuksella ja tulkkauksen ongelmallisuutta olen myös käsitellyt tutkielmassani. Haastattelut nauhoitettiin ja litteroitiin, jonka jälkeen ne analysoitiin sisällönanalyysin avulla. Lisäksi olen kirjoittanut tutkimuspäiväkirjaa. Olen analyysini pohjalta tuonut esiin nelinkertaisen haasteen ilman huoltajaa tulleiden pakolaisnuorten aikuisuuteen siirtymisessä. Haasteet ovat 1) nuoruus ja orastava aikuisuus elämänvaiheena, 2) siirtolaisuus osana nuorten menneisyyttä, nykyisyyttä ja tulevaisuutta, 3) varhainen omilleen muutto ja 4) huoli ja epävarmuus kotimaan tilanteesta, perheestä ja omasta tulevaisuudesta Suomessa. Haasteista huolimatta tutkimukseni tulokset osoittavat, että nuorilla on haaveita ja suunnitelmia tulevaisuuden suhteen sekä he ovat motivoituneita ja kyvykkäitä toteuttamaan niitä. Kaikki tutkimukseni nuoret näkivät tulevaisuutensa Suomessa, toivoivat perheenyhdistämistä, että oppisivat suomen kielen ja opiskelisivat mieleisen ammatin tai tutkinnon. Nuoret toivoivat elävänsä tulevaisuudessa aivan tavallista ja rauhallista elämää. Tärkein keino saavuttaa tavoitteet tulevaisuudessa oli opiskella ahkerasti koulussa ja oppia suomen kieli sekä pysyä poissa ongelmista. Puolet nuorista suhtautui kriittisesti perheryhmäkotiin, etenkin sen sääntöihin ja ohjaajiin. Omilleen muuttamista nuoret kuvailivat pääosin hyvänä asiana. Tärkeimmät elementit olivat vapaus ja oman kodin rauha. Vastuunottamista pidettiin sekä haasteellisena että hyvänä ja voimaannuttavana asiana. Tutkimukseni huolestuttavin tulos oli, etteivät nuoret puhu huolistaan kenellekään. Samalla moni toivoi, että tulevaisuudessa olisi joku, jolle voisi puhua. Ilman huoltajaa tulleet pakolaisnuoret tulisi ensisijaisesti nähdä toimijoina, passiivisten uhrien sijaan. Heidät tulisi kuitenkin kohdata sitä taustaa vasten, että heillä on moninkertainen haaste siirtyä aikuisuuteen; he ovat nuoria, siirtolaisia, varhain joutuneet eroon vanhemmistaan, muuttavat jo 18-vuotiaina omilleen ja kantavat paljon huolta ja epävarmuutta mukanaan. Nämä haasteet eivät kuitenkaan määrittele pakolaisnuoria ja on tärkeä nähdä nuori haasteiden takana.