Browsing by Author "Edsvik, Ronda"

Våld i nära relationer är ett globalt samhälleligt problem och en fråga om mänskliga rättigheter. Istanbulkonventionen är det första juridiskt bindande avtalet om våld i nära relationer mot kvinnor i Europa. Både Finland och Sverige har skrivit under och ratificerat Istanbulkonventionen men det finns begränsad kunskap om implementeringen av konventionens betydelse för socialt arbete. Syftet med studien är att beskriva och analysera implementeringen av Istanbulkonventionen i finländsk och svensk skyddshemskontext utifrån ett socio-spatialt perspektiv. Fokus riktas mot hur nationella diskursiva framställningar av genus och våld i nära relationer konstrueras i nationskontexter och får konsekvenser för olika synsätt, metoder och sociala praktiker i socialt arbete. Forskningsfrågorna är följande: Hur konstrueras nationella diskurser om genus i relation till våld i nära relationer i en finländsk och svensk skyddshemskontext? Hur framställs problem och lösningar i implementeringen av Istanbulkonventionen som social praktik i skyddshemstjänsterna i Sverige och Finland? Hur har skyddshemmen i Finland och Sverige beaktat de rumsliga dimensioner av maktrelationer och våld som utgör den kontext där kvinnor utsätts för våld? Intresset för jämförelse av diskurserna i finländsk och svensk skyddshemskontext har väckts ur min tidigare erfarenhet av att jobba på ett finländskt skyddshem och därmed blivit bekant i diverse skolningar om rådande skillnader till de svenska skyddade boenden. Materialet i föreliggande studie har bestått av Europarådets expertgrupp GREVIO:s (Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic violence) basrapporterna som behandlar implementeringen av Istanbulkonventionen, både dess styrkor och behov av förbättringar i Finland och Sverige. Eftersom avhandlingen jämförde implementeringen i två länder har avhandlingen en komparativ ansats. Faircloughs tredimensionella modell för en kritisk diskursanalys utifrån dimensionerna text, diskursiv praktik och social praktik har varit utgångsläget för analysen. Resultaten i studien påvisar likheter och skillnader i ett antal diskurser sinsemellan länderna ur en skyddshemskontext. Likheter som kom fram i rapporterna är bland annat socio-spatialt perspektiv fanns det en tydlig diskursiv praktik med fokus på samiska kvinnors utsatthet, saknaden av tjänster och behovet av tjänster på eget modersmål. Markanta skillnader som framkom handlade till exempel om uppbyggnaden av tjänsterna, Sverige har en feministisk inriktning medan Finland haft en mer barncentrerad inriktning i den välfärdspolitiska uppbyggnaden av sina skyddshemskontexter. I basrapporten för Sverige konstruerades genus på skyddade boenden genom en heteronormativ diskurs där tolkningsramen för våldet innefattar ett generellt antagande om att mannen är utövaren av våldet och kvinnan ett offer, medan Finland framställdes utifrån en könsneutral diskurs. I Sveriges tjänster är kvinnan i fokus och de flesta skyddade boenden är till för specifikt kvinnor, medan de finländska tjänsterna är könsneutrala och barn får eget klientskap. Ur ett samhälleligt perspektiv har denna studie bidragit med ny kunskap om spatiala kontrollen som specifikt begränsar och utsätter kvinnor. Vad som kommer till utsatthet och begränsningar har även studien belyst hur samiska kvinnor i både Finland och Sverige är i en ytterst sårbar position i vårt samhälle i vad som kommer till tjänster och service för specifikt våldsoffer men även annan social- och hälsovård. Avhandlingen bidrar med kunskap om nationella diskursers betydelse i fråga om skyddshemmens uppbyggnad och service för kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.