Browsing by Author "Böling, Evalena"

I oktober 2014 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa typer av företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar och mångfaldspolicy (nedan direktivet om hållbarhetsrapportering eller direktivet). Direktivet om hållbarhetsrapportering ålägger en skyldighet på vissa företag och koncerner att i samband med sin årliga förvaltningsberättelse på konsoliderad basis redogöra för sin verksamhet, sina policyer och genomförd due diligence-granskning i förhållande till frågor gällande mänskliga rättigheter, miljö, sociala och personalrelaterade hänsyn samt korruption och mutor. Direktivet om hållbarhetsrapportering har som syfte att genom förbättrad transparens verka för en konkurrenskraftig inre marknad där samhällsekonomiska överväganden, så som miljömässig hållbar tillväxt och social rättvisa, har företräde framom strikt vinstberedning. Denna avhandling strävar till att undersöka direktivets potential att främja området för mänskliga rättigheter och företagsverksamhet. Syftet med denna avhandling är att undersöka huruvida antagandet av en obligatorisk rapporteringsskyldighet gällande icke-finansiell information kan leda till att mänskliga rättigheter implementeras som en normativ källa för bolagsstyrning. Avhandlingen strävar till att besvara följande två separata men nära sammankopplade frågor: 1) Fungerar redovisningsskyldigheten av icke-finansiell information som en effektiv metod av reglering i syfte att påverka europeisk bolagsstyrningspraxis och därigenom få bolag att ta hänsyn till människorättsfrågor i sin affärsverksamhet? 2) Fungerar redovisningsskyldigheten av icke-finansiell information som ett effektivt verktyg för den offentliga makten i dess uppgift att värna om och skydda de mänskliga rättigheterna? I avhandlingen argumenteras att det centrala problemet inom området för företagsverksamhet och mänskliga rättigheter är dels att bolagets juridiska syfte inte i tillräcklig grad uppmuntrar bolag till ett ansvarsfullt affärsbeteende och dels att staten har en begränsad jurisdiktionsrätt vilket leder till att den offentliga makten inte har tillräckligt med befogenheter att effektivt skydda de mänskliga rättigheterna universellt. För att förverkliga respekten för de mänskliga rättigheterna genom bolagets hela leverantörskedja måste man följaktligen påverka hur bolag styrs och kontrolleras. Avhandlingen utgår således ifrån att undersöka huruvida redovisning av information är en ändamålsenlig metod av reglering i syfte att uppnå denna typ av samhälleliga mål, och strävar därutöver att analysera direktivets potential som ett sådant beteendefrämjande verktyg. Avhandlingen erkänner att direktivet om hållbarhetsrapportering har en potential att främja ansvarsfull bolagsstyrningspraxis inom EU. Avhandlingen lyfter samtidigt fram regelverkets största tillkortakommanden och ifrågasätter huruvida en rapporteringsskyldighet som sådan kan förbättra den rådande situationen eller ifall problemet kräver en förändring av bolagsrättens karakteristik i sin helhet. Härutöver vill avhandlingen lyfta fram det centrala problem som kvarstår i förhållande till statens begränsade jurisdiktionsrätt och tillgång till ett effektivt rättsmedel