Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Author "Jaarola, Laura"

Sort by: Order: Results:

  • Jaarola, Laura (2021)
    Gränsdragningen mellan uppsåt och oaktsamhet är avgörande för den straffrättsliga bedömningen av gärningar och uppsåtets nedre kan anses vara det viktigaste begreppet inom straffrätten. Trots det råder det en viss oklarhet om hur och var uppsåtets nedre gräns ska dras. I de nordiska länderna har lagstiftaren kommit fram till olika rättsliga lösningar beträffande innehållet av uppsåtets nedre gräns och huruvida det ska definieras i lag eller i rättspraxis och doktrin. I Finland tillämpas ett enkelt sannolikhetuppsåt, i Sverige likgiltighetsuppsåt och i Norge och Danmark en kombination av sannolikhetsuppsåt och ett positivt eventuellt uppsåt. I Finland och Norge definieras uppsåt i lag medan lagstiftaren i Sverige och Danmark har överlåtit uppgiften till rättsvetenskapen och domstolarna. Samtliga gränsdragningsmodeller har utsatts för omfattande kritik. Det har ifrågasatts huruvida en skarp gränsdragningsmodell ens överhuvudtaget är nödvändig. Avhandlingens syfte är att utreda var gränsen mellan uppsåt och oaktsamhet dras i gällande rätt (de lege lata) samt att besvara frågan hur uppsåtets nedre gräns borde definieras (de lege ferenda). Metoden är en kombination av rättsdogmatik och kriminalpolitisk forskning med utgångspunkt i de nordiska uppsåtslärorna. Sannolikhetsuppsåt har sin utgångspunkt i en ren sannolikhetsbedömning, vilket utesluter beaktandet av övriga omständigheter såsom t.ex. gärningspersonens inställning till gärningen. Därför lämpar det sig dåligt till uppsåtsbedömningen vid vissa svåra gränsdragningsfall såsom rysk roulette. Likgiltighetsuppsåtet som avgör uppsåtets nedre gräns i gällande svensk rätt tillåter däremot i bredare omfattning beaktandet av övriga gärningsomständigheter vid uppsåtsbedömningen och erbjuder en mer flexibel lösning utan att äventyra rättssäkerheten förutsatt att det finns tydliga ramar för dess tolkning och tillämpning. Mot bakgrund av en pro et contra -avvägning av de nordiska gränsdragningsmodellerna anser jag att det finns skäl att revidera strafflagens uppsåtsdefinition med utgångspunkt i likgiltighetsuppsåtet. I avhandlingen presenterar jag mitt motiverade förslag på hur legaldefinitionen kunde lyda.