Browsing by Author "Eriksson, Sofia"

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga recenserades i nordisk press 1978 – 1981. Min metodik inspireras framför allt av den tradition i litteraturhistorien som Gunilla Domellöf i sin bok Mätt med främmande mått – Idéanalys av kvinnliga författares samtidsmottagande och romaner 1930-1935 (2001) och Anna Williams i Stjärnor utan stjärnbilder: kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet (1997) visar; att kvinnliga författare recenseras på olika villkor jämfört med sina manliga kolleger, och att de rent mätbart får betydligt mindre utrymme än de manliga författarna i kanonskrivningen. Centralt har varit att undersöka ifall Domellöfs och Williams resultat går att tillämpa på Århundradets kärlekssaga år 1978, ifall det könspolitiska spänningsfältet mellan den auktoritära kritikern och en kvinnlig författare fortfarande är aktuell, och på vilka sätt det i så fall tar sig uttryck. Förekom maktutövande över den kvinnliga författaren – Märta Tikkanen – fortfarande i slutet av 1970-talet? Avhandlingen är en receptionsstudie, och mitt forskningsmaterial består av recensioner som Århundradets kärlekssaga fått i nordisk (finlandssvensk, finsk, svensk, norsk, dansk och isländsk) press mellan åren 1978 och 1981, sammanlagt 79 recensioner. Genom att dela in min analys i olika teman har jag systematiskt gått igenom hur Århundradets kärlekssaga recenserades och lyft fram de ämnen som är återkommande. Jag har först delat in analysen i tre kategorier – innehåll, genre & form och kritikerns uppgift – och sedan även fördjupat mig i diskussionerna som förs i recensionerna genom att se på vilka teman dessa kategorier rymmer. Ur mitt material och med min tematiska disposition framgick tydligt att tre olika läsningar går att urskilja; Århundradets kärlekssaga lästes och recenserades som ett litterärt verk, ett politiskt manifest och som kändisskvaller, det vill säga utomlitterärt, som icke-litteratur. Undersökningen visar också att Domellöfs analysmetod om kvinnliga författares mottagande på 1930-talet som metodik är fungerande – precis som hon utgår från den första feministiska vågen på 1890-talet för att skapa paralleller i behandlingen av den kvinnliga författaren i kulturdebatter för sin egen undersökning – visar min analys att receptionsundersökningen vid feminismens tredje våg under 1970-talet också kan jämföras med undersökningar skrivna om den andra vågen. Det blev tydligt genom en närläsning som visade att Århundradets kärlekssaga recenserades utöver sig själv, att recensionerna rymde mera än litteraturkritik, vilket understryker Domellöfs och Williams slutledningar om en beklaglig litteraturtradition, där kvinnan skrivs in i marginalen och värderas med olika premisser jämfört med hennes manliga kollegor.