Browsing by Author "Pyykkö, Nina"

Ur ett nationellt perspektiv är skatteflykt ett problem som till högsta grad skall minimeras, då detta innebär mindre inkomster för staten. För att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande är de nationella myndigheterna alltmer beroende av internationellt informationsutbyte mellan andra länder. Den skattskyldige kan lockas till att utelämna information från Skatteförvaltningen för att undgå beskattning. Genom att flytta beskattningsbart kapital utomlands, särskilt till länder som har låg beskattning eller länder som inte slutit avtal med Finland gällande informationsutbyte, kan man undgå att betala skatt i hemlandet. Lagstiftning och andra instrument som bekämpar skatteflykt till offshoreländer och som berör informationsutbyte har blivit allt vanligare. Även om regleringen ökat gällande skatterättsligt informationsutbyte finns det ändå möjligheter till skattekringgående och skatteflykt då det ännu finns länder vars lagstiftning och bestämmelser kring banksekretess möjliggör detta. Det har uppskattats att endast av inkomst som härstammar från internationell investeringsverksamhet som fysiska personer bedriver har 700 miljoner euro under år 2008 blivit obeskattat, därav har den finska staten lidit en skatteförlustförlust på 195 miljoner euro. Vissa länder har infört lagstiftningsåtgärder för att bekämpa denna skatteflykt genom permanent lagstiftning eller så kallade tidsbestämda program om verksam ånger där den skattskyldige på eget initiativ kan begära rättelse hos Skatteförvaltningen gällande oredovisade tillgångar existerar i flera länder. Tidsbegränsade skatteamnestier är med andra ord tidsperioder under vilka de skattskyldiga får möjlighet att frivilligt deklarera hittills obeskattade medel utan att därigenom råka ut för sanktioner i form av exempelvis åtal. Syftet med dessa tidsbegränsade program har främst varit att bringa in skatteintäkter till staten i form av medel som beskattas retroaktivt och att även i framtiden omfatta dem i den nationella beskattningen. I avhandlingen ges en överblick av programmens innehåll i olika länder genom rättskomparativ forskning. Regeringen har i sin proposition 32/2015 om verksam ånger föreslagit att införa lagstiftning enligt vilken den skattskyldige har möjlighet att frivilligt och på eget initiativ rätta till brister och felatigheter i skattedeklarationen och genom detta undgå straffrättsliga påföljder och möjligen påföras skatteförhöjning som en administrativ sanktion. Regeringen föreslår i sin proposition att lagstiftningen är temporärt i kraft och tillämpas på fysiska personer och inhemska dödsbon. Lagens främsta syfte är enligt regeringen att generera skatteintäkter för staten och minska arbetsmängden som läggs ner på bekämpning av skattebrott. I november år 2015 meddelade regeringen att lagförslaget om verksam ånger dras tillbaka. Den främsta orsaken bakom detta var problematiken kring lagförslagets grundlagsenlighet, då lagen ansågs strida mot jämlikhetsprincipen och diskrimineringsförbudet. Det påpekades att lagförslaget ledde till problematik bl.a. i fråga om jämlik behandling, och att propositionen borde bl.a. vara av en permanent karaktär. Denna problematik har även framförts i flera remissyttranden som begärts av sakkunniga som gås igenom grundligare i denna avhandling. Eftersom att någon lagstiftning i Finland gällande verksam ånger i dagens läge inte är i kraft, ämnas det att i avhandlingen ge en inblick i hur den internationella situationen ser ut och att jämföra lagstiftningen i andra länder som infört liknande lagstiftning samt undersöka behovet av, problemen med och konsekvenser av lagstiftning gällande verksam ånger i Finland. Detta görs genom att använda den rättsdogmatiska metodologin och komparativ rättsjämförelse.