Browsing by Author "Lassander, Tim"

Modern insolvensrätt förutsätter sanering av företag i syfte att rehabilitera och trygga fortlevnaden av gäldenärens näringsverksamhet. I dagsläget har dock de allt mer mångfasetterade arrangemangen för företagsfinansiering och särskilt ökningen av obligationsfinansiering resulterat i ett större antal borgenärer. Det större borgenärsantalet har lett till högre krav på rättssäkerhet, medan den växande insolvensrättsliga trenden visar att saneringarna bör vara möjliga att vidtas i tidigare skede än i dagsläget, i flexibla och snabba förfaranden som i huvudsak sker utanför myndighetskontroll. Det ökade behovet av dessa tidiga skedets rehabiliteringsförfaranden har även noterats i Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/1023 och dess ramverk för förebyggande rekonstruktion. Enligt direktivet ska medlemsstaterna möjliggöra att företag med betalningssvårigheter har tillgång till nationella förebyggande rekonstruktionsförfaranden. Dessa förfaranden ska utöver att de kan inledas i ett tidigare skede även b.la. möjliggöra saneringsmetoder som skuldkonvertering, vilka inbegriper i gäldenärens ägandestruktur, även fast detta skulle ske mot aktieägares eller borgenärers vilja. Således granskas i avhandlingen hur direktivets krav kunde implementeras i den nationella lagstiftningen för att möjliggöra ett förfarande för förebyggande rekonstruktion och om detta förfarande borde vara ett bolags- eller insolvensrättsligt förfarande. I granskningen av de nuvarande bestämmelserna i lagen om företagssanering konstateras att privata saneringar inte kan göras bindande mot alla förfarandets parter vid en tidpunkt som kunde anses motsvara syftet för förebyggande rekonstruktion. Detta kan anses bero på att kravet på insolvens eller hot om insolvens orsakar att den ekonomiska situationen för företagen som inleder förfarandet väsentligen försvårar rehabiliteringen av gäldenären då de i dagsläget existerande saneringsförfarandet inleds. Utöver detta kan det även noteras att vissa saneringsmetoder som riktas mot gäldenärens ägandestruktur, inte kan genomföras utan samtycke av gäldenärens aktieägare. Detta orsakar således en obalans i riskfördelningen mellan gäldenärens aktieägare och dess borgenärer. Detta kan särskilt noteras ur synvinkeln att nuvarande saneringsprogram i regel innehåller skuldackord för de borgenärer med sämre rätt till utdelning enligt betalningsordningen, medan aktieägare i utgångspunkt inte obligeras att vidta åtgärder för rehabiliteringen av gäldenären. Avhandlingen granskar även internationellt motsvarande förfaranden för förebyggande rekonstruktion i syfte att identifiera för- och nackdelar med förfarandenas implementering i den nationella insolvens- eller bolagsrätten. Medan granskningen påvisar att förfarandets implementering i bolagsrätten möjliggör slopandet av insolvens eller hot om insolvens som inledningskrav för förfarandet, kan det ändå anses att ett bolagsrättsligt förfarande för förebyggande rekonstruktion saknar centrala insolvensrättsliga bestämmelser som krävs för att t.ex. parter som motsätter sig saneringsarrangemangen ska kunna bindas till dessa. Utgående från granskningen och jämförelsen av dessa modellförfaranden samt direktivets bestämmelser och syfte, kan det konstateras att förfarandets implementering i insolvensrätten medför märkbara fördelar ur ett insolvensrättsligt perspektiv och kan således i helhet anses motsvara det förebyggande rekonstruktionens syfte bättre än förfarandets placering i bolagsrätten. Det kan konstateras att de nuvarande bestämmelserna i lagen om företagssanering visserligen till en stor del är i linje med de krav för förebyggande rekonstruktion som direktivet ställer. Dock kan det anses att bestämmelser i det inhemska saneringsförfarandet inte de facto motsvarar det förebyggande rekonstruktionsförfarandets syfte. Således borde vissa centrala bestämmelser i lagen om företagssanerings revideras för att möjliggöra ett förfarande för förebyggande rekonstruktion som utöver att det motsvarar direktivets bestämmelser även motsvarar direktivets syfte.