Browsing by Title

The aim of the current study was to broaden the understanding for the relationship between physical activity and working memory among primary school students. In addition, I aimed to investigate the level of physical activity among the students. Prior research implies that students who are more active and are in better condition, also tend to have better memory. The current study is a quantitative survey study. The survey was developed to measure students’ physical activity and was filled out by 54 sixth graders during their school day. The survey consisted of questions concerning how they go to school, school break activities, spare time activities, and hobbies. First, students filled out the questionnaire, and after that, they participated in a working memory test. The working memory test consisted of a digit span test forward and a digit span test backward. The results from the current survey study indicate that boys who are more physically active seem to have a larger working memory capacity than those less active. The differences were most noticeable in the forward digit span test. Similar differences were not observed among girls. However, the level of physical activity among the tested girls was clearly under the national average, hence, no strong conclusions can be drawn.

At the time of conducting this study, the Finnish upper secondary schools were facing a major change in the school system. Universities were changing their admission system, and a reform in upper secondary education resulted in a new curriculum for the school year 2021, five years after the current curriculum was put into use in 2016. Guidance counseling has gained a more prominent role in the curriculum and individual counseling and development has become increasingly emphasized. The proportion of upper secondary school teachers who often experience stress has risen from 14% to 17% between 2017 and 2019, and previous research indicates that guidance counselors are at risk of burnout. Stressors have been discovered to be lack of timely resources, lack of role clarity and a large workload. The purpose of this study is to investigate the Finnish guidance counselors’ well-being at work, and how they experience their workload. This is explored on the basis of the variables job satisfaction, satisfaction regarding job duties, social support, time resources, access to further training, experienced challenge and experienced stress. The data was collected with an electronic questionnaire sent out to the guidance counselors in Swedish speaking upper secondary schools in Finland, a total of N = 42. The questionnaire was answered by a total of N = 22, all of which were analyzed in the study. The program IBM SPSS 25 was used in the processing and analysis of the data. All group comparisons are performed with nonparametric tests: Mann-Whitney U-test, Kruskal-Wallis test by ranks and Spearman’s rank correlation coefficient. The results showed that the guidance counsellors generally experienced a high level of job satisfaction. Symptoms of stress or perceived burnout had a negative correlation with several factors: job satisfaction, perceived social support, timely resources at hand, and a higher experience of stress and challenge. Work experience was also significant for job satisfaction. Despite this, the guidance counselors with experiences of stress or burnout reported a high job satisfaction.

Avhandlingens syfte är att erhålla kunskap om erfarenheter av rasism och de rasistiska handlingsmönster som socialarbetare märker i sitt arbete samt på vilket sätt socialarbetare upplever att de kan påverka rasism. Materialet består av två fokusgruppintervjuer, som hölls i mars 2021. Deltagarna bestod av socialarbetare med erfarenhet av klientarbete och som hade intresse att diskutera frågor om rasism i socialt arbete. Efter en genomgång av olika teorier om rasism har jag valt att använda Dominellis (1997) anti-rasistiska teori om undvikande strategier, vars syfte är att utveckla anti-rasistiska strategier för socialt arbete. Enligt Dominelli (1997, 125) upprätthåller alla vita rasism genom samverkan med institutionell och kulturell rasism. Med ”alla vita” hänvisar Dominelli även till socialarbetare som omedvetet kan upprätthålla rasism i sitt vardagliga arbete. Materialet analyserades med hjälp av diskursanalys. Utgående från analysen har jag konstruerat tre diskurser. Den första diskursen, idealet att bekämpa rasism, har jag delat in i socialarbetarens roll och utmaningar till anti-rasistiskt socialt arbete. Diskursen präglas av å ena sidan socialarbetarnas vilja att göra förändring men å andra sidan socialarbetarutbildningens avsaknad av kurser om rasism samt arbetsplatsernas sätt att inte aktivt motarbeta eller diskutera rasism. Den andra diskursen, den gömda strukturella rasismen och den outvecklade rasismdiskussionen, delade jag in i tre underkategorier: synen på rasism, den rådande samtalskulturen och reflektion kring varför det är svårt att tala om rasism. Diskursen präglas av att rasismen i Finland kom att konstrueras som gömd och osynlig, den rådande samtalskulturen sågs som icke-konstruktiv och tung och socialarbetarna berättade att deras resurser inte alltid räcker till att motarbeta rasism. Socialarbetarna speciellt i den första gruppintervjun uttryckte oro över utvecklingen av den allmänna rasismdiskussionen, vilken karaktäriserades som negativ och rå. Varför det är svårt att tala om rasism har inget entydigt svar. Å ena sidan upplevde socialarbetarna att motarbetande av rasism är så pass tungt, att de noga måste överväga de egna resursernas tillräcklighet. Rasism konstruerades som ett känsligt ämne, vilket kräver rätt tid och plats för att diskuteras. Å andra sidan påpekade socialarbetarna att vitas fördelar framom svartas gör ämnet svårt att diskutera. Socialarbetarna berättade att de märkt av ojämlikheten i sina egna nätverk men även på arbetsplatsen, där till exempel en klient blivit nekad boende på grund av rasistiska fördomar. Den tredje diskursen, självgranskning och svårigheter att tackla rasism, delade jag in i rasistiska handlingsmönster som socialarbetarna identifierat och kritisk självreflektion. Socialarbetarna identifierade fyra olika nivåer av rasism under gruppintervjuerna: 1) mellan klient och klient, där klienten, ofta vit och finsk, anser sig ha mer rätt till stöd än en icke-vit klient, 2) mellan professionell och klient, där en professionell beter sig rasistiskt mot en icke-vit klient, 3) bland professionella, där de professionella beter sig rasistiskt mot andra professionella, samt 4) mellan klient och professionell, där en klient beter sig rasistiskt mot en icke-vit professionell. Under gruppintervjuerna beskrev socialarbetarna att de upplevde kritisk självreflektion som viktigt men även svårt, eftersom det kräver mod och vilja att fundera över det egna beteendet. Även stödet som fås av arbetsparet upplevdes betydelsefullt. Rasismen i socialt arbete i Finland kan utgående ifrån analysen tolkas som gömd och osynlig. Utifrån analysresultaten kan det konstateras att en aktivare och mer öppen diskussion om rasism behövs både inom socialt arbete på arbetsplatsen och redan inom socialarbetarutbildningen. Socialarbetarna som deltog i gruppintervjuerna tycker det är viktigt att tala om rasism men saknar kollektiva resurser och redskap för att motarbeta rasism i sitt vardagliga arbete.

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur emojier påverkar textförståelsen av ett chattmeddelande i den grad att informanten anser att meddelandet är ironiskt. I analysen jämförs skillnader mellan i hur hög grad informanterna ansett att avsändaren genom sin användning av en eller flera emojier försöker förmedla ett motsatt budskap än vad texten i sin rena form säger. Informanterna gör analysen utgående från de ledande frågorna som ställs i enkäten. Materialet utgörs av en enkätundersökning bestående av tolv öppna frågor. Frågorna ställdes utgående från skärmdumpar av chattmeddelanden bestående av text och en eller flera emojier. I undersökningen deltog 415 personer. Informanternas svar har behandlats genom en kvalitativ innehållsanalys. Svaren har kategoriserats utgående från ifall informanten ansett att meddelandet är ironiskt eller inte. De svar som inte ansett att meddelandet var ironiskt menat har även lyfts fram i grova drag för att visa på gemensamma nämnare bland tolkningarna. Analysen bygger på informanternas svar och citat lyfts fram för att konkretisera hur informanterna tolkat emojierna och på vilka sätt ironin syns i meddelandena. Genom syftet och forskningsfrågorna undersöks vilka skillnader det finns bland emojier som förmedlar ironi och vilka faktorer som gör att informanterna inom den begränsade kontexten kan avläsa ironi i meddelandet. Resultaten visar att både de mest fungerande fallen av ironi och av allmän användning av emojier skedde då texten och emojierna stod i samspel med varandra. Informanterna var som mest överens om syftet med emojin då emojin klart förstärkte en viss aspekt av texten. Även emojier som tidigare figurerat som emotikoner var lättare att tolka än de som inte är lika etablerade. Det blev klart att de tolkningar som uppkom genom behovet att gå utanför den begränsade kontexten var av stor betydelse. Eftersom den bredare kontexten bestående av exempelvis personers förhållande till varandra, diskussionen som helhet och varför meddelandet skickats inte framgick i enkäten, ledde det till att informanterna lade till sina egna kontextuella spekulationer. Genom att lägga till kontextuella faktorer som inte kunde avläsas i själva meddelandet, kunde informanterna ur ett annat perspektiv diskutera orsakerna till varför emojierna användes. Det kunde också fastställas att man som användare av emojier behöver vara säker på att mottagaren avläser meddelandet på samma sätt. Genom att använda en emoji som strider mot vad texten i sin rena form säger, eller genom att använda en emoji som inte klart förmedlar en viss känsla, kan man sträva efter att förmedla ironi. Detta fungerar trots allt endast om avsändaren och mottagaren har samma uppfattning om vilket budskap en emoji förmedlar. Denna avhandling visar på att emojier behöver forskas vidare i, särskilt inom en ram där kontexten påverkar tolkningen samt där det förekommer mindre etablerade emojier.

Goal. The aim of this thesis is to map the theoretical complexity of the much discussed and researched concept of inclusive education. Furthermore, it illustrates the concept from a practical point of view, using interviews with Finnish classroom teachers. Researchers describe the search for a definition of inclusive education as a difficult and unproductive task. Regardless of this, several previous studies have attempted to map and simplify the complex topic. This complexity is highlighted through a review of definitional approaches from previous research. Beyond the theoretical complexity, the practical perspective also suggests a diversity of opinions and solutions within schools. The implementation of inclusive education is described from the Finnish point of view, making visible the principle of support for learning and schooling. It should be noted that the 2014 National Core Curriculum for Basic Education (Finnish National Agency for Education, 2014) describes teaching in Finnish schools as inclusive. However, the document does not define the meaning of inclusion, leaving perception and implementation up to educators. Interviews with eight Swedish-speaking classroom teachers aim to support the understanding of the implementation of inclusive education. The analysis of the interviews is especially based on the teachers' descriptions of practical actions related to inclusion, as well as the motives for the actions. Method. The thesis is based on qualitative content analysis of eight (8) interviews with Swedish-speaking classroom teachers from eight (8) different Swedish-speaking schools and school units in southern Finland. The material that I analyzed is fully transcribed and anonymized interviews. The material was collected in 2022, as part of the University of Helsinki's research project MÅDIG: Diversity and differentiation in comprehensive school. Interviews were conducted with 21 class teachers and principals, but I only accessed one interview with a class teacher from each school or school unit in the project. Results. The research results show that the Swedish-speaking classroom teachers use a variety of inclusive teaching strategies in order to address current issues that affect the learning of heterogeneous student groups. The interviews reveal that inclusive teaching is largely based on practical prioritization and lack of resources, as evidenced by the fact that the majority of teachers' descriptions refer to the consideration of disadvantaged pupils, rather than all pupils. Consideration of disadvantaged pupils is relevant, as the functionality of teaching is based on consideration of them to a greater extent than consideration of strong pupils. In addition to consideration of achievement level, i.e., strength in learning, the majority of classroom teachers describe consideration of pupils' variations in language level and home situation. Teachers describe the implementation of inclusive teaching strategies based on current themes using differentiation, peer support and companion teaching. In addition to consideration of learning, teachers also describe in depth the maintenance of social community within the class, the school and with the home. For example, teachers use varied joint activities and open communication to consider social community. In correlation with previous research, inclusive education is illustrated as a multifaceted and complex ideal in education. The previous research largely aims to define and understand the meaning of the concept, while the interviews show a practical view of varying solutions to inclusive education. The comparison of theory and practice shows that teachers' inclusion is largely based on what is practically possible and their descriptions can therefore be considered non-theoretical. This has the risk of leading to teachers acting according to their own perceptions of a situation, instead of the important professional theory. Several teachers describe that they lack adequate resources, but also additional training in the consideration of all students. The thesis highlights the need for further research on the implementation of inclusive education.

I denna text undersöker jag teorier om lek inom gränssnittet mellan filosofi och psykoanalytisk teori. Fokus ligger på det omedvetnas förhållande till leken och lekandet, samt de upplevelser av lidande eller lycka som är förknippade med förmågan eller oförmågan att leka. I denna text betraktas nämnda lek inte som en specifik aktivitet, utan i enlighet med Johan Huizingas teori som ett tillstånd som genomsyrar all mänsklig kultur och meningsskapande verksamhet. Arbetet har gjorts som en litteraturstudie där tre centrala teoretiker har utvalts för närmare analys. Av dessa är den första Robert Pfaller och hans teori om leken som en illusion utan ägare, där leken representerar en form av ironisk distans som tillåter subjektet att utvinna njutning ur olika praktiker och kollektiva föreställningar. Den andra teoretiska helheten utgörs av Donald Winnicotts objektrelationsteoretiska förståelse av leken, som placerar den inom det så kallade övergångsområdet mellan två personer i en relation. Hos Winnicott blir lekens njutning till genom den avkoppling från drifterna som en förtroendefull relation möjliggör, snarare än som produkt av en viss libidinal ekonomi. Den tredje teoretiska helheten utgörs av Julia Kristevas teori om primärnarcissismen, det semiotiska och abjektionen, som gör det möjligt att spåra leken till de allra tidigaste och kroppsliga erfarenheterna där det som inte ännu är ett subjekt formas i relation till det moderliga, icke-subjektiva. Avslutningsvis diskuteras centrala likheter och skillnader mellan dessa teoretikers syn på leken, särskilt i fråga om deras syn på hur den för leken nödvändiga paradoxen ska förvaltas samt på vilket sätt lekens läkande potential ska förstås.

Denna studie behandlar kvinnans juridiska handlingsutrymme under Magnus Erikssons lagar 1350-1442. Det har länge antagits att den gifta kvinnan under medeltiden var omyndig, eftersom hon enligt lagen skulle ha en målsman (på fornsvenska malsman). Senare tids forskning har dock börjat påpeka att kvinnan inte var omyndig i dagens bemärkelse, men inte desto djupare utvecklat frågan om hennes rättigheter. Genom att jämföra lagtexterna med praxis har jag undersökt hur lagutrymmet som stadgade att en make skulle vara sin hustrus malsman påverkade kvinnans rättigheter. Under den undersökta tidsperioden tycks malsmanskapet inte i någon större utsträckning ha juridiskt begränsat kvinnan, men praxis visar att tradition och praktikaliteter bjöd att maken i allmänhet representerade sin hustru i juridiska göromål. Studien visar att representation inte nödvändigtvis indikerade myndighet, och att det faktum att hustrun representerades av sin make inte medförde omyndighet. Männens konstanta kontakt med den juridiska världen och kvinnornas synnerligen begränsade dito kom ändå på sikt att minska hennes juridiska medvetenhet, och därmed hennes möjlighet att påverka. Den viktigaste slutsatsen är likväl denna begränsning inte var lagstadgad. I studien tar jag också ställning till olika genusteoretiska förklaringsmodeller, nämligen enkönsmodellen och teorin om skilda sfärer. Enligt enkönsmodellen, som utvecklades av Laqueur i början av 1990-talet, sågs inte kvinnan och mannen som två olika kön, utan som olika grader av en man. Kvinnan skulle enligt det vara en mindre utvecklad variant av mannen. Resultaten i studien tyder dock snarare på att kvinnor och män sågs som två olika kön, men att de verkade inom olika sfärer. Den avgörande faktorn var förmågan att föda barn, där de som födde barn tillhörde en privat sfär, med hemmet i centrum, och de som inte födde barn tillhörde en offentlig sfär, där juridik, politik och ekonomi ingick. Därför argumenterar jag för att män förväntades sköta de juridiska göromålen även för sin hustru, eftersom det tillhörde hans sfär. Hustrun hade dock möjligheten, både enligt lagen och enligt praxis, att själv sköta exempelvis försäljningar och upprätta testamenten, och begränsades snarare av sitt kön än av genusstrukturer. Studien lyfter också fram problematiken med det diversifierade svenska medeltida samhället, och ifrågasätter traditionen med en indelning i endast två genus, en manlighet och en kvinnlighet. Resultaten tyder på att det var stora lokala skillnader beträffande en hustrus begränsningar och möjligheter, och att lagarna mer fungerade som riktlinjer än som faktiska regler. På grund av källmaterialets beskaffenhet går det inte att avgöra på vilket sätt social status spelade in, även om det är rimligt att anta att det fanns betydande skillnader mellan rikets övre och lägre skikt. Däremot finns det inget som indikerar att hustruns malsman skulle ha varit liktydig med det nutida målsman någonstans i riket, eller i någon samhällsgrupp.

Avhandlingens tema är att undersöka common law-trusten och analysera den nationella skattebehandlingen av sagda institution i Finland. Truster härstammar från common law-rättssystemet. Förenklat definierat avser man med en trust ett arrangemang, i vilken ägaren av en viss egendom (stiftaren) stiftar trusten genom att överlåta sagda egendom till trusten, varvid trust-egendomens äganderätt överlåts till egendomens förvaltare (trusteen), som sedermera skall förvalta trust-egendomen till förmån för de parter, som utnämnts av stiftaren till förmånstagare av trusten. Truster synes svåra att anpassa till civil law-rättssystemet för att trust-egendomens ägande är tudelat, varvid trusteen innehar den formella äganderätten (legal ownership), medan förmånstagaren innehar den faktiska äganderätten (equitable ownership). Denna konstruktion, med vars hjälp äganderätten delas mellan två parter, kan anses ge upphov till betydande tolkningsproblem angående beskattningen i civil law-länderna, som inte känner igen äganderättens tudelning per se, eftersom äganderätten anses som utgångspunkt vara en stark, odelbar, rättighet. Avhandlingen har som mål att i de inledande kapitlen presentera trusters civilrättsliga utgångspunkter enligt engelsk rätt, varefter kapitlen 3 – 4 samt 6 behandlar enbart de nationella och internationella skatterättsliga aspekter, som kan anses bli relevanta vid påträffandet av truster i Finland. Efter det inledande kapitlet, behandlar kapitel 2 från en stark civilrättslig synpunkt trust-institutionens ursprung, särdrag och klassificering i det engelska rättssystemet. Kapitlet har som mål att grundligt presentera trusters konstruktion och beskriva de relevanta aktörerna, aktörernas rättigheter och skyldigheter. I kapitlet ifråga belyses och analyseras även trusters anpassning till det finska rättssystemet och de möjliga fördelarna angående utnyttjandet av trust-konstruktioner. Kapitlen 3 – 4 tar fasta på de nationellt relevanta lagstadgandena, som kan anses bli tillämpliga på truster och avhandlingen utgår ifrån de stadganden, som går att finna i bassamfunds-, inkomst- och arvs- och gåvoskattelagen. Olika trust-konstruktioner och deras möjliga skatterättsliga nationella verkningar på trustaktörernas beskattning i Finland analyseras. Kapitel 5 belyser från en rättskomparativ synpunkt de varierande sätt på vilka truster anpassats till rådande skattelagstiftning i övriga civil law-länder. Kapitlet ifråga granskar hur truster skattemässigt behandlas i trustens ursprungsland England, Holland, Liechtenstein, Sverige och Tyskland. Rättskomparationen har som syfte att skapa en helhetsuppfattning angående skattebehandlingen av truster i civil law-länderna. Kapitel 6 tar fasta på trust-institutionens gränsöverskridande element, varvid i kapitlet presenteras och analyseras de centrala bestämmelser, som kan anses gälla vid tolkningen och tillämpningen av skatteavtal med hänsyn till truster. I det avslutande kapitlet strävar avhandlingen efter att knyta ihop de centrala aspekter, som torde påverka den nationella beskattningen av truster, varvid även trust-institutionens möjliga framtidsutsikter i Finland diskuteras. Avhandlingen kommer fram till att truster som sådana inte går att anpassa i det finska rättssystemet, varvid det även presenteras som huvudsaklig slutledning att bassamfundsskattelagens tillämpning på klassiska engelska truster torde avrådas, varmed den nationella skattebehandlingen skulle basera sig på dels den enskilda trustens särdrag och villkor, dels på stadgandena i inkomst- samt arvs- och gåvoskattelagarna.

Den här avhandlingen syftar till att ge en bild av hur socialarbetare upplever sitt arbete med utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge på begäran av tingsrätten. Studien är en kvalitativ studie där fem stycken socialarbetare har intervjuats för att få en djupare förståelse av deras tankar och upplevelser kring sitt arbete med familjerättsliga ärenden. Frågeställningarna som jag utgår ifrån är; Hur resonerar socialarbetare kring sin yrkesroll samt sin yrkesidentitet i arbetet med utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge? Vilken institutionell roll upplever socialarbetare att de tillskrivs av andra institutioner? Vilket handlingsutrymme upplever socialarbetarna att de har i utredningsarbetet? Eftersom jag vill undersöka hur socialarbetarna positionerar sig i sin yrkesroll när de gör utredningar på begäran av tingsrätten så har jag valt en institutionalistisk ansats för min avhandling. Som teoretisk bakgrund till mitt tema har jag valt teorier kring yrkesroller och yrkesidentitet. Socialarbetarnas berättelser visar på att komplexiteten i vårdnadstvisterna har ökat. De känner att arbetet med utredningar på begäran av tingsrätten kräver en stor arbetsinsats och att de inte alltid har den yrkeskunskap som behövs för att hantera de mångfacetterade problem som finns samt svåra konflikter som finns mellan föräldrarna. Socialarbetarna upplever att de i sin yrkesposition har en stor makt och att domarna i tingsrätten tar deras utredningar i stort beaktande när de gör sina beslut.

I min avhandling är tanken att undersöka socialarbetarnas upplevelse av pappor i barnskyddet. I bakrunden ligger forskning som påvisar att papporna upplever sig diskriminerade, speciellt av sociala myndigheter. Syftet med forskningen är att redogöra för barnskyddssocialarbetarnas uppfattningar om pappor inom barnskyddet. Forskningsfrågan fokuserar på att beskriva hur socialarbetare inom barnskyddet upplever pappan och hur de beskriver honom som en del av barnskyddsklientskapet. Den teoretiska referensramen i avhandlingen är socialkonstuktionism. Avhandlingen är en fallstudie med en etnografisk karaktär. Socialarbetarna som deltagit i forskningen har haft en betydande roll, vilket gör avhandlingen praktikrelevant. Materialet består av socialarbetarnas dokumentation av tre barnskyddsfall under en viss tid (t.ex. anteckningar under möten med klienterna, fallets aktualiseringar, fallens klientplan och uppdateringar av dem) samt fältanteckningar av deltagande observationer på en barnskyddsbyrå under två månaders tid (etnografi). Materialet är analyserat genom en kvalitativ etnografisk innehållsanalys med fokus på det latenta innehållet. Genom analysen av avhandlingen kom jag fram till fyra olika kategorier av pappor som baserar sig på socialarbetarnas upplevelser och beskrivningar. Kategorierna är 'den ambivalenta pappan', 'den opålitliga pappan', 'den kritiska pappan', och 'den maktlösa pappan'. Kategorierna beskriver barnskyddssocialarbetarnas upplevelser av hur pappan ter sig för dem i barnskyddsarbetet. En kategori motsvarar inte en pappa, utan en pappa kan i olika situationer representera olika kategorier. I materialet framkom flera olika kombinatiner av kategorier i en pappa, och det bör uppmärksammas att en viss ambivalens och osäkerhet framställdes i så gott som alla pappor enligt socialarbetarnas uppfattning. Kategorin kring 'den ambivalenta pappan' var något som oftast gick att hitta i alla olika kombinationer av kategorier. Resultaten av avhandlingen kan anses valida i och med tangerande resultat i tidigare forskning.