Browsing by Author "Holmström, Valter"

Tiden kring andra världskriget kan beskrivas som en period då modernitetens betydelse omförhandlades i den finländska kultur- och samhällsdebatten. Krigens uppbräckande inverkan spädde på en civilisationspessimism och kulturkonservatism bland bildningsborgerskapet, 1800-talets framstegsoptimistiska modernitetssyn hade sedan länge börjat nedmonterades samtidigt som Sovjetunionens sågs som ett oroväckande modernt projekt vid Finlands östgräns. Ändå fanns det också en stark strävan efter modernisering inom vetenskapspolitiken och samhällsdebatten, i omdaningen av begrepp som kultur, individ och samhälle och ett avståndstagande från äldre filosofisk hegelianism och idealism. Det var under denna period som filosofen Georg Henrik von Wright inledde sin bana som offentlig intellektuell. Genom publikationer i en mängd olika tidskrifter och fora så utformade han en bild av sin samtid, dess förgångna och framtid. Bakom denna bild står frågan om det moderna samhällets, kulturens och filosofins art som fond. Syftet med min avhandling är att tolka hur von Wright gestaltar detta moderna i sin intellektuella produktion 1938-1951. Utifrån denna fråga analyserar jag även hur von Wright mobiliserade modernitet som intellektuell i förhållande till den filosofi och kultursyn han representerade och vilken slags tidsperspektiv som finns i detta modernitetsbegrepp. I avhandlingen utgår jag från Sven-Eric Liedmans tematiska beskrivning av moderniteten, Reinhart Kosellecks begreppshistoriska perspektiv och Jürgen Habermas fokus på moderniteten som ett specifikt tidsperspektiv och tolkar genom dessa hur von Wright förhåller sig till det moderna. Modernitet var också något som von Wright aktivt använda sig av som ett strategiskt redskap i olika sammanhang och i enlighet med Quentin Skinners idéhistoriska metodologi så tolkar jag hans texter som strategiska handlingar i olika sociopolitiska kontexter. Resultatet av min studie visar hur den sociala och politiska kontexten von Wright arbetar inom färgat hans gestaltning av moderniteten, och hur den humanism han utformar under denna period också står i relation till denna modernitetsbild. Som en representant för den logiska empirismen, en filosofisk rörelse behäftad med en stark modernitetsanda och som en del av ett konservativt sinnat bildningsborgerskap befinner sig von Wright i korsningen mellan två olika disparata idéflöden. Det moderna samhället gestaltas i termer av kris och förfall, samtidigt som filosofins modernitet används som en spelbricka för att visa på dess överlägsenhet. Genom att kartlägga von Wrights bild av det moderna strävar avhandlingen efter att ge insyn i ett moment av modernitetens idé- och begreppshistoria i Finland som ännu inte blivit kartlagt i forskningen. Samtidigt granskar avhandlingen en av det finländska intellektuella fältets mest inflytelserika aktörer under en av hans formativa perioder.