Browsing by Author "Brunberg, Laura"

I denna avhandling undersöks användningen av det ljudupprepande stilmedlet rim i de finska och svenska undertexterna i How the Grinch Stole Christmas, en engelskspråkig film som kom ut år 2000 och som baserar sig på en Dr. Seuss-barnbok med samma namn (1957). Syftet med avhandlingen är att undersöka vad som hänt till rim inom mellanspråklig undertextning, en översättningsgenre med flera begränsningar beträffande vad som kan återges. Vad avhandlingen söker svar på är följaktligen det följande: (1) i vilken utsträckning bevaras eller utelämnas rim i de studerade finska och svenska undertexterna? (2) Hur ofta reflekterar de återgivna rimkedjorna (alltså rimparen och rimgrupperna) kedjornas placering i transkriptionen av det engelska originalet? (3) Hurdana kvantitativa skillnader och likheter finns det beträffande bevaringen och utelämningen mellan de finska respektive svenska undertexterna? Metoden i avhandlingen är huvudsakligen jämförande med både kvantitativa och kvalitativa inslag. Efter att de finska och svenska textremsorna skrivits upp och de engelska talsekvenserna transkriberats grovt söks alla rimkedjor upp och kategoriseras som berättarrim, dialogrim eller sångrim beroende på hur och av vem de yttras. Utöver detta grupperas kedjorna enligt deras utspridning i det transkriberade originalet eller undertexterna så att alla rimkedjor som förekommer inom en och samma versrad respektive textremsa bildar inrim och alla rimkedjor som sprider ut sig över flera versrader respektive textremsor bildar slutrim. Stommen av analysdelen utgörs dock av fyra översättningsstrategier med hjälp av vilka användningen av rim i undertexter undersöks. Dessa strategier är fullständig bevaring, delvis bevaring, tillägg och utelämning, och de hämtar sin inspiration från Jan Pedersens (2011) analysmodell för översättning av extralingvistiska kulturella referenser i undertexter. Analysen av undersökningsmaterialet visar att de svenska undertexterna använder rim mycket mer än de finska (96 respektive 36 rimkedjor). De svenska undertexterna i det studerade materialet gynnar speciellt fullständig bevaring av rim, medan de finska gynnar utelämning av detta stilmedel: cirka 77 % av de sammanlagt 115 engelska rimkedjorna har bevarats delvis eller fullständigt i den svenska översättningen, medan cirka 70 % av rimkedjorna har utelämnats i den finska, antingen genom att all ljudupprepning utelämnats eller genom att rimkedjorna bytts ut mot andra ljudupprepande stilmedel. Utöver detta reflekteras även placeringen av de originella rimkedjorna i de svenska undertexterna men egentligen inte i de finska i och med att det engelska originalet innehåller 83 slutrimkedjor och 32 inrimkedjor, och denna fördelning i många fler slutrim än inrim återspeglas i den svenska översättningen (81 slutrim respektive 15 inrim) men inte i den finska (19 respektive 17). Detta är något som bland annat kan tyda på att inrimkedjor möjligen varit lättare att konstruera i den finska versionen än slutrim, medan skiljaktigheterna språken emellan vad som gäller användningen av strategier kan å sin sida vittna om att det överlag varit lättare för den svenska översättningen att bevara de rimkedjor som finns i originalet. Dessa antaganden kan denna fallstudie varken bekräfta eller förneka, men vad fallstudien visar med säkerhet är att undertextning av en film kan leda till motsatta strategiska val då den översätts till två språk av vilka det ena är besläktat med källspråket och det andra inte är det.