Browsing by Author "Hurri, Petra"

Avtalsfriheten har en ytterst stark ställning i avtal mellan företag. Dominerande företags avtalsfrihet har begränsats i konkurrenslagens 7 § och FEUF artikel 102 med att förbjuda konkurrensbegränsande förfaranden. Redan uppnåendet av en dominerande ställning inverkar på ett företags avtalsfrihet eftersom företaget då har ett särskilt ansvar att inte skada konkurrens. Om ett företag missbrukar sin dominans med att exploatera sina avtalsparter eller försöker exkludera konkurrenter från marknaden har det avtalsrättsliga följder för företaget. I avhandlingen undersöks de avtalsrättsliga inverkningarna av ett företags dominerande marknadsställning. Den första avtalsrättsliga inverkan av att ett företag missbrukar sin dominans är att avtalsvillkor som uttrycker missbruk av dominans är ogiltiga i enlighet med konkurrenslagens 8 § och den direkta effekten av FEUF artikel 102. Sådana konkurrensbegränsande villkor är till exempel oskäliga avtalsvillkor som utnyttjar motparten samt exklusiva inköpsskyldigheter och kopplingsförbehåll som binder avtalsparten till det dominerande företaget. I avhandlingen undersöks de i rättspraxisen uppställda förutsättningarna för att ett avtalsvillkor ska strida mot förbudet om missbruk av dominans och den inverkan som ogiltighetsföljden av sådana villkor har på avtalet. Ett avtal är ogiltigt endast till den del som det uttrycker missbruk av dominans, vilket för det första innebär att endast det konkurrensbegränsande villkoret enligt huvudregeln är ogiltigt medan resten av avtalet förblir i kraft. För det andra betyder det att ogiltigheten endast gäller den tiden som företaget har en dominerande marknadsställning. Ett avtal som ingåtts innan företaget var dominerande blir således ogiltigt från och med att företaget uppnår en dominerande ställning. Dominerande företag bör därför noggrant övervaka sina avtal för att inte riskera att hamna i en situation där ett centralt avtalsvillkors ogiltighet i värsta fall leder till att hela avtalet är ogiltigt. Den andra avtalsrättsliga inverkan av att ett företag missbrukar sin dominerande ställning är att företaget i enlighet med konkurrenslagens 9 § kan åläggas en leveransskyldighet. En motsvarighet till bestämmelsen finns i Förordning 1/2003 artikel 7. Friheten att välja avtalspart gäller som utgångspunkt också för dominerande företag, men i vissa situationer kan ett dominerande företags vägran att leverera nyttigheter, vägran att ge tillgång till immateriella rättigheter eller information eller nödvändiga anläggningar och nätverk utgöra missbruk av dominans. I avhandlingen undersöks de i rättspraxisen uppställda förutsättningarna för att en leveransvägran ska vara förbjuden och vilken inverkan åläggandet av en leveransskyldighet har på det dominerande företagets avtalsfrihet. Vid åläggandet av en leveransskyldighet bör speciellt tas i beaktande att förutsättningarna för olika typers leveransvägran kan tolkas på olika sätt. Det vore således viktigt att förutsättningarna klargörs så att dominerande företags incitament till innovation inte på förhand minskar på grund av risken att en senare leveransvägran kan utgöra missbruk av dominans. Som en följd av dessa avtalsrättsliga inverkningar av missbruk av dominans kan det dominerande företagets nuvarande eller potentiella avtalsparter försöka utnyttja dominansen till sin egen fördel. Slutligen undersöks därmed hur förbudet om missbruk av dominans kan utnyttjas i den privata konkurrensövervakningen för att undgå en avtalsenlig skyldighet eller för ingående av avtal med att åberopa att ett avtalsvillkor eller en leveransvägran utgör missbruk av dominans. En motpart eller en potentiell motpart till det dominerande företaget kan således genom att utnyttja konkurrensrättsliga bestämmelser förbättra sin avtalsrättsliga position.