Browsing by Author "Pihlström, Fanny"

Avhandlingen har som syfte att föra en kritisk diskussion kring tolkningen av legalitetsprincipen i samband med kriminaliseringen av sexuella trakasserier i Finland. Straffrättens syfte och legitimitet anknyter till att upprätthålla ett ordnat samhällsliv och trygga individen från kränkningar av grundläggande rättigheter. Staten är således å ena sidan skyldig att frånhålla sig från ingrepp men å andra sidan även skyldig till aktiva åtgärder inom den privata sfären. Utgående från genusrättsvetenskaplig forskning har det straffrättsliga systemet visat sig vara bristfälligt när det gäller att beskydda kvinnors rättigheter, speciellt beträffande rätten att inte bli utsatt för sexuellt våld. Våld mot kvinnor är numera en explicit uttalad människorättskränkning och Finland har förbundit sig genom ratificering av Istanbulkonventionen att vidta aktiva åtgärder för att motverka problemet. Genom 2013 års reform av strafflagen var det ursprungligen meningen att stifta en straffbestämmelse som täcker alla de former av sexuella trakasserier som ingår i artikel 40 i Istanbulkonventionen. Det föreslagna straffbudet blev dock inskränkt under riksdagsbehandlingen i och med att bestämmelsen i grundlagsutskottet och lagutskottet ifrågasattes utgående från obestämdhetsförbudet. Uppsatsen har som syfte att göra en rättsdogmatisk framställning av nuvarande straffbestämmelse om sexuellt antastande i SL 20:5a i ljuset av den folkrättsliga kriminaliseringsplikten. Uppsatsen lyfter även fram den nationella bestämmelsen i en nordisk kontext och gör en jämförande analys med den svenska motsvarande bestämmelsen i 6. kap 10 § BrB. Genom att granska de nordiska ländernas kriminaliseringar av sexuella trakasserier är syftet att föra en diskussion kring huruvida det föreligger konsensus beträffande den sexuella integritetens omfattning i en relevant referensgrupp. I uppsatsen diskuteras även den folkrättsliga kriminalpolitiska utvecklingslinjens förhållande till den humana straffrättspolitiken. Uppsatsen lyfter följaktligen fram den brist i systematiken i det nationella straffrättsliga systemet som uppstått i och med inskränkningen av gärningsbeskrivningen i SL 20:5a och ifrågasätter därtill överprioriteringen av statens negativa förpliktelser i anknytning till tolkningen av legalitetsprincipens obestämdhetsförbud.