Browsing by Author "Holmberg, Jimmy Edward"

I denna avhandling undersöks nykterhetsrörelsens inflytande i Pojo socken 1887–1919 och fokus ligger på de bruksområden i Billnäs och Fiskars som utgjorde en speciell miljö i jämförelse med städer och landsbygd i övriga Finland. Nykterhetsrörelsens absoluta, anglosaxiska drag med väckelsekristna undertoner organiserades i Västnyland på 1880-talet. Från och med 1887 försökte flera olika nykterhetsföreningar bryta ny mark genom att agitera för nykterhet i Pojo. Avhandlingen stöder sig på teoretiska ramverk kring nykterheten som folkrörelse både i Finland och internationellt. Huvudsakliga frågeställningar är på hurdana villkor lokalföreningarna grundades samt deras målsättning och popularitet. Källmaterial som använts i avhandlingen är föreningarnas mötesprotokoll och medlemsmatriklar samt två memoarer. Även artiklar skrivna av den samtida pressen används som kompletterande källmaterial. Det kan konstateras att inskrivningen i Pojos nykterhetsföreningar var som störst under de första verksamma åren, men dessa korta faser avlöstes snabbt av en kraftig motsvarande utskrivning. På andra håll i landet utgjorde arbetarklassen en viktig rekryteringsstomme för nykterhetsrörelsen men på bruken i Pojo rådde en manlighetskultur som på flera sätt motarbetare nykterhetsidealet. Ur källorna framkommer exempel på grupptryck, hån och trakasserier mot nykteristerna. Medlemmarnas angivna löften om att avstå från all alkoholförtäring visade sig också vara svåra att hålla. Dubbelmoral förekom och av nykterhetsföreningarnas medlemmar uteslöts, delvis genom angiveri, ett betydande antal på grund av löftesbrott mot föreningarnas stränga linje i alkoholfrågan. En betydande målgrupp utgjordes också av barn och ungdom och verksamheten riktad till dessa organiserades snabbt. Ur källorna framgår det att en barnavdelning grundades i Pojo på initiativ av Hedvig Sohlberg redan 1888, det vill säga flera år innan idén om barnorganisationer i landets nykterhetsavdelningar blev standard. I och med förbudslagens ikraftträdande blev barnen allt viktigare eftersom de skulle utgöra kärnan i en framtida helnykter generation. Detta syfte är en orsak till att föreningarna hade orsak att existera också efter att förbudslagen, nykterhetsrörelsens primära mål, slutligen trädde i kraft 1919. Det höjdes då och då röster för en mer moderat inställning till alkohol- och nöjesfrågan i Pojos nykterhetsföreningar, vilket visar att vissa medlemmar var beredda att kompromissa i dessa frågor. Förslagen ledde tidvis till konflikter inom föreningarna eftersom de utmanade en institutionaliserad moral. Efter 1890-talet syns ändå tecken på att en viss uppmjukning gällande föreningarnas ideal ägde rum. Fester och utfärder är exempel på ”dragplåster” som dock inte påverkade medlemsantalet nämnvärt. Pojos nykterhetsföreningar samt Västra Nylands nykterhetskrets bibehöll en religiös prägel långt efter att nykterhetsrörelsen nationellt sett allt mer hade övergått till hälsorelaterade argument för nykterhet. Detta kan förklaras med att det ledande skiktet i föreningarna och nykterhetskretsen satt kvar på sina poster under många år. De religiösa motiven verkar för flera ledande nykterister egentligen ha varit viktigare än nykterhetsidealet. Tidigare forskning har sett arbetarklassen som en klar byggsten i nykterhetsrörelsens tidiga historia i Finland, men denna avhandling visar att den historiska prägeln och den sociala kontexten i en bruksort som Pojo omintetgjorde nykterhetsidealets spridning. Sett till nykterhetsrörelsens framgångar nationellt stötte den på ett oväntat hårt motstånd i Pojos bruksmiljöer.