Browsing by Title

”Hyvät ystävät, tuli iso jytky!” ropade Sannfinländarnas dåvarande partiledare Timo Soini på våren 2011 framför partimedlemmarna, när partiet lyckades med en historisk valframgång i riksdagsvalet 2011. ’’Jytky-året’’ som riksdagsvalet ofta kallas för, betydde att vi här i Finland fick se hur effektivt populism kan fungera som politisk retorik. Forskningen om populismen i Finland har länge kretsat endast kring Sannfinländarna, partiets partiledare Timo Soini och året 2011. Jag anser att forskningen om populism inte kan kretsa kring endast ett parti och en partiledare, utan populism bör undersökas i en bredare bemärkelse. I den här avhandlingen undersöker jag finländska partiledares användning av populism som en retorikstil i Yles partiledarintervjuer från år 2007 och 2015 inför respektive riksdagsval. Jag använder mig av Jagers och Walgraves definition om populism som en retorikstil och gör en kvantitativ innehållsanalys av intervjuerna. Avhandlingens syfte är att a) se vilka partiledare använde sig av populism i intervjuerna från år 2007 och 2015, samt vilken typ av populism det går att finnas och b) se ifall någon förändring har skett i populistisk retorikstil mellan riksdagsvalen 2007 och 2015 i Finland. Min hypotes är att populistisk retorik har spridits från Sannfinländarna till andra partier och blivit allt vanligare efter riksdagsvalet 2011. Hypotesen baserar sig på Cas Muddes hypotes om populistisk zeitgeist. Jag kom fram till att antielitisk populism användes av Sannfinländarnas partiledare i intervjun från år 2007. Deras antielitiska populism var en blandning av anti-politik, anti-stat och anti-media. Sannfinländarna var även den enda partiledare som kritiserade Europeiska unionen. I intervjuerna från år 2015 förekom det däremot tre partiledare som använde sig av antielitisk populism. Partiledarna var Sannfinländarnas Timo Soini, Gröna förbundets Ville Niinistö och Vänsterförbundets Paavo Arhinmäki. Dessa tre partiledares användning av antielitisk populism skilde sig markant från de övriga partiledarna och därmed kan de anses ha varit antielitiska populister i finländsk kontext. Även om dessa tre partiledare använde antielitisk populism i hög grad, så fanns det skillnader mellan deras antielitiska retoriker. De alla hänvisade ofta till folket, men Niinistö och Arhinmäki kritiserade klart oftare andra politiker och partier, än vad Soini gjorde. Däremot kritiserade Arhinmäki inte lika mycket statens offentliga institutioner och tjänster, som till exempel Soini gjorde. Soini skilde sig från de två andra politikerna genom att vara den enda som kritiserade Europeiska unionen och media. Uteslutande populism förekom väldigt sällan i de intervjuerna som jag analyserade. Ganska sällan talades politikerna överlag om specifika befolkningsgrupper och när de gjorde det så var det i en neutral eller positiv bemärkelse. Ur min analys är det klart att en ökning i användningen av populistisk retorik har skett och att det inte längre var endast Sannfinländarnas partiledare Timo Soini som använde sig av antielitisk populism. Men att tala om att Muddes hypotes om populistisk zeitgeist är rådande i Finland vore vara en vågsam generalisering utifrån mitt begränsade material. För att förstärka mina resultat vore det nödvändigt att fortsätta analysen och inkludera till exempel mera intervjuer, valprogram, inlägg på sociala media och så vidare. Men utifrån mina resultat går det att märka att något har skett i Finland och att populistisk retorik kan de facto ha blivit vanligare. Ifall vi är trogna till Muddes hypotes, så kan Sannfinländarnas valframgång i riksdagsvalet 2011 vara åtminstone en av bakomliggande katalysatorer för att populistisk retorik har blivit vanligare i Finland och därmed spridits från ett parti till övriga.

I denna magisteravhandling undersöks hur tidigare servicebrukare med erfarenheter inom psykisk ohälsa, missbruk, somatiska sjukdomar och kriser utbildat sig till erfarenhetsexperter. En erfarenhetsexpert nyttjar sina egna erfarenheter som har bearbetas och rekonstruerats för att kunna stödja människor som befinner sig i sociala svårigheter. Syftet med avhandlingen är att fokusera på expertrollens process och konstruktion, dvs. hur erfarenhetsexperter upplever sitt blivande och varande som expertis och hur de upplever att de blir behandlade i verksamhetssammanhang. Forskningsfrågorna i avhandlingen är följande: hur beskriver erfarenhetsexperterna sin utveckling till expert och sin expertroll? Hur upplever erfarenhetsexperter att deras erfarenhetsbaserade kunskaper legitimeras och erkänns av andra aktörer? I avhandlingen har en kvalitativ metod använts. Studien består av semistrukturerade intervjuer som analyserats med innehållsanalys, närmare bestämt den konventionella (induktiva) ansatsen. Avhandlingens teoretiska referensram utgår från ett maktperspektiv. Sammanfattningsvis, är erfarenhetsexperterna eniga om att man som erfarenhetexpert bör ha ett förflutet i någon social svårighet som man bearbetat genom erfarenhetsexpertsutbildning. Erfarenhetsexperten bör dessutom ha en genuin vilja att hjälpa andra människor. För erfarenhetsexperterna innebär stödjandet av andra människor även; en personlig utveckling, stärkandet av erfarenhetsexpertisrollen, gynnandet av den egna rehabiliteringsprocessen samt att den egna egenmakten förstärks. En av byggstenarna till att erfarenhetsexperternas erfarenhetsbaserade kunskaper legitimeras är att de genomgått en erfarenhetsexpertsutbildning. Den mest signifikanta legitimeringen kommer från klienterna och patienterna som upplever att erfarenhetsexperterna gör en betydande insats för att hjälpa dem.

Oroväckande skolfrånvaro är ett komplext problem som kräver individanpassade och flexibla lösningar. Skolgången har en stor roll för den enskilde individens utveckling och framtid, och en bristande skolgång kan leda till marginalisering. Ett välfungerande mångprofessionellt arbete anses vara en garanti för att hjälpbehövande personer kan få rätt hjälp/vård vid rätt tid. Syftet med min avhandling är att hitta faktorer och insatser som främjar elevers skolnärvaro och även kartlägga faktorer som bidrar till att ett mångprofessionellt samarbete kring en elevs skolfrånvaro kan lyckas. De teoretiska referensramarna för min avhandling är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori (1971) och Rose samarbetsmodell (2007). Avhandlingen genomfördes via kvalitativa intervjuer och analyserades enligt den teoribaserade innehållsanalysens riktlinjer. Informanterna i min studie är tre skolkuratorer, två speciallärare och en skolpsykolog från huvudstadsregionen. Jag valde att inkludera olika yrkesgrupper i min forskning, då skolfrånvaro kräver ett mångprofessionellt arbete. Syftet med avhandlingen är inte att jämföra olika yrkesgrupper utan snarare att få en helhetsbild av det mångprofessionella arbetet. Genom en helhetsbild kan jag lättare identifiera och kartlägga fungerande faktorer inom ett mångprofessionellt samarbete och fungerande insatser för att främja skolnärvaro. Resultatet visar att det två viktigaste faktorerna för att främja skolnärvaro är en trygg skolmiljö och ett tidigt ingripande. Det är viktigt med kunskap om skolfrånvaro och även kunskap om tillgängliga tjänster som kan stödja elever med skolfrånvaro. I intervjuerna tas det upp att det kan bli problematiskt ifall kunskapen inte är tillgänglig för alla, eller endast riktas mot några personer (t.ex. elevhälsogruppen). En viktig kännedom som skolpersonalen bör ha är kunskapen om hur oro kring en elev (utan samtycke) konsulteras. Slutligen så anser informanterna att kreativitet, aktivitet och flexibilitet är viktiga egenskaper då man arbetar med elever som har oroväckande skolfrånvaro. Informanterna lyfter fram att de viktigaste faktorerna i en mångprofessionell grupp är engagemang, tydlig ansvarsfördelning, flexibilitet och en kontinuerlig kontakt.

I avhandlingen konstrueras de naturliga talen utgående från mängdlärans axiom. Från de naturliga talen och deras egenskaper som bevisas i arbetet fortskrider avhandlingen steg för steg till de hela talen, de rationella talen och de reella talen. Bland de första stegen visar vi att det existerar en induktiv mängd som satisfierar Peanos axiom. Sedan bevisas rekursionsteoremet som används för att bygga upp aritmetiken för de naturliga talen. Genom ekvivalensrelationen〈 m,n 〉∼〈 p,q 〉⇔ m+q = p+n konstrueras de hela talen som ekvivalensklasserna Z = (N × N)/∼. I arbetet bevisas grundläggande aritmetiska regler för de hela talen samt gällande ordningsrelationen. På ett liknande sätt konstrueras mängden av rationella tal från mängden av hela tal med hjälp av ekvivalensrelationen〈 a,b〉∼〈 c,d〉 ⇔ ad = bc där a, b, c, d ∈ Z. I arbetet bevisas att mängden av rationella tal bildar en kropp. Även talföljder och därmed även fundamentalföljder studeras som en förberedelse för konstruktionen av de reella talen. I det sista steget, där vi konstruerar de ekvivalensrelationer som bygger upp de reella talen, så används en annan metod till skillnad från de hittills algebraiska metoderna. Ekvivalensrelationen baserar sig på fundamentalföljder i mängden av rationella tal. Vi definierar en ekvivalensrelation (x_n) ∼ (y_n) i mängden av fundamentalföljder F_Q genom gränsvärdet L(x_n − y_n) = 0. Förutom att egenskaper för räkneoperationerna och ordningsrelationen bevisas, så visas även att mängden av de reella talen är fullständig. Som avslutning till avhandlingen granskas isomorfier mellan de konstruerade mängderna och icke-numrerbarheten av mängden reella tal.

Nykyinen arvonlisäverojärjestelmä otettiin käyttöön sisämarkkinoiden kanssa samaan aikaan 1.1.1993. Rajat ylittävässä EU:n tavaroiden ja palveluiden kaupassa arvonlisäverovelvollinen elinkeinoharjoittaja myy tavaroita ja palveluita arvonlisäverovapaasti toiseen jäsenvaltioon sijoittautuneelle ostajalle, ja ostaja on lähtökohtaisesti jäsenvaltiossaan käännetysti verovelvollinen. Määränpäämaaperiaatteen mukaisesti verotus tapahtuu siis kulutusmaassa. On arvioitu, että Euroopan unionin alueella menetetään jopa 50 miljardia euroa arvonlisäveropetosten ja erinäisten arvonlisäverojärjestelmään kohdistuvien väärinkäytösten vuoksi. Vaikka arvonlisäverojärjestelmän perusrakenne on ennen kaikkea altis vilpillisessä mielessä toimivien verovelvollisten väärinkäytöksille ja petosjärjestelyille, uhkaavat petosjärjestelyt myös rehellistä liiketoimintaa harjoittavia arvonlisäverovelvollisia. Arvonlisäverovelvollinen on tiettyjen edellytysten täyttyessä oikeutettu vähentämään liiketoimintaa varten hankkimiensa tavaroiden ja palvelujen hintoihin sisältyvän arvonlisäveron. Euroopan unionin tuomioistuin onkin ratkaisukäytännössään katsonut vähennysoikeuden olevan erottamaton osa arvonlisäverojärjestelmää, eikä tästä syystä verovelvollisen vähennysoikeutta periaatteessa saisi rajoittaa. Kuitenkin mikäli verovelvollisen liiketoimen katsotaan olevan osana arvonlisäverojärjestelmään kohdistuvaa väärinkäytöstä tai petosjärjestelyä, voidaan verovelvollisen vähennysoikeus evätä. Euroopan unionin tuomioistuin on oikeuskäytännössään katsonut, että verovelvollisen tietoisuus tai selonottovelvollisuuden laiminlyönti liiketoimintaketjussa, voi johtaa vähennysoikeuden epäämiseen. Euroopan unionin tuomioistuin on Kittel-tuomiossaan katsonut, että verovelvollinen, joka tiesi tai jonka olisi pitänyt tietää arvonlisäverojärjestelmään kohdistuvasta petoksesta, katsotaan arvonlisäverotuksessa osasyylliseksi tähän petokseen riippumatta siitä, hyötyykö verovelvollinen tästä petosjärjestelystä itse lainkaan. Verovelvollisen tietoisuus tai selonottovelvollisuuden laiminlyönti voivat siis johtaa verovelvollisen vähennysoikeuden epäämiseen. Arvonlisäverodirektiiviin (2006/112/EY) 168 artiklan a-alakohdassa ja 178 artiklassa vähennysoikeuden aineellisista ja muodollisista edellytyksistä. Suomen arvonlisäverolaissa vähennysoikeudesta puolestaan säädetään 102 §:ssä ja 102a §:ssä. Arvonlisäverodirektiivi (2006/112/EY) ei sisällä vilpittömän mielen määritelmää tai selonottovelvollisuuden laajuutta kolmannen osapuolen liiketoimen ollessa mukana arvonlisäverojärjestelmään kohdistuvassa petosjärjestelyssä. Verovelvollisen vilpitön mieli sekä selonottovelvollisuuden laajuus perustuvatkin pitkälti Euroopan unionin tuomioistuimen oikeuskäytäntöön aiheesta. Tutkielman tarkoituksena on selvittää, mitä vilpittömällä mielellä tarkoitetaan arvonlisäverotuksessa sekä kuinka laajaa selonottovelvollisuutta verovelvolliselta edellytetään, jos verovelvollisen liiketoimi on osana liiketoimintaketjua, jossa arvonlisäverojärjestelmää käytetään väärin. Vähennysoikeuden epäämisen osalta tutkitaan myös, miten neutraliteettiperiaate sekä suhteellisuusperiaate vaikuttavat vähennysoikeuden epäämistä koskevassa harkinnassa. Tutkimuksen kohteeksi nousi niin ikään myös Euroopan unionin tuomioistuimen ja Euroopan ihmisoikeustuomioistuimen oikeuskäytännön eroavaisuus arvonlisäverotuksen vähennysoikeuden saralla. Tutkielman perusteella voidaan sanoa, että arvonlisäverotuksessa verovelvollisen vilpitön mieli näyttäisi olevan turvattu, kun arvonlisäverovelvollinen on varmistunut liikekumppaninsa arvonlisäverollisuudesta sekä osoittanut kohtuullista huolellisuutta liiketoimiin ryhtyessään. Selonottovelvollisuuden osalta voidaan todeta, että verovelvollisen ei tarvitse tehdä pitkälle meneviä tarkastuksia liikekumppaneihinsa, ja verovelvolliselta ei voida edellyttää sen valvomista, noudattaako verovelvollisen liikekumppani, myyjä, esimerkiksi ilmoitus- tai maksuvelvollisuuksiaan. Kuitenkin mikäli verovelvollisella herää epäilys myyjän vilpillisestä toiminnasta, tulee verovelvollisen tällöin kiinnittää erityistä huomiota selonottovelvollisuuteensa. Arvonlisäverovelvollisten toimijoiden kaksoisrooli yhtäältä veron tilittäjinä ja toisaalta veron kerääjinä edellyttää korostunutta huolellisuutta.

Tässä tutkielmassa tarkastelen 1800-luvun lopun amerikkalaisen yhteiskunnan naisten asemaan liittyviä ongelmakohtia ja sitä, kuinka Kate Chopin kirjallisessa tuotannossaan vastusti aikansa ajatusmaailmaa sekä kirjallisia konventioita. Keskityn kolmeen Chopinin teokseen, kahteen novelliin, The Story of an Hour ja The Storm, sekä yhteen romaaniin, The Awakening. Kaikki kolme teosta sisältävät yhteiskunnallista kritiikkiä ajan amerikkalaista yhteiskuntaa kohtaan. Teoksilla onkin paljon yhteistä. Päähenkilöt teoksissa The Story of an Hour ja The Awakening ovat molemmat naimisissa olevia naisia, jotka ovat selkeästi tyytymättömiä mahdollisuuksiinsa. Lisäksi teosten The Storm ja The Awakening päähenkilöt ovat molemmat uskottomia aviomiehelleen. Tutkielman teoriaosuus koostuu Chopinin ajan yhteiskunnallisesta kontekstista ja ajalle tyypillisistä kirjallisuuden traditioista. Taustamateriaalissa esitetään myös yhtymäkohtia feministiseen New Woman -liikkeeseen ja Chopinin omaan elämään. Naisten aseman ongelmakohtiin kuului muun muassa naisten rajoittaminen kodin piiriin, esimerkiksi kodin ulkopuolisten työmahdollisuuksien ulottumattomiin. Naisen tärkeimpiin tehtäviin kuului jälkikasvun tuottaminen ja näistä huolehtiminen. Lisäksi avioliittojen oletettiin jatkuvan kuolemaan saakka, joten avioeroa ei usein pidetty edes vaihtoehtona onnettoman suhteen päättämiseksi. Naisten seksuaalisuutta pidettiin pitkälti lääketieteellisenä ilmiönä, ja naisia pidettiin luontaisesti intohimottomina. Lisäksi kirjallisuudessa seksuaalisuuteen viitattiin vain varoen, aiheesta puhuttiin tyypillisesti vain vihjaillen ja jättäen lukija täydentämään aukkoja. Kirjallisuuden konventiot 1800-luvulla sekä heijastivat että tuottivat ajalle tyypillisiä ajatusmalleja. Aikakauden naishahmot jakautuivat usein kahteen tyyppiin, hyveellinen (virtuous) ja langennut (fallen). Tarinat seksuaalisesti avioliiton ulkopuolella aktiivisista, langenneista naisista päättyivät tyypillisesti kyseisen naisen rangaistukseen, usein kuolemaan. Vain yksi tarkastelemistani teoksista, The Storm, päättyy onnellisesti kahden muun päättyessä päähenkilön kuolemaan. Vaikka päähenkilöt teoksissa The Story of an Hour ja The Awakening eivät tulkintani mukaan kuolekaan rangaistuksena teoistaan, on The Stormin loppuratkaisu kuitenkin radikaalimpi. The Storm käsittelee naimisissa olevan naisen uskottomuutta lähes juhlalliseen sävyyn ja päättää tarinan tilanteeseen, jossa kaikki tarinan osapuolet ovat onnellisempia kuin tarinan alussa. Tällaisen aviorikosta positiiviseen sävyyn esittävän tarinan julkaiseminen 1800-luvun Yhdysvalloissa olisi todennäköisesti osoittautunut mahdottomaksi, eikä Chopinin tiedetä yrittäneenkään julkaista sitä. Kielelliseltä sisällöltään The Storm on avoimempi kuin muut Chopinin teokset, sekä kielen avoimesti seksuaalisen sanaston että tarinan sisällön kannalta. Kaikkein merkittävin ero on kenties kuitenkin sen onnellinen loppuratkaisu.

One of the most debated legislations of the European Union addresses the questions of free speech on the internet and remuneration between the content creators and the content provider platforms. Directive on Copyright in the Digital Single Market came to force on 7 June 2019 and EU countries have 24 months to translate it into national law. The directive has been called one of the most controversial directive implementations in recent history. It has changed the rules of how content sharing platforms (social media platforms) can present and share content made by users. Thus it addresses questions of free speech and communication. The objective of the thesis was to understand how freedom of speech was presented in the news coverage regarding the directive and who supported and who were against the directive. It was important to understand how the new rules for social media age were argued to understand possible motives for these rules, which have an effect on social media communication and thus for the operating model of traditional media. The research method of the thesis is a thematic qualitative text analysis and the data was collected from online newspaper articles from Finland, UK, USA. Six themes were identified from the data: argumentation related to remuneration for content, discourse of power struggle, sharing of content, banning of memes and videos, “saving of the European culture” and lobbying. Most importantly free speech together with the economic aspects were the most underlying themes of the data. This is due to the fact that the sharing of content and remuneration are the main aspects of the legislation and thus it was logical that the discussion surrounded these topics. What resonated in the free speech context was the “meme ban” issue, which could be identified as the most populistic cornerstone in the discussion as it was the most concrete effect, which was argued to be realised from the legislation. Populist politicians seemed to oppose the legislation, while some EU politicians argued for it. Technology companies promoted the meme ban in a way that could be described as lobbying. Some famous artists also published columns in support of the directive, but it has to be noted that the directive most likely benefits them financially. The dichotomy of technology companies vs. EU, content creators such as newspapers was present. Mostly the directive was opposed due to its restriction on free speech and the directive was supported due to leveling the playfield financially. Free speech and financial benefit thus worked in a counterpoise to each other. Overall the argumentation proved interesting questions of the traditional media's role in the age of social media and how the agenda setting role of the traditional media has diminished to a point where a legislator finds it necessary to force rules to preserve the quality of public discourse, at the cost of freedom of speech. How much of the actual effects will diminish freedom of speech remains to be seen and thus could be a subject to a future research.

The aim of the study was to investigate ideas and idea generation of designers in free improvisation tasks at conceptual level in the experiment, planned primarily for the physiological and neurological measurements. My study was a part of the multidisciplinary research project Handling Mind: Embodiment, Creativity and Design which concentrated on studying relations between mind, body and materials combining the fields of psychology, neuroscience and creativity. The neurological study did not reveal what and how participants felt, thought and experienced during the experiment which was the main interest in my study. Previous research has focused on investigating various fields of the design process, as well as the ideation phase, but investigating idea generation in the context of neuroscientific research is a new and interesting chance for the research. The ideation phase represents an iterative and vibrant nature of the design process. Previous studies have brought out the meaning of available sources of inspiration, and designers' competence to adapt the essential parts of the original sources and transform them into design outputs regarding the aspects of novelty and functionality. Therefore, I developed my research questions concerning ideas and idea development in freely improvising tasks in a new design situation. The 30 participants participated in the study as volunteers from the School of Art, Design and Architecture in Aalto University from November 2014 to March 2015. They performed copying, designing or free improvising tasks by drawing or forming clay. I organized the Stimulated Recall (SR) interviews with my colleague to collect data. We selected the 15 out of 30 interviews to represent the data in our studies. I analyzed the transcript data by qualitative content analysis: the classification scheme was both data and theory driven. The analysis revealed that designers had different ideas emerging from internal stimuli, for example, from their mental library or they were impressed by external stimuli, for instance, material, tools and cup images from the experiment. The experiment represented an external design constraint: it confined the problem space and narrowed down the alternative solutions. Designers had concrete and abstract ideas, but also the abstractions of ideas were developed. They relied on familiar topic choices but also were capable of creating analogies. Even this minimalistic design experiment revealed that designers are able to use their mental sources of inspiration and capable of picking profitable stimuli from their surroundings in new and uncertain situations for adapting and developing ideas further. Designers sought meaning for their sketching and experimenting as well.

Freemartinism är en av de allvarligaste och vanligaste formerna av onormal könsdifferentiering hos nötboskap. Det är ett hos nötboskap förekommande fenomen där tvåäggstvillingar av olika kön p.g.a. sammanväxta fosterhinnor får ett gemensamt blodomlopp. Hontvillingens embryonala könsdifferentiering störs och kvigkalven blir i de flesta fall steril och kallas freemartin. Tidigare histologiska studier har visat stor variation i freemartingonadernas maskulinisering. I denna studie undersöktes 14 freemartingonader från 12 olika freemartinkalvar immunohistokemiskt med avidin-biotin-komplex- metoden tillsammans med äggstock, testikel och bitestikel från normala nötkreatur. Fördelningen av antigenerna protein S100, aktin, desmin, cytokeratin och CD45 i vävnaden undersöktes immunohistokemiskt. Oocyter och Sertoli celler är protein S100-positiva, glattmuskelceller i exempelvis bitestikelgången är aktin- och desminpositiva, cytokeratiner finns i epiteliala celler såsom germinalepitelet och CD45 är en leukocytmarkör. Syftet var att analysera freemartingonaderna immunohistokemiskt och att jämföra resultatet med den normala gonadens antigendistribution samt med resultat från tidigare studier av freemartingonadens histologiska uppbyggnad. De normala gonadernas antigendistribution jämfördes med tidigare studiers resultat. Förhoppningen var att immunohistokemiskt synliggöra maskulina och feminina strukturer. Enligt författarens vetskap så har freemartingonader inte undersökts immunohistokemiskt i tidigare studier. Samtliga gonader hade störts i den feminina utvecklingen och hade genomgått varierande grad av maskulinisering. Majoriteten av freemartingonaderna innehöll såväl feminina som maskulina strukturer. Undersökningens mest maskuliniserade gonad saknade de feminina komponenterna och innehöll istället sädeskanals- och bitestestikelliknande formationer. Resultaten från freemartingonadernas immunohistokemiska undersökning korrelerade på många plan med tidigare histologiska studier. I jämförelse gav den immunohistokemiska undersökningen tilläggsinformation angående exempelvis primordialfollikelliknande formationer. Resultaten från denna studie indikerar att immunohistokemi kan användas som metod för att hjälpa till att dels bekräfta och dels ytterligare förtydliga oklara histologiska resultat.

Phosphorus loading through agricultural runoff and erosion induce eutrophication in waterbodies. Weather conditions outside the growing season are major drivers for phosphorus loss from agricultural fields. Overwinter cover crops are utilized to prevent phosphorus and nitrogen nutrient loading and to gain other benefits, such as increased soil organic carbon content and microbial diversity and improved soil structure. However, vegetation can release easily soluble phosphorus after exposure to freeze-thaw cycles (FTC) and, therefore, increase the amount of phosphorus entering waterways. Different species respond to FTC with varying intensity, making some species more preferable for overwinter vegetation cover. The objective of this study was to determine FTC effect on twelve different cover crop species’ shoot-induced phosphorus runoff risk and cover crops’ effect on soil phosphorus runoff risk after FTC with and without P-fertilization. Cover crop species, field mustard (Brassica rapa), oil radish (Raphanus sativus), Italian ryegrass (Lolium multiflorum), rye (Secale cereale), tall fescue (Festuca arundinacea), timothy (Phleum pratense), hairy vetch (Vicia villosa), honey clover (Melilotus albus), red clover (Trifolium pratense), white clover (Trifolium repens), buckwheat (Fagopyrum esculentum) and lacy phacelia (Phacelia tanacetifolia), were grown in a greenhouse after which half of the replicate pots were exposed to FTC consisting of 6 cycles (-2°C for 24 h, 4°C for 24 h). One extreme freeze-thaw event was added by freezing the shoot and soil samples (-20°C) after sampling. Compared to bare soil, presence of cover crops and different cover crop species did not affect freezing-induced phosphorus runoff risk in soil indicated by soil easily soluble phosphorus concentration. FTC increased shoot-induced phosphorus runoff risk, indicated by shoot water-extractable phosphorus concentration, in all cover crops, except for P-fertilized lacy phacelia. Based on estimated field scale shoot water-extractable phosphorus pools, buckwheat had greatest risk for shoot-induced phosphorus runoff after FTC. The cover crop species with lowest shoot-induced phosphorus runoff risk following FTC were tall fescue and honey clover. P-fertilization had only minor effect on CC shoot- and soil-induced overwinter phosphorus runoff risk. The results of this study can be used for planning cover crop cultivation for overwinter vegetation cover in agricultural fields located near waterways where loss of dissolved phosphorus is significant concern.