Browsing by Author "Enckell, Elvi"

Ett ständigt aktuellt och viktigt intresse i samhället är hur lärare på bästa sätt kan uppfostra elever för att uppehålla ett fungerande klassrum och utveckla goda medborgare (Lewis et al., 2005). De senaste åren har det pågått en livlig debatt i medierna om hur problem med beteendet i skolorna ökat samt lärarnas begränsade möjligheter att ta kontroll som ledare i klassrummet. Syftet med denna studie är att studera hur lärare idag konstruerar uppfostran och bestraffning för att få djupare kunskap kring vilka implikationer detta kunde ha för lärares sätt att leda i klassrummet. Åtta stycken lärare från huvudstadsregionen som slumpmässigt valts ut ställde upp på intervju. Intervjuerna som utfördes hösten 2016 var semi-strukturerade och analyserades kvalitativt enligt Foucauldiansk diskursanalys. Enligt Ryan och Deci (2016) självbestämmande teori ligger det i människans natur en lust att lära sig nytt. Denna nyfikenhet kan kvävas av extern kontroll, då en auktoritet bestraffar eller belönar specifika beteenden. Samtidigt kan den inre motivationen frodas genom att ge individen frihet, en viss självbestämmanderätt som innebär att individen inser att det är bra att lära sig något för att kunna det, inte för att få en viss belöning. Denna teori har haft ett stort intryck på dagens pedagogik och därmed också på lärarledarskap. Detta elevcentrerade sätt att se på lärarledarskap kunde observeras i både litteraturen och i analysen. En intressant motvikt till detta perspektiv var det faktum att trots bestraffning var så tabubelagt så verkade det ändå vara nödvändigt i vissa fall. Resultaten i studien visar att uppfostran delvis konstruerades som en viktig och stor yrkesroll men också som ett auktoritärt förhållningssätt gentemot elever. Studien visar även att lärare försöker stöda elevers autonomi och ser bestraffning som en ineffektiv metod för beteendeförändring, men att straff och en klar maktrelation ändå existerade mellan lärare och deras elever. Auktoritärt ledarskap ansågs inte vara pedagogiskt acceptabelt samtidigt som det verkade vara viktigt för lärarna att uttrycka sin makt som ledare. Denna spänning mellan de elevcentrerade och lärarcentrerade diskurserna kunde observeras genom hela analysen. Det framkom också att lärare inte alltid upplever sig ha den tid som krävs för att uppfostran skulle ske på de termer som förväntas av lärarna. Då lärarna lider av tidsbrist och stress, blir bestraffning eller hot den primära lösningen.