Browsing by Author "Granroth, Maximilian"

Den rådande uppfattningen i fordringsrättsdoktrin har varit att enbart mellanmannen kan sluta avtalet självkontraktuellt. Då har det varit fråga antingen om dubbelrepresentation d.ä. kombination eller självinträde. Nyligen har emellertid högsta domstolen i Finland betraktat även det i egentlig bemärkelse självkontraherade avtalet d.ä. avtalet utan medverkan av mellanmannen som möjlig i sitt prejudikat HD 2005:13. I avgörandet tolkade högsta domstolen delägarnas jordlegoavtal så att samtliga delägare som legogivare hade hyrt ut deras gemensamma fastighet till en av dem som legotagare, något som föranledde därtill att denna sist nämnda uppträdde som legogivare och -tagare i samma egenskap. Denna tolkning möjliggjorde att jordlegorätten kunde inskrivas i lagfart- och inteckningsregistret enligt 14 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i jordabalken där stadgades att inskrivningen får ske av rättighet som gäller en fastighet i någon annans ägo. Forskningsspörsmål, vartill prejudikatet därmed gav anledning, kom att vara, om det i egentlig bemärkelse självkontraherade avtalet verkligen kan föreligga i det avseende som framgår av avgörandet. Som existensspörsmål studerades forskningsföremålet med substansdogmatikens metodik som kompletterades med funktionsdogmatiska metoder. Rättssystemet grundar sig på gestaltning av rättsförhållanden som uppstår i sin enklaste form därigenom att den ena personen är förpliktad och den andra berättigad gentemot varandra. Rättsförhållandets nödvändiga beståndsdelar utgör därför alltid begreppet rättighet och skyldighet samt bägges subjekt. Accessoriska beståndsdelar är ett rättsobjekt, en juridisk handling och ett juridiskt tillstånd. Dessa accessoriska beståndsdelar kommer till synes i sak- och fordringsrättssystemet så att den kroppsliga saken som rättsobjekt definierar det förra och rättshandlingen vid sidan av deliktet det senare. Både rättsobjektet och den juridiska handlingen åvägabringar rättsförhållandet mellan personerna. I sakrättssystemet uppstår rättsförhållandet, tredjemansförhållandet, av ens omedelbara rättsliga herravälde över saken och andras icke-delaktighet i detta rådande, medan i fordringsrättssy-stemet följer rättsförhållandet, två- eller flerpartsförhållandet, av ens direkta juridiska handling gentemot annan och denna senares vilja att p.g.a. den sagda handlingen grunda skuldförhållandet med den förra. I samäganderättsförhållandet förmår en delägare emellertid inte nyttja saken exklusivt eftersom denna samma rätt tillkommer också de övriga delägarna. Först med stöd av jordlegorätt, som såsom begränsad sakrättighet har företräde i förhållande till äganderätten, kan delägaren till fastigheten nå detta mål. Dess stiftande förutsätter åter avtalet mellan delägarna, vartill övriga delägare måste samtycka eftersom avtalet inbegriper hela äganderätten till saken. Frågan är nu, om legotagaren som delägare måste samtycka avtalet också i egenskap av legogivare. Detta är inte möjligt, eftersom personen inte kan vara både förpliktad och berättigad av samma rättsgrund. Ens rättighet är ju i spegelbild annans skyldighet. Avsaknaden av den person som vore förpliktad eller berättigad i ovan anfört avseende orsakar att det i egentlig bemärkelse självkontraherade avtalets väsen är icke-existerande. Personen kan inte särskilja två begreppsligen varandra motsvarande rättsställningar, t.ex. legogivar- och -tagarställningarna, från sig själv för att konstituera avtalet genom dessa rättsställningar. Jordlegoavtalet mellan delägarna i det avseende som framgår av avgörandet HD 2005:13 måste förstå så att tre delägare som legogivare hyrt ut fastigheten till den fjärde som legotagare. Denna sist nämnda behöver inte uppträda som legogivare i avtalet, eftersom hon enkelt utövar till ägaren hörande makt, kompetensen att stifta särskilda sakrättig-heter, i avtalsslutande, varför jordlegorätten kan inskrivas i registret därefter hon ingått avtal med de övriga delägarna. Hon har ju fått förvärvsgrunden till jordlegorätten, eftersom rättigheten täcker samtliga intellektuella andelar, d.ä. hela äganderätten till saken.