Browsing by Author "Ebbe, Julie"

Romanerna Arv og miljø av Vigdis Hjorth och Fri vilje av Helga Hjorth gav åren 2016 och 2017 upphov till en omfattande debatt om autofiktionens etik i den norska pressen. Får man skriva vad som helst, om vem som helst under fiktionens täckmantel? Debatten fördes med premissen att Arv og miljø och följaktligen även Fri vilje var skrivna i tät relation med verkligheten, detta trots att båda romaner saknar sådana markörer som typiskt anses definierande för autofiktion, främst gemensam namnidentitet mellan empirisk författare, berättare och huvudperson. I såväl Arv og miljø som i Fri vilje har alla romankaraktärer fiktiva namn. Syftet med den här avhandlingen är att undersöka vad pressens antagande om att romanerna bygger på biografiskt stoff grundar sig i. Det gör jag genom att dels analysera romanernas autofiktiva markörer såväl i huvudtexterna som i deras paratexter, dels genom att analysera ett urval av artiklar ur den norska pressen publicerade kring utgivningen av de båda romanerna. Min tes är att romanernas verklighetskontrakt inte grundar sig i texterna, utan skapas av pressen genom den debatt som tar avstamp i Aftenpostens recension av Arv og miljø. Vidare är mitt syfte att visa hur läsningen av dem som just romaner kan motiveras genom att peka på deras litteraritet. Definitionen av litteraritet bygger jag på Claus Elholm Andersens vidareutveckling av begreppet, som stöder sig på en nykritisk och dekonstruktionistisk syn på det litterära som tar sig uttryck i textens inre motstridigheter eller paradoxer, vilka leder till att texten dekonstruerar sig självt. Genom att analysera romanerna tematiskt letar jag efter hur romanens intentionella nivå undergrävs av andra nivåer som dekonstruerar intentionen. Min slutsats är att båda romaner har tydliga inre konflikter som dekonstruerar den intentionella nivån i romanerna, något som pekar på texternas litteraritet. Analysen av romanernas autofiktiva markörer visar att romanerna i sig själva saknar sådana helt, medan Helga Hjorth genom intervjuer ger Fri vilje ett verklighetskontrakt vid sidan av det fiktionskontrakt som boken självt anger. Med stöd av teorin om medialisering visar jag hur pressen bygger sin tolkning av Arv og miljø på en uppfattning av Vigdis Hjorths författarskap som skapats genom tidigare offentliga framträdanden som inte relaterar till utgivningen av Arv og miljø, och att den självbiografiska läsningen skärps i och med utgivningen av Fri vilje, som tolkas som ett facit för de misstankar om verklighetsförankring som inledningsvis försiktigt formulerades i diskussionen kring Arv og miljø.